söndag 30 januari 2011

Oxfordhöst: Mina bilder, och dina.




Dessa bilder (och flera andra) har jag suttit och tok-stirrat på i nästan tre års tid. Alltså, så länge att rummet omkring mig började lösas upp.

Den aktiva skrivprocessen varade inte alls i tre år, snarare i 4-5 månader (råmanus) + 2 månader (omskrivning) + 1 månad (redigering/puts). Grovt räknat och med (minst) månadslånga pauser + en del föräldraledighet mellan varje 'skift'.

Men jag ser ju nu i efterhand att den här boken funnits i mig en lång tid. Sedan jag skrev Styggelsen 2006-7. Minst.
I intervjun med DN pratade jag om hur skrivarbetet kan vara både ett euforiskt tillstånd och ett mardrömslikt. Jag vet inte om jag kunde förklara mig nåt vidare, eller om det kommer med i texten (Boklördag nästa helg tror jag) men jag blev sugen på att gå tillbaka och snegla på 'mina' bilder igen. Och jo, känslorna kom strömmande.

Och nu släpper jag dom.
Det spelar egentligen ingen roll alls hur jag tänkte, eller vad jag menade, eller vad jag ville berätta om. Vad jag såg.
Nu tillhör inte berättelsen mig längre.
Nu tillhör den läsaren.
Det känns faktiskt lite magiskt.

12 kommentarer:

Veronica sa...

Åh Amanda, boken är jättebra! mycket "filmisk" tycker jag och jag gillar att få bilder i huvudet medan jag läser. Jag MÅSTE tex åka till Brighton nu efter ditt sätt att beskriva staden. Har halva boken kvar...vad göra sen??Bra jobbat!

Amanda sa...

Å, men vad glad jag blir. Tack Veronica!

KLART du måste åka till Brighton - ca 1 timmas tåg från London bara. Dagstur eller stanna en natt.

Pernilla sa...

Jag blir mer sugen på Oxford. Brighton känns bara läskigt med pir och konstiga folk i gränderna. Hu! FAst Oxford känns ju inte som en picknick i parken för en spökrädd som jag.
Vad jag nog försöker säga här är att jag också gillar boken. Massor. Men jag är ganska rädd när jag läser. Jag tror att jag kommer att behöva bearbeta det här, kanske i Oxford. Kanske med lite vin. Kanske medans jag inspekterar den där skrivarlyan lite mer noga än den där välstädade bilden vi fick se.
Ja. Så är det nog.
Håller med Veronica om att det är väldigt mycket bilder osm kommer upp, mycket filmisk!

Böcker, böcker, böcker sa...

Fantastiska bilder! Blir jättesugen å att åka dit.

Maria Turtschaninoff sa...

Min mamma bad mig sända henne fotot på Alan R ;-)

Perny sa...

Vackra bilder. Jag förstår vad du menar med att stirra på en bild tills rummet upplöses, jag gör det ibland på saker eller på bilder och det är en riktigt skön känsla upplever jag, man blir ett med bilden och tanken.

Förresten så har du en award att hämta hos mig.

Marie sa...

Så fint skrivet! Att den är läsarens nu - älskar det:-D

Dessvärre ligger mitt ex oöppnat hittills, men snart snart!

TUTT sa...

Mmm, är mitt uppe i "Döden..." nu och jag måste säga att dessa bilder ger exakt den stämning som jag finner i boken. Lysande, min vän. Lysande.

Gnestakänslan sa...

Är Alan med i din bok?! Ååh jag måste se till att få tag i den snart!

Marie sa...

Hej Amanda! Jag är galet sömning idag, för att jag låg och sträckläste ut din bok i natt! Jag tyckte jättemycket om den, så stämningfull och kuslig.
(Och alla människor som har underbara Alan Rickman som inspiration, det är nåt särskilt med dom... :-)

Arild sa...

Hej Maja!
Tillbringade söndagen i Oxford och Brighton. Gillar den där kolsvarta bokhandeln i fyra våningar. Där finns det nog en hel del spindelväv att väva böcker av...
1/3-del kvar knappt.
När är del tre klar?

Amanda sa...

Tack snälla ni.

En ung Alan R med för långt hår och omodern hemstickad tröja över flanellskjortan, det är J. W. för mig.

'Del 3' ja ... jobbar på't!