måndag 19 december 2011

Hedrad!

Åh gud vilken middag det skulle bli. Jag kommer så gärna Maria.

Nu fick jag en flashback till bokmässans sista dag förresten. Och inte bara för att jag fick höra icke bloggbart skvaller om en mr Gaiman.

Jag sitter på fiket nära min gate på Landvetters flygplats och ska åka hem till UK.
Rösten är på upphällningen och jag är slut som artist men glad och nöjd. En räkmacka hjälper för stunden, majonnäsen funkar som smörjmedel.
Jag får syn på M A Numinen som smaskar vetebröd två bord bort. Han ser proper och trevlig ut. Det gör också en samling glada kvinnor och en man vid bordet intill. Någon bär en väska där det står "Finlandssvenska kulturattaché-tjosan" eller liknande och jag tänker 'What the hell', ler brett och charmigt (tycker jag själv) och harklar mig.
"Ursäkta men känner ni Maria Turtschaninoff, författaren?"
Jag tänker mig förstås ett gemytligt litet samtal om litteraturen i allmänhet och Marias förträfflighet i synnerhet medan vi väntar.

Men det kan jag tydligen glömma.
De stirrar äcklat på mig.
Ja, kanske inte precis äcklat men reserverat, nästan skrämt.
Detta är jag inte van vid! Vad står på?

"Nja", säger mannen slutligen. "Känner henne inte personligen, men hennes förläggare kommer säkert här snart. Ska väl med på samma plan."

Så vänder han sig demonstrativt bort.
Och jag krymper en halvmeter.

Rösten.
Min vidriga hesa tjackpundar-röst.
Tänk vad den gör mycket för hur man uppfattas.

2 kommentarer:

Maria Turtschaninoff sa...

Nä men va???
Vaffan var det för gäng??

Tur att de INTE kände mig personligen! Tur för dem alltså. Morr.

Det var nog inte din (säkert sexiga) röst, utan kanske nåt slags utslag för finskt svårmod och trångsynthet. Don't take it personally.

Och GAWD, nu MÅSTE jag ju ordna den där middagen så jag kan lirka ur dig Gaiman-skvallret! Fattar du, nu kommer jag att inte kunna sova i natt. Bara fundera på vad det kan vara.

(Okej, superlame att påpeka vad man får för ordverifiering, men come on, "FACKE"! HAHAHA! FACKE trista typer.)

Amanda sa...

Äsch, haha! Jag lät verkligen äcklig. Galen.