lördag 1 januari 2011

Två och en halv timma innan bilderna

satt jag och ful-lipade nästan aggressivt i min självömkan.

Pojksen styrde då upp som bara dom kan när det verkligen gäller. Och snart hade man fått en makrillmacka i käften, kaffekopp i näven och jobbat undan 10 sidor text. Medan det gamla radhuset omkring mig förvandlades till en storhandlad, dammfri, toaskurad och coq au vin-doftande liten skärva av paradiset.

Pojken rockstjärnan vi kallar Marsipanis stod sedan för den avant garde-inspirerade kvällsunderhållningen där smågrytorna, tweedhatten och operan Carmen var hörnstenarna.
Kanske bästa nyårsaftonen någonsin.
To-re-ador!

2 kommentarer:

Terése sa...

Ful-grav-lip, been there done that.

Gött med pojkar som backar upp när det behövs som bäst. Kärlek.

Flingis är en stjärna. En söt söt en (förlåt störtkool stjärna om han frågar, jag får inte kalla Frallan för söt, bevare mig om jag skulle)

Ordverr. 'missepst'

TUTT sa...

För att just ha ful-lipat är du skitsnygg. Marsipanis är störtcool. Gillar pappans sköna skäggstubb också. (Vår nyår slutade i två utmattade högar på soffan halv elva. En i allergisk chock och en med sprängande huvudvärk. Vi orkade PRECIS lyfta hövvena för en puss på tolvslaget. Sen somnade vi).