onsdag 26 januari 2011

This just in: Några ord från Rabén Sjögrens publicistiska chef:

Hej Amanda!
[och bloggläsarna!]

Läste ditt blogginlägg om barn- och ungdomsboksmanus.
Måste bara tillägga att alla förlag inte resonerar på det sättet.
Visst, det krävs mycket av ett debutantmanus (liksom av alla manus), men nog har vi alltid plats på listan för bra manus! Att ”platserna” skulle vara upptagna för tid och evighet stämmer inte alls.
Vi måste ju ha förnyelse och återväxt bland våra upphovsmän.

Vänliga hej,

Cecilia Nilsson

---

Hej Cecilia!

Tack för mailet!
Glädjande att höra, och så tror jag också att förläggaren i fråga
menade.

Men vi hårddrog lite i vår diskussion (ie "Vad är den absolut
vanligaste orsaken till refusering?" Jo, platsbrist).

Måste förstås fråga:
-Hur wow-ar man dig?

-Vad är de vanligaste fällorna du ser refuserade skribenter gå i?

-Kan jag blogga om detta?

Varma hälsningar,

Amanda

---

Hej igen!

Man wow-ar mig med ett manus som är bra. Enkelt och skitsvårt! En text som tar tag, som känns i magen, som vill nåt. (Flummigt, men det är ungefär så det funkar.)

De vanligaste fällorna: Man har inte läst igenom manuset med sina strängaste ögon innan man skickar in manuset. Man vill för mycket, det är en konst att avgränsa sig. Det går inte att berätta allt. I barn- och ungdomsboksutgivningen är det dessutom viktigt att man har målgruppen klar för sig. Vem ska läsa? Jättebra att se sin läsare framför sig: Elsa, 13 år, t ex ...

Du får gärna lägga ut på bloggen.


/cecilia

6 kommentarer:

@nettes lilla blå sa...

Nu har jag din bok i min hand. Det blir nog till att börja läsa den i kväll ;)


Kramar @nette

Amanda sa...

Å vad kul! Att den börjar nå ut alltså.

Malin, Costa Brava sa...

Jag länkar till detta inlägg från en ny blogg, ok?

Amanda sa...

Helt ok!

Ann sa...

Heja Amanda, toppen att vi får följa dialogen med förlagen här.

Något jag också märker när jag lektörsläser barnboksmanus (jo, faktiskt, men främst manus för målgruppen 6 år och uppåt) att författarna väver in alltför många dramatiska händelser och figurer så man tappar fokus på grundtemat, i förhållande till berättelsens längd. Och tyvärr också att man inte riktigt tar unga läsare på allvar. De som har knäckt läskoden behöver något rejält att bita i - och de som läser högt för yngre läsare vill också ha kul. Inte farligt med lite intellektuella utmaningar alltså.

Amanda sa...

Å vad bra, stort tack för detta Ann! Det ekar också vad i princip alla förläggare jag pratar med säger.

Toksvårt är det, att skriva för barn och unga.