Ett askgrått ansikte som skymtar i ett fönster.
Gränsövergångar.
Någon som står i ett hörn med huvudet nerböjt.
Och vänder sig sakta om.
Viskningar. Mummel. Vrål.
Det uppfyller mig just nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)


6 kommentarer:
Åh viskningar - sjukt läbbigt
Mäh?! Har du varit i Spökeriet och fotat?
http://mellisplace.blogspot.com/2008/02/flj-med-om-ni-trs.html
T, i mina drömmar vistas jag ofta i ert Spökeri.
Hua, tur att gubben min inte jobbar natt längre..
Jo du Malin ... tänk på mig då, som måste skriva skiten!
;-)
(Fint inlägg hos dig idag förresten.)
Ja fy.. visserligen älskar jag att skrämma upp mig själv men jag skulle nog se mig om ett par gånger (om det var jag som satt där och skrev..)
Tack förresten=)
Skicka en kommentar