fredag 30 september 2011

Maken har hittat en liten kompis på väggen.

6 kommentarer:

adrenalin sa...

Ryyyyyys!

Amanda sa...

ja fy helvete

(det är dessutom ett helt kompani om jag säger så)

Andrea sa...

Jaså, såna "små" kompisar. Det finns det här med. De äter i alla fall upp de ännu mindre kompisarna. Men det betyder inte att jag vill kela med dem, precis! :P

Gnestakänslan sa...

ÄmenfyFAAAAAAAAN!!! Hur lär man sig att leva med dem? Jag kräks. Seriöst, fick svälja lite kräks precis nu. Huuuuhuhuhuuu.

Alexandra Alexandersson sa...

åh fy, det är såna där "små" as vi har i källaren, och som ibland rymmer in i resten av huset. Trodde först det var någon sorts tropisk spindelsort som liftat hit i bananlådor och förökat sig i mörka vrår i vårt hus, men jag inser nu att de förmodligen alltid funnits där. Jag vet inte vilket som är värst.

Amanda sa...

Det sjukaste är att dom är fullständigt dumma i huvudet. Unlike other bugs NOLL självbevarelsedrift. "Hur dessa dumma as kunnat äta och växa sig så feta är en gåta", som E säger. Dom liksom bara sitter där mitt i våra gångstråk och glor, vår och höst. Inga naturliga fiender or what? Eller tänk igen ... Varje gång jag är uppe och svansar i korridoren/trappan på natten ba' CRUNCH under fotsulan, alltså FYYY FAAN.