tisdagen den 17:e maj 2011

Från refuserat till antaget manus - mina exempel.


Jag kände inte en jävel i branschen men hade tur och fick jättevänliga tips av en agent, och en konstruktiv  personlig refusering från stort förlag med de här fingervisningarna på mitt första manus. Då var jag helt grön:
 
- Ställ in superbreda mariginaler i Word (5,3 cm tror jag att jag kör med nu). Jag har tjatat om det här tidigare och jag vet, det låter inte riktigt klokt, men det betydde massor, massor för min text.
Grejen är att varje manussida liknar en riktig, satt boksida om man gör så (fast på A4-ark förstås). Nästan så som ditt manus kommer att se ut när det väl blivit antagen och satt på riktigt, och du och din redaktör börjar bolla med den nya pappershögen (jag ska ta kort och visa en sida snart).
Jätteovant i början, men kortare rader är lättare att läsa och du (och inte minst de som ska läsa på förlaget!) får en helt annan överblick på manuset: Texten "blir en bok" då kan man säga.
Och många böcker har ganska få ord per rad. Cirkeln t ex, om jag kollar lite snabbt i en roman som ligger nära här på bordet, har ungefär 9 - 12 ord per rad.
Men visst, det tar ett tag att vänja sig vid att se allt det där vita A4-pappret runt orden. Du får föreställa dig att det kommer att skäras bort när boken ska bindas.

- Mer dialoger! Det blåser in ofattbart mycket liv i texten som kan kännas alltför tät och icke-gestaltande annars. Jag förvånade mig själv med hur mycket jag hade glömt att skriva handlingsbärande dialoger, och hur härligt det var att sedan få dyka in i texten igen och göra det. Låt oss kalla detta ett klassiskt nybörjarfel.

- Vad vill du säga här egentligen? Filosofiskt, intellektuellt, känslomässigt? Eller som Kajsa uttryckte det så bra igår; Vad handlar boken om? Öva på att förklara det för dig själv relativt kort. Och i texten: Du behöver inte skriva någon på näsan, men bär dina tankegångar i bakhuvudet och fokusera på grundspåren - skala ev. bort en del sidohandlingar. I 'Styggelsen' (den nutida delen om Maja) hade jag med lite för mycket back story ursprungligen. Det fick strykas och komma tillbaka i den fristående 2:an i serien; 'Döden på en blek häst' i stället, och det är jag helnöjd med. (Jag kände när jag var 75% klar med min första bok att det nog skulle kunna bli en tvåa - man får ofta en kreativ svallvåg inom sig i det läget och det vore sinnessjukt att inte surfa på den och ta tillvara på idéerna - som att elda upp pengar, typ.)

- Strukturen. Mitt råmanus hade varannat kapitel efterkrigstid (Singa) och varannat nutid (Maja) i stället för två åtskilda halvor som i det antagna manuset. Min ursprungliga struktur kommer dock förmodligen göra en comeback om Styggelsen skulle bli film en vacker dag har jag förstått av proffsen, så helt fel ute var jag nog inte rent dramaturgiskt. Parallellerna och trådarna mellan de två tidsplanen blev tydligare i "varannat-kapitel-strukturen" till exempel, och det ligger ett värde i att lära känna båda huvudkaraktärerna ungefär samtidigt. Men i mitt råmanus blev det liksom för upphackat att varva de två. Fast det kändes otroligt konstigt att släppa det konceptet och skriva om boken till två halvor är jag glad att det blev så. Kill your darlings, som sagt. Kritikerna älskade det greppet, en del läsare gjorde det inte. Så kan det bli. Tur att jag var nöjd själv, då blir man liksom lite immun mot mindre nöjda röster.  

- Det blir aldrig den bok du trodde att det skulle bli innan. Hur man än planerar. Det är min egen erfarenhet. Och det är förvirrande, och skitjobbigt, och utvecklande. Och ganska så magiskt.

Jag skulle vara jättenyfiken på att höra om andras manusändringar som tog ett verk framåt.

21 kommentarer:

Ninas skrivarlya sa...

Jättebra tips! Tusen tack för det Amanda! :) Det är alltid så berikande att gå in i din blogg och få skrivtips som för ens eget skrivande framåt.

Jag är En Lisa... sa...

Superintressant, Amanda.

Andra intryck sa...

Vilka bra tips! Du inspirerar verkligen till fortsatt skrivande!
Emmelie

Anonym sa...

Är som de andra tacksam att du kan ta dig tid att ge dessa ovärderliga tips.. Det är sånt man verkligen behöver höra. Jag har en fråga. Skriver en berättelse där jag helt plötsligt insåg att jag tänker "avliva" en av huvudpersonerna i en bilolycka. Han är en allt för trevlig person för att kunna få leva.. *L* Nu frågan: Jag upplever det som att de flesta författare ganska tidigt ger en hint om vad som kommer att hända. Tex "Hon visste inte då att hennes tid var utmätt.." Vad tror du: är det vanligare att göra så än inte? Och varför gör man det? Vad händer om man inte gör det? Kan du fundera på detta så vore jag mycket tacksam!
Vänlig hälsning Anne

Amanda sa...

Tack!

Anne, hej! Alltså, risken med att annonsera/plantera på det där olycksbådande viset tycker jag främst är att det kan låta lite mässande, arkaiskt och allsvetande - fundera på vad vinsten skulle vara med det (om någon).

Jag skulle framför allt grubbla på vad hans död låser upp för förlopp i berättelsen; hur det påverkar övriga karaktärer på ett psykologiskt relevant vis.

Johannes sa...

@ Anonym: Ta kål på henne rakt av. Inga förutsägelser eller antydningar. Presentera i stället frånfället pö om pö i lagoma bitar när det är relevant. Så tycker jag.

@ Amanda: jag försökte än en gång att lyda ditt råd i går och töjde och töjde på mina 42500 ord och bara skit blev det av det. 'nuff is 'nuff, damn it! 43500 varav 1000 flufford. Perkele.

Amanda sa...

J, sorry. Å, det kan vara en börda det där har jag förstått, att skriva så snyggt och tajt och koncist, och att ha en sån fingertoppskänsla för vidrigt fluff att texten helt enkelt inte blir så lång som en romaaan "ska".

Vad tänker du göra? Kanske kan man tänka sig tillbakablickar? Kanske lite mer beskrivningar? En ny person rent av? Glöm inte att läsaren VILL vara i din värld, du tar henne på en resa!

Mikaela sa...

Tack för tipsen! Är i slutfasen nu, räknar med att det bara är 1-2 genomläsningar och småkorrigeringar kvar (hoppas jag).
Angående dialoger så är jag rädd att mitt problem är det omvända.. för mkt dialoger... eller är det bara prestationsångesten som talar? ;)

Tack igen för tipsen, man blir sporrad att fortsätta kämpa!
Mikaela

Amanda sa...

hmm
Johanna Lindbäck är ju författaren med örnkoll på detta vågspel som är dialoger, kolla med henne?

http://johannalindback.wordpress.com/

Markus sa...

Tack för uppfriskande tips! Då är det bara att börja gräva guld. Igen. Det är synd att bra historier inte skriver sig själv. :-)

Anonym sa...

Så gulliga ni är som kommenterar min fråga om "om avlivning ska förutsägas eller inte.." Har funderat.. Är det för att förbereda som så många författare väljer att avslöja ngns död tidigt? Ett annat vanligt scenario är ju att den som ska dö är så otrevlig att alla blir glada vid frånfället.. I mitt fall gäller det en Übersümpatisch man som är gift med huvudpersonen. Chocken kanske blir för stor när han bara plötsligt kör in i en bergvägg.. Jag har skrivit ihop dessa scener och så mycket som jag grät över en fiktiv persons död har jag inte gråtit på länge. Plötsligt visste jag också hur det skulle påverka dem som är runt mannen. Dröjer nog länge innan jag ger mig på detta igen.. Är tydligen för labil.. :-D /Anne

Charmkvark sa...

Åh, fantastiskt fint Amanda! Jag sitter i detta nu och pillar i ett manus som (förhoppningsvis) ska skickas in snart. Dina råd hjälper!

/Nina
ordetarditt.blogg.se

cyndi sa...

Jag följer intresserat allt bokskrivande fast jag inte sitter och pillar i något eget manus. Jag är "bara" översättare, som pillar i andras manus. Tycker att du är otroligt generös Amanda, som delar med sig av detta. Jag fick en känsla av att du, precis som jag, vill att det ska skrivas många fler bra böcker :-) Så sätt fart alla ni som skriver! Jag skulle läsa så enormt mycket mer om jag bara hittade böcker som jag vill läsa!!

FRIDA sa...

Jättetack. Alla tips är som sagt välkomna ;-)!

Kram Frida

Anneli sa...

Tack! Du är helt fantastisk som tar dig tid mitt i allt ditt eget, med småbarn och eget skrivande, att ge användbara tips om skrivande åt oss andra.

Amanda sa...

Äsch, det är ju bland det roligaste jag vet, detta om man typ kan försöka peppa nån lite. Minns ju så väl hur det var (och fortfarande ÄR). Ie tufft ibland, så många frågor, hur ska man GÖRA?

Länge leve skrivardrömmar (med fokus på publicering) som blir verklighet!

Jenny sa...

Roligt och givande att läsa! Här skriver jag om min process: http://kolofont.wordpress.com/2011/05/19/att-bli-antagen-och-att-skriva-om/

Jenny

Johanna sa...

Mycket spännande ämne, har skrivit om min http://johannalindback.wordpress.com/2011/05/19/forsta-refusen-way-back-when/

Amanda sa...

å vad spännande, ska läsa ikväll, tack!

10 000 tecken sa...

Tack för att du delar med dig! Fantastiskt bra tips!

undrentide.se sa...

Jag tog beslutet att kasta drygt 30 sidor ur min bok De två odjuren efter en lektörsläsning. Rådet jag fick var inte så grovt, men jag kände att jag var tvungen att löpa hela linan ut och kapa rejält. Tempot i boken snabbades upp och fokus förbättrades, så det var bara positivt.