torsdag 24 februari 2011

Samtal med min pappa.

Först lite back story:

På 80-talet började man 'visa fingret' i Sverige. Snuten i Hollywood var den coolaste grejen någonsin och i skolan uppstod alla möjliga varianter.
Min egen personliga favvo var:
"Kolla; här är det gamla sättet (mimar att man med möda 'vevar' upp långfingret i den förolämpande 'fuck-you'-gesten),
och kolla, här det nya sättet (mimar att man trycker in en digital sifferkod i handen så att fingret sprätter upp).
Mamma hade dock missupfattat hela grejen men ville ändå testa.
En dag stod hon och smög utanför mitt klassrumsfönster.
När vi äntligen fick ögonkontakt daskade hon till sin egen knytnäve och upp kom - pekfingret. Jättekul. Verkligen. Inför alla.

Och så pratade jag med pappa härom dagen då.
Pappa (ralajerande): "Jag har ju tänkt mig en egen bok sörru. En slags tribut till din nya, kan man säga. Fast inte spännande eller så, nej nej. Fast det hade det ju kunnat bli. Tänk den sommaren när termiterna sabbade husgrunden och drev mig till vansinne, ja där hade jag allt inspiration till en riktig Stephen King-skräckis. Eller när den där jävla blåmesen terroriserade mig i ottan i ett halvår! Jag svär - det var personligt."
Jag: "Okej, okej ..."
Pappa: "Men alltså, så här jag hade tänkt mig då. Jag kan ju se själva omslaget framför mig faktiskt: En knuten näve. Väldigt starkt. Och så bara ... ett pekfinger. Som sticker rakt upp."
Jag: "Jaha?"
Pappa: "Ja, den är ju inspirerad av mamma förstås."
Jag (trött): "Och?"
Pappa: "Fråga mig om titeln."
Jag: "Vad är titeln?"
Pappa: "Nörden med en ful gest."

11 kommentarer:

De kallar mig Skrållan sa...

Jag har faktiskt länge funderat på att fråga om du har dina föräldrar kvar, eftersom du aldrig har nämnt dem så länge jag läst din blogg (tror jag) men det var ju skönt att de lever och frodas! Dessutom verkar de ju rätt finurliga! :-)

TUTT sa...

Ha ha ha.
Genomtänkt. Personligt. Sticker ut.
Kommer bli en bästsäljare. Go go go, pappa Hellberg!

Ina sa...

Hahahaha! underbart.

Annelie sa...

Haha! Tack för underhållning som start på arbetsdagen.

Anonym sa...

Hellberg äger.
/Jess

Malin sa...

Haha, helt fantastiskt! Fnissade lite här för mig själv.

Christin sa...

Vilka underbara föräldrar! :) ungefär som mina, minus begeistringen över att jag försöker skriva/bli författare.

Colombialiv sa...

Hahahaha!

Arild sa...

Hahaha! En gube med humor! Skulle gärna läsa hans bok.
(Jag tänker mig konversationen på väschötska så blir den ännu roligare ; )

Den besatta sa...

Roligt! Gillar genomtänkta ordvitsar!

Marie sa...

Ha ha haaa, skrattar så jag gråter. Kanske allra mest åt din mammas daskande utanför klassrumsfönstret. Kan ju faktiskt förstå nu att du blev både författare och illustratör...