tisdag 30 november 2010

Dagens ritade.

Igår plockade jag i ordning lite i täppan - idag första snön. Mycket inspirerande när man ska rita nån som fryser.

Adventskalender av små strumpor.

HOW cute?
Swoooon.

Men jag skulle aldrig kunna tillverka en sån av Felix avlagda sockar. The solk, säger jag bara.

(Martha igen.)

Sista dagen, NaNo-dårar!

Hur går det?
Hur känns det?
Hinner ni klaaart?!?

Deadline. Is the shit.

(Mamma Mandis är SÅ stolt, hur som helst.)

måndag 29 november 2010

Granhitler vädrar morgonluft.

Dagens inspirationsgran. Gold! Thanks Martha.

Inget episkt 5000-ordsinlägg i år. Jag tar mediciner mot mina maniska tendenser numera va.

(Inte!)

Två grejer bara:

- Belysningen: Börja i toppen. Och det är sladd-ändan som ska vara i toppen. Annars gör man det rätt svårt för sig själv på slutet.

- Testa att hänga större pynt längre ner i trädet och mindre och mindre högre upp. Blir proffsy!

Mvh,
F d dekoratör, bl a på NK.

En tid

- av jobbsnurr. En del väntat, annat överraskande. Alltihop roligt. Stormen före det stora lugnet i februari/mars. Jag gillar't. Jag har lagrat energi för det här.

- av paket och oinslagna presenter i alla hörn. Nötter i röda skålen. Clementiner jag inte vill äta, bara pilla upp och lukta på.

- av insmörjning och igenkänning. Runda små armar med vintertorra fläckar. Böjveck med röda svidiga blemmor. Små köldsprickor bakom öronen. Precis som jag alltid fick. Han vrider sig med glitter och fniss i ögonen för det känns skönt och kittligt när jag smörjar.

söndag 28 november 2010

Firar en duktig kille

som fyllde 21 månader i veckan och som fick 'a glowing report' efter sitt första kvartssamtal för att han är så snäll mot alla, och pysslig, och o-bufflig, och inte ger upp när nåt går honom emot (öö ... var är min son och vad har ni gjort med honom?).

Och som hellre ville ha tic-tacs och twiglets än mini-prinsess. Oh well. Mer grädde till mammäy.

(Men han gillade guldljusen i guldljusstaken. Happy Festivus!)

lördag 27 november 2010

Är det bara jag?

- Som tycker att rosmarin förstör mer än det ger (i mat)?
- Som får ont i naglarna i typ två dagar av att gnugga bort nagellack? (Eller så beror det på mitt lama acetonfria "aceton".)
- Som är ärligt nyfiken på hur Peter Siepen betalar sina räkningar den här månaden? Företagsgig? Konferenciergrejer? Gör han sånt? Undrar hon lite oroligt.
- Som får rysningar och blir stelfrusen in i märgen av dessa fiiina viiita svenska adventspyntade hem (fattigmanssilver och vitt, tro inget annat)? HUR har denna stilrena sterila, ängsliga och kyliga inredningsstil kunnat bli så poppis i typ världens kallaste land?

Två drömmar i en bild.

Bädd och burgare.
Det är mina helgplaner.

(Kan även tänka mig varmkorv och mos i nödfall.)

fredag 26 november 2010

Dina bästa pepparkakstips?

Förra året KÖPTE jag deg från svennebutiken för jag var ensam med Felix på heltid och det fanns inga fucking kryddor på vårt fucking lokala Tesco. Oh, the shame. I år blir det annat.

Här är då mina tips:

-Mycket smaksättning. Mer än det står i recepten. Det ska vara kick i varje tugga!

- Stora och avancerade former, typ snöstjärna: Kavla och ta ut direkt på plåten = slipp flytta och pajja.

- Pepparkakshustips 1: Jämna till delarna med kniv precis efter gräddningen, för dom blobbar sig alltid lite i ugnen. Med räta vinklar blir det lättare att montera snyggt.

- Pepparkakshustips 2: Skippa det där hemska brända sockret och montera med hård fin kristyr i stället. Elvispa äggvita, florsocker och ättikssprit som sagt. (Köp hem stört mycket florsocker.)

- Köp inte färdig kristyr på tub även om det är frestande. Den är för hård och ful, varken matt eller blank, och di där dåliga munstyckena ... nej! Det blir inte bra.
(Då fuskar jag hellre och köper färdiga kakor. Hehe.)

Står och nynnar O helga natt

lite pipigt i falsett i duschen.
Ganska vackert tycker jag själv.
E kommer springande med andan i halsen:

"Å herregud, jag trodde att du hade skadat dig!"

"Du ska vara jävligt trevlig mot mig, gubbe."

"För jag håller din sons lycka i min ena hand.
Och det kommer jag att göra långt efter att dom har slängt ner dig i din kalla, kalla grav."

Sa jag inte första gången jag träffade blivande svärfar.
Men jag tänkte det.

Nu vet han att jag tänkte så.
Och han gillar't. Lite melodrama sådär.
We get on.

torsdag 25 november 2010

Tidig julklapp från mig och Yourlife nr 3!

Jag har fått äran att skriva julens mysrysare i läslyxiga magasinet Yourlife!
I nr 3, som borde komma till prenumeranterna idag och butik imorgon. Med Mia Skäringer på. Finaste numret hittills enligt mig. Det blir så när man släpper in dom bonniga estetbrudarna på 35+ va. Det är det nya nu.

SÅ himla glad att jag fick möjlighet att göra detta. Kusligheter i december, det är en fin gammal tradition i Dickens, M R James och Mary Shelleys anda det.

(Plus liten intervju med yours truly. Och nej, innan du frågar, E blev inte stött för det jag sa. Han tyckte det var roligt.)

Mer snitsy spritsy.

Dagens glosor:

Cloves = Kryddnejlikor
Rolling pin = Kavel
Icing = Glasyr

onsdag 24 november 2010

Och det blev ljust, och det blev mörkt, på den tjugofjärde dagen.

Dilemma:
Skulle kunna tänka mig lite glass, men det är för kallt för att öppna frysdjävulen.

Har sällskap på jobbet idag.

Av dom här killarna.

En vass vit* manlig sångröst eller två. Det gillar jag.
Nu ska vi snart ha lite Boston och Bobby Kimball också.

*Oklart varför, men det är något som skär och river extra skönt i diskanten.

Din bok som film - hur funkar det?

(Jag kan ha babblat lite om detta förut, kommer inte ihåg. Ber om ursäkt om jag upprepar mig.)

Den absolut vanligaste kommentaren jag får av bekanta "utanför" bokbranschen är: "Wow, tänk om dina böcker skulle bli film!"

Alltså, det är klart det är en spännande tanke. Men rätt avlägsen. Sedan Styggelsen kom ut 2008 har jag fått en crash course i hur det ev. skulle funka. Och jag kan ju säga så här: Lika intimt, snabbt och relativt billigt det är att jobba fram en bok för publicering, lika osäkert, långsamt och kostsamt är det ju att göra en dramaproduktion. Dessutom är det en process ganska frånkopplad upphovspersonen. Men alla avtal är olika.

Nu vet jag långt ifrån allt här (knappast något!) men det jag vet är detta:

-Att få en förfrågan om att sälja en filmoption på ens bok innebär att en intresserad person (ofta regissör) kontaktat förlaget, eller din agent, eller dig direkt. Inte att den kommer att bli film. Det betyder inte heller att man faktiskt kommer att få ett erbjudande. Det är bara - en förfrågan. "Är texten 'ledig'?"

- Att sälja en option på filmrättigheterna till sin bok betyder i princip att ett produktionsbolag vill lägga din idé på sin hylla i två år och fundera på't. Se till att ingen annan gör det samma. 90% av alla sålda optioner blir aldrig någon film- eller dramaproduktion (internationella siffror).

- "Oprah gillade boken så mycket att hon köpte filmrättigheterna!!" "SF köpte filmrättigheterna redan innan boken var klar!!" Det där är PR-snack. Öö, newsflash: Din mamma skulle kunna köpa filmrättigheterna till en bok om hon så ville. Såna summor snackar vi om. Champagnepengar. Att jämföra med honoraret för ett större talarframträdande kanske. Att betrakta som en trevlig liten extrainkomst för författaren - inte "oj, min bok ska bli film!!"

- Finns manusförfattare? Finns producent? Distribution? Då kanske ... kanske det kan hända att det blir nåt nåt. Typ fem-sex år efter att man ingick avtal, om dom jobbar snabbt.

- Skulle jag själv vilja vara inblandad och jobba om mina verk till manus? Hell no. Jag har inte utbildningen, kunskapen, tiden, motivationen. Inte förmågan att stryka och stuva om och lyfta och ändra så mycket som skulle krävas. Då producerar jag hellre nya böcker.
Men en dag kanske ...

Kommentarer på detta?
Jag vet att flera här vet mycket mer än jag om sånt här, dela gärna med er.

tisdag 23 november 2010

Som illustratör

borde jag väl applådera nytänket i att låta samtida kollegor göra nya omslag till gamla klassiker.
Vad som helst som inte är en reproducerad 1800-talsmålning (som på mina billiga Penguin Classic-utgåvor) borde kännas mer fresh liksom.

Jag fattar ju resonemanget: Stå ut, locka in ungdomen. Dom som gillar gotiskt mörker, och graphic novels, och Tim Burton, och att rita själva, och att läsa böcker som kräver en gnutta av en och så.

Och även om jag aldrig hade gjort så här (eller ens blivit anlitad), så kan jag ju se det innovativa i att gestalta en av litteraturens bästa gengångare; Cathy Earnshaw, som en filifjonka med Bratz-huvud.

Men nej, där tar mina positiva ord slut.
Det här omslaget gillar jag inte för fem öre.

Mvh,
Wuthering Heights-purist

(Denna underbara tokas låt gillar jag dock.)

Lyxmjölk.

Så här är det:
Lilla parasiten tar över värddjuret.
Det var likadant med Felix: För att bygga en bebis måste jag tydligen bli lite bebis själv.
Det är en spännande studie i infantilisering för någon som i hela sitt liv längtat efter att vara äldre, vuxnare, längre fram.

Nu vill jag inte vara vuxen. Jag är ett stort foster. Jag vill inte jobba. Inte läsa. Inte sexa mig. Inte prata. Inte tänka. Helst inte röra mig ur fläcken. Att klia sig på näsan eller byta sittställning kan kännas oöverstigligt. Om det inte var så komiskt skulle jag nästan känna mig förnedrad.
Det jag vill är: Att dricka mjölk, bli gosad med när jag känner mig skööör och förvirrad, sova mycket, ha på mig mjuka saker, dricka mer mjölk, sova igen, bajja. Det mest ansträngande och stimulerande jag kan tänka mig (förutom att bajja) är att ligga och kolla lite på några intressanta glittrande ljus. Inte för länge. Då blir jag överstimulerad.

Igår köpte E årgångskonjak till sig själv (can you really blame him?) och prins Charles lyxmjölk till mig. Det var snällt. Jag visste inte ens att det fanns lyxmjölk. Skål.

Dagens ytligt: En av mina mode-principer:

När inte ens en modell kan få ett plagg att funka = FAIL.
Urdålig design.

"Vem släppte igenom detta?" tänker jag då.

måndag 22 november 2010

Hur går det med berättarglädjen?

Snart i mål men inte riktigt än ... Hur fortsätta bygga? Ett fantastiskt slut är ju det viktigaste som finns. Näst efter en kick-ass-inledning.

Kanske det här välbeprövade mönstret kan ge en liten push med din berättelses dramaturgi? (Även om både du och jag vet att du är lite för intellektuell och coool för att vilja omfamna något så kommersiellt till 100%. Jaja. Ta från det vad du vill och behöver.)

Back in business

med en observation naturlag:

Alla män över 50 som inte är spontant, platoniskt _supertrevliga_ mot mig första gången vi träffas visar sig alltid vara skitstövlar/ha nån typ av gravt problem med sig själva/vara, rent ut sagt, onda.
Alltid.

Spelar ingen roll om det är en modern gubbe, blyg gubbe, snäll gubbe, senil gubbe, kåt gubbe eller tjurig gubbe. Allt det där är sekundärt.

Sådan är min gubbradar.
And it's a blessing, not a curse.

söndag 21 november 2010

Nu: Förlovningskalas.

Kilt-sockar mot kylan.
Hörs nån gång på måndag.

lördag 20 november 2010

Mitt livs första doggy bag.

Å, det var så gott igår. Å å åå.

Träffade grannfrun på hemvägen som sa att hon inte var helt impad eftersom menyn var så 'manlig'/tung/fransk, men det är precis vad vi gillar:

Rustika rätter där råvarorna får snacka för sig själva, men inte alltför simpelt (ie inget man kan köpa på ica och slänger ihop själv på en timma).
Och speciellt nu har jag svårt att äta nåt alls på kvällen - ingen space, omöjligt att sova då. Lösningen heter långsam grovarbetarlunch med massa, massa energi. Detta gör jag om!

Vad vi åt:
Pubens eget råg- & surdegsbröd.

Jag: Salttorsk-kroketter med aioli.
E: Bacon- och snigelsallad.

Delade på en steak & ale pie (typ inbakad sjömansbiff).

Pubens egen italienska glass (espresso & nougat - GAH).

Bara det att den där köttpajen var så stor att vi knappt fick i oss en tredjedel. Den hade varit mer lagom för fyra. Så i eftermiddag blir det pubmat igen... kanske lite tjocka pommes och ärtor till. Gött?

House of Wax.

När vaxdockor blir fruktansvärt fel.

fredag 19 november 2010

Stickad horror.

(Etsy.com förstås.)

Därmed önskar jag trevlig helg!

Har sminkat mig,

plockat lite med nyfödings-plagg, druckit kaffe. Försöker skriva i köket. Eller "the best table in Oxford" som vi lite ödmjukt brukar kalla det.

Har haft förtidsbördsrelaterade mardrömmar om att bebisen ska komma och inget är klart och vi har ingen barnvakt - och jag har inte fått fram några varma vinterplagg till den (det sista var det mest upprörande).

Förlossninsavdelning med syskonpassning förresten - varför finns inte det? Jag hade betalat för't. Vem vill väcka stackars grannen mitt i natta med en tvååring under armen och fostervatten på hela trottoaren? Varsågod, här är Felix, liksom.
Vår plan just nu är helt enkelt att jag åker in själv. How very vintage.

Ska på spontandate

med E idag. Till kvarterets nya gourmet-pub.
Jäkligt kul.

Sist vi 'gick ut' ihop var jag preggo med F
(burger king, randig klänning + bondfilm - lyckat).

torsdag 18 november 2010

I natt vaknade jag

av att någon viskade
"Come!" högt och angeläget, liksom väsande, nära mitt öra.

Satte mig spikrakt upp.
Hundra procent säker på att E var i rummet.
Eller att något var i rummet.

Men det var ingen där.

Jag kollade med E på morgonen. Lämpligt nog kör han ett litet snarkexperiment på sin iPhone just nu, inne i sitt sovrum; en app som spelar in höga ljud under natten. (Hej Paranormal Activity).
Inget ljud registererat.
Men fatta vad otäckt om samma grej hade hänt honom: Om det hade spelats in en hes röst, lite liknande min, som viskade "Come!" mitt i natten inne i Es rum också.

Mm.
Projicering, projicering.
Huset vet att jag skriver spök just nu.

Julklappstips.

Marias anteckningsböcker, i återbruk av gamla böcker, är bara så grymt snygga.

Dagens inspiration: En av mina favvo-illustratörer

har skänkt väggmålningar till en barnteater.

Fyra saker.

Jag hänger på x 4-utmaningen:

1) Fyra saker jag gjort i veckan:
- Svinis-vaccinerat mig.
- Varit på mitt livs första föräldramöte - som förälder.
- Ätit färdigköpta köttbullar vid tre tillfällen.
- Varit allmänt tacksam.

2) Fyra TV-program jag kollar på:
- Pingu.
- Sons of Anarchy (sist på bollen - gillar mycket).
- Boardwalk Empire.
- Mad Men.

3) Fyra saker jag bävar för:
- Ny spädbarnstid. Hur det kommer att påverka F och oss.
- Det obligatoriska boksläppsdeppet.
- Att jobbet med min nya bok inte ska gå bra.
- Vem (om någon) som ska anta min nästa engelska barnbok (min gamla förkämpe har slutat på det förlaget).

4) Fyra saker jag längtar efter:
- Julledighet med familjen. Julmust! Att se Felix tindra.
- Ytlish: Mina vanliga kläder.
- Att få hålla i två nya böcker jag har skrivit (i jan - feb 2011).
- Nya bebisen. Nya människan. Kärleken. Å, pirr av förväntan.

onsdag 17 november 2010

Och min följdfråga är given:

Vilka spelar dina huvudpersoner i ditt pågående romaaanprojekt?
Om det vore en film alltså.

OBS: Du behöver inte säga't, bara fundera på't. Det kan faktiskt hjälpa en mycket i skrivarbetet. Hjälpa en att sätta fingret på en karaktärs utstrålning och närvaro.
Och det behöver inte vara en samtida skådis, eller ens en skådis. Det kan ju vara en gammal lärare eller din farfar eller bästa kompisens mamma.

Och därmed inte sagt att man måste ha med en massa beskrivningar av hur personerna ser ut i själva manuset, bara för att man "vet" det själv.
Om det inte är relevant och faller sig naturligt liksom. Låt beteenden tala i stället. Inget jävla "hon stod framför spegeln och drog handen genom det bruna håret, studerade nöjt sina stora bröst och sin skapliga midja" tack, vi har LITE högre ambitioner än så här.

Ja, ju mindre sånt där desto bättre tycker jag faktiskt (om det inte är en ungdomsbok; tonåringar verkar av nån anledning vilja ha en hel del hjälp av författaren med att 'fylla i' karaktärernas yttre. Det minns jag att Johanna har sagt).

Nu måste du berätta.

För nu vill jag veta:
I filmen om ditt liv, vilka skulle spela huvudrollerna?

(Ovan har vi då Emily Watson mig och en ungdomlig Al Pacino E.)

Vi blev smygfotade

klockan 07:20 i morse.

Rart av E att se storheten i detta och knäppa en bild. För det här är extremt sällsynt. Jag och Felix har inte sovit ihop, eller ens gosat i stillhet i samma säng på kanske 1,5 år.
Eftersom ingen av oss är någon closeness junkie och han får myror i brallan en halv sekund efter uppvakningsögonblicket.

Men klockan 5:30 var det väl mycket knorrande från hans rum så jag gick och bar över honom till mig.
Lite magiskt faktiskt. Och stort, att vi kunde somna om båda två.

Något säger mig att det kommer bli mer sånt här efter kiddo II. Vi tänkte köra ett stenhårt varannan-natt-schema med den också (fuck den där j*vla amningen och pumpningen efter de första två veckorna, ärligt talat).

Om vi inte hade gjort upp om varannan-natt-beredskap med Felix (efter ett par månader) tror jag knappt vi hade varit ihop som familj idag.

Om man skulle baka nåt litet enkelt?


Så att det blir varmt och mysigt i köket, och luktar vanilj och smör och ...

Eller så inte.
Nä.
Jag behöver ingen terapiii här.

Jag lägger dagens kreativa krut på att göra klart mitt promo-julkort i stället.
Och skriva några hundra ord.

(Och kakor finns faktiskt väldigt goda att köpa i affären.
Dom här till exempel. Dom till vänster. Herre GUD säger jag bara.
TACK prins Charles [det är hans eget märke, nu ihop med Waitrose]. )

tisdag 16 november 2010

Mer om Megan

Abbott och varför hon förmodligen är världens vassaste deckarförfattare i vår generation:
Artikel om hennes verk på svenska här.

Utfärdar dock liten spoilervarning för dig som vill veta minsta möjliga om böcker du tänkt läsa.

Ja jisses. Man läser en av hennes meningar och liksom bara ... löses upp. Att djuret människan kan skriva, okej det visste jag, men detta är nån slags mutering. Hon är en högre stående art. Att bara komma på att skriva .

P.S: Sa jag att hon och jag bestämt att vi ska ta en drink ihop "nästa gång jag är i NY"?
Nämen då gör jag väl det då.

Enkät om läsvanor.

Hoppar också på bokhorornas enkät.

Favoritbok i barndomen?

Otäck, ganska vuxen faktabok om mumier.
Och Eva Ibbotsons Häxtävlingen och Den stora spökräddningen (tack mamma som köpte!).
Vad läser du just nu?

Förlagskamraten Gunnhild Øyehaugs "Vänta, blinka". (Tack redaktör'n!)
Vilka böcker har du reserverade på biblioteket?
-
Dålig bokvana?
Nä... att jag petar kråkor och smetar ut dom över sidorna kanske?
(SKOJAR)
Vad har du för tillfället hemlånat från biblioteket?
-
Har du en läsplatta?
Nej.
Har dina läsvanor ändrats sedan du började blogga?
Nej.
Sämsta boken du läst i år?
Oj... Alltså det beror ju lite på om man är personen som blir sugen på en maffig fyratimmarsmiddag eller bara en burk fluff. Personligen har jag svårt för en hel burk fluff.
Bästa boken du läst i år?
Megan Abbots 'Bury Me Deep'.
Hur ofta läser du utanför din egen bekvämlighetszon?
Inte så ofta.
Vilken är din läsebekvämlighetszon?
Prosa på svenska och engelska.
Kan du läsa på bussen?
Nej! (snyft) Får huvudvärk/blir lite queasy.
Vilken är din favoritplats att läsa på?
Sängen på kvällen. Det var flera år sedan jag läste på dagen.
Vad anser du om att låna ut böcker? Regler?
Jag lånar gärna ut men vet att det är lite fifty-fifty med returerna.
Viker du hundöron i dina böcker?
Japp, i nödfall. Men helst nåt vykort som bokmärke. Favoriten är ett snuskigt från Italien (och Tutt) med en airbrushad mutta och en penis som röker cigg.
Skriver du någonsin i bokens marginaler?
Inte numera. När jag pluggade littvet klottrade jag en del och strök under och så, i billighetsutgåvorna av de romaner jag skrev uppsats om för tillfället.
I studierelaterade böcker då?
Ja, se ovan.
Vilket är ditt favoritspråk att läsa böcker på?
Engelska eller svenska, det spelar ingen roll (men jag läser ogärna en engelskspråkig originalroman översatt till svenska och vice versa).
Vad får dig att älska en bok?
När jag känner att författaren har något att säga, på ett unikt sätt. Men det är egentligen omöjligt att sätta fingret på. Det måste finnas spänningar, ett mörker.
Vad inspirerar dig att rekommendera en bok?
Öööh - att jag tror att personen i fråga skulle gilla den förstås?
Favoritgenre?
Samtida författare som gärna sitter på två stolar på samma gång; den kommersiella och den litterääära. Ian McEwan, Graham Swift, Louise Welsh, Siri Hustvedt osv.
Genre du sällan läser (men önskar att du gjorde oftare)?
-
Favoritbiografi?
"On Writing" - Stephen King.
Har du någonsin läst en självhjälpsbok?
Nä, det tror jag inte. Böcker om att skriva, räknas det? I så fall, se ovan.

P.S. Denna föll bort:
Föredrar du att läsa en bok åt gången eller flera på en gång (slalomläsning)?
Ofta 2-6 på gång.
Speciellt med dom jag känner att jag "bör läsa" (för jobbet/för att få lite koll), men är det nån personlig favvo typ Megan Abbott är jag monogam och bara njuuuter.

Jag vill inte ha en walk-in wardrobe.

Jag vill ha ett wrapping room.

Men vänta, jag ljuger ju.
Skulle faktiskt kunna tänka mig en ordentlig klädkammare. Också.

Man ska inte ropa hej

men jag är försiktigt småsprallig över att några av mina absoluta favvobloggare (ingen nämnd ingen glömd) spänner musklerna i NaNo i år.

Jag tror bannemej att det kommer att spira ett antaget manus och en nyfödd Författare eller två ur detta så småningom.
Jag menar allvar.

Och det vore väl gött.
Tänk, att få ära (och lite pengar!) för att leka NaNo hela tiden.

Men först - pressa på mot första stora delmålet:
Ett komplett första utkast.

Du vet ju varför, men jag säger det ändå:
För att något halvdant (eller till och med smådåligt) med en början, en mitt och ett slut kan man fixa till.
Sedan, när man vilat från det underbara texthelvetet man pressat fram.
När man kavlar upp ärmarna och tar på sig redaktörshatten i januari.

Lösryckta stycken, om än briljanta, är ... ingenting. Ingenting säljbart i alla fall.
Och ingenting kan man aldrig fixa till.

måndag 15 november 2010

Redigerar, redigerar...

Idag körde fina redaktören och jag ett hjältemodigt pass på 5 timmar - över telefon.
Så mycket har jag inte pratat på en månad.

Tackiga kulträdet

fick en kram och kyss av sonen när han råkade se det.

Japp, det är precis så det känns.
Den synen i sig var värd 190 kr kan jag säga.

lördag 13 november 2010

"Jaha, hej ängeln Gabriel."

= Es respons efter mitt frissabesök.

Kul. Verkligen.
Jaja.
Snart nog blir det utväxt och mer rock'n roll.

We've come a long way, baby.

Eller... har vi?

Om du bara klickar på en länk idag, låt det bli denna.
Svunna dagars annonser:
Sjukt underhållande.
Sjukt politiskt inkorrekta.

God morgon, era NaNo-stollar.

Nu har ni snart ett halvt råmanus.
Ni kommar att se tillbaka på detta och inte minnas hur fan ni bar er åt egentligen.
Men ni kommer att minnas kasten: Mellan att famla i dimma, och sedan halka ut i ljuset.
De oväntade endorfinkickarna när "men guuud, det är ju SÅ HÄR det ligger till"-insikterna kommer. När man känner att man är rätt smart ändå. Håller världar i sin hand. Har förnuft och känsla för detta och kan börja riva ner murar omkring det falska.

Vad mer kan jag säga, än att en någorlunda intelligent och känslomässigt insiktsfullt lagd grund lönar sig. Ett ärligt menat anslag. Hyfsat stora ambitioner - kom igen, vi är alla vuxna här, vi har alla levt och känt och tänkt mycket - men vett nog att undvika språkliga pretantioner.

Då kommer din väv hålla, till och med bli vacker. Kanske bara inte som du hade föreställt dig innan.
Och ja, det kan göra ont. För man får hämta så in i helvete från sig själv ibland. Spela alla roller, komponera bakgrundsmusiken och färgsätta alla landskap. I realtid. Allt på samma gång.

Och snart börjar andra och sista akten.
Dags att börja hala in och knyta ihop fiskenätet.
Men jo, allt måste ändå skrivas ut, även om du har återstoden helt klar för dig.

(Här börjar jag som regel knarra och klaga. När jag vet hur allt ska gå vill jag ha spökskrivare som kan göra klart. Så att jag får börja på nästa grej.)

Men handlingen måste ju ta vägen via ens språkcentra och fingrar. Formuleras och förädlas, även om det ofta känns tvärtom, som Maria säger; som att man "förstör" en bra historia genom att skriva den.

Det är ju ett jobb, detta. Ibland ett förbluffande fysiskt arbete, nästan heroiskt, som nån sa.
Det är liksom därför man, eh, får betalt för det.
Kanske.
Så småningom.
Förhoppningsvis.

fredag 12 november 2010

Smarrig kampanj för svensk skräckfilmsfestival.

Läs, se och njut.

"Le machete..."

Familjetankar.

E drömmer om en flicka.
Jag är från en tjejsläkt och tycker att tanken på två små bröder känns spännande och skön.
Men vi ska inte ta reda på't.
Det får bli en överraskning, som sist.

Hur som helst är ju våra halloween-utstyrslar för år 2015 givna.
Felix skulle vara en klockren Pugsley. Komplett med liten giljotin så han kan hashugga syskonets alla favvoleksaker.

Jag har levt längre

med Döden på en blek häst än jag har levt med min son.

Herregud.
Kolla. Det är ju en telefonkatalog, det här slutkorret.
Tur att böcker trycks dubbelsidigt. Avskyr böcker som är alltför tunga.
För jag har kleeena handleder.

Jag vet att den blir vacker att se på och skön att hålla.
Det spelar faktiskt lite roll för mig, ytan. Känslan som förmedlas.
Vem vill ge en slarvigt inslagen present?
Förresten kanske jag är sista generationen författare som ens får ett omslag förknippat med sin roman. Att försjunka i. Att stryka över. Som alla kan se.
Så här i den ansiktslösa e-bokens vagga, menar jag.

Vi bodde fortfarande i Brighton när jag började skriva boken. Det är en fristående fortsättning på Styggelsen. Jag har alltid sagt att den börjar 40 minuter efter det att Styggelsen slutar men det är inte helt sant. Jag tror mer det är morgonen efter.

Kommer ut i januari. Jag var nog lite putt på det. Ville få en chans att vara med i julhandeln, tänkte lite så. Å andra sidan hade man kanske drunknat i floden av Namn. Det är mer stiltje i januari. Kanske bättre chans för en annan att få lite uppmärksamhet, ja tack goe herrn, det vill man ju.
Och det finns faktiskt många som önskar sig presentkort på böcker i julklapp...

torsdag 11 november 2010

Morse, Lewis, Hathaway, Maja Grå,

och alla deras verkliga crime solving buddies här i Oxford har hängt utanför Es jobb idag. Nere vid ån.

Ung man, student, ute och festade, saknades i två dagar, hittades sedan död i floden.

Man borde kanske inte fiktionalisera denna tragedi men jag och E kan inte låta bli. Fylleolycka - eller skulle det se ut som en sån? Hur långt har han drivit med vattnet? Varför är det ett sånt enormt polispådrag och stor brottsplatsundersökning?

Är det The Stream Strangler som slagit till?
The Brook Butcher?
The Creek Killer?

Kommer Hathaway att titta in hos mig och fråga om jag kan redogöra för Es förehavanden natten till tisdagen? (Sver nej, vi har skilda sovrum.) Kände den döde till någon farlig industriforskning på Es jobb? Kommer E att slängas i bojor nu? Men kommer kropp 2 att flyta upp medan han sitter inne? Och kommer jag att spela den upprivna makan och bjuda in Hathaway på ett glas vin och förvrida hans huvud, för egentligen var det JAG hela tiden?

En låga kan tändas

av den enklaste bild.
En besatthet. En kärna att bygga runt.

Är det sant att Sofia Coppola tänkte:
"Bill Murray som sitter på en säng i kimono och ser ledsen ut - jag bara måste göra en film där Bill Murray sitter i kimono på en säng och ser leden ut."

Jag vet inte om det är sant, att Lost in Translation blev till så.
Men det är ett kreativt förhållningssätt jag gillar. Kan identifiera mig med.
Att man knäpper upp. Ger sig själv tillåtelse att vara en drömmare. Att drömma jävligt stort omkring något ingen annan skulle fatta; eller uppfatta som stört, eller flummigt, eller futtigt.

Whatever makes you tick, liksom.
Ta vara på det.
Där har du ditt kreativa guld.

Möjligen min favvo.

Inspirerande bisarr.

Nu går vi hem.

Inspirerat av japansk


pop-estetik (Sanrio, någon?).

Lite spännande det där; hur butikskedjorna tänker på ett övergripande plan:
"Vad ska vi ha för olika huvudspår i år? Vilka slags 'linjer'?"
Lite sån inriktning var det på min gymnasielinje när det begav sig. Fast väldigt verklighetsfrånvänd, fattade vi ju efteråt när vi kom ut i arbetslivet.
(Reklam & Dekoration, Skara, 1989-91. Andra året fanns det en enkel dator, första året satt vi och RITADE alla fucking bokstäver under de grafiska design-lektionerna. Eller vaxade stencilerade bokstavskartor och satt och fepplade med skalpell och montering. Sedan reprokamera.
Gnuggisar säger du? Ja, i extremfall. Dyyyrt.)

Just pappershandelskedjan Paperchase (som nästan alla dessa julpyntsbilder kommer ifrån) lär vara duktiga på att anställa unga frilansande brittiska illustratörer och formgivare till sånt här, hur som helst.

Mini-pepparkakshus

är en kul idé.
Mycket enklare att göra.

(Jag vågar dock påstå att mitt 4,5-centimetershus från förra året är finare än dessa.)

Adventskalendrar

modell grande, snöglober av silkespapper, med mera. Mysig pappershandel som drivs av två uråldriga tanter.

Till sagogranen, i Förtrollade Skogen?


onsdag 10 november 2010

A dog IS just for Christmas.

Såg den här och tänkte på

Anna (aka årets blivande Blogg-mama 2010 - hoppas hoppas HÅPPAS).

Oj.

Ibland är more more.
Den här fick följa med mig hem.
Sa ju att jag är en sucker för multifärgat.

jA, ja, ja, jag veeet:
"Se upp för julen, du blir bestulen".
BORING.

Och dyr var den inte.
Speciellt inte om man slår ut det på pris-per-gång-den-kommer-att-göra-mig-glad.

If you think this is kitch-y


you aint seen nothing yet.

Jag kapitulerar.


"Det snöar i Stockholm och det enda jag vill är att slänga upp alla juleljus och stjärnor", mailar en arbetskamrat.
Detta blir droppen.
Detta knuffar mig över gränsen.

Jag har två ursäkter att kickstarta The Festive Season (som ju egentligen börjar redan vid Halloween?) :
- Chanukah ligger tidigt i år; om typ 3 v. Och vi gosar ju ihop hela multi-kulti-midvinterfest-mysgrejen till nån slags decemberlång 'Festivus' i vår familj.
Klart man får börja tafsa på pyntet när självaste Festivus bara är tre veckor bort? Va? Vaa?

- Jag tecknar mitt promo-julkort och behöver stämningen va.

Så. Nu tar vi en repa på stan och spanar in lite tokigt engelskt julpynt. Som inspiratiooon. December är ändå ingen månad man vill springa i affärer.
Det blir bra.
Det blir roligt.
Hit med en polkagris.

tisdag 9 november 2010

Skitstolt och rörd (bu hu-huu)

över att få vara med i dagens fina radioprogram om utsökta skräckböcker.
Lyssna gärna till vad superstar-bibliotekarien Siska säger om min debut Styggelsen här.

(Speciellt kanske för den som inte vill/ids läsa mig, men ändå vill ha ett hum om vad det är för bokdjävlar jag försöker skriva egentligen.)

Han har varit fjär,

allvarlig och fylld av hjärtskärande utbrott i en vecka.
Och jag har tänkt (utan att lägga stress i det hela) att han jo, ja, är lite 'efter' jämfört med dom andra 20-månadersbarnen på dagis.

Igår åkte pekfingret ut. Han kunde plötsligt alla färger (på svenska!).
Namn på matvaror (på svenska!).
Alla djur-läten (fan vad det har suttit långt in).
Dukade av bordet, torkade av det och slängde skräpet.
Pekade på Es stol och sa (på västgötska):
"Pappa setter dääär."
Diskade (ja faktiskt, typ).
Pekade på skrivna ord i en tidning, tre stavelser långa, och sa dom (!!).

Lilla Flingan. Du mådde psykiskt dåligt för att du höll på att bli smartare.

(Har även fått förmågan att hålla kisset inne när han sover-reflexen, ie vaknar torr - betyder det att det är dags att börja toaträna?
Eller är det raka spåret till internatskolan bara, och låta nån annan ta över nu?
Mvh,
Vet inte mycket om barn)

måndag 8 november 2010

Intervju med Piratförlagets

Mattias här.

Läs och lär om hur antagning funkar och hur man wow-ar Mattias och hans kollegor. Som sitter med din författarframtid i sina händer.

Årets julkort börjar ta form.

Halloj!

Jag är nyfiken på hur det är med alla våra duktiga NaNo-skrivisar.
Hur går det med pendlingarna mellan triumfer och bakslag?
Fokuseras det på målet?
Finns berättarglöden kvar?
Är detta en historia som bara måste ut, via ditt unika temperament och språk?
Låt oss hoppas.

Så här åtta dagar in slänger jag ut tre grejer som hjälpt mig:

1) Ha med mer dialog än du tror. Det är otroligt segt att läsa en roman med nästa ingen dialog. När jag var mer grön trodde jag inte att jag gillade att skriva dialog. Eller att jag var nåt bra på det. Fel - och fel.

2) Nu kan det vara läge rent tidsmässigt och dramaturgiskt att slänga in din katalysator-händelse. För nu har vi en känsla för en plats va? Och vi bryr oss om huvudpersonerna? Eller är i alla fall nyfikna på vad som ska hända dem?
Bra.
Nu måste du då ruska om. Ställa saker på huvudet. Presentera ett saftigt problem. Det är inte det att du är en såpaförfattare och _allt_måste vara konflikt, men... jo, lite så. Om inte annat för att hålla din egen glöd uppe. En roman har början, mitt och slut. Vad ska du annars skriva om i mitten? Det är väl en resa, detta? Har du bara tecknat dina personer med tillräcklig psykologisk trovärdighet kommer dom att ge dig enorm payoff om du kastar in några spanners in the work nu.

3) "Att vara romanförfattare innebär att man vet mycket. Och att man spenderar ohyggligt mycket tid med att låtsas som om man inte gör det." Läste jag i The Guardians kulturdel i helgen.
Igenkänning.
Oj oj oj.
Ja?

onsdag 3 november 2010

Vi ses snart.


Nu tar jag bloggledigt några dagar.
Skriver så mycket prosa att jag blir alldeles tom och ser i kors.
Vill helst inte ens gå ut på Internet på ett tag, för jag vet hur det blir (förutom kolla mailen och synonymer.se förstås).
Men nu jäklar ska jag bryta ryggen på mitt nuvarande projekt.

Puss. Ses snart.

"Ursäkta om jag inte tar i hand

men jag har stått och rotat i livmödrar upp till armbågarna sedan klockan sex i morse."

- Dawn Frenchs stackars psykotiska barnmorska i 'Phychoville - Halloween Special' (BBC2 i söndags kl 22:00).

Älsk.
Spooky var det också. E fick gåshud flera gånger.
Spooky + kul. Och grotesko. Det är en svår konst det.
Nya gravplundrarkomedin Burke & Hare verkar inte ha fått till det tyvärr, om inte trailern ljuger.

Det blir tydligen en helt ny säsong av Psychoville också. Yay.
Ja, det är av League of Gentlemen-gänget alltså. Fast minus Mark Gatiss (för det mesta) tyvärr. Han skriver tokroliga spänningsromaaaner i edwardiansk miljö numera. Och Sherlock förstås.

"Har jag blivit galen?"

frågade jag E och gnuggade mig i ögonen.
"Alltså, jag vet att det är skitsent och jag är typ blind av trötthet men... dom där änglarna på den här hemsidan... påminner inte dom en gnutta om Felix? Liiite, lite? När han har en bra dag, och inte ligger och sparkar och fulskriker?"

"Jo."

Jag är ingen änglamänniska men detta, det var bara för bra.
Var tvungen att ha dom.
Tvungen.
TACK snälla Poppins' Garden för att du hjälpte mig att få dom!

Om du som jag alltid har plats i hjärtat för söta pappersvaror och annat med nostalgikänsla, hälsa på i Poppins' Gardens ljuvliga webbutik här.
(Nej jag är inte sponsrad - I wish! ;o))