söndag 6 mars 2011

Morgonmys med Miss Bajsy.

Eller: Dagens intetsägande jag-har-en-ny-bebis-inlägg.

Personligt: Jag ammar/pumpar noll denna gång förresten.
Ja, förutom de tre första dagarnas tokpumpande för att få i henne den magiska råmjölken då. Jag är ju inte helt kokt va.

Och lättnaden i detta - lättnaden! Jag vill ge mig själv en smäll på käften för hur inbilsk jag var med sonen. Hur fett jag hade gått på amningsköret.
Nu vet jag ju: Det GÅR inte att enbart amma upp en liten stackars prematur till en hygglig viktkurva. Inte för mig i alla fall. Herregud. Vad höll vi på med. Gud vad det förstörde i vår anknytning. Negativ spiral. Pojken som blev allt svagare. Stressen. Skulden. Satt jag inte och försökte amma så stressade jag till nästa pumptillfälle. Som alltid verkade komma för snabbt.
Vill lipa när jag tänker på't.
Bäst för mitt barn?
I don't think so.

Och jag vill lipa av tacksamhet för att det finns så bra alternativ.
Lipade en hel del över hur oerhört stöttande och peppande mödravården här i UK visade sig vara när jag berättade om detta (för mig trots allt ganska skuldbelagda och smärtsamma) beslut.

Klart hon ska få i sig mat! Klart man vill ha koll på hur mycket, med en så mager minibebis! Klart det inte funkar att hålla på och mecka sådär med en som inte har så stark sugreflex. Klart mammans återhämtning och möjlighet att släppa in pappan i matningen är tokviktiga faktorer för att alla ska ha en så bra första tid ihop som möjligt.

12 kommentarer:

Pernilla sa...

Vad skönt att det känns bättre den här gången! Håller med dig helt! Man ska icke förakta att även pappan kan mata.

Själv hade jag inga amningsproblem (förutom att jag aldrig har varit speciellt förtjust i det) men jag har aldrig fattat inte varför denna skuld ska behöva läggas på stackars nyblivna mödrar?

Min första hade en aggressiv gulsot. Vi låg inne i 9 dgr med henne och hon fick sola och matas hela tiden. Med bröst, och med kopp. Hon vägdes innan och efter varje amning. TUR att jag hade sprängfyllda boobisar i det läget. Fatta hur stressande det kunde ha blivit.

När min andra var tre månader ngt så tittade BVC-sköterskan beklagande på mig och förde försiktigt fram att jag nog borde börja ge henne gröt, hon gick upp lite för sakta. Hon såg väldigt förvånad (och lättad) ut när jag tog det som glada nyheter. Min andra hängde på tutten hela tiden och jag var glad att få lite avlastning med hjälp av gröten. Min bröstvårta också..

Ann-Sofie sa...

Min första var ingen prematur (tvärtom) men ville inte suga, så jag ägnade de två första månaderna åt att pumpa, allt för att det stackars barnet skulle få den viktiga bröstmjölken. Jag minns denna tid som ångestfylld. Flaska var ju inte bra, så vi försökte med en läskig liten snipa, så hon klöktes och mjölken rann på alla håll. Till slut bestämde jag mig för att vara misslyckad och ta flaskan i alla fall. Hon skrek och jag pumpade, för bröstmjölken var ju så viktig. När jag sedan sket i alltihop och enbart gav ersättning blev allt mycket bättre. Äntligen kunde vi mysa och njuta av matningen, känna den där närheten. Ändå hade jag dåligt samvete innan jag tog beslutet att slänga pumpen all världens väg, p.g.a. all amningspropaganda. Visst, det är jättebra att amma, men inte till vilket pris som helst.

Det andra barnet sög utan problem. Faktum är att hon slutade med det så sent att folk klagade pga det istället.

adrenalin sa...

Skönt, du är bra som delar detta, jag är så less på allt skuldbeläggande. Det behövs röster som säger att anknytningen ibland t o m funkar bättre med flaska, för bägge föräldrarna. Har varit tvungen att kompensera med lite ersättning med bägge kidsen och jävlar vad skit jag fått på bvc för det. Då pratar vi om väldigt lite ersättning, en halv dl per dygn vid två månaders ålder.

Jenny sa...

Underbart! Alla blir nöjda och mamma får behålla sinnet i behåll. Har liknande erfarenheter och har flaskmatat alla mina tre döttrar. Alla tjejerna blev starka och friska och har inte varit mer sjuka än andra barn. Vilket jag blev itutad med första barnet att det var sååå viktigt med bröstmjölken och att hon skulle bli lättare sjuk utan. Snacka om att de gjorde MIG sjuk av dåligt samvete och otillräcklighet!

Pernilla sa...

Det är ju det som är så sjukt fel. Det ska vara såååå bra med amningen och om du inte gör det är du en dålig, dålig, dålig mamma.

Vår första sov aldrig. Jag menar aldrig. Hon sov i femton minuter, var vaken i timmar. Sov i femton minuter. The queen of powernaps. Dygnet runt. Folk omkring sa "den som är föräldraledig får ju ta nätterna så att den som jobbar är pigg". Tjena. Så gick det inte hos oss. Jag ammade när hon var hungrig. När hon var vaken på natten var maken uppe. Man vill väl inte ha en halvt galen av trötthet mamma hemma själv med försvarslös bebis? Detta ledde till att ingen av oss tyckte att vi var den viktigaste föräldern. Båda behövdes. Jag hade ju mjölk så det sprutade så vissa mål fick hon i flaska, av det som hade sprutat bredvid sas... Hennes far tyckte att det var supermysigt att sitta där i soffan klockan 04 och mata med flaska. Typ. :)

Behöver jag tillägga att ungen blev pappas flicka? Mig har hon börjat acceptera på senare år.

Amanda sa...

Det är enormt skuldbelagt att välja 100% ersättning efter tre dagar. Skulden kom från mig, ingen enda person inom vården här gjorde annat än applådera detta när jag bad om råd och hjälp med det praktiska, och när de fick höra om hur det var förra gången. Då är det ändå en väldig push för amning här just nu - UK är bland de sämsta i västvärlden och det vill man förstås försöka ändra på; skapa kunskap och förståelse och ett positivt klimat för amning osv - respekt!

Alltså, mödravården här är oerhört respektfull och flexibel, mamman "ska ha syre först", annars är hon ingen bra förälder, det är grundtänket. "Mammans val" stöttas mycket. Med Felix hade jag hade sagt att jag ville testa att amma så då stöttades det. Men i backspegeln hade jag faktiskt behövt nån som sa som denna gång; Att det är inte alls nödvändigtvis är sunt att kämpa på om det inte funkar, speciellt med en så prematur, slapp och ointresserad gulsotsbebis som Felix var (och som Greta är, minus slapp & ointresserad).

Men att uppmuntra någon att sluta amma som inte landat helt i det valet själv, nej det verkar inte ens UK vilja göra.

P.S: Den svenska amningspropagandan har en j*vla massa dåligt på sitt samvete. Fy fy fy vad arg jag blir.

Cissi sa...

Heja heja heja! Härligt att höra att du är nöjd med ditt beslut och att du kan kasta ammningsångesten över bord! Fler mammor borde få känna så!

Önskar (söta!) Greta många mysiga matstunder med mamma och pappa och mindre ammningshets für alle! :-)

/En som flaskmatade för att hon ville det! :-)

30-nånting sa...

Helt rätt!! Inte värt ångesten, huvudsaken är ju att småttingarna får i sig mat och mår bra.

Jag kör på med amning nu som funkade toppen förra gången men då slapp jag den här smärtan som jag har nu. Aj vad ont det gör. I morgon ska jag ge mig ut och köpa alla möjliga sorters bröstskydd...

Klinga sa...

Jag har fyra barn och har inte kunnat amma något av dem fullt ut. Med mitt första lyssnade jag på BVC och kämpade till tårar och elände. Med de andra har jag köpt tillägg och tagit det lugnt.

Framför allt: mätta barn sover bra. Och barn som sover bra mår bra. Och mamma också.

Gratulerar till en fin bebis. Från Klinga på boktipset. Jag tyckte förresten mycket om Döden på en blek häst. Skrev en kommentar på BT.

Amanda sa...

Tack snälla.

Japp, mycket står och faller ju med ongens mättnad. Det där tyckte jag var ursvårt med tuttematen; Hur mycket tog han, eller snuttade han mest? Var det tunn eller tjock mamma-milkshake just då, ie får han sova bra eller blir det snart "matstund" igen?
Det ÄR viktigt för deras hälsa och utveckling att få sova hyggligt också (och för föräldrarna...), här har vi redan märkt en markant positiv skillnad.
Men, som sagt, när amning funkar är jag övertygad om att det är toppen. Verkar så satans praktiskt också.

Vingmuttern sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Elin sa...

Är satans sen på bollen här, men:

Det låter som om svenska bvc bara förespråkar ammning? Är de jobbiga om man har problem med ammning och vill använda ersättning? Kan tänka mig att det varierar en hel del mellan olika mottagningar, men jag blev lite mörkrädd av beskrivningarna av mottagandet på bvc... Och jag har inte planer på att skaffa ongar de närmsta fem-tio åren :p Men vad jag förstår av människor och andra däggdjur är det den första råmjölken som är viktig, behöver man komplettera eller helt övergå till ersättning funkar det bra. Förstår mig inte alls på skambeläggningen, och blir ledsen att så många nyblivna mammor känt så inför svårigheter att amma. Det är för håken ett välkänt fenomen och det finns hjälp!
Ta hand om er och barnen i första hand. För helvete.
Och grattis till sötnosen, Amanda!

ps. jag var inloggad under fel alias/en blogg jag glömt ta bort, så den borttagna kommentaren var min, nu re-postad under det namn jag brukar använda :)