torsdag 26 maj 2011

Den nya kärleken.

 Lik pappa men rätt söt ändå.

Kärleken till Barn II alltså.
Jodå.
Förra veckan sa jag till henne att jag älskade henne och kände det i hjärtat, även om jag upplevt enorm ömhet redan från början. Men alltså, jämfört med den nästan chockartade förälskelsen i Barn I, nej det går inte att komma ifrån att det är lite annorlunda.
Barn I blir "romance of the century", så är det bara. Det var nästan plågsamt. E tycker samma.
 
Men bland det härligaste med lilla G är att vi inte går inte omkring och 'längtar efter att hon ska bli större' som vi nog gjorde en del med F ärligt talat.
För nu vet vi hur sjukt snabbt den urtråkiga och urmysiga spädistiden tar slut.

4 kommentarer:

Gnestakänslan sa...

Det är intressant. Jag har faktiskt undrat, och lustigt nog verkar få flerbarnsföräldrar vara så sugna på att dela den iakttagelsen med mig.

Jag: "Men känns det inte lite annorlunda med tvåan, jag menar, den där chockartade tokkärleken som är till första barnet... kommer den igen?"

Alla: "Njae eller joo eller jag förstår inte frågan, det är klart man älskar sina barn, eller hur funkar du..?"

Nu blev jag klokare. Skönt att nån inte fegar för ärligheten.

(PS: ordverifiering immun. Hihi.)

Jenny sa...

Jag har tre barn. Ettan wow kan man känna så här!? Tvåan ja det kan man! Trean grädden på moset! Hjärtat expanderar. Men visst är det så, att man känner olika för varje barn, varje barn lockar fram nya sidor och känslor hos en. Svårgripbart men ändå självklart.

adrenalin sa...

Jag var helt tvärtom, chocken över att bli förälder till min äldste gjorde nog att det tog ett bra tag innan jag kunde älska honom fullt ut. Men tvåan, helkär från första stund. Jag har haft enormt mycket mer tålamod med nr två och njutit mer, men det är nog för att jag fick träna på nr ett, och hela tiden vet, hur snabbt saker förändras. Nu är de fyra och åtta och jag älskar dem på olika sätt och behandlar dem olika, men de är två olika personer så det är egentligen inte så konstigt.

Malin sa...

Jag skrev om "ettan" igår, just om den där speciella känslan av nytt som aldrig kommer igen. Och nu med trean (sladdisen) så får allt gå preciiiis hur långsamt som helst. Den här gången är jag klok nog att ta tillvara på tiden..