tisdag 27 september 2011

Förlagens feedback på den här bloggen.

Mina manus är sköna att läsa tack vare korta rader/breda mariginaler.

Ett antal tunga i branschen kom fram till mig på mässan och ville snacka bloggy och skrivartips.
Det var lite omskakande för jag förtränger lätt att det inte bara är min syrra och min bästis och två-tre bloggvänner som kikar in här.
(Har aldrig kollat statistiken, kommer aldrig att göra't. Behöver inte den sortens info, det skulle bara stressa mig.)
Okej, det har ju hänt att en trevlig förläggare eller författare mailat mig och påpekat att "det där du skrev om det-och-det gäller nog mer i England, så jobbar inte riktigt vi, du kanske vill påpeka det för bloggläsarna."

Men på mässan blev det påtagligt.
"Tack! Det bästa du någonsin har skrivit, vet du vad det är?" sa en förläggare. "Jo det där med mariginalerna. Att de ska ställas in så att de blir riktigt breda. Fattar du vilken migrän man får av att läsa pappersmanus med jättelånga rader?!"

Jag har 5,5 cm på höger och vänster sida och 3,4 cm upptill och nertill. Det blir en liten textruta i mitten på varje A4-sida. Och så ser mina manus ut, se ovan. Kanske 10 ord per rad. Precis som en riktig satt boksida, man får tänka sig att pappret runt omkring kommer att skäras bort.
Dessutom: 1,5 radavstånd, numrerade sidor, ej dubbelsidig utskrift, inga fantasi-typsnitt, Times 12 punkter är bäst. Bara titeln och ditt namn på första sidan.
Inga förslag på omslag, inga bilder på dig själv.
Häfta inte manusbunten, slå gummisnoddar om i stället.
Följebrevet: 1 A4 max. Två- tre rader om dig, resten som en baksidetext om din berättelse.
Skriv aldrig "Mina vänner/barn/föräldrar gillar min berättelse massor."
Skriv aldrig "Och vad som händer sedan, det får du veta om du läser!"

Och en grej till:
Se till att det är ett bra manus. Ett äventyr av något slag. "Alla bra romaner är egentligen spänninsromaner" var det en annan förläggare som sa.
De viskade också att 90% av spontanmanus som kommer in är mycket lätta att tacka nej till. En sidas läsning räcker gott.
Och att de verkligt skrivbegåvade inte verkar skriva klart och skicka in i samma utsträckning som knasbollarna. Alltför många skickar in självbiografisk terapi (om sin skilsmässa eller sin väg ur ett missbruk) i stället för att låna in självupplevda svårigheter i en dramaturgiskt uttänkt berättelse som faktiskt kan underhålla en läsare och vara tankeväckande på samma gång.
Och det är hemskt synd.

Men jag vet ju varför. Man är så självkritisk och det mesta man får ur sig blir ju så plågsamt dåligt. Alternativt var din grundidé så ogenomtänkt och trist att du inte ens orkar återvända till den själv och driva texten framåt dagligen. Och varför skulle då en förläggare eller läsare orka ..?

Men man kan skriva om. Fixa till saker, tänka om. Glöm aldrig det.
Det är ett oerhört pillande och redigerande, mycket mer än de flesta föreställt sig innan, men detta är kärnan i skrivaryrket för många författare.
Det är inget magiskt. Man filar och grejar och skriver om tills det funkar, och det gör man för att man är en envis djävul och för att detta är det enda man vill göra och för att man kommit på en grundidé till en story som bara glittrar och pockar och skriker efter att få berättas.
Och för att man vill underhålla en läsare.
Glöm inte läsaren.
Tänk dramaturgi, planera berättelsen. Vem, hur, varför?
Stajla dig lite vetja. Skruva upp saker en gnutta, det är inte realism du skriver, det är skönlitteratur. Lägg gärna in dina livsupplevelser för att skapa en klangbotten av äkthet, men skriv inte bara om dina livsupplevelser. Fokusera på en mäktig story i stället.
Tänk stor kärlek, eller familjehemligheter, eller motståndsrörelsen, eller intressanta samhällsgrupper som kanske inte får komma till tals så ofta ... Kasta inte bort sånt du har gratis. Välj teman och miljöer du redan har lite koll på så att du inte drunknar i research.
Och förlagen kommer att falla pladask.

23 kommentarer:

Anonym sa...

En nyfiken fråga från en oinsatt.. varför ska man inte häfta ihop manusbunten?

Älskar dina inlägg!

Sofia

Amanda sa...

Manusgrupperna gillar att lätt kunna kopiera upp fler av ditt manus ifall flera personer skulle vilja läsa på samma gång. Och inte behöva pilla loss häftklamrar.

Ponnymamman sa...

Bra tips! :-)
Tack för ett bra seminarium (Så blir du en författare) och inslaget på skrivskolan på världskulturmuséet!
MvH Eva

Andra intryck sa...

Superbra tips, tack! Köpte din bok Döden på en blek häst på Bokmässan som jag strax ska hugga in i =)

Amanda sa...

Roligt, tack snälla ni!

Monica O Kolkman sa...

Jättebra tips! Jag brukar använda breda marginaler för min egen skull också. Lättare att korrläsa.
Enda nackdelen är att det blir så våldsamt tjocka manusbuntar att skicka in.

Sitter här nu med ett färdigt manus och enormt kalla fötter. Är livrädd för att mitt manus tillhör de där 90% som förlagen bara läser en sida av. Precis som förra gången.
Trots att jag vet att det nya manuset är så mycket bättre.
Trots att mina testläsare varit oerhört positiva.

Det är fånigt att vara så skiträdd. Det är bara ett manus.

Monica O Kolkman sa...

Ps. Amanda. Älskar din blogg och det var kul att träffas på bokmässan även om det var så väldigt kort.

nillas liv på pinnen sa...

Mmmm, skulle älska det där sista, att förlagen föll pladask...

Anjo sa...

Utsökt tips om marginalerna - har aldrig tänkt på det.

Blir ändring på det nu :)

pernillaalm.se sa...

Amanda. Du är så satans bra. Och jag är glad att jag fick hänga med dig en stund. Hoppas vi får möjlighet snart igen. Kram.

Anitha Östlund sa...

Tack för alla tips. Jag har lagt in din länk på bloggen så jag hittar till dig igen.
Ha det

Kära Syster sa...

Fy Fabian vilken bra blogg du har! Hittade precis hit från Frida och inser att jag förstås måste återkomma. Inte minst för din höga andel utgivna bloggläsare som du med rätta skryter lite om. Man får ju ta till alla knep man kan liksom. Och så skriver du jättefina inlägg. Det är ju det som är huvudorsaken till att jag kommer att titta in här igen. See you around! /Anna

Amanda sa...

Monica, det var härligt att träffa dig!
Jag har också blivit standardrefuserad (Styggelsen, av typ 2 förlag). Man borstar av sig det, man måste. Fick ju även en fin personlig refusering från Bonniers med bra feedback.
Alla förlag kan inte gilla allt, och inte heller låta lektörsläsa sånt som ev kunde hamna i den 9,95 % stora 'kanske'-högen, så en standardrefusering måste inte betyda att det manuset är kört överallt.

Och tack alla för fina ord.

Monica O Kolkman sa...

Amanda, det tog ett tag att fatta att även de tio 10% fick standar
drefuseringar (jag tror det var Frida Skybäck som nyss var inne på det).
Ännu mer frustrerande alltså, eftersom det är lätt att tolka att man hamnat bland de 90%, alltså aldrig blivit läst.
Det har tagit två år att borsta av mig refuseringarna från förra manuset.
Hoppas innerligt att jag är mer hårdhudad nu. Enda skillnaden är att jag har ett bättre manus nu (inte oviktigt!) och att jag VET att jag ska förvänta mig standardrefuseringar igen.

Amanda sa...

90% standardrefuseras redan på manusmötet (de flesta förlag kör detta 1 gång/vecka, man lägger upp veckans 30 - 70 inkomna manus på ett stort bord, alla tar tag i vad de får fatt i, läser följebrev samt 1 - 3 sidor av manus).
Man har alltså världens chans att 'stå ut' genom att skriva ett riktigt kort och bra följebrev, samt en kick-ass-inledning ...

10% (kanske-högen) går sedan ut på lektör. Man ger många av dessa personlig refusering, ie testar om de kan ta onstruktiv feedback och återkomma. Det är få som orkar med det.

9 av 10 spontanmanus som kommer in är från skribenter som ännu inte debuterat. 1,5 promille antas (ca ett manus på 1500).

Övning ger färdighet. Det är extremt sällsynt att bli antagen på stört med ett spontanmanus.

Monica O Kolkman sa...

Bara en fråga till:
Vad menas egentligen med spontanmanus? Man möter ofta det uttrycket och jag tycker det är lite konstigt; som om man spontant (ogenomtänkt) skickat in ett manus (och inte lagt ned så värst mycket arbete), när det ligger våldsamt mycket arbete bakom.
Jag fattar att det har något att göra med att man inte har kommit överens att skicka in manus. Att man ännu inte har en kontakt på förlaget. Eller något sånt.

Men ALLA debutanter skickar väl spontanmanus?

Och sak till; menar du verkligen att få återkommer efter att de har fått en personlig refusering med konstruktiv kritik? Själv skulle jag bli väldigt uppmuntrad och kasta mig över mitt manus igen och jobba vidare. För att sedan skicka in igen.

Amanda sa...

Det betyder obeställt manus, som förlaget inte bett omo eller luskat fram själva. Och som du säger är det nog den sortens manus man oftast tänker sig.
Bara 50% av debutanterna i Sverige kommer från spontanmanus eftersom förlagen också jobbar med uppsökande verksamhet, ie kontaktar bloggare, journaliter, folk som varit på nyheterna etc och uppmuntrar dem att skriva manus. Förlagen får också tips från agenter och skrivarscouter, eller andra kontakter i branschen.
Kabusa har som första svenska förlag gått den engelska vägen och helt slutat läsa spontanmanus (man fick ca 800 per år men har inte antagit något sedan 2006 eftersom ingenting dög, och hanteringen av alla dessa manus blev helt enkelt för mycket jobb).
Det finns dock fortfarande flera engelska barnboksförlag som kollar på spontanmanus eftersom det går så mycket snabbare att avgöra om en bilderboksidé funkar.

Amanda sa...

P.S: Min engelska förläggare bedömer att 70% av dem hon ger personlig feedback aldrig återkommer.

Monica O Kolkman sa...

Amanda, tror du att svenska förlag kommer att gå den "engelska vägen" dvs att agenter och skrivscouter blir ett mellansteg (för den som inte vet; man måste som författare först hitta en agent som tror på ens manus, som sedan "säljer" det vidare till förlagen)?
Vad jag inte förstår är hur man ska få tex Kabusa intresserade om man inte kommer på deras pitch-tillfällen.Agenter i Sverige tar ju inte in debutanter och skrivarscouter, vad är det? Har aldrig hört talas om någon sådan i Sverige.
Träffade däremot en holländsk på bokmässan som scoutar för ett förlag i Holland, men då gäller ju scoutingen bara redan utgivna böcker i Sverige.
Vet du något mer om detta?

Emmas Bokhylla sa...

Det var superbra tips, nu kanner jag mig mer peppad att fortsatta med min novell (som onekligen ar fast i min egen kritik och inte kommer nagonstans for tillfallet...)!

Yohannah sa...

Jättebra tips. Tackar, tar det här till mig. Hittade hit från Kajsa Ingemarssons blogg. Hon länkade till det här inlägget.
/yohannah

Yohannah sa...

Jättebra tips. Tar de till mig när jag nu ska jobba med mina noveller.

Katinka sa...

Hej Amanda,
Hittade dig genom Kajsa Ingemarsson,är väldigt glad för det! Du skrev att nästan alla spontanmanus är färdigskrivna romaner - menar du att man som debutant kan skicka in något halvfärdigt, eller kanske inte ens det? Finns det en chans att ett förlag nappar på en påbörjad roman av en debutant, om den är tillräckligt bra? Katinka på www.farmorsbloggen.se