måndag 28 februari 2011

Hon är ett väsen,

den här.

En fladdermusunge.
En rumpnisse.
En häxbebis.

Ja jag är riktigt förtjust faktiskt.
(Not really a baby person, me.)

Kan vara nåt biologiskt.
No shit Sherlock.

12 kommentarer:

De kallar mig Skrållan sa...

Hon påminner om något, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad eller vem. Tänker på Lilla My, men det kan lika gärna vara en association till något annat. Hon är i alla fall väldigt, väldigt fin!

Marie sa...

Hon är HELT fantastisk!!!! Och när man ser henne högst upp på bloggen, bredvid fotot på hennes mamma i högerspalten så råder det inga som helst tvivel om vem hon är lik.

Amanda sa...

Alltså, jag ser INGET av mig i lilla G. Eller jo lite kanske nu när hon börjar få kinder och lite hull under hakan.

Visst är hon som nån Tove Jansson-figur? Bara knuten på hövvet som fattas.

30-nånting sa...

Så himla söt... Och jag håller med om det väsenlika. En liten älva med bett i kanske...

Eva sa...

Hon är verkligen slående lik dig! Partiet kring ögonen, munnen.

Mysigt.

Jag är En Lisa... sa...

Vilket fantastiskt litet knytt.

TUTT sa...

Hon är NÄPEN. Verkligen ett sagoväsen.

Maria Turtschaninoff sa...

Så fin hon är!

Amanda sa...

i like her ... men jag är ju något partisk!

CECILIA sa...

En old soul, det ser man direkt. Hon har varit här förut. Tittar sig omkring, oförundrat, inte det minsta imponerad. Vansinnigt fin, ett väsen helt klart. Liv däremot, hon är sprillans. Definitivt första gången för henne. Från första dagen har hon sett konstant förvånad ut, hela hennes person bara skriker "wow, kolla!".

6-barns mamma sa...

Grattis!!! Så söt hon är lilla Greta, så fin o vaken. Skönt att storebror tagit det så bra att få en syster.

Amanda sa...

Tack goingar!