tisdag 12 april 2011

Det bästa

med kvarterets mest försummade unge Greta är när vi kommer ihåg att vi har fått henne.
Lika kul varje gång.

Och när hon garvar högt för sig själv i sömnen.
 Då krymper all småskit och försvinner.

Nu tar jag lite skriv- och föräldralov igen, hörs efter helgen!

5 kommentarer:

30-nånting sa...

Åh jag vet! Alla frågar hur det känns med Mira och om jag har dåligt samvete gentemot henne. Nej inte alls, det är Molly jag tycker synd om. De stunder hon är mest vaken är när vi ska iväg på morgonen och vid middagstid = ingen har tid att snicksnacka med henne och det känns som om hon somnar om av pur tristess.

Om hon överhuvudtaget pratar vid tre års ålder ska jag tacka min lyckliga stjärna.

Cissi sa...

Hehe, känner igen det där - bebben gör ett ljud och vi tittar förvånat på varandra - shit, vi har en till!!?

Men det ger med sig när de lär sig att säga ifrån lite.. :-)

(Hon är våldsamt söt i alla fall!)

/nina sa...

ville bara säga - jag fick hem din nya bok igår och var supertrött men guuud så bra och ack vad jag längtar till i kväll när jag får läsa vidare!
Måste också påpeka det fina formatet - jättefin och nätt på något sätt.

Tack!

Maria sa...

Mysigt!
Blir lätt så med tvåan att de känns som om man försummar dem. De få liksom bara hänga med...

Amanda sa...

tur det inte bara är vi då...

Nina, tack, jag blir jätteglad!