onsdag 26 januari 2011

Några ord från den svenska barn- och bilderboksförläggaren.

Förlaget i fråga har tyvärr ingen möjlighet att ge personlig feedback utöver standardbrevet.

Så jag frågade om förläggaren känner till någon lämplig lektör den refuserade kan anlita privat, för just barn- och bilderboksmanus?

"Tyvärr vet jag inte någon bra lektör som jobbar med [blivande barnboks-] författare.
Tror inte det finns så många än.

Men jag ska fråga runt och ber att få återkomma om detta.

Vanligaste orsaken [att man inte blir antagen] är att listorna redan är fulla och det är alltid svårt att få in en fot i början.
Sedan vill ju oftast författaren som äntligen antagits gärna återkomma med en bok eller flera per år och på så sätt försvinner platserna så sakteliga. För förlagen vill ju satsa på författaren och det finns inte obegränsat med plats..."

Det låter ju lite tröstlöst.
Men det är nog bra att vara medveten om.
Att anta nya förmågor är en liten del av varje förlags verksamhet.
Mycket går som sagt ut på att odla de man redan valt att samarbeta med.

Så vill du in gäller det att inte hålla tillbaka med den där elden du har i dig. Drömmen, begåvningen, de originella, oemotståndliga manusidéerna. Du måsta wow-a här, det räcker inte att bara duga. "Nöj dig inte med dina egna alster för lätt", som min bilderbokslärare hade sagt.
Eller som en tuff men bra barnboksförläggare jag känner här i Oxford säger i The Guardian:
"Om det inte är helt jäkla outstanding och du känner det inom dig; gör oss alla en tjänst. Snälla, skicka inte in. Vi drunknar. Ärligt talat, du sabbar för de som verkligen jobbat hårt."

Och hur ser du till att din grej är outstanding då?
Tja, gör hemläxan. Lär dig standardformaten, för det första. Rätt antal ord över rätt antal sidor.
Och sikta högt innehållsmässigt. Läs alla Lilla Augustpriset-vinnare och de nominerade. Läs de som fått Expressens Heffaklump. Nordiska barnbokspriset.
Det måste ju vara världens bästa hemläxa dessutom.

Min engelska förläggares vanligaste orsak till refusering är när skribenten inte har den blekaste aning om rätt omfång för sin genre. Och sedan att det antingen "handlar om för mycket" - eller "för lite". 60% av de hon ger personlig feedback och ber om ändringar (vilket betyder att man är snubblande nära att bli antagen, förlaget vill klämma en på pulsen och se om man har den flexibilitet och energi som krävs) hör hon aldrig mer ifrån.

Slutligen ber jag dig publicerade författare om en tjänst: Nästa gång du pratar med din förläggare, kan inte du fråga hur man wow-ar henne/honom - och vad som gör att man blir refuserad av henne/honom? Och sedan berättar du det för oss. Tack!

15 kommentarer:

caroline sa...

TACK för dina ord om barnboksförlag!!! Jag har gjort ett grovmanus till en barnbok och är mitt uppe i dissikering av förlagen: vilka förlag ger ut vilken typ av böcker, hos vilket förlag skulle min bok kunna passa, hur formulerar sig de andra författarna- antal ord, längd på meningar osv...jag har precis börjat känna att det kanske är lite överpretantiöst...men efter att ha läst ditt inlägg så har jag fått vatten på min kvarn. Den dagen jag lämnar ifrån mig detta manus så ska jag känna att jag i alla fall har gjort allt det jag kunnat för att nå hela vägen fram. Sedan får tillfället avgöra om det är rätt eller inte.

Amanda sa...

Yess!
Du har fattat grejen: Gör inte bara ett manus som funkar toppen rent idémässigt men gör också lite hemläxa.
Allt det där du säger gjorde jag också, och räkna med att de du konkurrerar med i antagningen också gjort det. Som en författarkollega som skriver faktaböcker för barn sa: Gör det lätt för dem att vilja samarbeta med dig.

Det är inte så enkelt att försöka "fatta" lite en bransch från utsidan men en hel del kan man faktiskt snappa upp - och ja, det hjälper en.

(Och jag upplever faktiskt hela denna bit som rolig och spännande. Som att man tar lite kontroll, jobbar åt sig själv.)

Jenny sa...

Det där om att 60 % inte återkommer med ändringar efter att redaktören kommunicerat med dem gör mig chockad! Varför inte liksom? Tycker man så mycket om sitt eget manus att man inte vill ha en förläggares åsikt så har man nog missuppfattat hur förlagen fungerar... mycket märkligt.

PS (såg just en tweet av en bekant som skrev att hon inte kunde lägga ner din senaste bok... nu måste jag ju köpa den också:D)

Amanda sa...

Jenny, jag håller med!
Mitt engelska förlag är också småchockat över detta, och det var över en fika med förläggaren när jag fick reda på det som jag tänkte:

"Men gud, alltså jag tror inte blivande skribenter VET detta. Nån måste ju börja prata om detta; vad en så kallad 'högvinst-refusering' innebär!
Alltså ,där sitter min förläggare/redaktör och hoppas järnet på att skribentn ska studsa tillbaka och bevisa att de fattar grejen lite, att de är en sån skribent ett förlag kan jobba med; att de försökt göra de ändringar man efterlyser (även om det inte heller räcker alla gånger tyvärr, det måste man ju understryka!) - och så gör inte folk det."

Monica O Kolkman sa...

Jag är en total nolla vad det gäller att skriva barnböcker, men det där som du berättade om din förläggare; att de få hon kontaktar och ber om ändringar aldrig hör av sig igen, det är ju chockerande. Fattar de inte "hur nära" de är?

Amanda sa...

Ja du. Antingen förmår de bara inte vara flexibla, eller så fattar de inte att de i princip har 'halva inne'.

Eller så orkar de inte/har inte den rätta motivationen.
Det hände faktiskt med en begåvad skrivande bekant till mig som jag rekommenderade min förläggare läsa - Skribenten fick personlig feedback men hörde inte av sig mer. Snopet för mig kan jag säga. Förlaget undrade lite ... Skribenten i fråga är rätt gammal, har ett bizzy liv och inte det rätta drivet. Och inget huslån/små barn/försörjningsansvar ...)

Eller så sitter man på så höga hästar att man inte vill ändra en grej och rucka på sin integriteeeet.

August L S sa...

Är det då viktigt att bli utgiven? I våra moderna tider lär ju finnas gott om alternativa vägar att gå. Utgivning låter ju ändå som det hägrande målet för varje barnboksintresserad författare in spe. Vad är det som är själva tjusningen? Om det är cashen och möjligheten att sola sig i glansen av sina framgångar, kanske man gör rätt i att behålla integriteeeeeeten och sin höga häst (tänk bara vilken inspirationskälla en hög häst förmodligen är).

Amanda sa...

August, hej!

Viktigt och viktigt ja. Det är en intressant fråga för oss som jobbar inom kultur och underhållning. Jag kan bara svara för mig själv men jag har ingenting emot att försöka sälja mina alster; ie skriva med siktet inställt på publicering.

Och i den processen tar jag gärna fingervisningar från dett förlag som valt att köpa rättigeheten att publicera mitt verk. Det ser inte jag som något negativt, det är en pågående diskussion man har. Men i slutändan måste jag som upphovsperson kunna stå för mitt verk, och om jag inte kände att ett förlag och jag drog åt samma håll konstnärligt skulle jag inte fortsätta samarbetet.

Jag har testat en massa olika jobb men författare och illustratör är yrket jag landat i, det är min grej helt enkelt.
Jag har försörjningsansvar så jag jobbar med detta av samma anledning som andra förvärvsarbetar. Men jag skulle hyckla om jag sa att det inte var roligt också, att bli publicerad och ibland uppskattad. Det känns bra att ha ett sånt jobb, jag är väldigt tacksam över det.

Anonym sa...

Hej Amanda!

Hur vet man graderna på feedbacken. Har du något exempel? Hur kan jag säga om jag fått ett standardsvar eller ett standardsvar med feedback. (Jag antar att jag bara fått standardsvar när jag ställer denna fråga :)

Tack för att du delar med dig!//sofia

August L S sa...

Hej Amanda!

Det verkar ju som att du har arbetat väldigt idogt, målmedvetet och skickligt för att komma dit du är idag. Jag förstår det viktiga i publiceringen om man tänkt att leva på sitt skapande.

Amanda sa...

Hej Sofia,

"Tack för ditt manus, det passar tyvärr inte i vår utgivning, lycka till och bästa hälsningar,
Förlaget"
=standardrefusering.

"Tack för ditt manus, jag och en av mina kollegor har läst det med intresse. Det passar tyvärr inte i vår utgivning men du är välkommen att skicka in andra alster till oss i framtiden. Spännande att du fick idén genom att själv jobba som kyrkogårdsvaktmästare! Något du kanske skulle vilja fundera över i framtiden är vad du verkligen vill säga med ditt skrivande, varför skriver du detta så att säga?
Bästa hälsningar,
Karl Karlsson, förlagsredaktör"
= inte standardrefusering, men inte heller jättemycket matnyttigt som säger mellan raderna 'om du fixar till det-och-det så fort som möjligt och skickar till mig igen så blir jag väldigt sugen på att ge dig ett kontrakt'. Uppmuntrande dock! Det säger 'fortsätt skriv och mogna lite'.

"Vi gillar ditt manus men det stämmer inte riktig än. Du har en medryckande stil och de spännande scenerna är verkligen rafflande. Dock ställer vi oss lite tvekande till sido-storyn med den gamla damen, den är helt enkelt inte trovärdig, och så tycker vi att hjälten påminner en aning för mycket om Kurt Wallander. Vi bifogar ett lektörsutlåtande här och hoppas det kan vara till någon vägledning, men vi har alltså ingen möjlighet att anta ditt manus som det ser ut idag.
Laura Larsson
Förläggare"

=Jackpot! Högvinst-refusering. Lusläs brevet 100 gånger, tänk som en galning, skicka bort familjen och lås in dig. Skriv om i enlighet med råden du får, och skicka in igen inom ett par månader (inte mer!). Då wow-ar du. Sedan är det förstås möjligt att du fortfarande inte får avtal. Men oj vad du wow-ar. Och lär dig.

August, jo, så är det nog kanske.

Anneli sa...

En otroligt intressant diskussion. Men det finns så många barnböcker redan. Vad wow-ar ett förlag? Hur vet man att det håller? Jag tycker att det är jättesvårt.

Malin, Costa Brava sa...

Okej det ska jag göra ;)

Anonym sa...

Ja standardfrasen där känner jag igen. Men man måste ju börja någonstans. Jag ger mig inte än! :)

/Sofia

Anonym sa...

Sitter fortfarande och knackar naglarna mot skrivbordet så att de nästan går av efter att jag fått en "högvinst-refusering". Förlaget har hört av sig och berättat att de som hittills har läst efter min bearbetning är positiva. Får förmodligen fortsätta att knacka naglarna mot skrivbordet i några månader till. Under tiden roar jag mig med att härja runt som journalist och att läsa din blogg. Alltid lika bra, matnyttig och underhållande!
Kram Johanna