tisdag 30 augusti 2011

Grejer jag aldrig vågat fråga

mina redaktörer och förläggare:

Hur känner de när en bok de jobbat passionerat med marginaliseras eller anses dålig i recensioner?

Gör det ont i dem? Känner de ett delat ansvar med författaren? Eller är det lite 'jaja, next'?

Tänker man 'Oj, Svea Svensson i Upprikes Allehanda brukar faktiskt ha en jäkla koll och gilla sånt jag gillar själv. Och hon tycker att sidohandlingen med gruvan är helt menlös och hon har ju rätt, satan i helvete, jag visste det, jag borde ha argumenterat hårdare med författarfjanten att han skulle stryka ner det där, jag måste bli bättre på att se sånt och säga till så att författaren lyssnar.'

Och hur känns det när en författare de jobbat med länge lämnar förlaget?

7 kommentarer:

Maria Turtschaninoff sa...

Jag har hört min redaktör ondgöra sig över dåliga recensioner av sina författares böcker (inte mina, men det gör hon säkert inte då jag hör på) och hon verkar ta det personligt. Som att hon själv också är emotionellt investerad i boken.

Här är det däremot TABU att byta förlag ;-) Eftersom det finns så få och "alla känner alla". Man lär få sig en uppsträckare om man försöker sig på sånt.

Har jag hört.

Amanda sa...

intressant

(uppsräckare - eller jubel?
"thänk gådd att vi slapp henne!!"

;o))

Magnus sa...

En sak jag har funderat lite på är om redaktörer har fått dåligt självförtroende efter Millennium-trilogins framgångar.

Menar, den verkar ju inte ha redigerats överhuvudtaget, så det måste ju betyda att redaktörer inte behövs för framgång.

Amanda sa...

Magnus, jag har inte läst så jag kan inte bedöma det, men det skulle förvåna mig mycket om den inte redigerats.

Kan egentligen bara tala för mig själv och förläggarens och redaktörens roller är helt ovärdeliga. I mitt fall ger förläggaren feedback på grejer i handlingen/mer övergripande, sånt som leder till större omskrivningar, medan redaktören går ner mer på språklig detaljnivå. Sedan anställer förlaget dessutom en utomstående korrläsare mot slutet som inte bara "tvättar" språkpillet (herregud vad man missar grejer, trots att man är flera!) men också kollar logiska saker (ie typ: regnade det inte nyss? var ÄR vi här egentligen (vems hus)? varför ser vi inte starkare respons på den dramatik som just utspelade sig?*)

*svar: alla var så j-la trötta och det är SVÅRT att bygga en roman, även när flera proffs är inblandade, så vi GLÖMDE det för vi är inte mer än människor ...

Johanna L sa...

Vad intressanta frågor, du måste kolla dem med någon!

Magnus sa...

Boy, do I feel a bit silly..
Tack för ditt seriösa svar!

Jag skrev inlägget lite raljerande, och väntade mig inte så utförlig respons på det.

Jag inser att förläggare och redaktörer gör ett jättejobb. Och sannolikt är väl Larssons böcker ganska noggrant genomgångna.. Jag tror ibland att de inte var helt klara innan han dog, och att avsaknaden av en författare gjorde den slutförande processen mycket svårare.

Det får mig å andra sidan att uppskatta välredigerade böcker mer..

Just kontinuitetsfel är väldigt lätt att, som lekman, tycka är onödiga.. de är ju så uppenbara, vem som helst ser ju dem :-)
Då vet vi ju inte om det otal andra fel som redan hittats och tagits bort.
Så ofantligt mycket svårare att hitta fel i sin egen text också - man vet ju vad som står där (utan att behöva läsa).

Amanda sa...

don't feel silly M!

jag bläddrar ofta i böcker och tänker
"herreGUD och detta är alltså redigerat, HUR såg det ut innan?!?
Om jag så bara fick 30 sek på mig per sida så skulle denna bok kunna bli 28% bättre!!!"



(synd att det ofta är mina egna böcker)