tisdag 15 november 2011

Stopp, tänk.


Det blev motsatsen till NaNoWriMo för mig i år.
Jag plöjer inte på med en massa ord om dagen.

Försöker i stället tänka på stommen och berättarstrukturen.
Stämningar, röda trådar, karaktärernas motivation.
Vad, vem, hur och varför?
Grundtonen i min nya berättelse.

Det där som jag inte vill ska synas utan anas. Den riktiga historien, under ytan.

Och jag tänker på avgränsningar.
Skissar, gör mind maps.
Bollar plotten med maken.
Vi tycker att vi har lite bättre koll numera, vi har fått "förläggarblick" för när det blir för mycket, för spretigt. Då skalar vi av, redan på synopsis-nivå.

Jag planerar studiebesök.
Bollar perspektiv, person och tempus med medarbetarna på förlaget.
Får bra råd.
Läser böcker om skrivande och blir inspirerad.

Men vet också att i slutändan är det upp till mig. De små grå, och sittfläsket.

Att jag kan göra vad som helst - bara det funkar.
Blir lite nervös av att tänka så. Nervös på ett bra sätt.
Ibland glittrar det till och jag tänker "Åh, det där gillar jag själv!"
Och då vet jag att andra också kommer att göra det.
Inte alla förstås. Men några.

"Författaryrket är en tredjedel att skriva, en tredjedel att läsa, en tredjedel att tänka."
Ungefär så skrev Lina Forss nyligen.
Det tyckte jag var bra.

4 kommentarer:

Kära Syster sa...

Det är underbart att du sätter ord på sånt där! /Anna

Johanna Wistrand sa...

Bli inte FÖR duktig bara! Då försvinner magin ur texten Det där lite lite "bristfälliga" som vi dras till, som hos människor. Det finns författare som blir för snajdiga, för säkra i korken, för kompetenta på hantverket. Det blir liksom glansigt magasin över det, då glider jag av hela berättelsen.

Amanda sa...

Johanna, du har helt rätt. Men att inte planera något alls, att bara köra på 'organiskt' liksom, det tror jag är näst intill omöjligt om man försöker skriva spänning.

Kära Syster sa...

Ni är så kloka båda två, jag suger åt mig som en svamp! /Anna