torsdag 30 september 2010

"Oj. Du får

Joan att se ut som en elvaårig grabb."

(E sneglar på min svällande kropp.)

Det enklaste = det godaste.

Årets stora inköp 2011.

Den obetydliga bebisen får tydligen ingen sufflett i just denna modell men lite ska dom väl tåla. Sol är ju bra mot gulsot om man tänker efter.

Småmysigt att tänka sig faktiskt.
Två skitongar i en liten röd stridsvagn till våren.

Inget jag nånsin haft på min tänkta att-göra-lista kan jag säga.
Men det blir bra.
Det blir bra.
Ja?

onsdag 29 september 2010

Politisk optimism och framtidstro.

Säg hej till Ed.
(Och hans tjej Justine, advokat i Topshops mammakläder.)
Ed är 40 år ung, sjukligt smart och högutbildad, etnisk minoritet och son till invandrare ("Dom kom hit utan någonting och det här landet gav dom allt.").
Han tror inte på gud men är okej med att andra gör det. Han är rätt röd med brittiska mått mätt. Ed har just klått sin storebror f d utrikesministern till posten som ledare för Storbritanniens sossar (i opposition).
Jag vet inte om han är klädd i inhemsk Marks and Spencer-kostym men det skulle inte förvåna.

Det känns bra detta. Mycket bra.

Jag röstade inte i det senaste svenska valet eftersom jag genom ett smålurigt kryphål fick tillfälle att rösta i brittiska valet tidigare under året. Och att rösta i två länder samma år när jag inte ens är skriven i Sverige längre, nä det kändes bara för skumt och fel.
Men egentligen "får" jag inte rösta i UK. Såvida jag inte naturaliserar mig, "blir" brittisk. Jag lurar starkt på't.

Mitt mys.

Jajamän. En sån här klysch-mysig stund med varm co-co och tänt ljus unnar jag mig minsann varje daaag.

Not.

Men allvarligt - boken. Boken! Hitta vilse av Carin Hjulström.
Är helt gladchockad över att en tvärsäker drygpuppa som jag kan charmas av nåt nytt, inom en genre som inte alls är min grej.
Så här var det: Jag läste att smakprov från Carins bok och blev helt fast. Skickade värsta förnedringsmailet till förlaget och bara "Pleease kan jag få Hitta vilse, jag MÅSTE få veta hur det går för Frida, jag MÅSTE."

Sedan tycker jag att det är lite kul att både min hjältinna (Maja Grå) och Carin Hjulströms (Frida Fors) är hälften så gamla som vi själva.
Jag önskar att jag hade fått läsa om Maja och Frida när jag var strax under 20.
(Men även för en som flirtar med 40 går det mycket bra.)

tisdag 28 september 2010

Trolldeg

- visst blir det rätt snyggt på nåt vis? Klumpigheten. Knubbigheten Materialets begränsningar som gör att man tvingas stilisera (= jobba med enkla former). Den bakade ler-känslan lockar till beröring. Hade nästan önskat att ytan skulle spricka mer.

Lurar på att måla dessa på barndomens vis (kassa skira vattenfärger), scanna in i min bildbank och använda i digitala collage.

Nytt bizniz card.

Jag har börjat acceptera att en slipad variant av läsplattan

kommer att revolutionera böckernas värld inom tio år. Kanske fem.
Än så länge tror jag ju inte att Gutenberg vrider sig i sin grav, och det stör mig att man inte kan låna ut titlar, och att första generationens plattor är så dyra, och att man inte kan surfa eller spela spel från plattan, och, och, och.
Men. Jag känner också att det är rätt spännande. Att det väntar många intressanta förändringar runt hörnet. Jag förutspår och omfamnar till exempel "flygplatsromanens" död, alltså dessa tegelstenar fyllda av fluff som marknadskrafterna propsat på ett tag (speciellt i UK) "därför att folk som bara köper en bok på pocketshoppen innan semestern vill ha en tjock en".
Med läsplattans allt smartare teknik behöver man ju inte ta sådana hänsyn och föredömligt korta romaner slipper då förhoppningsvis behandlas så styvmoderligt av marknaden. (Att läsarna gillar böcker utan blaj och utfyllnad vet vi redan.) Och klassikerna vars copyright gått ut är gratis att ladda ner, det gillar jag också.

Bilderboksvärlden kommer förstås inte att förändras så mycket - den stora, vackert tryckta pappersboken där minst 50% av informationen förmedlas ordlöst kommer fortfarande att regera för det lilla barnet (och för presentköpande släktingar). Bilderboken är ett oersättligt objekt och kan väl knappast bli användarvänligare, om man nu inte införde rivsäkert papper i samtliga.

Men två upplevelser fick mig att tänka till. På Heathrow härom veckan.
I stora avgångshallen såg jag en (EN) person med läsplatta (äldre amerikanska på typ sitt livs resa). Och det störde mig att jag inte kunde se omslaget. Titeln. Jag älskar att spana in vad folk läser.

Sedan satt jag på planet med en tummad pocket, och plötsligt hade jag samtliga transvestitsminkade irländska flygvärdinnor hukande över mitt säte.
"Å, vad läser du?"
"Hon läser Ian McEwan."
"Jaa, kolla, The Innocent, jag älskar The Innocent!"
"Jag med, men The Cement Carden alltså, ååå..."
"Mm", sa jag (lite paff och mycket glad).
Och så snackade vi lite Ian.
Det var trevligt som fan.
Visst är det trevligt som fan att se vad folk läser?

måndag 27 september 2010

Lite imponerad av sonens prestation idag faktiskt.




Passa dig Mattias, snart kommer den nya generationen och jagar dig med blåslampa. ;o)
(Jag har nominerat dig till Matbloggpriset 2010.)

Jaha.

Nu ska jag leka oavlönad förskolepedagog en stund medelst denna klassiker.
Fake it 'til you make it, right?
Ut går vi fan inte, det är fyra plus och pissregn.
Resten av dagen kanske vi kan... bada badkar eller nåt.

En annan författares vardag.

Och hur hon nådde dit. Jättebra realistisk inblick (på engelska).

Rice skriver Harlequin-böcker men det är skit sak samma, allt hon säger är vettigt för alla som försöker skriva längre prosatexter med siktet på publicering/ett skrivande liv.

söndag 26 september 2010

Så JEFLA taggad.


Bokmässan 2011 har tema Tyskland.
Det där ska man hedra lite så min shopping efter outfits börjar NU.
Den undre tyroler-inspirerade äger jag faktist redan.
Vad mer? Nån kreation av Karl Lagerfeld bitte?

(Och är det för tidigt att boka hotell? Va? Vaa?!)

Bara i Oxford.


Titta, farfar inspector Morse!

(Tänk om han hade ett pund för varje gång han hört det.)

lördag 25 september 2010

Dagens outfit: Preggo.


Oj.
Gravid.
Jag är typ fyra månader, vecka 15 (ids inte hålla koll på veckorna med samma storögda fascination som sist).

Känner tacksamhet. Och bävan. Och yrsel.
Känner att jag vill snabbspola ett år framåt.
Hämtar kraft i att detta får bli andra och sista gången jag låter mig tas som gisslan på det här viset.

Känner också genuin lycka över att få bli föräldrar till en liten ny. Förstås.
Familjen är ju the shit för oss. Navet. Inspirationen. Motivationen. Glädjen. Vi är ett bra gäng.

Beräknad till början av mars-11.


Vi skyller på skilda-sovrumsgrejen för att det blev så här helt enkelt.
Det är SÅ romantiskt.

fredag 24 september 2010

Förtjusande lilla galning.

Nyss stog han ovanpå köksbordet. På bordsskivan.
Klängde upp via sin barnstol.

Jag har fasat och nu har tiden kommit:
Han är fysiskt kapabel att göra allt - men har noll vett, noll självbevarelsedrift.

Hur länge varar denna utvecklingsfas? Tills han blir sådär 32-33 bast va?

Vaniljbulle och serietidning.

På en del sätt vägrar jag att växa upp.
Vägrar säger jag.

(Tack snälla T för tidningen, jag ÄLSKAR'N.
Oscar Wilde. Wow. Vilken kille.)

Om jag var med i det där döliga dansprogrammet på TV

skulle jag vilja återskapa Fran och Scotts flamenco-scen.
Med typ Daniel Sjölin.

Fuck Mamma Mia.
Dirty Dancing i all ära.

Men har du inte sett tidiga Baz Luhrman-filmen Strictly Ballroom, då, min vän, då har du inte levt.
Njut lite här.

(Eller se hela slutscenen här.)

torsdag 23 september 2010

Dagens där-lärde-jag-mig-nåt-nytt.



ATT jag inte testat detta tidigare!
Bullfyllning på typ 50 g smör elvispat med 4 - 5 msk vaniljsocker + lite strösocker.

Stört bra. Stört.
(Och 2 krm salt i degen förstås.)

Lite snyggt vitt glasyrringel på detta så har jag fan överträffat mig själv.

Snart i en hemslöjdsbutik nära dig?

Så. Nu stänger jag den politiska luckan för den här gången.

Bilds från Irland (Connemara).




1) Huset vid vattnet. Irlands premiärminister bodde där veckan innan oss. Mina kamrater var extremt äcklade över detta faktum. Varför? sa jag. För att han är så ÄKLIG, sa dom.

2) Yours truly.

3) Författare. (Hon till höger stoltserar med The Mail för att reta mig. Eftersom det är en smutsig, smutsig tidning - som jag ändå gärna kollar i.)

Detta måste vi göra om. Eller mer från hemma-mannen.

Jag:
"Lite impad faktiskt. Över att du hade dammsugit fast du trodde att jag skulle komma en dag senare."

E: "Amen gud, det var ju inte för din skull. Det var ju rent egenintresse, har du SETT hur det blir när han har käkat cous-cous eller?"

Andra strödda uttalanden från gräsänklingen E
(a k a Be careful what you wish for):

"Jag har bokat tandläkartider till alla. Skriv upp i din kalender. Inte sen. NU."

"Jag tog faktiskt och bytte i din säng. Känn vad gott det luktar. Helvete vad örngotten såg ut. Du måste börja sminka av dig bättre. Fast nu är det nog slut på tork ute för i år är jag rädd."

"HerreGUD vad jag har kämpat med att få F att käka protein, du får hålla koll på det där i veckan. Kan du köpa lite mild skinka?"

"Öpp-öpp-öpp! Inte den. Jag hade faktiskt tänkt att han skulle ha en annan outfit på sig idag. Den snygga randiga tröjan, till snickisarna. Innan han växer ur den."



Jaha.
Jag har gift mig med min egen morsa.
Det tog nio år att upptäcka, men där inne fanns hon.

onsdag 22 september 2010

Karneval hos Tutt

i afton. Ingen dum idé. Bra mot flötigt hår också.
Kom du med.
(Jag tänker vara hon i orange.)

Bokmässan - nåt för blivande författare?


Jag kommer inte i år. Men jag vågar lova att min första roman Styggelsen finns till bra pris i förlaget h:ströms monter B 06:40.

Alltså, jag älskar mässan. Och hur gör man det bästa av den om man har skrivarambitioner och inte "bara" är en bokälskare?

Okej, så här funkar det:
Seminarierna är grejen. Om det inte var för seminarierna skulle det liksom bara vara världens jobbigaste bokvaruhusjippo with added kändisspottning. Seminarierna känns förberedda, inspirerande och matnyttiga. Det är där man får lära känna dom stora elefanterna - illustratörer, förläggare, författare, forskare, journalister.
Efter seminarierna kan man ställa smarta frågor, till och med gå fram och snacka lite.
Kom I TID till dina utvalda seminarier. Gå inte och irra för mycket på mässgolvet, det är enbart tröttande.

De två första dagarna är i princip firmafest för branschen (speciellt eftermiddagar/kvällar). Jag gillar branschdagarna. Det är lugnare.
Dessutom handlar mässan mycket om att branschen ska sälja och köpa rättigheter till och av förlag i andra länder, i en avdelning allmänheten inte ser. Det ser ut som speed dating. Dom sitter vid små bord.

Det som också är intressant för en skrivmänniska är att beta av förlagens montrar lungt och metodiskt för där finns alla deras böcker samlade. Där kan man skaffa sig ett hum om vilka förlag som gör vad. Deras produktionsvärden. Deras inriktningar. Vilken slags dikt- eller barn- eller ungdomsböcker dom gör.

Det är rätt liten chans att du ska kunna pitcha ditt eget bokprojekt (och glöm det om du bara har en idé eller ett halvfärdigt projekt, till och med din mamma har ledsnat på att höra om det) eftersom alla är så upptagna, speciellt folk i beslutsfattande ställning. Men ta med lite visitkort i alla fall. Och, om du har ett avslutat manus som du just skickat in/tänker skicka i dagarna, då kan det löna sig att öva in en liten en-menings-pitch om din text.
För rätt vad det är står du brevid din drömförläggare i toakön och då är det bara att le och säga:
"Men hej, är det du som är X? Jag älskade boken X som kom ut hos er förra året. Jaså du jobbade med den, kul! Jag har faktiskt just skickat ett manus till er, X X heter jag. Min roman är en slags askungesaga som utspelar sig på en tysk armébas."

Så. Ska en slipsten dras. Tyng dem inte med mer information än så. Men ta chansen att impa om du får den. Gör intryck. Okej?
Och ha det så roligt, och VÅGA prata med de författare och branschmänniskor du känner igen även om dom står i 'sina kompisgäng' (dom är också blyga)!
Vi ses nästa år (hoppas jag).

Hemma-man?


Småkåt mormor som spanat in E & F på lekplatsen:
"Ursäkta men får jag fråga nåt personligt?"

E:
"Visst!"

Tanten (gestikulerar åt Es snygga skäggstubb):
"Är du en sån där... hemma-man?"

E:
"Nä tyvärr. Det är min dröm annars. Men min fru tjänar tyvärr inte så mycket ännu att jag kan få vara det."

tisdag 21 september 2010

Love story.



Nu har jag haft road test no 1:
A) Fixar tokiga tyllkjolen att vara min kompis på resande fot?
B) Fixar pjäxan att vara min kompis på resande fot?

Svar:
A) Ja, speciell och lättpackad. Ger guldkant.
B) Herregud, ja. JA. JAAA!
Du som har "känsliga fötter" som jag vet precis hur det är. Att hitta Den Perfekta Skon blir tillvarons heliga graal. Besvikelserna är många, kostsamma och gör ont. "Prova i affären" betyder alls ingenting. Ingen-ting. En snabb promenad till kvartersbutiken är det som gäller, och då är det ju så dags att ångra sig.

Anyhow:
Detta KAN vara mina bästa skor ever.
Det blir kryss i alla rutor: Komfort, hygglig kvalitet, går till kjol och byxa, OCH dom får mig att känna mig lite wow sådär.

Gott så. Och nu har Praktiska Tanten inom mig börjat viska:
Köp ett par till. Exakt samma. Du vet hur det blir. Du kommer aldrig hitta samma om några år. Gråt och tandagnisslan.

Vad hade du gjort?

Felix ♥ mamma.

Satt på kylen när jag kom hem i natt.

Komma hem är bäst.

Torv och skrivövningar.

Hej!

Gu va gött att vara hemma.

Gu vad en 19-månaders pojk kan utvecklas på 4 dagar.

Gu vad jag aldrig skulle palla med en skrivarkurs full av bozos som inte fattar första stavelsen av ordet feedback och bara vill ha affirmaition (som de storgråtande amerikanskorna brukar kalla det). Vi var ett gäng skrivkompisar i en stenkåk vid vattnet bara. Men underbara Grace som har studerat för Pat Schneider pepprade oss med vettiga övningar från Writing Alone and with Others.

Gu va torvbrasor är överskattade.

Gu vad jag kan skrämma upp mig själv.

Gu vad jag har skrattat.

Gu vad jag behövde.

torsdag 16 september 2010

Nu sticker jag till Irland på skrivarresa.



Packad, klar och resklädd. Uppspelt som en liten unge. Galen blick. Jag har längtat efter nåt sånt här i typ tre år. Nä, nu ljuger jag. Mycket längre än så.

Nu ger jag mig själv tillåtelse. Snällisen E stöttar.

Jag åker förbehållslöst men jag vill leta efter lukter, stämningar och känslor till ny bok. Lite flams med andra skrivskallar. Ett och annat allvarligt samtal. Behöver det.

Vi hörs igen i mitten av nästa vecka.
Kram!

onsdag 15 september 2010

Har illustrerat lite.

Min hyllning till ostbågens skapare Morrie Yohai.
Snart i en stor barntidning nära dig
(den där som varit en ljusglimt i skolan två gånger per termin sedan 1926).

Oj. Detta var en nyhet för mig:

Designern Betsey Johnson är lite... cray-zee.
På det där "Kolla på mig, jag är så annorlunda! (Precis som alla andra annorlunda personer!-sättet)".
Caroline af Ugglas-sättet. Regina Lund-sättet. Du vet. Du kan typen. Hjulningar och råttiga extensions och clownkläder.

Men alltså, jag förlåter Betsey.
Jag högaktar Betseys gärning. Hon gör magiska klänningar.
(Och här står ju jag i min hett älskade Betsey-trasa och sonen i sin billiga kopia och känner oss helt ljufliga.)

"Du måste deklarera snart"

sa E.
Orden varje flicka längtar efter att höra.


Ja ja, det är väl inget större ok. Men jag blir ändå lite småchockad över att jag inte hade koll på det. Very not me.

Håller jag på att bli Slappo daGama med allt som inte är roligt eller högstatussysslor?
Håller vi på att glida in i ett typiskt familjeföretag av den gamla stammen - bara det att rollerna är ombytta, så att kvinnan är Creative Director, den som producerar, medan mannen svansar omkring tyngd av administration och markservice och trök? Så som Liza Marklund säger att hon och hennes gubbe har det?

Ja. Jag tror fan det.
Imorgon ska jag beordra E att klä sig lite sexigare.
För då skapar jag bättre va.

tisdag 14 september 2010

Dagens bra.

Trodde ett tag där att jag var redo för morfin, skilsmässa och hispan - gärna allt på samma dag. Turns out allt jag behövde var lite underbart antibiotikum, en vab-dag av E (=vård av krasslig bitch) och lite kycklingsoppa framför en rumpskakande son som körde galopp-dansen genom hela nedervåningen till Johnny Cash i glädjen över att han fick ett svagt smajl av mig.
Snyft. Jag vill inte bli en sån som ba' 'Om jag mår dåligt ska jag se till att alla omkring mig också mår dåligt.' Usch. Skärpning Hellberg.

Men UVI asså? Sedan när blev man helt fucking golvad av UVI? Är det nån ny tantgrej eller?
Anyhow. Tänk om allt var så lätt att fixa.

Otroligt fin bilderboks-dummy.

Så här kan det alltså se ut om du skrivit och illustrerat en 'dummy rough'.
Av illustratören/författaren Brian Floca.
Bland det bästa i dummy-väg jag sett faktiskt. Men man ska ha koll på guldstandarden så att man kan kan sikta dit.

Och du, (blivande) illustratör, låt dig inte skrämmas av hans proffsiga tecknarteknik. Amerikanska bilderböcker för lite äldre barn skulle gärna vara i sån där "fin" och "perfekt" naturalistisk stil för några år sedan. Just nu känns den stilen lite föråldrad. En genomtänkt dummy i "enklare" spännande formspråk skulle vara minst lika välkommen idag. Bara det funkar.

Notera dock att han tänkt igenom var allt ska vara på alla sidor.
Avsatt plats där texten ska ligga. På smarta integrerade vis så att det samspelar med bildlösningen.
Det är det förlaget vill se. Har han gjort jobbet? Har han seendet? Även om det blir många ändringar under resans gång (att färdigställa en bilderbok för publicering, när man fått kontrakt, är ett grupparbete mellan redaktören, illustratören och förlagets formgivare).

Kolla hur bra puls och variation mellan uppslagens bildlösningar han har ("Driv i bläddret", som underbara Gunna Grähs skulle säga); Full bleeds som tar upp hela uppslaget, vignetter, halvsidor. Han nyttjar hela ytan, zoomar in och ut, använder olika perspektiv. Skön fart och riktning (men det säger nästan sig självt med tanke på ämnet). Och ingen viktig visuell- eller textinfo får försvinna i vikningen i mitten (the gutter) förstås, tänk på det när du gör din dummy.

Det tog säkert flera veckor att skissa och planera "tumnaglar" innan han gick över till dummyn. Och okej, det är 15 handlingsbärande uppslag, inte 12, men eftersom den är så bra så kan jag se varför förlag gjorde ett undantag och tillät en avvikelse från standardomfånget.

(För självklart: Han fick kontrakt.)

I ditt paketet till förlaget ska ligga:
-Manuset i utskrivet word-dokument (för bilderböcker blir det typ max 2 glesa sidor).
-Kort följebrev.
-En kopia på din dummy.
-Två färdiga uppslag på A3-papper i färg (kopior) - så bra du bara kan, så som de färdiga uppslagen ska se ut redo för tryck - välj att 'göra upp' de WOW-igaste uppslagen förstås.


(Återanvänd aldrig uppkopierade dummys eller färgkopior som kommer i retur med refuseringsbrevet. Dom hinner bli så tufsiga och sjabbiga. Det är falsk ekonomi.)

Hon skriver ofta vettigt om skrivande.

Konkret och öppet och matnyttigt.

måndag 13 september 2010

Shock and awe.



Han blev så glad och övertänd att han blev ledsen.
Det var too much helt enkelt.
För mycket känslor. För många tillbehör.

Men när vi hade gömt undan två tredjedelar fick daddy en kokt pizzabit av trä att snaska på. Schangtilt.

Skriv-budkavlen far fram!

Jag älskar detta. Älskar.
Tack! Vilken resurs vi skapar här.

Kolla bara:

Så blir du ungdomsförfattare i tio steg av Johanna Lindbäck.

Så blir du ungdomsfantasyförfattare i tio steg av Maria Turtschaninoff.

Så blir du copywriter i tio steg av Cecilia Johansson.

Så blir du journalist/skribent i tio steg av Lisa.

Så blir du industriprosaist i tio steg av Johannes.

Så blir du romanförfattare i tio steg av Katerina Janouch.

Så blir du spänningsförfattare i tio steg av Ninni Schulman.

Så blir du romanceförfattare i tio steg av Simona Ahrnstedt.

frilansar du för tidningar av Bodil.

(och så mitt gamla vanliga då: Bilderboksförfattare i tio steg.)

Nu saknar vi "bara":

Så blir du krönikör i tio steg (Anne? Ninni?)
Så blir du läromedelsförfattare i tio steg (Tette/Tettes syster?)

(Jag vet att det finns fler... manusförfattare, skräckförfattare, faktaförfattare... och varför inte kalligrafer och konsthantverkare och formgivare och målare och skulptörer och skådespelare och fotografer och biokemister och tårtproffs och, och och... don't be shy! Bra råd ska man sprida, oavsett kategori.)

Måndagsblomma.

Att kolla på när jag jobbar.
Nya tag? Okej?

söndag 12 september 2010

Missa inte detta för bövelen.

Lina tuschar en sida av sin graphic novel Maran.
På film.
Typ timelapse.
Kolla hur mycket hon snurrar pappret för att få rätt schwung på linjekvaliteten!
Underbart.
Och jag är extremt impad över att hon kan skapa så kåta saker utan att glida av stolen.

(Själv kisar jag lite eftersom jag vill njuta hela Maran i ett svep när den är klar.)

We-heey! Kolla Skrållan på maskeradbal!

Detta gillar jag.

Rammsteins "Du riechst so gut" börjar genast spela i mitt huvud. Denna videon.

lördag 11 september 2010

Bli bilderboksförfattare i tio steg - en snabbgenomgång.

1.) Var passionerat intresserad av barn- och bilderböcker. Låna, bläddra, läs och studera alla nya. Inte bara gamla favvosar från din barndom - nya, fräna, av folk som är födda på 1990-talet.

2.) Om du inte är professionell illustratör ska du aldrig göra bilderna (eller låta en duktig amatörkompis göra det) och skicka med. Tänk inte ens på illustrationerna. Förlaget vill ha ett bra manus, inte ett bra manus + amatörillustrationer, hur "fina" dom än är. Man kan nästan sumpa sina chanser annars; "Den här personen fattar ju ingenting hur vi jobbar" blir signalen. Illustratören hyr förlaget in när du fått kontrakt. Han eller hon får samma betalning som du, 50 - 50%.

3.) Om du ÄR illustratör med inriktning på bilderböcker som också vill skriva för barn vet du säkert redan att man aldrig skickar färdiga illustrationer för alla sidor i manuset - man gör i stället en 'dummy rough' i blyerts, med många fina varierade kompositioner. Samt två-tre uppslag 'färdiga', så fint man bara kan. Skickar kopior förstås. Det tar månader att göra en säljande dummy. Man ska aldrig göra en dummy åt en blivande författare utan kontrakt, inte ens sin egen syrra. I alla fall inte utan att kräva 30 000 kronor på fläcken. Fokusera på vad DU vill göra.

4.) Omfånget är 12 uppslag. Alltid 12 uppslag, för åldrarna ca 2 - 5 år. 32 sidor inklusive pärm och försättsblad. Tänk alltid 12 uppslag, det är jämt och bra, även om vissa stretchar sitt tillgängliga antal sidor genom att klämma in handling på försättsbladen och så. Skriv in det i Word till och med. "Uppslag 1: osv osv". Jag brukar börja med att skriva ut
"Uppslag 1"
"Uppslag 2"
- och allihop till
"Uppslag 12"
just så i ett nytt dokument, som rubriker. Sen fyller man i. Hehe.

5.) Du ska inte skriva rimmande (boring, pain-in-the-ass att översätta. "Den enda som får skriva rimmat är Julia Donaldson" säger man här) och du måste kunna skriva kortfattat. MÅSTE. Detta ska läsas högt och ofta. Sikta på två meningar per uppslag. Bli ytterst ångestfylld och jobba om när det blir fyra meningar. Glöm inte att det brukar bli levande och bra med (sparsmakad) dialog!
Ie "Jaså? säger Katten." i stället för "Katten blir förvånad."

6.) Jaha. Nu har du alltså 12 uppslag på dig att inte ramla i fällan de flesta ramlar i: Att det handlar om för lite - eller för mycket. Du ska: Presentera en karaktär (eller några),

7.) - ge läsaren en känsla av en plats (sandlådan? kondiset? fast atmosfären brukar illustratören fixa bra utan ord), och
- introducera en konflikt - och bygga upp konflikten... och sedan avsluta på ett tillfredsställande vis.

8.) - Och så den o-så-viktiga knorren på slutet. Ett "aah-moment" kallar vi det i UK.

9.) - Glöm inte humorn. Humorn för bövelen! Fast även här brukar illustrationerna tillföra mycket. Glöm inte heller ditt omdöme. Vad är lämpligt för en treåring? Hur kan du rucka på din vision och integritet så att de två behoven möts i en mysig kram?

10.) - Kolla bibblan och bokhandeln efter förlag som ger ut saker som liknar ditt manus. Skriv ner. Kolla upp förlagen på nätet. Skicka in. Var mycket flexibel när de tar kontakt med dig och vill ha ändringar. Överleverera. Gör allt för att FÅ IN EN FOT. Bli publicerad.

Så enkelt. Ja tänk.

Drygvarning: Om det vore enkelt skulle alla skriva baaarnböcker.
Men det är inte för inte man får typ lika stort förskott för ett bilderboksmanus på 24 meningar som för en hel romaaan.
Man måste vara lite originell va.
Och mycket sträng, och ta karaktärerna och plotten på stort allvar. Det gör förlagen.

Jag avslutar med en vädjan om dina bästa insider-skrivtips i 10 steg eller så: Lystring ungdomsförfattare, journalister, manusförfattare, vuxenförfattare, seriealbumsförfattare, copys, faktaförfattare, krönikörer, läromedelsförfattare!
Hur gör man ijenklien det ni gör?
Tack på förhand.

Helgens oumbärliga.

-God-bacon som fin-slaktar'n gör själv, till långfrukosten i morse. Typ dyrare än biff. Men som vi säger varje gång; "Ååå... det här är inte 'bacon', det här är... riktig mat."

-Sonens höststajl. Han har mer fashion i ena lilltån än jag har i hela min garderob den däringe.
"Han ser ut som en stockholmare på den bilden!" säger E som noterat svenska killars fäbless för "man scarves".

- Jessikas twittrande. Har sagt det förr och säger det igen. Älsk.

-Smöriga popcorn. Känner att jag är på väg in i ett popcornstim. Det är framför allt den förbluffande volymen man kan få i sig som roar mig.

- Spooky films! Spooky films! Nu har vi laddat med The Haunting från-63 och The Abandoned. Tack snälla för alla tips. Tänkte även testa Brian De Palmas Sisters från 1973 eftersom svärmors gamla college-roomie lite otippat hjälpte till med att skriva manuset. Hon tror att det kan vara 'nåt för mig'. Hjälp. Det här kan gå hur som helst.

fredag 10 september 2010

En annan egenföretagare inom kultursektorn

valtalar intressant här.
Ett odramatiskt självmord eftersom jag (troligen) aldrig kommer att få eller kunna spara ihop till en dräglig ålderspension låter tillspetsat (eller som maken skulle säga: "Nämen är det inte en liten gråtfiol jag hör spela för Amanda?") men det är faktiskt ett reellt alternativ jag redan förlikat mig med. Lite på skämt, mycket på allvar.

(Blubby = Sittande kulturministern.
På Liv Strömquists glänsande initiativ heter hon så numera. Capiche?)

♥ Officiellt pasé. ♥

Saker jag inte vet:

- Vad som menas med <3.
(Jag ser bara en tjej med litet huvud, långt hår och stor rumpa som har tippat. Och det stämmer väl inte?)

- Vad Malin Åkerman är känd för. Skådespelare? Modell?

- Varför folk låtsas att fransk manikyr med andra 'tokiga' färger är en bra grej.

- Om Jersey Shore är nåt jag borde kolla på. Handlar det om hon i Pussycat Dolls lillasyster typ? Verkar jobbigt.

- Vad 'dinkel' är och varför alla gillar det. Och vad det kan tänkas heta på engelska.

- Vad det kommit för nya tuffa åkgrejer på Liseberg (som jag skulle solka min byxa av skräck om jag testade nuförtiden).

Tillägg 21:24 svensk tid: Kolla rubriken!!! ♥♥♥

Socialt kantig, moi?

Det har sina sidor att jobba ensam.
Jag tappade omdömet på en dagishämtning i veckan.

En annan förälder/mormor (40-50 bast, döv och blind - who can tell?) hade ställt sig för jävla dumt och brett med sulky i en passage och bara bla-bla-blaaa-snackade med en pedagog. Inget periferi-seende alls (möjligen den egenskap jag hatar mest hos mina medmänniskor).
Jag kom inte förbi med vår tomma kärra och Felix var inne i trädgården och såg mig och vinkade genom grinden och ville till mig men jag fick helt enkelt bara STÅ där bakom tanten och vänta. "Jag får bromsa kärran här bakom och knö mig förbi bara", tänkte jag. "Hon får baxa och trixa när hon ska hem."

Sen skulle hon gå förstås och kom inte ut och gav mig den där blicken som är på samma gång lam och vass.

Och jag bara skrattar elakt och rycker vår kärra bakåt och gör värsta nonchiga knycken liksom bara "varsågod, varså-gooood och passera" med handen.
Och när hon passerar säger jag
"Save your drama for your mama" högt, med ett psyk-leende.
WHAT?
'Save your drama for your mama?!'
Vad fan är det med mig? Vilken projicering. Vilken taskig impulskontroll. Grejen var att jag typ skämtade; arg-skämtade, men sånt fattar ju ingen annan än man själv. Jag tänkte högt helt enkelt.

Skäms jag?
Ärligt talat inte. Det var det roligaste som hände mig i veckan.

(Lås in mig, någon.)

Mvh,
Angry loner


P.S: Uppdatering: Stötte på'na igen nu i morse - EXTREMT vän och leende.

Och lite rädd för mig nu.
Bra.
Dom ska inte tro att dom vet var dom har en.

torsdag 9 september 2010

Det skulle ha blivit den största julklappen

men nu vet vi inte riktigt.
Han är galen i leksaksspisarna på nya dagiset (dom har en inomhus och en ute i lekstugan).
Gör inget annat än står där och vispar.

Så: Ska han få detta av oss redan nu?

Eller blir det overkill då?
Är det roligare om det bara finns leksakskök i hans liv på dagis?
Eller kommer han att hinna tröttna till jul och bara "Jaha" när han får detta?
(Kan han ju i och för sig göra ändå.)

På ett sätt vill vi ju att han ska få leksaksfrossa lite när det passar honom. Dom växer ju faktiskt ifrån vissa grejer rätt fort.

Hur hade du gjort?
(Och om du anser att barn endast bör leka med kottar och gamla tygtrasor - gör dig inget besvär.)

P.S. Dagens sötaste:
E (till sin mor): "Jag vet inte om jag vill att Felix ska ha leksaksvapen. I alla fall inte än."
Hon: "Så tänkte vi också. Vet du vad du gjorde? Du bet ut en pistol av rostat bröd och lekte med."

Jaha, jaha.

Varför ska folk airbrushas tills dom ser ut som slät sås i ansiktet?
Och vad är det för konstig app som Pernilla Wahlgren börjat köra med på sina kort, till och med på barnen? Är det nåt filter?
Jag tycker att det ser otäckt ut. Som om jag har synfel. Som om dom är replikanter från filmen Artificial Intelligence eller Stepford Wives.

Men jo, jag kan ju jag också. Min lilla hypocrit.
Jag tänker minsann inte sitta helt ofixad jämte reklamannonser och fotoreportage som är så konstgjorda att dom i princip är tecknade.
Så mitt nya författarporträtt touchades upp med ytterst lätt hand av Ina (förstås!).
Det största var att jag hade djupa onda märken i axlarna efter amningsbehån.
Bort med dom nästan helt. Tack för det.
Sen hade jag en enorm snöflinga mitt på läppen så att jag såg ut som Bugs Bunny. Bort med den.
(Never work with snow, kids or animals.)
Och så var inte ljusnivåerna så bra de kunde vara eftersom fotot bara hade naturligt ljus.
Inga lampor eller reflektorer eller vad det heter.
Så det där trixade hon också med.

Men nästa gång kör vi all the way som på den gamla goda tiden, okej Ina? ;o)

Under lindarnas spermande lövverk.

Jag kan riktigt inte släppa detta.
Är det sant?
Är det så?
Att trädet lind luktar, öhum, spurm?

onsdag 8 september 2010

Dagens kuckelimuck.

Spridda samtal med Felix under gårdagen:


F: "Ä-ä?" (pekar)

E: "It's daddy's radio."

F: (viskande) "... äjj-di-oo ..."


*


E: "Felix, have you done a poo?"

F: "JA-A!"


*


Jag: "Wow gubben, hur visste du att den där lilla grejen var magnetisk? Så att man kan ha den på kylskåpet?"

F: (indignerat, knivskarpt) "I'm getting BETTER, you know."

Jag: [chockad tystnad]

Jag är egentligen inte här.

Jag är djupt inne i sagoskogen.
Och här är det nåt som inte stämmer.
Nån jävla otäck skit på gång, helt klart.
Måste ta reda på vad.
Ingen sagoskog för barn detta. Inte alls. Det skymmer onaturligt tidigt här och när man vänder sig om har stigen försvunnit.
Vi ses om jag hittar ut.

P.S. Dagens email, från förlagets PR-ansvariga (som just läst senaste manusvarianten av Döden på en blek häst):
"Jaha, TACK så mycket för mardrömmarna jag fick om X X i mitt X."

What can I say. It's a gift.

P.P.S. Roa mig. Lämna gärna ditt eget förslag på vad mardrömmar om "X X i mitt X" skulle kunna vara. Sur grädde i mitt kaffe? Stora spindlar i mitt hår? Trashiga gener i mitt DNA?

tisdag 7 september 2010

Heja Ohly!

Å, Å, ÅÅÅ vad bra att någon puttar omkull guldkalven och ifrågasätter att vi svennekärringar har tillåtits bli så groteskt pimpinetta och överkänsliga omkring det där med amningen och vårt ockuperande av den "oumbääärliga liiivgivande nääärhetsrollen" så länge.

Ett mycket lågt argument mot delad bebisvårdnad.

Kom igen nu suggor. Det är bara att att dra in magen och hoppa i snyggbyxorna och börja förvärvsjobba och pumpa ur på lunchen och se glad ut - som i typ alla andra länder. Ni har levt i en kortvarig och bortskämd illusion som ärligt talat inte verkar ha gjort någon lyckligare i längden.

Ni slipper i alla fall pröjsa mer till spädisdagiset än vad ni drar in eftersom den andre föräldern FÅR BETLD LEDIGHET OCKSÅ.
FATTA lyxen.
SKÄMMES alla som inte tar den chansen. Tvi. I spit on you.

(Eller skit i att amma och pumpa för den delen.
Det går också ytterst bra.
Släpp in männen. I helvete att min son ska stängas ute från bebislivets ansvar och glädjeämnen om han en dag bildar familj. I helvete att han ensam ska känna försörjningsbördan. Mammi och pappi visar vägen. Det är 2010 nu och jag sätter en guldtia på att den här striden kommer att resultera i väldigt fina kurvor beträffande manlig livslängd, skilsmässor och förbättrad livskvalitet för alla under de nästa 50 åren.)

Mer höstligt.



Jag bölar aldrig över att "sommaren är så kort".
Det är ju den här tiden som är för kort.
För-hösten. Snygghösten.
Innan världen blir så där karg och blöt och gråbrun och svidande kall att man måste vräka på sig vinteruniformen* inom 10 sekunder efter varje dusch.
(*I mitt fall: svarta tjockstrumpbyxor, svart långärmad t-shirt, svart kort kjol, fejk-uggs samt ylletröja i färgen låg-närmast.)

måndag 6 september 2010

En liten film som slog an en ton.

Guinness reklamfilmer är nästan alltid episka och pretto och speciella och påkostade - på ett ganska ljuvligt sätt.

Och jag vet inte om det är för att vi pratat så mycket skrivande här den sista tiden, eller för att jag själv är inne i ett ganska omvälvande och stort bygge, men den här nya filmen fick det att sjunga i mig.

För det är ju det här vi gör när vi gestaltar. Det som dom gör i filmen.
Vi bygger, vi bestämmer. Levandegör. "Släpp in fiskar här, kör på med fåglar här! Och här ska vi ha en snöig skog, för det bestämmer jag".

Jag menar inte att vi nödvändigtvis ska skriva långa detaljerade miljöbeskrivningar. Känslan av en plats är visserligen en viktig hörnsten i allt berättande, och att kunna förmedla det är en grundförutsättning, men vad jag framför allt vill ha sagt är:
Håll inte tillbaka längre. This is your moment. Roffa åt dig de stora målarpenslarna och kör.
Som författaren Maria Turtschaninoff säger så bra: Roffa åt dig tiden.
Stretcha och stajla med din underbara fantasi.
Vi bestämmer själva hur våra fiktiva världar ska se ut.
Vi vet inte var skrivresan tar oss och det är så oändligt spännande.
Kom igen nu.
Öppna korgen med fåglarna.
Orka.
WOW them.
WOW me!

Good morning.

Jag skrev i natt.
Det var otäckt.

Den där förtvinade handen som dök upp till vänster till exempel.
Stel och kall och vit var den.
Inte min.

söndag 5 september 2010

Jag visar min. Visar du din?

Arbetsplats alltså.

Idag har jag pimpat med ny stol - äntligen slipper jag den enorma svarta sticksiga begagnade jäkeln som E fick gratis från sitt jobb.

När jag tecknar lyfter jag bort den bärbara datorn eller flyttar den bakåt (just nu står det massa spel och bråte där).

Nästa pimpning på listan säger sig självt: Vettig skrivbordslampa. E är vansinnig på mig för att jag inte har nån men jag tecknar ändå mest och helst i naturligt dagsljus.

Så, när får jag se din?

P.S.
Marie (som gjort mitt fantastiska namnkuvert i hyllan) visar sin superorganiserade kalligrafistudio här. Grymt avundssjuk på ritningskåpet! Själv förvarar jag stora ark och gamla originalillosar i en garderob. Dumt och dåligt.