lördag 1 januari 2011

Nu ljusnar det.

Jag kan känna det.

Några ord om ditt skrivande och det nya året.
Du som vilat från ditt NaNo-projekt i fyra veckor och nu ska ta på dig redaktörshatten och piska upp ditt råmanus till något du möjligen, möjligen kan ha någorlunda chans med om du skickar in det till ett förlag under 2011: Grattis!

Det du står inför nu är kanske det svåraste - men också mest givande - i hela omskrivningsprocessen. Minns hur jag alltid säger "Nästan tur att man inte vet innan hur mycket tid man kommer att tillbringa med sin text, för då hade man aldrig börjat."
Nu kommer du snart att känna av just det.
Tiden som ligger framför dig nu brukar likna 50% utmattningsdepression och 50% ljuvligaste hänförelse för mig.
Var brutal. Riv ner alla lögner som skymmer sanningarna i din text. Gläds också över guldkornen av ren briljans du kommer att hitta. Förundras över vad distansen gjort med dig och texten; med objektiviteten. Den tillhör liksom inte dig längre, och på samma gång mer än någonsin. Känn ömhet för dig själv, för det du gjort.

Känn suget. Drivet i att HELVETE, du gjorde detta, och du minns knappt hur det gick till själv.
Känn att du bara inte kan överge projektet nu. Känn att du vill polera upp detta ditt mest glittrande, lyfta fram det i texten som gnistrar starkast.
Ändringarna kommer möjligen att bli färre än du tror. Men korthuset ruckas ändå i processen. Man får gå tillbaka och fixa till mycket, mycket för minsta lilla grej som måste bort eller flyttas om.
Lura inte dig själv.
Flytta bort, flytta om och ändra är tråkigt som FAN och kräver mycket av dig men du måste.

Börja idag.
Skriv ut skiten på papper. Annars kan du aldrig när-läsa så som du måste för att ro hem det här.

Och du, när du sitter där med rödpennan i näven och kladd-dokumentet i datorn öppet: Var öppen du också. Att konfrontera sin egen dålighet är en stor del av jobbet, precis som att glädjas över sin egen begåvning på nästa sida.

Och: Tänk i scener. Bra scener. Så mycket välgjord film och TV har du fan sett i ditt liv att du fattar vad jag menar. Locka ut din inre dramaturg.
You wanna WOW them, remember?

Själv gillar jag att tänka mig varje kapitel som en egen mini-novell med en början, mitt och ett slut/cliffhanger. Pärlband av små noveller med en röd handlingstråd som håller ihop dem. Då känns det mindre överväldigande för mig.
Även om detta tankesätt inte nödvändigtvis syns i den slutliga texten.

6 kommentarer:

Annika, Bokplantan sa...

Bra tips. Jag gillar att du är så skoningslös, inga förmildrande omständigheter finns för att få skriva sämre än skitbra.
Idag ska jag läsa din novell i Yourlife. Perfekt syssesättning på nyårsdagen!
Gott nytt år!

Amanda sa...

Tack tack!

Nämen alltså, lite får man ju tuffa till sig, annars blir det aldrig nåt av. Det är man skyldig sig själv!

Amanda sa...

(Ville bara tillägga att man behöver och KAN ju inte alls skriva "skitbra" direkt hela tiden, det krävs ju en grundförmåga, visst. Men också hängivenhet och omskrivningar och att orka "skriva på" fast det inte blir så bra hela tiden - men "något" kan man alltid fixa till i efterhand - "ingenting" kan man aldrig fixa till.)

Liz sa...

Waoo, vilken energi-boost du ger oss läsare, underbart!! Sitter själv med en vetenskaplig artikel, långt från det kreativa romanskrivande kanske. Men samma sak gäller där; varje stycke bygger jag upp som en liten mini-historia med början-mitt- slut (övergång till nästa avsnitt). Läser ditt inlägg om och om igen - detta året ska bli annorlunda! TACK!

Maria Turtschaninoff sa...

Hear, hear!

Perny sa...

Jag sitter just i denna stund med mitt färdiga råmanus och ska till att redigera det. Det är upplyftande och skönt att höra att jag inte är helt off när jag själv tänkt just i banorna av noveller. jag tänker göra precis så, ta boken kapitel efter kapitel och redigera dessa på just det sätt som du tar upp.

Tack för dina uppiggande tips och peppning.

God fortsättning på det nya året