onsdag 1 juni 2011

Gick i gamla fotspår

idag.
Döden på en blek häst-fotspår, inne i Oxford.
Såg Jack överallt.
Öv-er-allt.
Han serverade mig kaffe.
Han åkte samma hiss.
Han satt och väntade på en buss.
Det var fantastiskt. Jag hade glömt hur lång han är.

Och sedan hamnade jag framför de där vackra, vackra Pissaro-målningarna igen.
En av få impressionister som berör mig.
Och tårarna bara kom.
Heta och sköna.
Och den amerikanska turisten i keps brevid mig såg, och jag bara pekade, och hon förstod, och fick också tårar i ögonen.

Sedan drack jag coca-cola och hetsköpte två barnjackor och stack och hämtade på dagis.
Vi hörs efter helgen.

5 kommentarer:

Johanna L sa...

Vill också gå i dom fotspåren! En litterär vandring med Döden-tema och lite urgamla colleges som bonus. Allvarligt! Jag har varit i Oxford i 4 dgr för typ 10 år sen, och blev givetvis djupt imponerad. En stad i min smak.

Johanna Wistrand sa...

Jag skulle inte ha något emot att se filmen :-) Vem skulle spela Jack?

TUTT sa...

Mmm. Låter underbart. Jack, Pissarro, tårar, Cola. Ja, vem skulle spela Jack? Bra fråga. Såklart. Den kommer ju från Multimanus-Johanna ser jag ju nu. Har du några tankar där, Amanda?

Amanda sa...

Jag vet precis, men han är tyvärr lite för gammal numera:

http://allaharenbok.blogspot.com/2011/01/oxfordhost-mina-bilder-och-dina.html

Så kanske (fast igen, en aning för gammal):
http://thepeoplesmovies.files.wordpress.com/2010/12/james-mcavoy.jpg

Sara sa...

Jag grät framför en av mina favoriter på ett museum i Paris förra sommaren. Fint.