måndag 31 oktober 2011

Jag tog åt mig, jag stör mig

på en formulering i den här recensionen.
Den där generaliseringen om att "70-talisterna [= 70-talistförfattarna] bombade på med sitt patos."

Givetvis stör jag mig för att det är sant och det träffar en öm punkt i mig.
Mitt patos.
Men jag tycker ju inte att det är något dåligt.
Tvärt om är det en skön vedklabbe som håller glöd i det jag försöker göra.

Fast det kanske inte recensenten säger heller. Att patos är negativt.

Men jag känner mig liksom genomskinlig och förutsägbar nu.
Ååååh, de där 70-talisterna med sitt himla patos liksom.
Jaha, ursäkta men vad är alternativet?
Imperfektet gnager också.
Jag bombade inte, jag är inte klar.
Jag tänker fan fortsätta bomba.

2 kommentarer:

suziluz sa...

Haha. Jag håller med. Jag kommer att drunkna i mitt eget patos när (om) min bok recenseras, det är ju redan uppenbart. 70-talist javisst.

Men jag gillar't ju. Patoset. Sådeså.

Amanda sa...

Yay!
Dig kan man fan lita på asså.