onsdag 24 augusti 2011

Började spela

L.A. Noire lite igår.
Hittills mycket suggestivt och bra. Toppen som par-spel. Älskar att det är mer klurighet än fajter, älskar eran de valt. Att man börjar som uniformerad konstapel och jobbar sig till detektiv. Genom ett svunna dagars Los Angeles fyllt av glamour och sjask, korruption och hjärntvättande vetenskapsmän, trasiga unga soldater och galna frimurare.

Tänk, att jobba som romanförfattare/manusförfattare inom dataspel. Undrar hur det är. Eller skådespelare! Det gör ju sån himla skillnad när storytellingen och rösterna sitter. Nästan mer än det visuella ibland.
Åh, jag skulle vilja praoa hos Rockstar.

(Red Dead Redemption kunde vi aldrig avsluta. Felix pajade skivan i ett obevakat ögonblick förra året. Men ska låna ett av nån. Måste spela alla Rockstar Games. Måste!)

4 kommentarer:

Ann-Katrin sa...

Säg ifrån om du skulle mena allvar, jag har lite känningar i den industrin, kanske kan det lösas. Praoandet, alltså...

Amanda sa...

Jag menar allvar! När barnen är lite större och jag kan resa/stanna borta ett litet tag lättare.

adrenalin sa...

Ja! Här spelas det också L. A. Niore! Är kär men bilkörandet funkar inte för mig. Dödar fölk å så.

Amanda sa...

Mmm, samma här. Inom spel och verkliga livet.
;o)

Glömmer aldrig när jag plockade till mig Manhunt (I) på Virgin Megastore i Brighton ovetandes om kontroverserna och lilla killen intill stirrade på mig med ren idoldyrkan.
Hans morsa = öppet hatisk.