måndag 29 augusti 2011

Häcken full.

Slutredigerar roman. (Fast nej förresten, det blir ju säkert två-tre vändor till.)

På kö står slutredigering av ungdomsroman och göra illustrationer till sagda ungdomsroman (jippiii, en barndomsdröm blir sann!).
Samt grubblar på redigering av ny bilderbok i hopp om antagning; text och illosar, efter suverän feedback från min engelska f d redaktör/nu vän och coach. Fick dock feedbacken för exakt ett år sedan, har ej haft tid/ork att läsa den. Herregud. Pinsamt dåligt.

Lite småpanik nu ärligt talat.
E tog ledigt förra veckan för att ta hand om Greta så att jag skulle få lite mer arbetstid än bara hennes middagslur + kvällarna. Funkade sådär. Sjukhusbesök med Felix och annat oförutsett knaprade på den effektiva tiden.

Frilansa med nyfödd funkar bra tycker jag. Dom är ju så sömniga och själv går man på lyckohormoner/adrenalin.
Men med halvstor bebis som behöver mer går det lite ... sisådär.

Författaren Sofie Sarenbrant bloggade förresten skitbra om hur det är. Författarlivet. Paradoxen att det tar så mycket tid och energi, men att nästan alla måste jobba med annat också för att få mat på bordet.
Försöka leva i två år på ett par månadslöner? Oh yes, igenkänning.

(Inte för att jag klagar dock. Fattade ju innan att det var så här.)

2 kommentarer:

erika sa...

Tack för såna här inlägg. De fungerar väldigt inspirerande på mig. Igenkänning på många plan. Särskilt det där (lite skämmiga) om att ha fått feed-back för ett år sedan som man fortfarande inte har lyckats arbeta in. Fullsmockat schema för läsåret, planer och deadlines som radar upp sig. Jag är fortfarande pepp och förhoppningsfull. Nu ska vi se till att känslan sitter i hela året!

Amanda sa...

bra att du känner så Erika!

blir tveksam ibland om att blogga om 'träsket', känns rent ut sagt som gnäll (= booo-ring)