måndag 10 oktober 2011

Som en liten unge.

Just nu känner jag mig som ett barn i förhållande till allt och alla (utom mina egna kiddos - tur det?).

Finner det ofattbart att alla, folk som är, säg ... tjugofem år yngre än jag själv är så sammansatta och kan säga fantastiska smarta saker och rodda och styra upp och vattna blommor och läsa böcker och handla och, tja, nä, jag vet inte ens vad jag tänkte säga. Orka tänka på sitt eget lilla mående liksom.

Men ändå. Det kanske är något med skrivprocessen.
Jag kanske har lånat ut hela mitt inandöme till dom i böckerna.
Orkar inte ens tänka på't. Jag är ingenting, jag finns inte, så jävla ointressant.
Ge mig en bakad potatis att stoppa in i käften och en en skallra att hålla i näven bara.
Och några spännande blinkande ljus att ligga och kolla lite på kanske.

6 kommentarer:

Hanna Lans sa...

*Fniss*

Men du, du är väl kanske lite utpumpad? Det händer 20-nå'ntingarna också!

Amanda sa...

jomen det ligger kanske nåt i det

har ju aldrig varit så här gammel för det första!
;o)

Johanna L sa...

Håller med! Särskilt små 25-åringar som uttalar sig så smart och klokt om tex politik och genus och såna saker. Kommer aldrig få lika mycket insikt...
Sen finns det ju å andra sidan 25-åringar som man tänker "men 10 min av ditt dravel och jag imploderar av tristess! Shut up."

ARILD sa...

Du har väl landat efter resa, bokmässa, möten med intressanta människor som tyckte att du var nåt speciellt! Alla skådisar och musiker säger ju att det blir så tomt och ödsligt i deras liv efter en inspelning el turné. Se där. Du är en kändis som återpassats till Maja Grå-status.
Och de där ungdomarna... Jobbigt. När man själv bara lallar omkring utan genomtänkta åsikter om det mesta. Ett nytt konstigt släkte, helt enkelt.

30-nånting sa...

Hahaha, I hear you! ha en skön paus.

mockapocka sa...

Hahaha!
"Efter-processen-fenomen" kanske. Lite tom sådär.