måndag 14 november 2011

En sådan dag

när jag till slut fick ryta åt mig själv i spegeln, högt, på bred västgötska:
"Männ va faan, ryck öpp däj, dä ä ingen som har dött."

Sedan tog jag på mig jättemycket ögonsmink (blev fult, men också spännande) och kände en viss stolthet blandad med skam över att jag inte längre är så kontrollfreakig:
Jag glömde bort att det var svenska Fars Dag igår.

7 kommentarer:

Ann-Katrin sa...

Jag var I Sverige, har två pappor - en biologisk och en som är mammas man och den jag växte upp med - och jag glömde. Känns lite dumt... :-/ fast jag träffade båda på lördagen, så de får väl vara lite nöjda i alla fall :-)

Yvonne sa...

Ibland får man säga till sig på skarpen! Hehe...

ARILD sa...

Ringde klockan åtta, frågade om de hade lagt sig redan? Hälsade genom mamma till pappa; ville inte väcka den eventuellt sovande sonen med att skrika GRATTIS FÖR ATT DU HAR GLÄDJEN ATT HA MIG TILL DOTTER!
Han är lite döv numera, farsgubben
: )

Amanda sa...

oj
hehe

30-nånting sa...

Jag glömde också... Kom på det under promenaden till lekparken och E sa att han hade undrat hur länge han skulle få vänta på sitt grattis.

(Jag ringde till min pappa så fort jag kom hem annars hade jag glömt det också)

TUTT sa...

Jag grattade min pappa på samma sätt som jag gör varje år. På vårt vis. Jag säger: "Tack för att du snoppade till det!" Han flinar.

Amanda sa...

har pratat med fadern nu

är förlåten