Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Amanda:
Jag twittrar
Det kryllar av spöken
Mord i midvintertid
Ödeborgens hemlighet
Bara för dig på lågstadiet
Snögloben i pocket
Monstret vid Örnklippan
Mord på julnatten
Snögloben
Det osynliga godiset
Tistelblomman i pocket
De odöda
Styggelsen
Jag väntar under mossan
Tistelblomman
Döden på en blek häst
Styggelsen
Snoring Beauty
MIN HEMSIDA
Min andra blogg på Boktipset.se
några bra bloggar
- A Life in Oz
- Adrenalin
- Alexandra A
- Alley Cat
- Barnboksförlaget Bonnier Carlsens blogg
- Bloesem (fina, fina saker)
- Bläddra! Bläddra!
- Bokhora
- Born to Knit
- Christin Ljungqvist
- Dagarna
- Emmababbel
- En Lisa
- Ett lärande liv
- Ett mercyfuck i Svenssonville
- FESTA MYSA MAILA!
- Frida Skybäck
- Fröken K
- Glory Box
- Helena Dahlgren
- Inas insikter
- Inger Edelfeldt
- Inte nu
- Jag blommar
- Jag är med bok
- Jenny Milewski
- Johanna Lindbäck
- Kajsa Ingemarsson
- Kalligrafi
- Kicki
- Kvinnopartaj
- Linda Unnhem
- Livet eller något liknande
- Maja Gräddnos
- Malin Persson Giolito
- Malin, Costa Brava
- Maria Turtschaninoff
- Markus - mer eller mindre
- Mats Strandberg
- Mikromaude
- Mot nya mål
- Ninas skrivarlya
- Om böcker, blommor och andra b-traktelser
- Pernilla Alm
- Perny leker vuxen
- POPBOOKS
- ProjekTette
- Ritalina
- Sandra Gustafsson
- Simona Ahrnstedt
- Skräckvåg
- Speja
- Sprakfålen
- Suziluz
- Svensk skräcklitteratur
- Tante Jul
- The amazing thing called life
- Tjockalocka
- Trying to follow my dreams
- Tutt
6 kommentarer:
Ryyyyyys!
ja fy helvete
(det är dessutom ett helt kompani om jag säger så)
Jaså, såna "små" kompisar. Det finns det här med. De äter i alla fall upp de ännu mindre kompisarna. Men det betyder inte att jag vill kela med dem, precis! :P
ÄmenfyFAAAAAAAAN!!! Hur lär man sig att leva med dem? Jag kräks. Seriöst, fick svälja lite kräks precis nu. Huuuuhuhuhuuu.
åh fy, det är såna där "små" as vi har i källaren, och som ibland rymmer in i resten av huset. Trodde först det var någon sorts tropisk spindelsort som liftat hit i bananlådor och förökat sig i mörka vrår i vårt hus, men jag inser nu att de förmodligen alltid funnits där. Jag vet inte vilket som är värst.
Det sjukaste är att dom är fullständigt dumma i huvudet. Unlike other bugs NOLL självbevarelsedrift. "Hur dessa dumma as kunnat äta och växa sig så feta är en gåta", som E säger. Dom liksom bara sitter där mitt i våra gångstråk och glor, vår och höst. Inga naturliga fiender or what? Eller tänk igen ... Varje gång jag är uppe och svansar i korridoren/trappan på natten ba' CRUNCH under fotsulan, alltså FYYY FAAN.
Skicka en kommentar