tisdag 18 januari 2011

Ett namn, ett namn.

Jag tror vi tar och hämtar inspiration till Bebis II-namnet från litteraturens allra ljuvligaste galna vetenskapsman.
(Nä, inte Kenneth.)

Sonen är döpt efter fine judiske kompositören Mendelssohn. Och för att det bara ... funkade. Jag skrev ner fem pojk- och fem flickalternativ (med de förutbestämda mellan- och efternamnen Isaac och Elisabet) på en lapp och hade mina egna hemliga favvosar.
E plockade direkt ut de bästa, som stämde med vad jag tyckte. Klart.
(Och ja, det första han fick av släkten i USA var en Felix the Cat-klocka. Härligt.)

Om jag var pojke hade jag hetat Ludvig.
Jag heter Amanda eftersom det gick ett danskt TV-program om en liten Amanda när jag föddes och min tonåriga moster tyckte det lät fränt. Under hela min uppväxt och tonårstid träffade jag bara en annan Amanda. Hon är halvengelsk.
Det var småknepigt att gå från att växa upp med ett "konstigt" förnamn som alltid stod ut, alltid kommenterades, till att plötsligt ha typ Sveriges vanligaste namn.
När den trenden kom.
I backspegeln var det positivt att ha ett "udda" namn.

Varför heter du som du gör?

30 kommentarer:

Ela sa...

Jag heter Michaela för att när mamma låg på BB så hörde pappa en låt på radion som hette "Du är solen för mig Michaela".

Jag var också ensam med mitt namn som barn, fröknar och föräldrar stammade sig igenom och undrade varför jag givits ett sådant konstigt och svåruttalat förnamn. Men när jag gick på högstadiet så blev det inne att döpa flickor till Michaela så nu är jag långt ifrån ensam längre.

Sisters in Yarn sa...

Jag heter Gudrun, och det kan jag ju lugnt säga att jag var ensam med att göra under hela min barndom. För övrigt har ju detta namn inte direkt haft någon popularitetsboom efter 1981 så det är jag och 50-60 åriga tanter som heter Gudrun. Jag har aldrig träffat någon i min ålder som heter som jag gör. Namnet fick jag eftersom det var pappas tur att välja namn, och min familj var vän med en kvinna som hette Gudrun som han tyckte var väldigt trevlig. Min syster heter Gunilla så jag misstänker att någon sorts tema-tänk också fanns med där. Min pappa ville även att min bror skulle heta Gunnar men där satte mamma stopp. Det namnet fick henne bara att tänka på en ständigt snorig klasskamrat. Fast det hade ju varit juste tycker jag: Gunilla, Gudrun och Gunnar.

Linda U sa...

Jag är döpt efter en dansbandslåt - min mamma tyckte att Linda Marie var ett SÅ fint namn!
Och nej, jag var verkligen inte ensam om att heta Linda under 80-talet!

Perny sa...

Mamma är förskollärare och hon hade en en riktigt söt unge som hette Pernilla och det är visst därifrån jag fått mitt namn :)

Colombialiv sa...

Mammas bästa vän när hon var liten hette Annika. På den vägen är det.

De hade visst funderat på Cornelia också, mina föräldrar. Jag är väldigt glad över att det blev Annika.

De kallar mig Skrållan sa...

Tror att Louise har med någon drottning att göra, men är inte helt säker. Det kan vara en efterkonstruktion från mammas sida. Hade jag varit pojke hade jag hetat Karl-Johan. Ganska glad att jag inte är pojke.

Det är kul med Louise när jag träffar fransoser. Tydligen är Louise ett riktigt tant-namn där, fast på ett bra sätt. Dam-namn, liksom. Jag gillar det!

Arild sa...

Galen vetenskapsman? Victor (Frankenstein), Baxter, Dexter, Emmet???,Yuri, Grym, No ?
(se http://sv.wikipedia.org/wiki/Galen_vetenskapsman)

Jag heter ju inte Arild på riktigt, men min son skulle ha hetat Arild om han hade blivit en flicka. (Helst hade jag gett henne namnet April men det är finast på engelska, så det fick strykas från listan).Egentligen Dock är Arild ett pojknamn för det mesta...
Endast två tjejer heter det i Sverige, tror jag. Jag hittade namnet genom att söka igenom kartboken och hamnade i Arild nere i Skåne. Fint namn, tyckte jag.
Så fick jag använda namnet som bloggerska istället : )

TUTT sa...

Mmm, MaPa funderade på Emelie, Jonna och Cecilia till mig. det blev det sistnämnda. Har aldrig fått någon mer förklaring än att de tyckte det var fint.

Pernilla sa...

Mamma ville Angelique. (?!)
Pappa ville Anna-Pia.
Det blev av någon riktigt märklig anledning Pernilla. Faktiskt så heter jag helst det av de tre alternativen.

momo sa...

Jag har ett ovanligt namn (inte momo) och jag tycker om det, det är typ mycket finare än vad jag är. ;) Fick det eftersom jag kallade mig själv det som liten, minns inte ens att jag en gång haft ett annat tilltalsnamn. (Jag gillar verkligen att vara lite namnunik på alla vis utom ett: jag kan inte vara anonym på ett okonstlat sätt. Säger jag mitt förnamn och mitt födelseår är det kört, liksom. Ibland lite jobbish eftersom jag är lite integritetsnojig av något outgrundligt magkänsleskäl som jag inte är helt klar över själv. :)

Annelie sa...

Mamma och pappa hade en rolig liten grannflicka som hette Annelie, så då fick jag heta det också.

När jag var liten ville jag ha en intressantare namnhistoria. Kanske var det därför jag döpte min dotter efter en författarinna...

momo sa...

Albert, förresten? Nä, jag gissar på Frankenstein: Victor.

MikroMaude sa...

När jag blev till, ville mina bröder att jag skulle heta Susanne, för det var så fint. Pappa tyckte att Caroline var bra, för det hette hans båt. Mamma däremot hade nyss sett en frän film med Michael Caine, där det fanns en rysk lyx-yatch med med det fantastiska namnet Anya. Mamma vinner alltid.

Min minsting hette Buster, sen långt innan han blev till; vi pratade i termer av att "nångång ska vi ha en liten Buster", och när han låg i magen var det också Buster som gällde. Men när han föddes tyckte pappan att det kan man ju inte heta på riktigt - tänk om han skulle bli finansminister, när han blev stor? Så det blev ALfred i tilltalsnamn och Buster i andranamn.

Behöver jag säga att det gick mindre än ett år, så bytte vi - Buster it is. Gamla vanor är svåra att bryta.

Tänk på det när du hör talas om nya finansministern Buster Winqvist :)

/Anya

PS: undrar när vi ser den första ungen döbt efter en ordverifiering, komplett med mammans kommentar om att "det var ett tecken"?

(motumrom - dagens...)

Amanda sa...

mmm
vi får se,
vi får se!

Tante Jul sa...

Jeg er oppkalt etter en dronning, en dame som moren min møtte på et yogasenter, og ett eller annet som sto på en bil.
Jeg har møtt ett eneste menneske som heter det samme som meg, og det skal godt gjøres for det finnes sånn omtrent tre av oss her i landet.

Jeg har vekslet mellom å elske og å hate navnet mitt opp igjennom livet, enhver presentasjon etterfølges av en forklaring, postansatte må se etter flere ganger før de gir meg pakkene mine, og jeg har utallige ganger opplevd å bli tatt for å være en mann.

Men jeg har avfunnet meg med det, og er i grunnen veldig fornøyd nå.

Markus sa...

Jag har fyra förnamn, för att mina föräldrar inte kunde enas om ett lägre antal. Tilltalsnamnet ligger sist i raddan, så all myndighetspost kommer till ett namn som jag själv inte använder.

30-nånting sa...

Mina föräldrar hade tre alternativ. Jonna, Hanna och Jannika. Jag föddes ungefär en månad för tidigt pga att min mamma och farmor frontalkrockade med en annan bil och de var tvungna att förlösa mig med katastrofsnitt. Min mamma var så liten och tunn så hon fick lite väl mycket narkos och sov i nästan ett dygn.

Under det dygnet hann personalen på BB fråga min pappa vad "flickan skulle heta" så att de kunde skriva det på den plastbytta jag låg i. Min pappa rådbråkade hjärnan och sa "skriv Hanna".

Jag var (kanske som de flesta) rätt missnöjd med mitt namn när jag växte upp, men när jag ser på alternativen är jag nöjd ändå.

Liv sa...

Jag heter Liv. För det var kort och bra - och ovanligt.
Med en mamma som är lärare och en pappa som är förskollärare var väldigt många vanliga namn kopplade alldeles för starkt till andra ungar för att de skulle kunna kalla sin egen det.
I andra namn heter jag Amanda. Efter min pappas faster, som var snäll och vacker och hade tjocka guldringar i öronen.
Jag var alltid ensam om mitt namn som liten. Eftersom det är ganska lätt att retas med namnet Liv var det ganska jobbigt förr... Men nu gillar jag verkligen att ha ett namn som känns "eget".

Om jag hade varit pojke hade jag förövrigt hetat Jack. För att min äldre bror heter John... O John och Jack låter så mycket som ett rövarband att det hade retat gallfeber på min mormor. Men också för att min pappa alltid älskat Lundell.
Namn är intressant...

suziluz sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
suziluz sa...

Jag har tre namn. Det ena är namnet på min pappas favoritsångerska. Det andra kommer från min gudmor och är franskt. Och det tredje lade jag till själv i sena tonåren och det är det jag numera heter i tilltalsnamn. Jag tycker att det klär mig, helt enkelt.

Hade mamma fått som hon ville hade jag hetat Julia. Det var synd att hon inte fick det, det hade också klätt mig. Men min pappa hade varit ihop med en otrogen Julia, så det namnet var kört. Synd, som sagt.

Jag är En Lisa... sa...

Åh, härlig läsning från er alla. Jag heter Lisa. Inget konstigt med det. Konstigare var min farmors reaktion... Jag har skrivit mer på min blogg.

Boel sa...

Jag heter Boel for att farmor ville det. Hon forsokte fa mamma o pappa att dopa mina tva storasystrar (Linda och Wanja) till Boel men dem vagrade. Sen kom jag och da gav dem med sig och sa `okej da'. ;)

Jag har bara traffat tva andra Boel i hela mitt liv.

Jag gillar att ha ett annorlunda namn men det funkar inte alltid sa bra har i Australien. Bowl blir det ibland att folk kallar mig :)

Nora sa...

Nora efter Nora i ett Dockhem, och efter Karl Marx dotter Eleonora. Var min mamma feminist och pappa socialist? Jo, och jag tycker mycket om mitt namn!

Marie sa...

Vet inte varför jag heter Marie, bara att det aldrig blev Ingrid till eftersom det skulle bli ett äpple. Måste nog fråga mamma!

Amanda sa...

Tack för fin läsning! Detta gillade jag skarpt.

Ina sa...

Irina är ett vanligt namn i Finland (även om det är ryskt egentligen), och när mamma väntade mig så satt hon och såg konståkning på TV och tydligen fanns det en otroligt duktig rysk konståkerska som hette Irina, så därav namnet.

Jag har varit relativt ensam om mitt namn, men faktiskt så fanns det en till Irina som var två år äldre mig, i min skola.

Annars får jag mest frågan om jag är rysk rätt ofta. Särskilt nu när jag dessutom är gift och har ett av sveriges vanligaste efternamn; Nilsson. Låter ganska exakt som en rysk postorderbrud. jaja. Det bjuder jag på. :-)

Amanda sa...

Rysk postorderbrud - you say it like it's a bad thing, Irina Nilsson!

;o)

Louise sa...

Jag heter Louise för mina föräldrar är bögge födda och uppväxta utomlands och de ville ha ett namn som fungerade väl i andra länder om det blev så att de lämnade Sverige (engelska var vårat modersmål). Min mamma gick i en fransk skola under sin uppväxt så hon ville ha ngt fransktklingande.Jag kände ingen annan Louise förrän jag började gymnasiet.
Mina barn heter Finn, Liv och Kai. Jag är gift med en amerikansk man och bor i USA. Jag ville ha namn som fungerade bra både här och i Sverige och som inte var typiskt svenska. Min man ville ha Jude som ju inte fungerar så väl i Sverige! HA!! Finn kom vi på i sista sekunden, Liv är ett namn som jag har tyckt om hela livet. Nu för minstingen så var det svårt. I visste i förväg att vi skulle ha en pojke och det kändes som om vi aldrig skulle hitta ngt bra. Jag hade aldrig valt Kaj men med stavningen Kai så blev det bättre.

Jenny sa...

Jag heter Valborg i andranamn, det var udda om något när jag växte upp. Jag fick det efter farmor som dog när pappa var i koltåldern. fyra?. Det visade sig för ett par år sedan att pappa missuppfattat, hon hette förvisso Valborg men advände ett annat namn som tilltalsnamn. När min bror föddes ville pappa att han skulle heta harrangen Caesar Napoelon Hannibal Alexander. Mamma sa nej, Alexander fick räcka. Tur det. Dessutom kallas han inte ens Alexander.

Amanda sa...

Som sagt:
Älskar detta!