lördag 31 december 2011

For auld lang syne, my jo,

for auld lang syne,
we’ll tak a cup o’ kindness yet,
for auld lang syne.

Varma tack för det här året, nya och gamla bloggvänner.
Varma tack.

fredag 30 december 2011

Amelia lottar ut 5 ex av Tistelblomman!

Samt kör en liten intervju med Yours Truly - i Amelia nr 1 (utkom 22 dec).

Det är hedrande att få vara med på ett hörn.
Verkligen ingenting man kan ta för givet när man inte är känd författare.

Trevliga som skam är dom som jobbar där också.

Dagens bild.

torsdag 29 december 2011

Den nya öppenheten.

Appropå det där tandläkarinlägget.
Lite motsatt när jag träffade fin husläkare i mellandagarna för att gå igenom en rad prover.
Min kropp har varit för jävla duktig under stor press de senaste åren och för första gången i livet har jag fått en förnimmelse om att ta hand om den lite bättre.
Snart flirtar man med fyrtio och man vill finnas där för barnen och ... ja.

Det var inget mästrande alls där utan nästan som en terapisession, lite otippat. Vet inte riktigt vem som terapeutade vem, det var blandat.
Jag fick förtroende.

Hon var intresserad av att skriva, och intelligent, och rund, och berömde mitt BMI och antydde att hon självmedicinerade med mat.
Vi pratade om stressfyllda yrken. Positiv stress, och negativ.
Offentlighet och kritik.
Drickande.
Mina leverprover, som var oväntat bra.
Även här antydde hon att hon hade personlig erfarenhet.

Vi pratade om att vara en duktig flicka, eller kvinna snarare, och att det också ofta är positivt trots att det dissas så väldigt.
Vad är alternativet, som sagt.

Och vi pratade om att intag av "ohälsosamma" varor kan bli lite som en rebellisk akt i en annars ytterst kontrollerad tillvaro.
Men att det inte heller är odelat negativt att vara "ohälsosam" mellan varven.

Everything in moderation, including moderation.
Det får bli mitt nyårslöfte.

onsdag 28 december 2011

Gretas år.


The Creature, fem dagar, feb 2011
och
10 månader, dec 2011.

Funderade på att göra någon sorts sammanställning över 2011.
Över glitter och diskbänksvardag, glädjeämnen och bakslag.
Läsarmöten och författarfnitter.
Ledsenhet och tacksamhet.
Men.
Allt överskuggas ju av vår nya stora lilla kärlek:

Greta.

tisdag 27 december 2011

Som en blandning av McGyver och Jesus.

Vill bara säga att Gnestakänslan glöder just nu.
*tips*

Hahaha så jävla bra.

Om medelålders medelklassmän, i en recension av en recension:
"... de [ser] sig själva som en blandning av McGyver och Jesus."

Kritik och kritik.

Det finns en viss typ av kritik jag har extra svårt att ta, och det är hos tandläkaren.

När den säger: "Hmm, nej det är ju inga hål eller så, men här har du allt borstat lite väl ivrigt, oj oj, här nere har tandköttet dragit sig tillbaka. Du använder väl extra mjuk borste? Kanske borde tänka på att köpa elektrisk? Och vad har du egentligen för teknik när du borstar?"

Alltså, för mig är tandborstningstekniken ingenting jag väljer.
Så här är det jag gör, bara. Rent känns det, hål blir det icke.
En del av min essens. Jag går på feeling här va.

Och att få kritik för detta känns fan lite som att få kritik för hur man kn*llar.

måndag 26 december 2011

Fantastisk tävling: Vinn skrivresa till New York!

Skynda skynda till Ann Ljungbergs adventskalender, tävla senast 31/12.

Och sprid hemskt gärna eftersom minst 300 tävlingsbidrag måste inkomma om en vinnare ska kunna utses.

Lycka till!

söndag 25 december 2011

Då dog jag söthetsdöden.


När Felix kramade Tomten lite blygt och frågade:

"Hej Tomten, kom in, vill du ha en drink?
Did you bring a present for min lilla baby?"

fredag 23 december 2011

Min tomte.

(Illustration ur kommande ungdomsboken Jag väntar under mossan.)

Ha det bra nu, så hörs vi om några dagar.
Kram!

torsdag 22 december 2011

Någon fick en vacker grön klänning

från mammas moster i Sverige.
Någon annan blev avundsjuk och tänkte:
'Det man inte har, och inte får, det tar man.'

När vi ändå är så muntra.



Ur helgens Metro.

Erkänner att jag är mallig över att just mina ord hamnade i ingressen.

"Give them good copy" som man säger.

onsdag 21 december 2011

Kaffemaskiner på fik

som låter som om någon härker, nej alltså jag vet inte.
Blir ju rädd.

I övrigt:

Blir rätt ledsen av julen, så är det bara.
Lyxledsen.
Skamsen?

Såg från bilen:
En ung, blekfet mamma, socialgrupp ... har-det-svårt, med två ungar i minas åldrar. Hon har klappat ihop på trottoaren. Två poliser hjälper ... eller anhåller de henne, jag vet inte, jag har jobbat mycket i butik, såg det hela tiden; hur "sjuka" kvinnliga snattare blev, hur ONT de plötsligt fick när man tog dem, fan, helvete. Hon som smockade sin tvååring i nyllet och skyllde stölden på honom.

Barnen är så prydliga, varmt klädda för att vara engelska, men ledsna och oroliga förstås. Polisen kramar lilla tjejen som krånglat sig ur sulkyn och vill till mamma.
SNATTARE, KNARKERS, tänker jag.
Och skäms.
Borde tänka järnbrist, sömnbrist, fattigdom, depression, dricker en gnutta för mycket, gör så gott man kan men orkar inte alltid. Gå. Stå.
Hur kul är det att snatta? Att knarka?

Kunde varit jag.

På vägen tillbaka:
Vi möter ambulansen.

Säger just nu bara som Ninni:
FUCK jul.

tisdag 20 december 2011

Dagens känsla:

Jag är en bongotrumma med sprucket skinn.

måndag 19 december 2011

Hedrad!

Åh gud vilken middag det skulle bli. Jag kommer så gärna Maria.

Nu fick jag en flashback till bokmässans sista dag förresten. Och inte bara för att jag fick höra icke bloggbart skvaller om en mr Gaiman.

Jag sitter på fiket nära min gate på Landvetters flygplats och ska åka hem till UK.
Rösten är på upphällningen och jag är slut som artist men glad och nöjd. En räkmacka hjälper för stunden, majonnäsen funkar som smörjmedel.
Jag får syn på M A Numinen som smaskar vetebröd två bord bort. Han ser proper och trevlig ut. Det gör också en samling glada kvinnor och en man vid bordet intill. Någon bär en väska där det står "Finlandssvenska kulturattaché-tjosan" eller liknande och jag tänker 'What the hell', ler brett och charmigt (tycker jag själv) och harklar mig.
"Ursäkta men känner ni Maria Turtschaninoff, författaren?"
Jag tänker mig förstås ett gemytligt litet samtal om litteraturen i allmänhet och Marias förträfflighet i synnerhet medan vi väntar.

Men det kan jag tydligen glömma.
De stirrar äcklat på mig.
Ja, kanske inte precis äcklat men reserverat, nästan skrämt.
Detta är jag inte van vid! Vad står på?

"Nja", säger mannen slutligen. "Känner henne inte personligen, men hennes förläggare kommer säkert här snart. Ska väl med på samma plan."

Så vänder han sig demonstrativt bort.
Och jag krymper en halvmeter.

Rösten.
Min vidriga hesa tjackpundar-röst.
Tänk vad den gör mycket för hur man uppfattas.

söndag 18 december 2011

Tips: "Stjäl som en konstnär."

Å så bra om kreativitet och skapande.

En hel del tankegångar jag känner igen från annat håll.
Kanske främst från kloka Johanna. Speciellt detta med att man FÅR låta sig inspireras massor av andras verk.

lördag 17 december 2011

Detaljer.


Och där fick jag faktiskt lite pirr.

fredag 16 december 2011

Litterära godbitar: Från fantasi till fantasy.

Ett super-seminarium på Bokmässan som roade, informerade och berörde mig.
Finns här!

Hade dessutom lyckan att få möta alla tre talare i andra sammanhang under de där underbara galna dagarna i Göteborg i höstas. Jag golvades av den samlade värmen och intelligensen.

torsdag 15 december 2011

Tomtens elaka sidekick Krampus.

Jag älskar honom på något sätt.
Alltså bara namnet.

Jag var ju en lucka

(med utlottning av pocketbok!) i Enligt Os fina litterära adventskalender - skynda dit, tävla och vinn.

Say my name b*tch.

Noterar roat att mitt namn på framsidan av mina böcker trycks mariginellt liiite större för varje bok.
Det märkte jag när jag uppdaterade skryt-kolumnen här till höger, och min hemsida.

Vem vet, innan jag dör kanske namnet är större än titlarna.
Hur nu det skulle kunna tolkas.

Omslagen ja.
Jag är ju fascinerad av tanken på att vi möjligen är den sista generationen författare som får grafiskt formgivna omslag på våra, om man ska tro ryktet, utdöende pappersböcker. Vars romaner har ett visuellt ansikte utåt.
Jag älskar ju det där. Att kunna se vad folk läser, att upplevelsen av den fysiska boken kan förstärkas genom skicklig formgivning.

Det ska bli spännande att se hur det tyska omslaget av Döden på en blek häst ser ut när den kommer 2012.

onsdag 14 december 2011

Svar om min ungdomsbok!

Tack Janina för dina frågor i kommentarsfältet, jag svarar här:

Hej Amanda! Det vore kul om du ville blogga om din nya ungdomsbok - eller är den fortfarande hemlig?
Roligt att du frågar! Den heter 'Jag väntar under mossan' och den är inte hemlig, men den kommer inte förrän i maj och förlagets sommarkatalog är inte ute än så jag har legat lite lågt.
Och så har jag ju en ny vuxenbok på gång först, 'Tistelblomman' kommer 25 jan 2012, så det har liksom varit mer fokus på den med deadlines och lite intervjuer och så.

Är den på svenska eller engelska?
'Jag väntar under mossan' är på svenska! Utkommer på Bonnier Carlsen i maj 2012.

Är det skräck?
Ja, typ. Och lite fantasy kanske. Emmet tyckte att grundidén var så j-la otäck att han la in sitt veto men det sket jag i, haha.
"Blodisande och underhållande om en förtrollad sommar, med våra svenska oknytt i stora roller." Något sånt tror jag vi skrev ihop till korttexten. Lämplig från 11-12 år kanske.

Hur fick du idén att skriva en ungdoms?
Bokstavligen tvingad av en viss Philip Pullman när vi träffades på en förlagsfest i London 2009 och började snacka om nordisk folktro och skräck/spök.

Var det svårt/lätt jämfört med dina bilderböcker och vuxenböcker? Jag är så nyfiken!
Alltså, jag minns knappt, det var en gudabenådad skrivprocess. Jag har aldrig upplevt något liknande, karaktärerna och storyn liksom bergtog mig.
Men när jag någon gång blev osäker på vad som är OK och inte för den åldersgruppen hjälpte det verkligen att visualisera en 12 - 13-årig läsare. Fast jag skrev inte dramatiskt annorlunda än jag hade gjort för vuxna.

Minimalism

is my middle name va.

Fuskhus i år. Skåptömmarhus. Gamla kristyrer och bös. Hade inte ens tänkt göra nåt hus men kompisarna gav oss en (skumt doftande) byggsats från IKEA.

Annars föredrar jag ju egengjord, kritvit och fast kristyr. Limmar även med den.
Men orka. ORKA.

Fick i a f ännu ett pojk-wow.
Sedan länsade han halva taket på 'the treat house' en kvart.
Jaja.
"Vore ju tortyr att tvinga en 2,7-åring att inte äta från detta", som E sa.

tisdag 13 december 2011

måndag 12 december 2011

Jag ville bara ha en sak:


Den blicken.
Och det fick jag ju.

Samt ett bonus-'wow'.

Tack för det, grilliga lilla plastgran i trångt pojkrum.

söndag 11 december 2011

Budgetfix.

E har just slingat mig här hemma.
Jag är skitnöjd med resultatet och stolt över honom.
Han hade nog lite nybörjartur också.

Tack snälla Mercyfuck-Anna för råd, vi gjorde exakt som du sa med riktig hätta.

(Fast ... detta är verkligen inget jag rekommenderar om du har tid och råd med frisör.
Kändes rätt hit-or-miss, och stressigt för honom.
Men jag hade liksom inget att förlora.)

Det exakta ögonblicket när hon börjar fatta


att livet kan vara formidabelt.

Hon står så där 20 minuter i stöten och bara, liksom, tillber den.
Gungandes och hummandes:
"Flow-wer, flow-wer."

lördag 10 december 2011

Allt du önskar kan du få?

Hej.
Förlåt men jag är så sur.
Gammal hederlig julilska.

På allt och på ingenting speciellt.
Stort eller smått , det spelar ingen roll, jag diskriminerar inte.

Men en evig favorit på min vredestopp är Paulo Coelhos äckliga ord om att när man vill något, ja då samverkar hela universum för att hjälpa dig åstadkomma detta förstår du.
("When you want something, all the universe conspires in helping you to achieve it.”)

Jaha.
Det är alltså därför vi har så extremt lite smärta och elände i världen. Universum hjälper till, när du verkligen vill. La-la-laa.

Ligger vaken på natten och riktigt hetsar mig själv till nya saker att sörja över och störa mig på tills jag nästan får hjärtklappning.
Sunt.
Jättesunt.

Fast nu vet jag.
Jag ska basera en ny romaaanskurk på Coelho.

fredag 18 november 2011

LÅÅÅNG pausfågel nu.

Jag ger dig: Mitt mini-mini-pepparkakshus på rund knäckemacka.

Inser mina begränsningar.
Deadlines som krockar.
Saker som ska tryckas. Sista handpåläggningen. Nerver. Sista chansen att fixa sådant som inte riktigt sitter. Tacksamhet. Kritik och raka rör.
Fokus.
Fokus!
Allt är ord, känslor, platser och stämningar.
Nu jävlar.

Vi ses igen 10 december.

Drömmer mig tillbaka


till den enda skrivarkurs jag gått, på Corpus Christi College i Oxford.
Fast då hade jag redan fått min första romaaan antagen.

Vi hade just flyttat hit, bodde i princip mitt emot college då (hyrde), och väntade på att få flytta in i huset vi köpt. Det var en väldigt vintrig vår som synes.
Och jag tecknade Snoring Beauty som en galning.
Och skrev på Döden på en blek häst som en galning.
Och blev gravid (med Felix) runt midsommar.
Släppfest för Styggelsen den hösten, då åkte vi till Sverige.
Ett overkligt år.

Jag fick kompisar på den där kursen. Det var fint. Och så fick jag träffa Joanne Harris och P D James och flera andra författarstjärnor. Inspirerades att skriva direkt på engelska. Kände att jag faktiskt kunde det.
Och collegemiljön ... alltså, det är ju något speciellt.

torsdag 17 november 2011

Har ätit tre.


(För visst är den en sådan damen suger på nedan?)

Dagens mål:


Synopsis på ny romaaan.
Nope.
Tar tillbaks.
Annat måste komma före.

P. S. Camilla Läckberg hade rätt: Elizabeth Georges bok om skrivande; Write Away, är riktigt läsvärd.

tisdag 15 november 2011

Stopp, tänk.


Det blev motsatsen till NaNoWriMo för mig i år.
Jag plöjer inte på med en massa ord om dagen.

Försöker i stället tänka på stommen och berättarstrukturen.
Stämningar, röda trådar, karaktärernas motivation.
Vad, vem, hur och varför?
Grundtonen i min nya berättelse.

Det där som jag inte vill ska synas utan anas. Den riktiga historien, under ytan.

Och jag tänker på avgränsningar.
Skissar, gör mind maps.
Bollar plotten med maken.
Vi tycker att vi har lite bättre koll numera, vi har fått "förläggarblick" för när det blir för mycket, för spretigt. Då skalar vi av, redan på synopsis-nivå.

Jag planerar studiebesök.
Bollar perspektiv, person och tempus med medarbetarna på förlaget.
Får bra råd.
Läser böcker om skrivande och blir inspirerad.

Men vet också att i slutändan är det upp till mig. De små grå, och sittfläsket.

Att jag kan göra vad som helst - bara det funkar.
Blir lite nervös av att tänka så. Nervös på ett bra sätt.
Ibland glittrar det till och jag tänker "Åh, det där gillar jag själv!"
Och då vet jag att andra också kommer att göra det.
Inte alla förstås. Men några.

"Författaryrket är en tredjedel att skriva, en tredjedel att läsa, en tredjedel att tänka."
Ungefär så skrev Lina Forss nyligen.
Det tyckte jag var bra.

måndag 14 november 2011

En sådan dag

när jag till slut fick ryta åt mig själv i spegeln, högt, på bred västgötska:
"Männ va faan, ryck öpp däj, dä ä ingen som har dött."

Sedan tog jag på mig jättemycket ögonsmink (blev fult, men också spännande) och kände en viss stolthet blandad med skam över att jag inte längre är så kontrollfreakig:
Jag glömde bort att det var svenska Fars Dag igår.

söndag 13 november 2011

lördag 12 november 2011

"How to write mysteries"

av Shannon OCork.
Läser jag om just nu.

Många böcker om skrivande är i princip värdelösa.
Inte denna. Verkligen inte.
Jag hade glömt hur jefla kul och matnyttig den är, även om jag nu inte skriver regelrätta "mysteries" (deckare?) efter formula. Inspirerande helt enkelt.

Jag köpte min bok bättre begagnad på Amazon.
GULD värd om du vill skriva nåt spänning/mord/deckar-relaterat med siktet på utgivning.
*tips*

Dagens köping:


-Mjukismaterial.
-Marinblå.
-Paljetter!
-ÄRMAR!
-240 kr.
-En 50-årig konsument med stl 40-42 har givit den "fem av fem" stjärnor i recensionen - "I just didn't want to take it off!".

What's not to like?
Hej december.
Hej ljusslingor och mysjazz och paté och bubbel.
Hej polkagriskäppar och knäcka nötter och Christmas Specials på TV.

(Hej kliande hals?
Nej. Jag väljer att lita på konsumenten ovan.)

fredag 11 november 2011

Kära november,


We are killing you softly.

Not the other way around, m-kay?

Reklam från Studentbostäder i Oxford.


(Ursäkta om jag bloggat detta förut. Kan ha gjort.)

torsdag 10 november 2011

"Lamt hår

och praktisk jacka - herregud, du skulle inte kunna se mer svensk ut."

- Min man
("Emmet - smart kille. Och oerhört dumdristig."
- Min pappa)

Man ska inte gnälla

men är det bara jag som tycker att den hyggliga sovrutinen man hade kraschar totalt i och med tannabrytningen?
(Som i o f krockat med första stora höstförkylningen för lilla G?)

I natt gick jag och la mig 22:00 och var uppe och vankade med henne, gallskrikande trots maxdos painkillers + nattamat,
23:30 - 01:15
02:00 - 03:00
05:00 - 07:00
när jag släpade mig ner till E & F och sa "TA HENNE (innan jobb/dagis) JAG MÅSTE SOVA EN TIMMA JAG ÄR REDO ATT DRÄPA MIG".

Adrenalinpåslaget i ens egen mage efter allt det där skrikandet alltså. Man mår ju illa. Somna om själv efter ett sånt race (eller tre)? Ööö, nä.
Empatin för hennes plågor? Sjunker, tyvärr. I takt med att timmarna går. Man avskärmar sig? Och skäms.

I vanliga fall räcker det att buffa'na lite när hon vaknar. Kanske en liten slurk vid 2 - 3-tiden fortfarande men somnar om bra.
(Hon sov som regel 19:30 - 06:30 med max en timmas vakentid under natten - men den tiden kanske är förbi nu?)

Jaja.
Hon lever och jag med.

onsdag 9 november 2011

Nej nu skiter jag i det här

och går och tar en pub-lunch.

tisdag 8 november 2011

Som vi har övat alltså.

Syns vi?

Dagens bekännelse.

Är så satans sugen på att börja julpynta.
Inte tomtar eller granar eller så, men några ljusslingor kan man väl få klämma upp?
Nu när det är så mörkt och dystert och allt?

Nån mer som är på?

(Tante Jul, du räknas inte ;-)

måndag 7 november 2011

Jag i mitt esse: Sagotanten.

Och sonen är så jääävla impad av mitt engagemang.
Not.

Jaja.
Man blir aldrig profet i sin egen mellangård eller hur man nu säger.

söndag 6 november 2011

Leva på att skriva?

Jag har bara fuskat lite som skribent i tidningar. Sålt texter till tidningar alltså.
Skulle aldrig kunna kalla mig journalist eller krönikööör.
Jag gav mig in på det lite för att "varför inte?"/inget att förlora, och dels för att jag hade nån konstig idé att det kunde se bra ut i följebrevet till mitt debutmanus att jag publicerat texter i Aftonbladet.

Det var väldigt lärorikt.
Om man tänker sig ett skrivande liv där man livnär sig på små och stora frilansuppdrag kan detta absolut vara en verksamhet.

Jag vet att vi har flera publicerade författare här som också skriver för tidningar och kan detta mycket bättre än jag. Dela gärna med er av tips please!

Och här är en intressant fråga + svar som jag lånar från Charlotta Flinkenbergs blogg:

"Hej Charlotta!
Jag har tusen frågor till dig om att frilansa, ska försöka korta ned dem ;-) Hur gör man för att frilansa?, är det "bara" att skicka förslag till tidningar på idéer som man har? Måste man ha något speciellt? ( läste någonstans om F-skattesedel) Måste man ha utbildning, liknande? Hur gjorde du när du frilansade? Räcker det att jag skriver eller ska jag fixa med desingen på artikeln också? Kan man livnära sig på frilansandet?

Kort sagt vill jag ha lite tips angående frilansandet och hur det funkar att jobba som frilansjorunalist, gärna tips på utbildning/ annan väg att gå!

Svar:
Du behöver inte designa, alltså layouta själva artiklarna du vill sälja, det är överkurs och dessutom har tidningarna egna mallar med typsnitt mm som du inte känner till. Men ett tips är att underlätta så mkt i övrigt du kan för mottagaren/beställaren. Kom med förslag på bra rubriker (lämna gärna tre olika förslag), skriv en smart ingress, ta ut ryckcitat, håll brödtexten korrekt med bra textflyt, håll dig till rätt längd (skriv varken för kort/långt, det innebär bara onödigt merarbete för den som redigerar). Erbjud artikelidéer som är unika eller krångliga/för tidskrävande att göra för tidningens ordinarie redaktion. Undvik att föreslå krönikor, tro mig: du ska vara bra begåvad för att lyckas försörja dig på sånt. Skaffa F-skattesedel, det blir annars besvärligt för uppdragsgivaren att arvodera dig. Och håll deadline! Någon särskild utbildning krävs inte om du redan är en skicklig skribent med bra roddartalang som inte är lat. Du kan absolut försörja dig på att frilansa, det har jag gjort. Lycka till!

En vän kommenterar

att E ser fräsch ut.
E: "Ja, jag har faktiskt gått ner 10 kg på 6 månader."
Vän: "Wow! Hur gjorde du?"
E: "Jag slutade käka fikabröd på eftermiddagarna."
Vän: "WHAT? Du åt fikabröd - på eftermiddagarna?"

fredag 4 november 2011

När gestaltandet är kämpigt

brukar jag tänka på vad Lukas Moodysson sa i Babel i samband med sitt senanste romansläpp.
Ungefär så här:

"Det är så himla skönt att skriva jämfört med att göra film. Det är liksom bara att ... skriva ner det. Vad man vill. Men som regissör ska du göra allt; hitta rätt plats, rätt skådespelare, rätt väderförhållanden, rätt tajming, få skådespelaren att göra som du har tänkt dig, tänka på hennes säkerhet ..."

Åh, det blir så befriande med det perspektivet. Jag kan bara ... skriva't: En kvinna i långa kjolar som springer över en ranglig bro i mörker och hagel.
Behöver inte casta skådespelerskan. Behöver inte skaffa helt rätt långa kjolar. Inte hitta den perfekta bron, det perfekta mörkret, det perfekta haglet. Inte hjälpa henne hitta nyckeln till rollen, inte oroa mig för att hon ska halka.

Eller en riddarborg i ruiner.
Eller en sällsam barn-armé med mekaniska armar.
En huvudlös kusk.
En fuktig, ogenomtränglig regnskog.
En talande babian.
En nyckelpiga stor som en folkabuss.

Bara att skriva't.

torsdag 3 november 2011

Öka! Öka!

Än hinner du.
Skriva en skräcknovell i Lovecrafts anda och tävla med den.

Vi ska ha en vinnare från våra led, jaaaa????!!!!

Fesk.

Oj.
Kom på vad jag har ätit de senaste två dagarna:

Tonfiskröra.
Torsk.
Sushi.
Fiskgratäng.

Jag behövde, uppenbarligen.

Funderar på årets julkort.

Jag låter alltid trycka upp och skicka ut ett till mina samarbetspartners i egenskap av illustratööör.

Denna bild inspirerar visserligen, men jag har bestämt mig för något mycket enklare, i kyliga färger i år.
Kanske något super-duper-gulligull-sockersött.
"Shamelessly girlie", som min redaktör här säger.

onsdag 2 november 2011

Soluppgång

över Oxford.
(Från Es cykelväg till jobbet.)

Inte så illa ändå.
Där har jag promenerat mycket och tänkt på Maja, Jack, Nikita och alla andra i Döden på en blek häst.
Sett dom framför mig, sett dom på riktigt. Följt efter.

Novembervardag här.
Barnen, rita, skriva. Barnen, rita, skriva. Barnen, rita skriva.
Och snart slutredigera Tistelblomman.
Hu - bävar för hur mycket det ska bli.

Den ständiga ovissheten är ganska utmanande i det här jobbet.
Varje dag undrar jag om jag kommer att få något positivt besked eller inte.
Du som skickat in ett manus och sitter och väntar på svar förstår känslan.
Och så är det - hela tiden. Det tar aldrig slut. (Även om det förstås blir lättare när man väl etablerat sitt författarskap och har en relation med förlaget. Men ändå.)

Vad kommer dom tycka? Blir nya projektet antaget? Hur mycket ändringar? Hur snart behövs illosarna? Kommer jag att sälja till några andra länder? Vad tycker förlaget om mitt förslag till PR-aktivitet? Kommer jag att få stipendiet jag sökte? Blir det några recensioner? Bra eller dåliga? Får jag komma ut i pocket? Blir mitt nästa projekt antaget? Kommer läsarna att gilla det? Kommer det in några pengar det här kvartalet?

Och jag kan säga så här, att varje gång jag får ett snällt email eller en kommentar som rör jobbet; att någon fått ut något av det jag försöker göra, då är det som att vinna högsta vinsten. Då är det värt precis allt.

tisdag 1 november 2011

"Plot is characters under stress.

Plot is characters under stress.
Plot is characters under stress."

Har jag gått och mumlat idag.
För tamejfan om inte nåt nytt börjat spira ändå.
Ett frö, några starka scener.
Underströmmar jag gillar.
Det glittrar lite, kort sagt.
This I can work with.

Och vad fan, jag har ju ändå bara skrivit två romaner i år, och fött en endaste liten unge.
Hinner man klämma en till?
Ja, bok alltså.
Det är ju ändå NaNoWriMo.

Julklappstips: Leksaksspis.

Med små byttor och grytor.
Gud vad dom leker med den.
Felix har grejat med den varje dag sedan han fick den för typ 1,5 år sedan.

Varning för den vi har dock;
retrostil och liten, heter "Honeybake".
Jättesöt.
Och jättedålig kvalitet.

En trevligare bild bara.

För jag orkar inte se den där otäcka längre.

måndag 31 oktober 2011

Nej, inget slår lite familjemys.

Happy Halloween!

P.S: Skräm skiten ur någon du älskar genom att be dem lyssna på denna seans i hörlurar (viktigt!) och blunda ...
När ordet NOW syns på skärmen nuddar du personens axel.LinkJag fusk-testade själv, utan att blunda, i dagsljus.
Och nu måste jag gå och byta brallor.

Det är Richard som har gjort seansen.
Han hjälpte mig mycket med Styggelsen för han kan massor om gamla tiders seanser och falska medier och sånt.

Jag tog åt mig, jag stör mig

på en formulering i den här recensionen.
Den där generaliseringen om att "70-talisterna [= 70-talistförfattarna] bombade på med sitt patos."

Givetvis stör jag mig för att det är sant och det träffar en öm punkt i mig.
Mitt patos.
Men jag tycker ju inte att det är något dåligt.
Tvärt om är det en skön vedklabbe som håller glöd i det jag försöker göra.

Fast det kanske inte recensenten säger heller. Att patos är negativt.

Men jag känner mig liksom genomskinlig och förutsägbar nu.
Ååååh, de där 70-talisterna med sitt himla patos liksom.
Jaha, ursäkta men vad är alternativet?
Imperfektet gnager också.
Jag bombade inte, jag är inte klar.
Jag tänker fan fortsätta bomba.

söndag 30 oktober 2011

Inte stark, inte glad, inte snäll alls

just nu.
Så kan det bli.
Det är nog min största besvikelse-chock med föräldraskapet.
Att helgerna; dvs alla-tillsammans-på-samma-gång, så sällan funkar.
När man hade såna förväntningar på att det skulle bli så mysigt.
Tvi.

Men på plussidan så ser vi framåt och pratar och förlåter.
Huset är mickit Halloweenmysigt och Felix har fikat på stan med E och sin favoritkompis på dagis och pussats med henne.

Och tagit på sig 15 sjörövartatueringar helt själv (inkl på magen & fötterna - underbart).

Alla mina tidigare Halloweeninlägg från andra år, om pynt och pumpakarvning och sånt, hittar du här om du vill. Jag skar tre pumpor i år - Sleepy Hollow-stil som vanlingt - och nu är den oumbärliga lilla sågen nästan paj och jag har ont i näven. Men fint blev det.

fredag 28 oktober 2011

Have a nice weekend, spooky lovers.

Allt vi inte vet.

En trevlig silvergrå man knackar på. En jobbare.
"Hej, jag är från skadedjursbekämpningen. Ska ta bort ett besvärligt getingbo hos herr X här intill och de kommer bli sura så håll fönstren stängda ett par timmar, speciellt om ni har barn."
Så blir han tyst. Tankfull. Blickar upp mot vår fasad.
"Ja just det ... det här huset. Herr ... Ys gamla hus, inte sant?"
(Förrförra ägaren, jag känner igen namnet.)
"Jajemän", säger jag käckt. "Och det minns du för att ...?"
Gubben ryser men försöker dölja det. Tar ett steg bakåt. Ler tillkämpat.
"Ja ... jag bara minns."
"Säg!"
Jag tigger nu, känner själv hur något tänts i min blick.
"Vad var det", fortsätter jag, "det måste ju ha varit fördjävligt om du fortfarande minns --
[mannen nickar kort och ofrivilligt]
-- säg, jag tål det, jag vill veta!"
Han slickar sig nervöst om läpparna. Backar ytterligare mot grinden.
"Har ni ... några problem med skadedjur nu?" frågar han.
"Kom igen", säger jag. "Säg! Var det råttor?"
Snabb huvudskakning.
"Termiter? Mal? Vägglöss?" frågar jag.
"Nej, nej, nej ... men alltså, jag får inte säga."
"Grävling? ORMAR?"
Han skrattar till.
"Stora spindlar? Likmask?"
En skugga drar över ansiktet på honom.
"Nej, som sagt, jag kan inte ... Men du stänger fönstren mot getingarna nu då, okej? Adjö med dig. Hej då."

torsdag 27 oktober 2011

Lik mor sin

men söt ändå.

Julklappstips till vintage lovers.




Tack Raben & Sjögren och Bonnier Carlsen för böckerna.
Vi älskar dessa retrokarameller!

onsdag 26 oktober 2011

Spegel spegel.

Bring on the myyys.

Fast nästa gång skaffar vi nog nåt som är lite krusidulligt sådär. ;o)

Åååh känslan!

När man äntligen får fatt i ett skäggstrå på hakan som gäckat en längre tid.

Eller nä just det man ska ju aldrig pincetta dom, möjligen "klippa bort lite av hårstrået med en nagelsax, och kanske dutta foundation på stubbet för att dölja."*

*En vän fick detta råd under en ansiktsbehandling.
I Sverige.
True story.

P.S: Och där har vi en annan grej jag inte tål förresten:
Skönhetsbehandlingar. Och fucking SPA.

Work in progress.

Me, me, meee.

Ur Aftonbladet söndag.
Tack för det!