fredag 4 november 2011

När gestaltandet är kämpigt

brukar jag tänka på vad Lukas Moodysson sa i Babel i samband med sitt senanste romansläpp.
Ungefär så här:

"Det är så himla skönt att skriva jämfört med att göra film. Det är liksom bara att ... skriva ner det. Vad man vill. Men som regissör ska du göra allt; hitta rätt plats, rätt skådespelare, rätt väderförhållanden, rätt tajming, få skådespelaren att göra som du har tänkt dig, tänka på hennes säkerhet ..."

Åh, det blir så befriande med det perspektivet. Jag kan bara ... skriva't: En kvinna i långa kjolar som springer över en ranglig bro i mörker och hagel.
Behöver inte casta skådespelerskan. Behöver inte skaffa helt rätt långa kjolar. Inte hitta den perfekta bron, det perfekta mörkret, det perfekta haglet. Inte hjälpa henne hitta nyckeln till rollen, inte oroa mig för att hon ska halka.

Eller en riddarborg i ruiner.
Eller en sällsam barn-armé med mekaniska armar.
En huvudlös kusk.
En fuktig, ogenomtränglig regnskog.
En talande babian.
En nyckelpiga stor som en folkabuss.

Bara att skriva't.

14 kommentarer:

Hanna Lans sa...

Helt rätt perspektiv! Det ska jag ta med mig framöver. Klok man, den där Lucas.

Andra intryck sa...

Plötsligt öppnades många dörrar. Tack för att du delar med dig av alla tips!

Annelie sa...

Tack för påminnelsen!
/Från en som just nu skriver om ett alldeles speciellt litet monster.

Gabby sa...

Haha! Om allt det där ska vara med i din nästa bok så kan jag knappt vänta! =)

Amanda sa...

eh ... nej!
;-)

Men det är nyttigt att komma ihåg att man får och kan tänka stort - om man vill skriva för utgivning.
Skruva upp lite helt enkelt.
Förlagen gillar't...

Maria Turtschaninoff sa...

Därför upplever jag att det är ännu mer befriande att skriva fantasy. Jag bestämmer spelreglerna, ingen kan säga att jag har fel och det mesta av researchen gör jag inne i mitt eget huvud :-)

Kära Syster sa...

Klockrent! Tack för tipset och trevlig helg! /Anna

Pernilla Alm sa...

men glöm inte ... de slipper gestalta. Det ska de fan vara glada för. Man ser om skådisen är arg. Så skönt.

Amanda sa...

fair point P!!

Kate sa...

Jag håller inte med. Vetskapen att det finns något som är svårare gör ju inte något svårt enklare. Konstig logik.

Anneli sa...

Det låter befriande härligt! :)

malinthewriter sa...

Hej Amanda! Såg ditt och Camilla Läckbergs framförande på Bokmässan (det var helt awesome. Hade kunnat fortsätta lyssna hela dagen på er!).

Jag vet att jag varit inne på den här bloggen flera gånger förr, men inte kopplat att det ju är du (förrän jag hamnade här alldeles nyss då).

Ja, jag vet inte alls vad jag tänkte säga med detta, men jag tror att jag har sagt det nu, haha!

Mvh Har Ej Läst Dina Böcker Ännu Men Snart

Amanda sa...

Tack för fina ord.

Hej Kate!
Det kanske är skitkonstigt och ologiskt. Men jag tycker att det blir befriande och kul att tänka så. "Det kunde vara värre" liksom. Att man kunde jobbat med sorts berättande som kräver mer ... grejer?

Jenny sa...

Underbart! :)