söndag 31 oktober 2010

För dom stora.

Poison ivy och förbjuden frukt.
Och ingen mer orange plast i år nu tack.

För dom små.

lördag 30 oktober 2010

Stolt, stolt, stolt.


Det kanske mest utmärkande för alla verkligt begåvade personer är att de aldrig själva tycker att de är så märkvärdiga.
En sympatisk ödmjukhet som gränsar till osäkerhet, en ständig strävan efter att bli bättre, hur stora framgångarna än är. En tendens att möta alla slags uppdrag (små och stora) och alla mäniskor med samma allvar och respekt.

De som jobbade med Robert DeNiro när han gjorde en cameo i teveserien Extras sa att han var sån. Anspråkslös. Lågmäld. Lite nervös. Ville veta om tagningarna var okej, om han var okej.

Jung Form är en annan sådan typ.

Hennes estetik som formgivare är särpräglad och utsökt.
Det har den varit sedan tonåren.
LYLLOS hennes elever säger jag.

Och nu är hon kunglig hovleverantör, typ.
Det var liksom bara en tidsfråga.
Hon - och hennes elever. Som tack vare henne har fått ett minne för livet.

För att rafsa åt sig hela uppdraget själv, bestämma allt, och därmed kanske glänsa... ännu lite mer, nej, det är verkligen inte hennes stil.

Vi (och hennes föredömligt icke-rojalistiska karl) blev helt spralliga av stolthet. Det går liksom inte att låta bli.

Läs lite mer om uppdraget och hur hon tänkte och jobbade HÄR.

He's got smarts.

Den minnesgode vet att Felix fick syn på Katrins header och utbrast
"INTE mamma."

Idag satt han och bläddrade i en veckotidning, och se på fan, där var jag!
Tydligen.

"Mamma!"
(Glatt pekande på Julia som är så airbrushad att hon är tecknad, och så på mig.)

Japp.
Trots det groteska i överdriften blir det lite extra maltesers till din Pingu-stund min darling.


P.S: När jag airbrushas så att det blir kusligt. 'Stepford Wife' kallar jag looken.

Bättre än jul.



fredag 29 oktober 2010

Bokhyllans väktare.

Min överman

när det handlar om Halloween.
Sköning.
Ä-L-S-K-A-R Kali-dräkten.
Herregud, att hon orkar.

Men varför måste Lady Godiva- och Betty Boop-utstyrslarna ha en liten otäck touch? Det fattar jag inte riktigt. Hela grejen med USA-Halloween som jag gillar är ju att det inte måste vara just en spooky kostym med mörka undertoner. Att man kan vara ett bi eller en cowboy eller robottjej.

Noterar att de luriga


Lisa och Annelie redan börjat med sina råmanus.

Fan va gött.
Ja men varför vänta liksom?
Bättre "rumpan-på-stolen" och "ÄR jag en ståååryteller, har-jag-vad-som-krävs?"-övning tror jag inte finns.

Nu peppar ni varandra va?
Och låter bloggarna (och Internet-aktiviteten överlag) gå i träda ett par veckor?
Lova!

Vid frukostbordet.

Like a bat out of Hell (berg).



Å vad det var värt att pynta lite innan Felix kom hem.
Har sällan sett honom så förtjust.
Roligast var dinglande fladdermusen på uteplatsen - som pep!
Ibland är det enkla det bästa.

torsdag 28 oktober 2010

Kunde inte hålla mig.

Halloweenenkät

från Sara.

Vilken hiskelig fiktionsfigur är du mest rädd för att möta på Halloween?
The Woman in Black. Du som läst vet varför. Ryyys.

Michael Myers. Älskar, älskar, älskar, första Halloween-filmen. Den har åldrats för jävla bra rent ut sagt. Och det är en kvalitetsstämpel tycker jag.

Freddy kan jag bara se som den svenskättade snälla V-ödlan så det blir Pinhead. Han är stylish. Klämde en del Clive Barker-filmer i sena tonåren men har faktiskt aldrig återvänt - det var nåt i anslaget som gjorde mig genuint illa berörd. Det händer inte ofta.

Vilken kuslig bok skulle du vilja se filmatiserad?
Mina egna förstås! (Hej dreamer.)

Svara gärna du också, i kommentarerna eller i egen blogg.

Han är torsk

på barnalbyl.
(Tack goe söte jesus för flytande barnalbyl.)

Ibland tar även mammää-y en swig i smyg.
I stället för lunch.

Tokmysiga.

Bu hu-huu. Fan att man inte kan sticka.
Jag är en sån sucker för allt multi-färgat.
Alltid varit.
God morgon förresten. Kallt på golvet här.

(Jag blir allt mer förtjust i People Trees grejer. Sockarna är därifrån.
Tänk Indiska möter DvF.

Asos kan ha med lite People Tree-klänningar på sin rea ibland.)

onsdag 27 oktober 2010

En av mina författaridoler

har sitt kiddo på samma dagis som Flingan den här veckan (skollov).
Vi hejar och så. Inte mer.

Och nu ska jag snöra på mig snyggkängor och ta på mig lite läppglans för att gå och hämta pojken.
För tänk om min idol ser mig schleten?!?

Vad tror jag liksom?
Att vi ska bli kompisar? Att vi skulle ha en större chans att bli kompisar om hon tänker typ ba' "Jaha den där lilla konstiga svenska tanten med den enorma toddlern hade ju snygga kängor."

Stört. Stört att vara så självfixerad. Jag menar spela roll.
Vad hade du gjort?

Jag bara måste

länka till författaren Kajsa igen.
Jag har aldrig sett maken till någon som beskriver arbetsgången med att göra ett manus redo för publicering bättre. Så konkret.

Du som siktat in dig på ett skrivande liv:
Exakt så här kommer du att spendera mycket av din tid.

"Jag är faktiskt en bra redaktör", säger hon. Snappa upp det. Ta det till dig. Bredda dig som prosaist och bli också en bra redaktör i förhållande till din egen text. Jag tror det är ett måste.

Sen formulerar hon på ett bra vis lite detta jag försöker säga, att det finns enorma synergier och fördelar med att jobba intensivt med sitt manus under en rätt kort tidsperiod. Man tappar liksom kontakten med romanbygget annars. Varje nytt arbetspass får så lång och trälig startsträcka. Man glömmer saker.

Men glöm aldrig: Det blir sällan den bok du tänkte dig innan. Det kan kännas omvälvande ett tag. Som en förlust, en besvikelse. Men det är bra enligt mig. Bra att man kan överraska sig själv. Slipa. Förädla. Raffinera. Göra det så bra det kan bli.

Skräcktanten ryser av välbehag

och förtjusning åt detta.
Så underbart filmiskt.
You couldn't dream it up.

(Men att herr och fru Nallebrum är asätare/allätare är väl ingen större chock.)

Har letat sedan jag vaknade

efter resterna från min namnsdagspresent.
Min nam-nam-nam-nsdagspresent.

He knows me so well.

P.S. Från Wiki:
"Seden att fira namnsdag uppstod i den tidiga kristna kyrkan närmast i syfte att minska betydelsen av födelsedagsfirandet, vilket uppfattades som en hednisk och okristen rit. Att fira dopdag och namnsdag ansågs lämpligare än att fira den dag man fötts 'till det av arvssynd belastade jordelivet'."

A-haaa. Det förklarar varför mina skenheliga polska vänner är så heta på namnsdagar.

Älskar. Tanthumor.


tisdag 26 oktober 2010

Dagens preggo

är måttligt road.

Can't get you out of my head.

Sedan Sara bloggade om Bechdel-testet för filmer har jag och maken haft svårt att sluta tänka på't. Kolla genast här.

Jag upplever att typ min och E's generation (födda runt 1970) och framåt har gjort en rätt lång resa här. När jag hade mina första jobb i tonåren satt det skamlös porr på fikarumsväggen.

Jag vill tro att vi har landat ganska bekvämt i en instinktiv känsla för att om något (en film, dramaproduktion eller roman) inte klarar Bechdel-testet - då är den helt enkelt: Rätt tråkig. Irrelevant. Föråldrad. Not for us.
Delvis vårt issue med Boardwalk Empire i början.

Och möjligen varför kvalitetsserier skapade av yngre team (typ Carnivale, True Blood, Mad Men) känns så överlägsna; mer inkluderande av alla möjliga olika människors villkor = med lätt hand - utan att det känns som kvotering.

E reagerade hårt mot tidiga Entourage när det begav sig. Det störde honom, detta med avsaknaden av tredimensionella kvinnoroller. Störde det inte mig? undrade han.

Ärligt talat inte. Det är en så utpräglat lättsam komedi och alla männen är också extremt tvådimensionella. Det hade varit lite som att sitta och elda upp sig över de banala mansporträtten i Sex and the City.

Dessutom är man ju som tjej - rätt van.
För att använda en lätt underdrift.

God morgon!




(Obs: Bilderna ovan har ingenting med skribentens verkliga morgon att göra.
I-n-g-e-n-t-i-n-g.
Men det är faktiskt helt okej.
En dag så.
Håll drömmen levande Hellberg.)

måndag 25 oktober 2010

Inredningstips i tiden.



Jag var tveksam i början


men nu har jag fallit pang-bom-pladask.

Det var nåt med snyggheten. En gammaldags övertydlig perfektionistisk Scorsese-snygghet i varje fucking bildruta, i varje kaffekopp, i varje statists kostym, i varje kattskrälle (jag kunde höra regissören räkna tyst i huvudet; "släpp på katten, ett steg, två steg, tre steg, japp, nu är katten ur bild och DÄR kommer bilen körande").

Minutiöst vackert.
Alldeles för cleant.
Frustrerande distansierande.

Och, som alltid när den generationen gör drama (fräste jag argt till E som höll med), tvådimensionella kvinnokaraktärer som lite rekvisita och ögonfröjd i kulisserna bara.

Men nu. Som sagt.
Är jag helt betuttad.
Nåt hände. Jag började bry mig.
(Och jag tänker osunt mycket på Steve Buscemi.)

Vi såg dessa

och tänkte på Anne.

Dagens skrivtips: Äggklockan.

Eller så kan vi kalla den Väckarklockan. Eller Tickande Bomben. Eller Belöningstricket. Eller Lille Stresso. Det spelar ingen roll. Den funkar rätt bra mot självförakt-framkallande blockeringar och lama uppskjutningsförsök i alla fall.

Alla gamla plugghästar fattar grejen. Det är charmerande enkelt:
Ställ ett ringande ur på, säg, 50 minuter. Det är lagom för mig i alla fall. Eller minst 40 i alla fall.

Sedan RUSAR du till din plats och skriver som en galning (förhoppningsvis) tills klockan ringer. Det är översiktligt. Bra att ha en tydlig gräns. Och det gör alls ingenting om det blir skit, det får man intala sig. Bara man är inne i sin text, för den framåt på nåt vis.

När klockan ringer (du kommer att bli förvånad över hur snabbt det går) får man ta MAX åtta minuters screen break och vila handleder, ögon och hövve. Fixa en kaffe kanske. Kissa. Snabbkolla mailen. Norpa nåt från gotteskåpet. *

Fast ofta vill man inte sluta i det läget. För man har krusat fram ett litet flow hos sig själv, se.
Och efter några pass med Äggklockan känner man sig fan riktigt duktig.
Kan surfa och ha sig lite med gott samvete en stund.
För omväxlings skull.


* Nej, jag tillhör inte skaran som tillskriver "det viiita sockret" kraft att förgöra våra kroppar och förstånd, och utplåna allt mänskligt liv på jorden.

söndag 24 oktober 2010

Treehouse of Horror XXI.

Synd att jag aldrig läst/sett nåt Twilight bara.
Eller så... inte synd.

Trailer för årets Simpsons Halloween-special här.

Ingen dum idé faktiskt.

Jag tar gärna två ägg i stöten och har faktiskt känt behovet efter nåt såt här på ett undermedvetet plan, inser jag nu.

Får grunna på detta.
Den ljusblå i så fall.

lördag 23 oktober 2010

Ny svensk film.

Vad tror du om denna då? Är du ?

Kan det månne vara... en icke tillrättalagd film, för vuxna, som är bekväma med att vara vuxna? Av vuxna?
Om vuxna, verkliga, komplicerade människor?

Hoppet lever.
Ser snygg ut, hur som helst. De där dricksglasen.
Och soundtracket måste ju vara det bästa i svensk filmhistoria.

Min dag i en bild.

fredag 22 oktober 2010

Yess! Vi iddes.





Iddes även spana in sonens favvobutik - floristen.

OCH snygga till det lite inne hos bokhandlar'n.
Två Snoring Beauty-ex kvar (av 15 inköpta) på det stället, noterar hon nöjt.

Eller som Felix brukar säga när han ställer upp sin teckning på bokhyllan: "I DID it".

Nä, nu tar vi fredag va.

Mvh,
Om-sig-och-kring-sig

Hello ost lovers.

Vi har varit på ett par bröllop de senaste åren där paret skydde sötslisk och krokant till förmån för en stylish ostpyramid på vackert tårtfat som avrundning. Tydligen TRÄNDIGT eller nåt.

Hur som helst: Himmelriket om du frågar mig.

Shit.
Sugen jag blev nu.
Ids vi in till saluhallen och trevliga ostdisken?

Min lilla kulturkofta

och jag tänkte måla lite nu på morgonen.
Och tänka på sköna gammelmorfar som begravs idag.
Han målade mycket han.
Målade till exempel blommönster över mormors brudklänning så att hon kunde ha den igen, typ på cocktailparty.

Och han stod gärna och putsade upp barnbarnens skor.
Eller fixade med nåt ute i boa.
Drog nån gammal rövarhistoria med glimten i ögat.
Kastade sig ner på golvet för att gosa så fort det kom en hund.
Blev förgrymmad om nåt kostade mer än 60 kronor.
Kollade gärna lite damtennis i all oskyldighet.
Hjälpte mormor att dekorera nån smörgåstårta, eller duka lite piffigt.
Inga konstigheter.
Och nu får dom vara tillsammans igen.
Bra.

torsdag 21 oktober 2010

Min sängkamrat.

Alltid i mina tankar just nu.
I mina drömmar.
I mitt nya hemsökta projekt, i mitt hemsökta hus.
I skuggan bakom varje dörr.
I varje knakande trappsteg.

Vad vill hon?
Vad har hon gjort?

Inte konstigt att jag alltid vaknar precis innan gryningen med hamrande hjärta, tröttare än när jag gick och la mig.
Ensam.

Eller?

Ännu mer Halloweenstuff.



Det är ju JAG, ok?

Å vad jag gillar en folksy stil kring den här festligheten förresten. Outsider Art-grejer. Minutiöst utförda men ändå lite skeva, groteskt målade, karvade saker.
Insmickrande. Naiva. Och på samma gång bara fel.
Lite äckliga.
Dist-urrrbing.

Tänk underligt pynt gjort av de intagna på ett ödsligt beläget mentalsjukhus i Massachusetts, anno 1912.
Eller av några samtida barn i ett hemsökt 70-tals-fritids i Uddevalla.

'Eat, pray, love' i all ära

men jag måste säga att min respons på "livskriser" alltid varit lite mer 'svält, häda, hata'.

Whatever works for ya, right?

onsdag 20 oktober 2010

Njutning.

Nu fick v-kudden åka fram.
Har inte använt den sedan förra bebistiden, innan Flingan kunde sitta.
Innan dess på BB (stört dåliga kuddar har dom här).

Ljuvlig att klämma mellan bena när man försöker sova på sidan med ont bäcken.

Och herreguuud vad jag ser fram emot april 2011 när jag förhoppningsvis kan skreva tillräckligt för att göra min äktenskapliga plikt igen.

Mer Halloweenpyssel.



Marsipan, cernitlera eller garn... Vad tar du?

Jag hade nog valt lera för jag kan inte sticka eller virka bra.

Det verkar lättare att få tag i Fimo numera, här i alla fall. Lite skum lukt men mjukt och lättjobbat och bra färger.

Eller tänk, ett gäng marsipanpumpor & minispöken ovanpå en maffig mörk chokladtårta.

Dagens innovation.