tisdag 25 oktober 2011

Bra mailfråga om romanbygget.

"Ditt knep att tänka i scener var ett handfast och bra råd och nu undrar jag över hur du gör kapitelindelning. Jag tänker att man nog kan vänta med det tills sist, när man har en fungerande dramaturgi och struktur. Eller gör du kapitelfördelningen klar tidigare i skrivprocessen?
Hur tänker du med scener kontra kapitelindelning, är en scen lika med ett kapitel eller rymmer det ett par scener i varje kapitel i dina böcker?"


Bra fråga!
Hm. Både och gör jag.

Ibland är en scen så "biffig" att den ensam kan utgöra ett kapitel känner jag.
Andra gånger får flera små scener samspela i ett kapitel, då bryter jag av med en blankrad eller till och med en
*
lite på det här sättet - asterisk, heter det så kanske.
Allt för att visa att nu flyttar vi oss lite i tid och miljö och sinnesstämning, fast vi är kvar i samma kapitel.

Men allt oftare skriver jag korta kapitel, jättekorta, kanske bara två sidor. Alltså bara en scen. (The critics älskar korta kapitel överlag har jag märkt by the way. "Föredömligt korta kapitel" brukar det stå i recensionerna. Inte för att vi skriver för dem dock.)

En grej som funkar bra för mig är att tänka mig varje kapitel som en egen novell med början mitt och slut, som alla hålls samman av en röd tråd. Då känns inte bygget så oöverstigligt.

Jag planerar inte ut alla kapitel i förväg, inte så detaljstyrt.

Men när jag börjar vet jag grundplotten och spelplatsen/miljön. Och mitt 'budskap'/underströmmar eller vad man ska säga.
Och katalysator-händelsen (som kommer kanske 25% in i handlingen och ställer saker på sin spets/ändrar förutsättningarna).
Och vem och varför liksom.
Jag kan också se några nyckelscener framför mig som jag längtar efter att skriva.
Det är nästan därför jag måste skriva hela grejen, för att få jobba med de där gyllene scenerna ... låter det knäppt?

Sedan är det en annan femma att det aldrig blir den bok man hade tänkt sig innan. Man blir förvånad själv - jaså var det DET som allt det där handlade om? Lite magiskt ändå.

Men för det mesta är det ju noll magi.

När jag jobbar med ett arbetsamt parti, kämpar med att slutföra och knyta ihop kanske, då märker jag att jag nästan alltid behöver sätta mig ner och skriva en enkel lista (som bara jag ser och fattar) på vilka kapitel/scener som måste tillkomma och fogas in på något sätt.

Typ så här:
- Tågresan - a möter b och tror att z är upptäckt men det visar sig att det är fel eftersom d är q!
- Tillbaka i staden - återigen får a en ledtråd om att b är skum - men HUR? (Bolla med maken ikväll.)
- Uppgörelsen: a konfronterar b men blir förvånad över att han visar sig vara - - -.

Då vet jag vad jag har att göra, då kör jag inte fast i alla fall.

Sedan kan man ju alltid bolla med dessa sceners ordning, och det är också något som förläggaren/redaktören kan påpeka under redigeringsprocessen.
Typ "Jag fattar att du vill ha händelsen --- som en cliffhanger (eller red herring), men det kommer in för sent i boken. Hinta detta tidigare så blir det mer spännande."

Och så ändrar man en grej och då faller allt, och så får man greja om ännu en gång, men det gör man ju för det är ju detta man vill göra.
Ok?

10 kommentarer:

Kära Syster sa...

Ahhh... strålande! Tack så mycket för detta! /Anna

Malin sa...

Alltså jag älskar din blogg! Det är så roligt att höra hur (andra) författare tänker och jobbar. Tack!

Andra intryck sa...

Superbra tips! De behöver jag i mitt skrivande =)

Amanda sa...

Gött!

Malin Roca Ahlgren sa...

Alltid lika magiskt och inspirerande och innehållsrikt att läsa din blogg. Jag är inte ute så mycket och surfar i bloggosfären längre pga tidsbrist och privata issues, men tack alltid för allt du skriver.

Amanda sa...

Tack Malin!
Tänkte på dig idag.

Lotta sa...

Handfasta tips och råd - jag gillar! Lånade "Styggelsen" på bibblan idag. Får se om jag vågar läsa ...

Amanda sa...

Hej Lotta, kul! Du får läsa med ett öga helt enkelt.
Styggelsen är en elak djävul men med ett stort hjärta.

Anonym sa...

Åh! Får jag passa på att ställa en fråga om hur man markerar kapitelindelning i manuset, ska man börja varje kapitel på ny sida och så numrera med 1, 2, 3 osv, eller bara börja på ny sida och strunta i numreringen? :)


Sanna

Amanda sa...

Jag tar ny sida och numrerar, ja.
Men i ungdomsboken har jag även namn på de olika kapitlen (t ex "Stugan", "Främlingen", "En svart stjärna" - det var kul!)

Flyttar även ner markören så att varje kapitel börjar på mitten av den nya sidan, alltså övre hälften på pappret är tom. Jag gillar att jobba så rent visuellt, det blir så överskådligt & tydligt. Sedan tjorvar det förstås ihop sig allt eftersom rader hoppar över och byter sida allt eftersom manuset sväller & krymper under arbetet, men det där fixar man lätt till där man är klar.