Jag surfar runt

med en så frenetisk håglöshet att det känns som om jag är på väg att slita ut själva internet.
Halkar gång efter annan in på ställen jag inte ens gillar. Noll resonans. Noll.

Skulle kunna säga hur mycket elaka saker som helst denna kväll men kniper ihop om mjältsjukan och nöjer mig med att snipa på mun och konstatera att bara för att jag själv inte har en toppendag så måste jag inte automatiskt börja dissa folk. Projicera.
Men.
Fan. Jag säger det ändå: Det finns vissa proffsbloggare/krönikööörer som är så oförargliga att jag finner dem... förargliga.

Hon börjar på S- och slutar på -anna.

"NU är det slut på friden" del 143 892.

Houston, we have a sladd-fetischist.

(Notera det lilla ursäktande självmedvetna leendet.
Så. J*vla. Lurig.)


Bonusmaterial:
Morgonens första samtal.
Jag (nonchigt): "Tjena."
Felix (nonchigare): "Tja-ba."
Jag: [chockad tystnad]

Vi kolliderar på helgerna.

Det känns inte bra.

Victorian Gothic-stil i mitt kvarter.

Bistra skyar över mitt kvarter.

Det gillar jag.

Nej det bidde inget

omedelbart kontrakt för mitt engelska manus. På det stället i alla fall. Dom hade hoppats på "mer thriller", "som Stieg Larsson - fast för ungdom".
Hoho. No shit?
But... not... quite what I do, peeps.

Fast mitt engelska språk och min stil hade di inga problem med, tvärt om.
Jag testar lite andra vägar nu. Det är en bra story. Jag är glad att jag gav mig in på detta. Och jag kan ärligt säga att när ett förlag säger: "Nej tack, men om du skriver om lite kanske", betyder det inte längre att jag

A) Tar det personligt och blir ledsen (har för många positiva bollar i luften för att det ska göra ont ärligt talat).
B) Tror att detta är sista ordet.
C) Sätter mig och jobbar gratis i ett halvår till på en omskrivning utan garantier när jag känner att det funkar som det är.

(Det har jag dock gjort tidigare, med andra projekt - att göra precis som dom säger, rucka på integriteten, erkänna sin okunskap och offra allt på att överleverera utan pengar eller garantier lönar sig i princip alltid när man är rookie. Det är inte bara kreativt man vill WOW-a sina uppdragsgivare nämligen, utan också med sin hängivenhet, flexibilitet och arbetsmoral.)

Bokat!

Höstens första skrivarresa: Irlands västkust i september.
(Det blir två hade jag tänkt: Skotska höglandet senare.)

Pastejformar?

Två små söta ugnsfasta vintage-fynd som jag har tokskrubbat idag.
Det blir fint som snus till vinterfestligheternas hemmagjorda paté.

Men jakten på liknande fast med lock fortsätter.

Ett förlag som svarar bra på skrivarfrågor.

Massor av imponerande fylliga och matnyttiga svar på typ allt du någonsin velat veta om bokutgivning från Piratförlagets Mattias här.
Läs och lär!

P.S. Är speciellt impad över hans diplomatiska hållning till dessa bozos nej, blivande författare, förlåt, som inte begriper att gå till lyrikhyllan för att researcha vilka förlag som faktiskt ger ut poesi. Eller masa sig till en bilderboksavdelning för att kolla hur många ord och sidor det ska vara där.

P.P.S.
Fråga: "Vad väntar förlaget på i fråga om romaner?"
Svar: "Det finns flera saker som står högt på vår önskelista. Något som vi pratar väldigt mycket om är riktiga berättare av det traditionella slaget, gärna romaner som är åt det episka hållet och som spänner över flera generationer. Den typen av härliga, dramatiska, sorgliga, underbara berättelser."
Min anmärkning: Jag har aldrig mött en förlagsmänniska som inte säger samma sak. Gärna med lite gamla mysterier och hemligheter också.
Är det alltså ingen blivande författare i Sverige som mäktar med att producera episkt berättande till hygglig stilistisk standard?
Hoppas någon av er orkar. Hoppas någon av er tänker
"Nu! Nu ska jag visa dom j-vlarna* hur en slipsten ska dras."

* Oklart vilka 'dom j-vlarna' egentligen är, men så tänker jag ibland.
Ilska och revanschlust håller igång glöden nämligen.

Detta är så rackarns bra

att vi tar det igen.
Här är Unnis roliga och icke-romantiserade guide om att skriva för utgivning.
I flera delar.
Vi börjar med
"Hur man (inte) skriver en bok"
Del 1
och
Del 2 (SÅÅÅ bra).

Och sen skuttar vi vidare till hur det är när man:
1) Skrivit en roman.
2) Får den antagen.
3) Drabbas av debutantdöden (eller inte?).
och till sist
4) Fattar grejen (?).

Mycket matnyttigt där. Snällt av Unni!

P.S. Akademibokhandeln gick motvilligt med på att köpa in i totalt 4 (fyra!) ex av Styggelsen. Detta ansågs vara något så extraordinärt - debutant på litet förlag och allt! - att det var värt att fira. Så det gjorde jag. Fast jag undrade ju lite hur Sveriges största bokhandelskedja tänkte fördela dessa fyra ex över de sextio butikerna. Jaja. Det blev säkert en skitmaffig exponering. Härligt att känna att man når ut va.

Jung Form hann före!

Kolla hennes mysiga macaroons!

Va blé dä för smak?
Mandel/choklad gissar jag?

Hänger också på

Helenas bokenkät.

Senaste…

… meningen du läste: "Det är ett stenblock." ('Blodläge', Johan Theorin)

… impulsköpet: 'Blonde', Joyce Carol Oates. (Skamligt att jag inte läst henne.)

… bibliotekslånet: Måste tänka. Flera år sedan, på Jubilee Library i Brighton... Japp. Nu minns jag. 'Sweet Heart' av Peter James. En, typ, skräckis. Från tiden innan han började skriva Brighton-krim.

… bokrelaterade överraskningen: När Felix började läsa 'Tittut Miffy' högt för sig själv härom dan. Det låter så här: "Dänne, dänne, dänne."

Det är makalöst

att man kan vara så seg och så rastlös på samma gång.
Surrar omkring som en sån där blank däst-men-hyper fluga med tjocka ben och sugkoppsfötter som stora prickar längst ner. Som man nästan kan urskilja borsten på.

Nä du juli, tack så mycket, nu kan du packa och dra.

Journalistik att hata.

Jag avskyr en viss typ av trött livsstilsjournalistik.
Du fattar precis vad jag menar.
Sorten som skriver en på näsan enligt följande exempel:

"Så får du sova gott - vi har alla knep":
1) Undvik kaffe och alkohol innan sänggåendet.
(NÄHÄ?!?)

"Så får du vitare tänder":
1) Undvik kaffe, rökning och rödvin.
(NO SHIT?)

"Så blir ditt förhållande lyckligare":
Eh, tja, kramas? Prata? Bråka lagom? Ha eeegna intressen OCH deeelade intressen? Pippa fast det tar emot ibland? Utdela en och annan kåmm-pli-mangg kanschä?

"Förändra ditt liv på kafferasten."
Åååå, vad SKA vi dra till med här? Spring lite i trappor? Ät En Ruta Mörk Choklaaad? Skaffa ett fadderbarn? Stanna upp och lukta på en blomma på livets stig?

"Inred med färg!"
- Ööö, låt mig drista en gissning här; Inred med... hmm... GLADA FÄRGER?
Undvik typ... svart och grått?

Mvh,
Kolerisk i gryningen

Dagens skrivtips: Läsa andra.

Det är rätt svårt att läsa för analys och inte för nöje tycker jag. Har liksom spikat igen hela den där litteraturvetenskapliga kritiska hållningen.

Speciellt svårt är det om det är en bra bok. Då vill jag på något vis inte slösa bort upplevelsen på att riva undan klänningen och huden och kolla hur romanens benstomme är uppbyggd.

Men jag kan ju säga några saker som jag gärna noterar. Kollar efter.
Inte för att jag sedan apar efter, jag vill gärna tro att min egen ton är mer instinktiv än så, men nya braiga vanor snappar man ju gärna upp om man kan.

-Hur börjar och slutar författaren sina stycken?
- Hur börjar och slutar författaren sina kapitel?
- Hur gestaltar författaren? Detta svårgripbara koncept som ofta skiljer kommersiell från litterär prosa, ie "show, don't tell", ie berättar författaren bara rakt upp och ner att huvudpersonens far var en grym man/en casanova/en arbetsmänniska (BORING) eller får vi se det beskrivet i någorlunda psykolgiskt trovärdiga scener och "fatta det själva" i stället, för en mer tillfredställande läsupplevelse?
- Tempo. Hur skickligt manipulerar författaren vår puls och läsfart? Vad kan jag lära mig av hur en författare till exempel målar ut en enda ödesdiger timma under ett helt kapitel för att sedan låta tre månader förflyta i en kort paragraf?
- Hur undviker författaren stilistiska klyschor? (Rejäla fallgropar hos andra där tycker jag ofta är väder och vind, åtrå och kärlek.)
- Meningsbärande dialog som känns realistisk. Hur uppnår författaren detta?
(En av de stora ändringarna med min debutroman var ett råd jag fick att föra in mer dialog innan den publicerades. I mitt fall var det ett ängsligt nybörjarmisstag att inte ha så mycket dialog från början, men texten vann massor på att få mer. Och gissa vad? Jag upptäckte att jag gillar att skriva dialog. Jag har öra för hur folk pratar och hur man kan manipulera detta mönster så att det fungerar i prosa. Så att det ger illusionen av att låta som människor samtalar - men med mer mening förstås.
Och jag gillar även att läsa böcker som har ganska mycket BRA dialog, men det hade jag liksom aldrig... tänkt på innan.)

P.S: Appropå BRA gestaltning och dialog:
Fick ett trevligt bokpaket från förlaget och har fallit pladask för den lilla utmärkta, otäcka och vackra boken ovan. Ett svenskt författarskap som förtjänar fan så mycket mer uppmärksamhet. Rekommenderas varmt. Try it. I think you'll like it.

Helgens godbit.

Har aldrig sett sonen så misstrogen. Extremt roligt.
"Får jag ta? Du skojar inte med mig nu?"

Men det dög ju inte förstås.
Och ärligt talat gör jag likadant själv:
Spottar ut praliner som liksom inte är värda't.
Fast jag gör det kanske lite mer diskret än Felix. Han bara 'bläurghh' rakt ner på bröstet.

I övrigt är jag extremt nöjd med hans anständighetsskyddande loin cloth.
Courtesy of photoshop.

Sillisar - ett steg närmare macaroons?

Två stycken silikonunderlägg till plåtarna. Lär tydligen vara the beez kneez för 'fastniga' saker.
Nån hemmakonditor här som jobbar med silikon?
Råd och tips?

Tror inte att jag vågar chansa utan baktermometer till sockerlagen men jag äger ingen.

I övrigt gillar jag den här killens recept, han verkar veta vad han gör.
Fast hur mycket ÄR 120 g äggvita egentligen?

Fredagsflams: Du som jobbar på bibliotek eller bokhandel.

Visst dömer du folk i tysthet efter vad dom lånar eller köper?
Visst?
VISST?
Bekänn för mamma Mandis nu.
Du vill vara sån här.

Jag - en stenåldersflicka.

Det var mycket stenålder när jag var liten.
Barna Hedenhös. Familjen Flinta. Goliat. Det var en gång (fransk animerad serie om människans historia som jag tyckte var både småläskig, jättebra och konstigt pedagogisk, och som blev urtråkig när det så småningom bara handlade om framtid och rymdskepp).

Och senare, Hästarnas dal och Grottbjörnens folk förstås (hehe).
Och den melankoliska åttiotalsfilmen Ice Man, om forskare som hittar och väcker upp en nedfrusen neanderthalare - som jag tjatade mig till att få se - och än idag älskar.

Efter mina litteraturstudier var det faktiskt ingen roman stannade kvar så som William Goldings The Inheritors/Det nya folket (fast jag är ju tokig i Golding över huvud taget - kanske vår mest lättillgänglige nobelvinnare jämte J M Coetzee?).

Ja, stenålder var (och är) kittlande. Mysigt, och lite otäckt. Intressant.

Jag tänker ofta precis innan jag ska sova att jag bor i en grotta eller ett träd.
Kan fortfarande inte grilla kött utan att en del av mig blir fyra år och vill tigga alla gott brända kotlettben och sen be om lov att få sitta under bordet och gnaga köttsmulorna av knotorna som en vilde. Och "vara stenåldersflicka".

Jag snor ett fint bloggtrick.

Jag stjäl någon annans läsarfrågor.
Hoppas mina två nya förlagskompisar Alex och Isabella är A-okay med denna fräcka stöld.

Hur känns det att vara BB? Bajsy Boy? Jag är inte Bajsy Boy. Jag är BG; Bajsy Girl.

Vilket var din favoritämne i skolan? Svenska, engelska, bild (no shit Sherlock).

Vilken är din favoritstad du någonsin besökt på hela jorden? (ingen från sverige medräknat): London.

Vad har du för bakgrund på din dator? Vet inte, nån blå skit, har alltid nåt program öppet.

Rent hypotetiskt: om Nils skulle vara otrogen mot dig, skulle du kunna fortsätta leva tillsammans med honom då? “kärlek övervinner allt?” Nils och jag har icke ingått i något trohetsavtal. Men rent allmänt tycker jag inte att otrohet alltid måste betyda att man ska gå isär. Men det betyder alltid att något radikalt måste ändras i förhållandet.

När kommer din bok ut och hur mycket kommer den att kosta? Typ januari 2011! Typ 174 kr!

Vilka fem plagg eller accessoarer är enligt dig en kvinnas måsten? En behå som är dyrare än tröjan/blusen/klänningen. De dyraste och bekvämaste skorna du har råd med. Den dyraste och bekvämaste sängen du har råd med (För är du inte i de ena så är du i den andra). En trenchcoat. Ett par mörka jeans som passar din form. I mitt fall GAPs 'long and lean' (who would have guessed it?).

Har du någon äckelrätt som du absolut inte kan äta? Lamm. Tål tyvärr inte lamm, mår asdåligt av det. Men jag gillar't.

Hej Bella! Jag undrar lite om skolan du ska studera på i höst, måste man inte ha avgångsbetyg för att studera där?Och hur tänker du kring dina avgångsbetyg från gymnasiet för om jag inte minns fel så hade du inte tagit in alla poäng för att få behörighet till att studera vidare på universitet? Fattar inte frågan. Jag har fullständiga betyg, det ska man alltid se till att ha även om det svider för stunden. Kämpa! Orka! Fast betalkurser och kalle-anka-kvalifikationer och sånt är ju en annan femma, såna ställen kräver ju oftast bara att man kan pröjsa avgiften.

Vad tycker du om att sola solarium? Du har tidigare skrivit att du solar varannan månad, men nu på senare tid har jag uppfattat det som att du är ganska starkt emot det? Äckligt och farligt. Solade lite i tonåren och tjugoårsåldern men jag tror att min snart 37-åriga fejja talar för sig själv när jag säger: Trust me on the sunscreen.

Vad gör du helst en ledig dag? Äter skräp och kollar på skräp.

Skulle du nånsin kunna plastikoperera dig? Ja, jag plastikopererade mig faktiskt igår. Fick nio pluppiga födelsemärken borttagna. Men inget drastiskt, och framför allt inte i fejset.

Hejsan Jag undrar hur mycket det kostar att träna på balance? Jag har tittat på deras hemsida och de har mycka roliga pass men det står ingen om priser. Förstår inte frågan. Jag tycker att folk som tränar verkar bli sjuka och trötta så ofta så sånt håller jag mig borta ifrån.

Hej Bella! Hur kommer det sig att Emelie slutade som din assistent? Det är nog inte bara jag som är nyfiken! Emelie är inte min assistent. Felix heter min assistent. Han är helt oduglig men mycket snygg.

Hur orkar du vara så positiv i stort sett hela tiden ? Fattar inte frågan. Jag är negativ i stort sett hela tiden.

Jag vet att du har en väldigt varierad smak när det gäller musik men vad tycker du om svenska artister? T ex Robyn. Älskar Robyn! Gillar även Wannadies, Tommy Körberg, Monica Z, Olle Adoplhson och Karin och Anders Glennmarks "Kall som is".

Puss!

Felix får syn på Katrins

"arga" ansikte på bloggbannern till Fuck You Right Back.

Gör stora ögon och säger med eftertryck:
"INTE mamma."

Längtar efter svala höstnätter

när jag får krypa in i min särk igen.
E ger mig "hör-du-du din lille fåne, vem tror du att du är"-blicken, men det är just det som är grejen.
Jag skiter i det. Jag har givit mig själv tillåtelse att vara en person som tassar upp mitt i natten i mitt puffiga viktorianska nattlinne som prasslar runt benen.
Och så tänder jag en svag lampa och lyssnar på blåsten och sätter mig och skriver spooky shit i några timmar. När det vill sig.

Gudarna ska veta att detta skrivande liv är tillräckligt segt och tråkigt och pressat som det är.
Man måste roa sig själv där det går.
Live the dream.

Horror är det nya svarta.

UKs Liseberg; Alton Towers, har varit inne på det ett tag. Med speciella spökrum på sitt hotell kring Halloween (3.30 på morgonen störtar en blodig clown in och börjar hoppa i din säng med en machete i näven) till exempel. Ja. Detta betalar folk för.

Och nu marknadsför de nya berg- och dalbanan TH13TEEN med en reklamfilm som mer liknar en skräckfilmstrailer. Med askgråa döda träd och en spooky flicka både på bild och som speakerröst (fler korta klipp under 'Media').

När tar de steget ut och bygger ett high-tech-spökslott i japansk nöjesparkstradition, med mekaniska barn som faller utför trappor och bryter armar och ben på vidriga sätt, och nio långhåriga vålnader som far ner från luckor i taket och börjar krypa emot dig?

Just nu finns det ingenting så avkopplande

för mig som lite nagelfix hemma.
Pulsen går ner påtagligt.
Vet inte varför.

Kanske för att lackandet kräver total koncentration.
Kanske för att man bara MÅSTE sitta stilla en stund efteråt, trots det fenomenala snabbtork-överlacket Seche Vite (som jag vill rekommendera till alla).
Kanske för att det är fullständigt nyttobefriat och kittlar njutningscentrum?

Hur som helst. Nu är jag luuugn och fin.

(Lacket på bilden är två lager av OPIs "Got a date to-knight". Världens bästa bubbelgumrosa, och ger mig enorm tillfredställelse.)

Don't ask.

Jag: "Vad tänker du på älskling?"
E: (drömmande) "Idag har jag tänkt mycket på hur det skulle vara om jag var Wayne Rooneys manager. Så som jag är din manager."
Jag: (bestört) "Är du min manager? Är det så du ser det?"
E: (blicken i fjärran) "Ja det är klart. Vem är jag? Är jag Shona? Nej. Inte din PR. Är jag Ari? Nej. Inte din agent. Jag är ju E. Managern."
Jag: (himlar) "Okej, okej."
E: (nöjt) "Jag var i princip ensam på jobbet så jag har dagdrömt nästan hela dan om att jag hade ett peppande telefansamtal med Wayne Rooney efter det här med världscupen."

Hur tänkte jag?

En snart-treåring och hans tiomånaders bror är här, samt kära Flingan då, 17 månader.

Skjut mig.

(Eller led i alla fall iväg mig till en madrasserad cell.)

Söndagshäng i turkos.

Behöver vi testa faderskapet på den här lille pojken förresten?

Och då menar jag inte främst för de uppenbara yttre faktorerna, utan för att han faktiskt ofta och utan knot är kapabel att langa in lite smutstvätt i maskinen.

Felix har experimenterat fram sin egen Halloweenmask.

Med utgångspunkt från diverse inspirationskällor (ovan).
Jag är väldigt belåten.
Inget krångel, balanserar perfekt på gränsen mellan spooky och söt, och hemmagjord dessutom.

(Håll med om att hemmagjorda utklädningsoutfits alltid är bättre än färdigköpta.)

In English pleeease.

Dagens språklektion känns sådär med korrektheten ("Fåånd" tror jag inte ens The Queen säger längre), men kul. Points for effort.

Hon har i alla fall fattat att man inte ska uttala "R"-en i slutet på orden, detta som svenskar verkar ha fruktansvärt svårt att anamma. Kanske för att det känns lite mer teatraliskt och icke-amerikanskt och ovant i munnen.

(Ie
"Ig-nå' ", inte "Ignooore"
och
"Ca' ", inte "Carrr" = Bil)

Wow.

Om jag bodde inom en fyratimmarsradie av Stockholm skulle jag köpa biljett till detta DIREKT. Sicken toppenkväll.

Fredagsflärd.

Har varit på fotvård/pedikyyyyr för allra första gången och måste bara säga: ÅH!
Så jävla VÄRT.
(Gillar inte 'treatments' annars, tycker det är mer stressande än avkopplande.)

Och så måste jag visa upp årets is-i-magen-reafynd.
Från £79 (886 kr, hahaha, GLÖM DET)
till £55,
sedan ner till £25 (här).

Men så hittade jag den av en slump för £7 (78 kr!!!) i en liten märklig ebay-shop - bara ett ex, helt ny, med etiketter & allt.
Vad kan jag säga.
It was meant to be.
E (som gillar färg på mig) gjorde två tummar upp.
En tumme för trasan och en för mina kusligt skickliga shopping skills.
Och ja, jag är numera ebay-frälst.

Spelsommar.

Siren Blood Curse - har fått sluta, det var bara FÖR obehagligt. Att spelet är så gammalt och kantigt och ryckigt vid det här laget gör absolut ingenting - men atmosfären blir ÄNNU otäckare.

Red Dead Redemption - har fått sluta mitt i på grund av Felix-effekten (ie han har pajat skivan). Ska få låna av en kompis när han är klar.

Brütal Legend (med Jack Black) - E köpte igår för en spottstyver (fick mängdrabatt när han köpte presenter till jobbarkompis) och vi började så smått på kvällen. Oj! Glädjefyllt, ironiskt - we're in love. Rock on!

Uj uj vad fort tiden går.

Kurt Cobain och Courtney Loves lilla tjej är tonåring nu och ställer ut sina bisarra teckningar.
Jag gillar dom!
Inte minst är hon rätt skicklig rent tekniskt.
Skulle varit mycket stolt som förälder.

Tog ett strög i våra kvarter.

Förbjuden digitalreklam ansågs för skrämmande

för att sitta uppe i Londons tunnelbana.
Kolla här.

I all sin enkelhet gav den i alla fall mig en skön liten rush.

Min man älskar den här bilden

av mig som åttaåring.
Och jag fattar inte riktigt varför, men det är sött att han gör det.

"Åtta bast, och där finns redan hela din essens", säger han och torkar bort en tår.

Manliga klimakteriet, huh?

(Fotograf okänd. Nån Varnhems-bo som gick kvällskurs i samma lokaler där vi hade "Vi Unga".
Eller "Di Yngsta" som min treåriga lillasyster sa.)

Vilken typ av författare är du?

Här beskrivs ett originellt och mycket metodiskt system.
Tre filmer om dagen för att komma in i stååårytellingsflödet, morgonmöten, lappar som beskriver nyckelscener och tandem-kreativitet mellan maaaken/makan.
Well, whatever works for ya.

Vissa hävdar att dom skriver nerbäddade bland dunbolster och praliner men det måste väl ändå vara ett sånt där typiskt vaaarumärkesbyggande uttalande? Jag menar, ryggen! Aj!

När jag är som bäst är jag "gör dina 1000-2000 ord om dagen så fort som möjligt, så är det över sen"-typen.
Jag är också ett stort fan av att rita upp en tidsaxel över berättelsens personer och skeenden.
Och jag har alltid ett kladdigt hjälpdokument bara för mina ögon i Word där jag kan klistra in sånt jag stryker och skriva in stödord och braiga lösryckta stycken som kommer till mig och som får 'vila' där i väntan på att fogas in i luftslottet.
Just idag är jag en sån här äckligt klämkäck typ. Usch.
Yeah.

Slår in lite julklappspaket

bara.
Inga konstigheter.
Vore dumt att förspilla energin som kommer med en kylig dag efter många varma.
Och Flingan får ju utdelningar i 8 dagar (spoilt brat, but we love it) och jag minns vilket litet helsicke det var i fjol. Så vi passar på nu när det är rea på allt.

Nåt som gnagde sig fast

var när Jung Form bloggade om att en och annan vuxen människa gärna kommenterar något så trivialt som att hon är kortare än genomsnittet.

What the föck is up with that?

Tänkte efter och kom på att jag också är en sån där som ofta upplever att jag får/fått o-ombedda (läs: dissande) kommentarer om min hela kropp, mitt hår, mina kläder, min sminkning, mina bröst, mina händer. Eller har fått stå brevid och lyssna när "snyggare", mer "lyckade" personer dissar andra i grupen som inte är där.

(Jag ser då inte extrem ut på nåt vis, snarare en beige medelmåttig typ som smälter in i bakgrunden, och har väl gjort mina små tabbar med olika stilar i tonåren som alla andra.)

Okej. Det finns alltså en typ av människa utan spärrar, som frikostigt "delar med sig" (tänker högt?) om sånt här. Som GILLAR att trycka till andra lite för då mår dom bättre.

Jag kan liksom inte påminna mig att jag någonsin utsatt andra (arbetskamrater, klasskamrater) för samma kritiska behandling. It's not in my nature.

Man skulle då kunna begå misstaget att tro att jag inte bryr mig, eller att jag är en snäll, rent av mesig person. Det är fel. Jag dömer detta beteende extremt hårt och jag glömmer det aldrig.
När jag därför ser att en "snygg" och "lyckad" dissare blivit trött, ful, ensam och frustrerad - då, mina vänner, då sjunger mitt hjärta.

"Du E, det är konstigt men jag tycker nästan

att jag har lite fastare, plattare mage nu än innan jag fick Felix, även om livmodern förstås fortfarande känns lite förstorad", sa jag.

"Mm. Det kan ju bero på att jag stack till hon kirurgen en femhundring och viskade 'gör en tummy tuck när du ändå håller på för bövelen'."

(obs skämt)

Forts. sidenblommor

Dessa, i vita vasen från Brissi.
På mitt kontor.

Uppblandat med lite 'riktig' frisk grönska från täppan.
(Eventuellt knipsar jag bort en del av de plasiga bladen.)

Så tänker jag.

Kom på en tantgrej till!

Har köpt mig några "vackra sidenblommor".

Men det har jag inte vågat säga till nån förrän nu.

Varför?
Var ska jag HA dom?
Allt är oklart.

Tantbeteenden.

Nya grejer hos mig själv. I like.

- Ökat intresse för blommer. (Ja jag säger blommer för det gör Jugge.)
- Ökat intresse för ornitologi.
- Skäller högt på alla äckliga jävla störda flugjävlar (preciiis som mamma).
- Flirtar allvarligt med tanken på en tomtesamling.
- Berömmer personalen i kvartersbutiken när dom "plockat upp allt nytt & gjort fräscht".
- Har fått en liten darrning i huvudet. Det ligger i släkta.
- Har minst lika många +50-väninnor som +30-väninnor.
- Fascineras skamlöst av kändisars barn, vad dom heter och vad dom har på sig. Detta gäller även grannarnas barn och barnen på Flingans dagis och alla bloggvänners barn. Och jag är inte alls intresserad av barn ijenklien juh. Tycker överlag att alla är "himla fina", speciellt Maria Montazamis, och då tänker jag alltid lite självförhärligande och liksom skrockande för mig själv; "Ja, se där, svennebrud + svartmuskig man = fina kids! Det är jag och Maria."

Gamla fotografier

med betoning på det bisarra att häpna över.

Stor och ren tacksamhet

känner jag idag.
Gjorde grejer alla tre - och det gick skiiitbra.

Men nu måste jag skynda mig att bli vass och fjär och ångestfylld igen för då är jag ju som bäst.

P.S. The Nutty Professor aka Maaaken hävdar att jag inte är klok som tror att smultronen och jordgubbsrevorna i mammas & pappas trädgård morfades/korspollenerade (?) efter några år och att en fantastisk hybrid till bär sprang fram någonstans i mitten.
"För så FUNKAR inte genetik".
Nähä.
Nähä.
Bapelsin då, gubbj*vel.

Idag ska vi åka

och hämta detta till duktiga killen.
Som - faktiskt! - börjat lyssna på ett eller annat "Nej" och förstå innebörden ("Vänligen sluta nu, och börja inte igen om en sekund") - utan sitt obligatoriska självskadebeteende!

Jag kan sakna bland-bandet

som koncept.

Fan vad mycket kul man hade med sin lille bandspelare egentligen.
Skulle utan tvekan utnämna den till min bästa leksak från fyra-fem års ålder och upp.

Och sen, i elvaårsåldern, LYCKAN när man sparat ihop till en dubbeldäckare: Att kunna spela av från band till band - möjligheterna svindlade.

Minns att jag satt och försökte liksom fatta tekniken. Hur det gick till. Att ljud kunde fastna på det där sköra plastbandet. Att våra härliga flamsintervjuer och "radioprogram" kunde fastna. Tycker fortfarande att det är lite magiskt faktiskt, i all sin enkelhet.

Och det låg en tjusning i just det där att man så lätt kunde skapa saker och manipulera tekniken själv. Spela in, spela av, spela upp. Göra ljudeffekter. Potatismjöl i en påse blev knarrande fotsteg i snö.

Finns det små fina basic kassettbandspelare att köpa till barn numera? Finns det sagoband att köpa, med tillhörande häfte och pling-plong-ljud som signalerar att det är dags att vända blad? Eller vad är det för tekniiik som gäller nuförtiden? Portaaabel DVD-spelare gissar jag...
Asså, det ena behöver ju inte utesluta det andra, men jag är en sucker för "leksaker" som bjuder in till egna experiment. Som liksom inte är ett slutet system.

Sommarnöjet.

Johnny Drama: "Ah... The life of an actor: Waiting for the phone to ring. Kinda' exciting, isn't it?"
Dom andra: "No!"
Johnny Drama: "PUSSIES."

(Ja jag vet att jag är sist på bollen här.
Och jag vet att både min syster och Es bror [som förresten har en t-shirt som det står Medellin på, hahahaaa] bad oss i åååratal;
'Mäh varför kollar inte NI på Entourage, ni skulle ju älska't.'
Hatten av. Ni känner oss bättre än vi känner oss själva.)

Maken tog med sonen för att kolla på Hodgkin.

Jag: "Vad tyckte han då?"
E: "He got, like, high. It blew his tiny little mind."
Jag: "Och vad tyckte du?"
E: "Well, they're not all great. But the good ones... you know... there's just nothing else like it."

P.S. Det slog mig just: Sist vi såg Hodgkin var på Tate i London för kanske tre år sedan. Samma dag som grundhistorien till 'Döden på en blek häst' kom till mig. Det tackar jag tågresan och J M W Turner för.

Från barn och fullegubbar?

Liten amerikansk flicka på bussen kan inte ta ögonen från mig på typ tre minuter.

Mamman: "Men älskling, vad tittar du på?"
Flickan (med gravallvar, utan att slå bort blicken från mig):
"Jag kan se... en häxa."

[schwiiish... en metaforisk tumbleweed blåser genom den spänt tysta bussen]

Flickan (nöjt, efter dramatisk konstpaus):
"Fast... Det är en snäll häxa."

Åttaåringen i mig

blir överförtjust i ett litet plåtskrin som ser ut som en kista.

Har klippt, nä jag menar SKULPTERAT sonens lockar

för femte gången på ett år.
Och har varit hos frissan med mitt eget hövve.

Syns det vem som blev helnöjd, och vem som ler tappert men enbart väntar på att det ska växa ut igen?

Noterade att några taniga tonårskillar

på språkresa i Oxford hade designat om sina EF-väskor medelst tuschpenna så att de nu annonserade "Easy Fuck".

Gillar den sorglösa optimismen där.

Att skriva - hur det verkligen ÄR.

Lånar in ett citat från författaren Marias eminenta blogg.

"Tyvärr är jag inte nöjd med det jag skriver.
Jag har nu kommit till "uj jag förstör en fin historia genom att skriva den"-fasen som jag har med varje projekt."

Igenkänning.
Igenkänning.
IGENKÄNNING.

Jag har aldrig läst någon författarblogg som sätter fingret på hur det verkligen känns så konkret.

In other news:
- Lurar vi på om vi skulle ta ut lite sommarsemester tillsammans. Men nä. Troligen inte.
- Har jag fortfarande inte hört bu eller bä om senaste projektet jag lämnade in för läsning hos engelska förlaget (skulle försöka höra av sig i fredags). Extremt rastlös över detta.
- Har vi stuvat om Es pappadag eftersom jag helt enkelt inte pallar med sonen ensam två dagar i rad sådan som han är nu. Dessutom mister jag kontakten med mitt eget yreksliv för mycket då. Lika bra att erkänna. Man får ingen medalj för att man spelar hjälte, right?

När ongen har lagt sig.

Sitter och gömmer mig i köket

och snaskar kalla hotdogs direkt ur kylen.
Sonen leker jättefint själv inne i skuggiga vardagsrummet men om han ser mig DÅ JÄVLAR. Då blir han ett otröstligt psyko.
Eftersom jag just nu tydligen är roten till allt som gör ont och skaver i hans sinne och gör honom deprimeeerad och arg.
Oh well. Jag minns ytterst väl hur OCD man kan vara i perioder som liten.

Blir nästan avundsjuk på mig själv

för den ofattbart fina presenten från gårdagens gäster
(deras 1,5-åriga dotter 'hittade' den för typ 20 öre på en sömnig loppis!).

Nu känner jag en viss besatthet att hitta del 2 - 6 av samma übersnygga utgåva från 1946.
(Och att 'hitta' nåt fint till lilla tjejen med hennes favvo Peppa Pig.)

Min kupa gör folk på gott humör.

Och får mig att känna mig som en tant i en gottbod.
What's not to like?

Utmaning.

Har pissdålig inspiration här i värmen så jag kör en bloggutmaning jag hittade på nätet.
Det är mycket möjligt att jag babblat om en eller annan punkt tidigare men skit samma.
Kör gärna på du också om du vill, och hojta till i kommentarerna i så fall!

Hur lång är du?

163,5 centimeter.

Vilken ögonfärg har du?

Grå/gul/blå.

Vilken hårfärg har du?

Mörk/mellanblond med massa blondering ovanpå.

Familj?

Maken Emmet snart 38 år och Felix 16 månader.

Har du någon bil?

Vi familjen har en liten. Jag kör dock ogärna i UK.

Musik du lyssnar på?

Bach, Bob Dylan, Dolly P, Johnny Cash, alltemöjligt.

Vem ringde dig senast?

Maken och sonen, från dagishämtningen, för att säga "allt väl, sätt på maten tack".

Var tror du att du befinner dig om tio år?

Typ samma som nu. Fast med en elvaårig pojk och en man jag varit ihop med i tjugo år. Och flirtar seriöst med klimakteriet. Oh joy.

Vilka städer har du bott i?

Skövde, Skara, Brighton, Oxford.
(+ orter: Varnhem, Vara, Vedum, Hove.)

Hur många högskolepoäng i det gamla systemet har du?

Öööö... 300 svenska tror jag..? Master of Arts (MA) = Fil Mag (svenska + engelsk litteraturvetenskap).

+ 1,5 år deltid på Brightons universitet (konst & illustration). Vad nu det blir.

Vilket program läste du på gymnasiet?

2-årig praktisk; Reklam- och dekorationslinjen + flera år senare 1 år komvux (för högskolebehörighet).

Vilken är din favoritglass?

Haagen Dazs Belgian Chocolate.

Kan du några andra språk än svenska?

Engelska.

Har du någonsin åkt ambulans?

Nej.

Har du fått fortkörningsböter någon gång?

Nej.

Favoritdrink?

Bellini om jag känner mig kvinnlig eller G&T om jag 'behöver'.

Hur gör du för att lufta din ilska?

Ger maken en verbal dänga eller tre (fult).

Vad är du rädd för?

Att vara en dålig förebild för sonen.

Vilka mänskliga karaktärsdrag kan du bara inte med?

Obefogad självömkan. Friska människor över 6 som bara somnar helt skamlöst lite hur som helst (innan det är sängdags). Mycke-snack-och-lite-hockey-människan.

Hur många tatueringar har du?

Inga.

Vad ska du göra idag?

Umgås med familjen + makens äldsta barndomskompis + fru + dotter som kommer hit. I like them. Kanske strosar in till stan en sväng, lite bubbel, lite grill, lite sandlåda/plask. Det beror på vad bäääbisarna är på för humör.

Mammi nöjd - frid und fröjd.

(Handlade även trök-mat och trök-kläder, så lite nytta gjorde jag allt.
Men sånt är ju inget kul att fota.)

Okej, macaroon-rapport då:
E blev glad av dessa och vi hade en mysig fika på uteplatsen när Frustrerade F sov middag.
E tyckte att dom var "helt klart värda" 95p styck som en "enstaka grej".
Vi gillade båda citron bäst och jag ska absolut testa att göra egna.

I en annan del av Oxford

var pojksen på en lekplats. Trots att det började bra blev det tydligen en ledsam och frustrerad tur
och jag är j-ligt glad att jag slapp.

"Bränn ut en förälder i taget" är en devis som funkat okej för oss.
Och jag vet att det låter raljerande, men faktum är att de höga förväntningarna när vi är "alla treee tillsammans" sällan infrias.

På bilden försöker dom visa att dom har typ matchande sandaler. Cute.

Fick ett infall,

appropå veckans macaroon-prat, och gick till franska kondiset Maison Blanc.
Och - ta-daaa. Kolla vad som hoppade ner i min tygkasse!

Bakom en blommig skärm

i ett murrigt hörn stog den här damen.
Jag hickade till av skräck.
Ögonen, och framför allt tänderna, var vidrigt naturtrogna.
Som om en stackars riktig kvinna stod förstenad där bakom, fånge innanför ett skal av flagig papier mache.

"Vi har en liten pojke också, men han är så fin så honom har vi hemma", sa innehavaren.

(Skyltdockor från exklusivt varuhus i Berlin, ca 1920.)

Tänk det här som skrivbord.

Då kunde man ha sina chips där i skålen.
(Skrivdonen finge man ju dock ha i knät.)

"Jag har gjort David Bowie-masker", sa en sorgsen konstnärstyp till vår butiksinnehavarinna. "Men det är ingen som vill köpa."
"Nä det förstår jag. Glam-rock känns ju lite off, men det blir säkert ett uppsving när Bowie dör", sa hon hurtigt.

I den här butiken

stog det en snygg glad tant i balklänning, stora solbrillor och dior-scarf om hövvet. Hon verkade inte alls sur över att alla bara ville glo på hennes antika kimonos och livstycken av blå och brun sammet från 1850 och ingenting köpa.
Now that attitude I like.

Lappsjuk.

Tar en sväng på stan.

Nu går jag och låser in mig i blodrummet.

Juli är här, oåterkalleligt.
Jävlar vad jag skriver.
Du?

Har kollat lite på Michael Jackson.

Så bisarr han var. Så enastående.
Det är ingen vacker dans. Den vill inte behaga.
Men jag är gammal nog att minnas när han ansågs som enastående geeky-söt -och-snygg (och gudabenådat begåvad). Tack Starlet!

Dansen säger:
"Min skenhelighet kan vi lägga åt sidan nu.
Du måste inte titta på mig, men jag kommer att göra det extremt svårt för dig att låta bli.
Jag hör egentligen inte hemma här, jag är en annan sort. Saker hände med mig, annat lät jag hända. Sånt som är mörkt, nästan inte mänskligt."

I helgen tänkte jag försöka lära mig moonwalk. Som en slags tribut. Sonen älskar ju musiken.
Häng på, instruktioner här. Man har inte roligare än man gör sig, osv etc. Dance like nobody's watching, right?

Macaroons - what's the hype?

Tänkte jag också. Länge - alltför länge.

Nu snackar vi franska macaroons - fluffsega dubbla mandelmaränger i oemotståndliga färger med smörkrämig glasyr i mitten.

(Inte som de mer rustika amerikanska/judiska jag bakar - fast dom är inte heller dumma.)

Men franska asså. Oj. OJ. Väninnan hade fått en snygg svart ask från 'Pauls' i present, och dom anses inte på långa vägar vara bland Londons bästa ("kollapsar och svegnar inom ett par timmar" enligt finsmakarna). Ändå helt sagolika.
I London är det de två filialerna av franska Laduree som gäller för de allra bästa.
"The Laduree in Harrods is a little unappealing (it is in Harrods) but the macaroons are delish", sägen en ljuvligt snobbig recensent om Harrods macaroon-café (bilderna ovan).
Och en mindre butik finns i Burlington Arcade: 71 - 72 Burlington Arcade, Mayfair.

Ja. Jag kommer definitivt att gå omvägar för att söka upp Laduree-macaroons nästa gång jag är i London.
(Mina favvos är pistage och jordgubb.)

I give you: Tomas Bolme.

- Svensk skådespelare (och typ [fd?] facklig pamp för skådespelarförbundet?).
- Legendarisk svensk röst för Tintin (ljudböcker och tecknad film).
(Hjärta, hjärta, hjärta).
- Kan ha varit med i typ Arn (har inte sett av princip, jag kommer från Varnhem goddammit, det där var MINA romaner att skriva. Typ. Inte. Hej hybris. Men jag tänkte faktiskt tanken redan i tonåren va).
- Kan vara Tomas som läser in en och annan John Ajvide Lindqvist-roman som ljudbok (kvalificerad gissning, oklart varför jag tror detta).

Vi öppnar upp golvet - vad mer bör alla veta om Tomas? Mer än att han skulle kunna vara en bra svensk Tony Soprano?

Oss invandrare emellan.

Gör ni likadant, ni som är det?
Segrigerar er?
Alltså, jag dras alltid till andra invandrare. Och speciellt de som har en brittisk partner.
Jag tror jag har två kompisar som är brittiska.
Nä förresten, lite fler, men då är dom andra generationens invandrare eller tillhör en etnisk eller sexuell minoritet.
Är det så enkelt som att man har mer gemensamt?
Alltså, jag tycker ju att Storbritannien är ganska fritt från rasism, och de fördomar mot invandrare jag mött har varit milda (lätt för en ljushyad europé att säga dock).
Men jag får helt enkelt inte samma hjärtliga bemötande av brittiska kvinnor som jag får av indiska, baltiska, spanska. Liiite "svensk slampa" finns allt där.

Fast det var inte var jag som sa till brittiska hårfrisörskan:
"Ja guuud, vi svenska tjejer älskar ju att komma hit och stjäla era brittiska män!"
Frissans långa fejs avslöjade att hon inte uppfattade glimten i min kompis öga, om jag säger så.

Yuck-varning: Nya ord och uttryck i mitt vokabulär.

-Sudocrem (typ idominsalva). Vi börjar lite mjukt (bom-bom).

-'Puppis', 'Puppan' (hemsnickrad blandning av 'pojken', 'sötis', 'gubben' och 'stumpan'?).

- 'Substantial snack' ("Has he had a 'substantial snack' after his nap?" Kul-klumpigt uttryck från barnavårdslitteraturen som gnagt sig fast).

- 'Heavy nappy' (Ie 'Var blöjan tung/hade han kissat mycket?').

- 'B-B' (bii bii) = kort för Bajsy Boy. "Do we have a BB?" (Inte så trevligt att säga orden poo, skit eller bajs inför typ gäster. Kanske. Själv är man immun. Det är ju ändå bara ointelligenta personer som är äckelmagade, ja?).

- 'Milky Poo'. Enough said.

- 'Sticky Eye' (Bäbisar & dagisbarn har tydligen det en del. Ja, och deras föräldrar. Jippii).

- 'A green number one' eller 'A green number eleven' eller 'A crusty Adolf' (=Olika slags snormusche).

Ah.
The glamour of toddler ownership.

Bring on the parasites nu då.
Vi är redo.