måndag 28 februari 2011

Dagens gala:

Jag håller med Charlotta, Cate var helt sagolik.
Klassisk OCH cutting edge på samma gång.
Som en frisk vårfläkt på den där gamla röda mattan.

(Pluspoäng för att Cate bott i Brighton och tydligen är trevlig som fan.)

Hon är ett väsen,

den här.

En fladdermusunge.
En rumpnisse.
En häxbebis.

Ja jag är riktigt förtjust faktiskt.
(Not really a baby person, me.)

Kan vara nåt biologiskt.
No shit Sherlock.

Kitchigt in the kitchen.


Eftersom sonen skiter fullständigt i presenter just nu (ännu en fas...) men älskar bjäfs, kulörta lyktor och överpyntning stannade vi uppe sent och pimpade järnet innan hans födelsedag. Blåste ballonger, svettades med elsladdar, skålade, käkade chips, skrattade och grät lite också.

Så värt, så jävla värt.
Ett av mitt livs bästa stunder faktiskt.

Som bara toppades av Felix underbara reaktion nästa morgon.
("Wow. --- WOW!")

fredag 25 februari 2011

Födelsedagshelg.

Fixar lite inför helgens blygsamma födelsedagsbjudning för vår duktige stackars snart-tvååring som är hemma med infektion i kroppen.

"Nu", sa E, så trött att ögonen gick i kors; "NU känner jag mig som en förälder."
Sedan åkte han till vårdcentralen och apoteket och storhandlade och satte upp en spaljé. MED pojken.
Yes, dear reader. I married him.

Det är rätt härligt allting just nu. Mitt i sunket. Men snacka med mig igen om två månader när adrenalinet tagit slut dock. Oj oj oj. Jag minns hur det var sist, och det var med EN onge. Fast med mycket orutin och felriktad energi förstås.

Så jag kopplar ur nu och önskar trevlig helg.

P.S: Imorgon är jag förmodligen med i DN Boklördag.
Det var ett väldigt trevligt besök med djupintervju och plåtning som resulterade i ett slags författarporträtt.

torsdag 24 februari 2011

Samtal med min pappa.

Först lite back story:

På 80-talet började man 'visa fingret' i Sverige. Snuten i Hollywood var den coolaste grejen någonsin och i skolan uppstod alla möjliga varianter.
Min egen personliga favvo var:
"Kolla; här är det gamla sättet (mimar att man med möda 'vevar' upp långfingret i den förolämpande 'fuck-you'-gesten),
och kolla, här det nya sättet (mimar att man trycker in en digital sifferkod i handen så att fingret sprätter upp).
Mamma hade dock missupfattat hela grejen men ville ändå testa.
En dag stod hon och smög utanför mitt klassrumsfönster.
När vi äntligen fick ögonkontakt daskade hon till sin egen knytnäve och upp kom - pekfingret. Jättekul. Verkligen. Inför alla.

Och så pratade jag med pappa härom dagen då.
Pappa (ralajerande): "Jag har ju tänkt mig en egen bok sörru. En slags tribut till din nya, kan man säga. Fast inte spännande eller så, nej nej. Fast det hade det ju kunnat bli. Tänk den sommaren när termiterna sabbade husgrunden och drev mig till vansinne, ja där hade jag allt inspiration till en riktig Stephen King-skräckis. Eller när den där jävla blåmesen terroriserade mig i ottan i ett halvår! Jag svär - det var personligt."
Jag: "Okej, okej ..."
Pappa: "Men alltså, så här jag hade tänkt mig då. Jag kan ju se själva omslaget framför mig faktiskt: En knuten näve. Väldigt starkt. Och så bara ... ett pekfinger. Som sticker rakt upp."
Jag: "Jaha?"
Pappa: "Ja, den är ju inspirerad av mamma förstås."
Jag (trött): "Och?"
Pappa: "Fråga mig om titeln."
Jag: "Vad är titeln?"
Pappa: "Nörden med en ful gest."

onsdag 23 februari 2011

Min bilderbok på BBC iPlayer.

Fast man kanske inte kan se detta i andra länder? Sorry i så fall.
Nä. Det funkar inte. Piss. Maken jobbar på't, men det är ju copyrightskyddat och sånt så det kanske får vänta tills du kan komma hem till mig och njuta ståryn på DVD över en kardemummabulle.

Det var skitbra hur som helst.
Vi drack champagne (celebrations just aren't the same without it, no?) och Felix satt som ett ljus:
"He's getting in his CAR!"
= super-campa Prince Powderpuff svansar in i sin rokoko-vagn, haha.)

Lite mor- och barn-porr.

Min lilla härmapa är pappa upp i dagen.

tisdag 22 februari 2011

Oj. Fick just ett mail från BBC.

Min första engelska bilderbok Snoring Beauty (text av Rachael Mortimer) är kvällens godnattsaga på BBCs barnkanal CBeebies imorgon! Bafta-vinnande skådespelaren Anna Maxwell Martin ska läsa.

Jag ska kolla om det kommer att finnas nån weblink senare. Men under tiden säger jag bara:
Oj.
OJ.
Hoppas illosarna gör sig bra på TV.
Och sen säger jag:

Fairy tales
can come true,
it can happen to you.

Att man blir glad

över genuina, vackra lyckönskningar känns som årtiondets understatement. Varma tack för detta.

Och förlåt taskig bloggaktivitet. Lite bizzy här just nu va.

P.S: Spana in sonens skeptiska blick.
Han ser dock drygare ut än han egentligen är.

måndag 21 februari 2011

Med stor glädje och tacksamhet

vill vi presentera Greta.

Lika tuff som hungrig.
Överraskade oss i vecka 35, även om vi var inställda på tidigt.

Föddes runt 16-snåret den 17 feb, vägde 2,4 kg.
Vi kom hem igår, helt underbart.
Inte världens smidigaste ankomst kanske, men vad fan, inget större drama heller.

Lille storebror har också överraskat: Ytterst pussig, klappig och vårdande (tror inte han gör nåt annat än lagar små maträtter på sin leksaksspis till "Geta" att äta).

torsdag 17 februari 2011

Friska vindar.

Tvättade en vårlig klänning,
gjorde en ost- och skinkpaj,
köpte en maggördel.

Uppåt och framåt!

onsdag 16 februari 2011

Luft under pannan.

Tom i ballongen.
Men lite mer ös på andra stället, så idag är jag fräck och bollar över dig dit om du vill. Det handlar om antagningsprocessen på ett av världens största förlag.

tisdag 15 februari 2011

"Din baksmälla

kan vi inte fixa.
Men vi kan fixa en trevlig bostad åt dig att kurera den i!"

Och så ett foto på en rufsig trött tjej.

Det var dagens reklamutskick i brevlådan.
Från Oxford-bostäder, som riktar sig till studenter.

Nej-nej-nej man skaaaa inte glorifiera ett överdrivet festande eller destruktiva livsval.
Men jag log.

Och om jag iddes skulle jag ta en bild.

Det kom MERA.

E: "Du har inte kommenterat din riktiga Alla hjärtans-gåva från mig."
Jag: ?
E (bittert): "Du har ju inte ens märkt nåt. Då är det är knappt så du förtjänar nåt alltså."
Jag: ?
E: "Åtta ny rullar köpte jag till dig. Och fyllde på i hyllan inne på din lilla toa."

Som sagt.
Romance is not dead.

måndag 14 februari 2011

Uppföljning: Facebook-chatt.

Tack alla som hängde kvar på chatten trots teknikstrul i början!
Jättekul och intressanta frågeställningar. Man kan läsa alla på Döden på en blek häst-sidan på FB under "Diskussionsforum".

Om det finns intresse så fortsätt gärna att fylla på med frågor i kommentarerna till det här inlägget.
Jag svarar på allt, allt eftersom.

Vårlig tröja

till Felix (bättre begagnad 'Mini Boden').
Fin?

I övrigt fick jag det mest romantiska Valentin-firandet jag kan tänka mig igår:
E & F åkte och storhandlade + köpte alla tråkiga nyfödingsgrejer (typ blöjor) utan mig.
Samt kalkade ur vattenkokaren.
Samt lagade thaimat (resterna tar vi ikväll).

Who said romance was dead?

Hur vanligt är det

att man sliter ut ett klädesplagg numera?

Jag minns ju pappas tunnslitna collegetröjor av plysch som man kunde se rakt igenom på sina ställen, och hans lappade lagade jeans. Han pekade på de ljusa blekta fläckarna i tyget på ryggen; "Titta, det är från när ni var små. Bebis-spya, helvete sicket bärande det var!"
Och skrattade stolt. Han gillade den tiden.

Men idag, nä. Inte sliter man ut sina kläder så ofta? Är dom från Zara hinner man för det första inte. Då faller dom sönder i atomer av sig själva efter någon användning.

Men idag har jag upptäckt att jag slitit ner mina stödstrumpor och mina preggotajts så att dom blivit sådär nostalgiskt genomskinliga här och där. Samt mitt allra dyraste, skönaste och varmaste natlinne. Som gasbinda över bysten nu.
Det säger en del om vår kalla vinter.

Och jag känner mig fan lite duktig på nåt vis. Har inget emot konsumtion och är lite klädtokig i hjärtat men tycker också det känns dåligt att ha för mycket som man inte använder.

Laddad: I afton bokchatt.


Några ord från organisatören Boktipset.se:

"På måndag den 14 februari med start kl 19:oo kan du och alla andra som läst, eller är nyfikna på boken Döden på en blek häst chatta direkt med författaren Amanda Hellberg. Denna gång har vi valt att hålla diskussionerna på Facebook/Döden på en blek häst. Enda kriteriet för att du ska kunna delta är m a o att du har ett Facebook-konto.
Så här gör du: Börja med att gå in på sidan och "gilla" den. Därefter kan du lägga in dina frågor genom att skriva i fältet och klicka på dela.

Passa på att ställa frågor om allt från inspiration och drivkrafter till karaktärer, tema och gestaltning. Utgångspunkten är lite av en gemensam bokcirkel tillsammans med författaren - alla delar vi med oss av den egna läsupplevelsen, spinner vidare på varandras frågeställningar och kanske får frågor tillbaka av författaren själv..?

I anslutning till chatten kommer du även få möjlighet att läsa en ännu outgiven novell av Amanda.
Anmäl dig till chatten redan nu: Döden på en blek häst/Facebook.
Vi ses på måndag kväll - kul!

/Boktipset"

söndag 13 februari 2011

Höstligt, helt plötsligt.

Grinden gnisslar i vinden och regndropparna pickar ihärdigt på takfönstret.

Flitens lampa lyser över mitt skrivbord.
Bakom barnkammardörren fnissar någon dämpat.

Och jag är rädd för att gå på toa mitt i natten.
Det är ett gott tecken:
När jag skrämmer mig själv.

Felix hänger på

den nya 'osminkade och renskrubbade' bloggtrenden.

lördag 12 februari 2011

Tjusad och smått skräckslagen

av SVTs Dansbanan i Täfteå (tack T för tipset!!).
Jej-sus.

E (som bara kan typ 20 ord på svenska) kollar 2 minuter över min axel.
Lutar sig tillbaka.
Hyperventilerar.

"Oj. Det där är ditt heartland eller hur. Det är där du är ifrån."

"Nja-ä ... Västerbotten ... och ödsligaste delarna av Västergötland ... är inte samma sak. Men jo, okej. Det är mycket igenkänning."

"Fattar det. Och jag älskar't. Och det skrämmer skiten ur mig. Det är Twin Peaks. Det är True Blood."

Barn GILLAR inte leksaker.

Kan jag konstatera så här två år in.

(Undantagen:
En liten stenhård hundboll.
Magnetbokstäverna på kylen.
De vattenlösliga tuschpennorna.
Vattenplask med valfritt kärl.
Samt husets fulaste, billigaste lille nalle i rugbytröja, av äkta sprak-akryl
[oönskad gåva].)

Nej.
Men: Potatispressar, borrmaskiner, datorer, fjärrkontroller, kameror, motorcyklar, stickkontakter, hårorstar, toaletter, toaborstar, CD-skivor, tvättmaskiner, blomkrukor, krattor, konstnärsmaterial, skottkärror, ölflaskor och smink.
DETTA gillar små barn.

Jag föreslår en lösning här - låt oss kalla den 'The Alessi Trick':

Att formge världens samtliga potatispressar, borrmaskiner, datorer, fjärrkontroller, kameror, motorcyklar, stickkontakter, hårborstar, toaletter, toaborstar, CD-skivor, tvättmaskiner, blomkrukor, krattor, konstnärsmaterial, skottkärror, ölflaskor och smink i clowniga grundfärger, med överdrivet stora knappar och skruvar och glada ansikten.

Så att ungarna luras att det inte är nåt kul för dom, menar jag.

Nerpackat

i BB-väskan. För ongarna att "ge varandra".

fredag 11 februari 2011

Jag fick feeling.

Shoppade lite vintage-barnkläder (klänningen oanvänd! Stella McCartney!) för under hundralappen.
Tänk sommar.
Tänk "Det blir fina stunder mitt i sunk och småkaos, vi bestämmer oss för det bara."

Mm. Tillfredställelsen i detta.
Handla fint och dyrt är ju liksom ingen konst.
Det kan ju vem som helst (som har råd). Där krävs ingen finess, inga hunting skills.

Jaha.
Detta, och att duscha ryggen.
Mina nöjen just nu.

Älska the praktiska tantfrisyr!

Yess. Kom just från frissan. Denna gång hann jag i alla fall innan bebis.

Surt
det var sist då. Det var nog min tredje tanke när vattnet gick: "Neej nu kör det igång - och mitt hår är skit och nu kommmer det dröja månader innan jag kan fixa't".

Ytlish, ja.
Men det blir liksom sunkigt och körigt nog ändå allting. Under en period.
Gå UT? Vad är det liksom. (Jag var glad om jag hann borsta tänderna.)

Sköna Camilla Thulin blir ju vaaansinnig på att svenska damer vägrar Maria Callas-svall och klipper 'kort lättskött page' hela tiden.
Men jag säger bara: Camilla, om man inte har hårkvaliteten, vad ska man göra då? Råttiga extensions? Amen chict då. ORKA.

Jag ser ut som Robert Gustafssons Skövde-raggare i Torsk på Tallinn när jag har långt hår. Och där måste jag dra en gräns, för det räcker liksom med att jag låter som en Skövde-raggare kan jag tycka.

torsdag 10 februari 2011

Oj. Oj!

Förläggaren mailar en tung recension från Bibliotekstjänst som menar att min "psykologiska spänning och språkliga säkerhet påminner om Inger Edelfeldt och Carina Rydberg".

Jaha? Bara två av mina litterära husgudinnor.
Helt vanligt att jämföras med dom liksom.

Holy shit.
Är allt jag kan säga i det läget.

Inte speciellt "spåkligt säkert" uttryckt kanske.
Förlåt.

P.S: Både Inger Edelfeldt och Carina Rydberg bloggar.
Jag läser ibland men långt ifrån alltid.
Det överväldigar mig på något sätt.

Idag. Gör. Jag. Inte.

Många. Knop.

Här tänker jag sitta och dricka sötdricka och läsa hela dan. Så det så.
Att stiga upp, duscha och klä på mig var tydligen det jag klarade.

Hörs imorrn. Puss.

onsdag 9 februari 2011

Det här var ju kul. Vi kör en snabb skrivövning till!

På andra stället.
Kravlöst, kravlöst.

Lägg det du har framför dig åt sidan, detta går snabbare än att springa på toa.
Häng med!

Söt reklamfilm.

För UKs motsvarighet till Eniro.
engelsk.

Och, förstås, en remake på/hyllning till denna mycket älskade reklamfilm från 1983.

tisdag 8 februari 2011

Jag har fått FB-hjälp nu

(av förlaget, tack!). Med att lägga ut en 'tillfällig profil' på Facebook som jag ska använda på bokchatten på måndag.
Sen försvinner den.
(Jag kan bara inte sätta mig in i FB, det skulle vara att bre sig själv lite för tunt känner jag.)

Chatten då:
14/2 kl 19
.
Flera bokcirklar & enskilda läsare har anmält sig redan, jättekul!
Man gör tydligen det via 'Döden på en blek häst'-sidan på FB (eller möjligen genom Boktipset på FB) - och får då lite opublicerat bonusmaterial. Om jag fattat rätt. Allt är gratis förstås.

Hoppas du vill titta in på måndag! Fokus är på boken. Allt annat kan vi ju prata om här, men jag tror att min förläggare tittar in på chatten också och skrivarprat är ju min (och hennes!) hjärtefråga så lite sånt hoppas jag vi hinner med också.

Felix: Liten blev STOR.

Vecka två (som hade varit v 38 i magen) och vecka 11.
Sinnes.

ÅT. Det var alltså det han gjorde på de nio veckorna mellan bilderna: Lärde sig käka. Och tog igen för förlorad tid. (Och växte ur alla fina kläder utan att ha haft dom en enda gång, men vad gjorde det, så är det fortfarande.)
Fan vad lättade vi var.

Första två veckorna hade vi hembesök från vården varje dag för han var ju lite prematur och inte intresserad av att äta.

Fick rådet att stå med honom halvnaken ute i snöblasket med maten (ie jag) i högsta hugg för att han skulle 'söka tröst i något'. Ja herregud.

25 frågor om mitt skrivande.

Mina svar, från denna enkät.
Svara gärna du också, i egen blogg, och hojta till i kommentarerna i så fall.

1. Hur gammal var du när du lärde dig att skriva?
Tre - fyra år. Tack, Magnus, Brasse & Eva!

2. Tyckte du om att skriva uppsats i skolan? Kommer du ihåg något du skrev under skoltiden t.ex. en uppsats eller berättelse. Vad handlade den om?
O ja! Min första publicering (i Skaratidningen, på lågstadiet, fröken skickade in) handlade om talande kaniner och harar. Starkt inspirerad av Klas Klättermus.

3. Hur kommunicerar du bäst – muntligt eller skriftligt?
Hm. Gillar båda.

4. Har du skrivit dagbok någon gång? Berätta någonting om ditt dagboksskrivande.
Ja, ibland i puberteten. Sporadiskt och navelskådande. Usch.

5. Har du någon skrivande förebild? Vem?
Stig Dagerman, Louise Welsh, Siri Hustvedt, Megan Abbott, Angela Carter, osv.

6. Vänsterhänt eller högerhänt?
Höger.

7. Vad karakteriserar dig som skribent? Styrkor och svagheter? (Skriver du snabbt? Långsamt? Kontrolläser du din text under skrivandets gång eller efteråt? Kontrolläser du överhuvudtaget? Skriver du bra under press t.ex. om du har en deadline? Skriver du kortfattat eller har du svårt att begränsa dig? Föredrar du att skriva på dator eller förhand?)
Oj, många frågor i en. Jag skriver helst på datorn, ganska snabbt, och pillar ibland mer än jag borde under skrivandets gång i stället för att pusha framåt. Deadline är A och O, "det är det enda man behöver för att skriva" (säger jag ibland, överdrivet men du fattar). Kan man inte ge sig själv en deadline och hålla den tror jag man får svårt att bli publicerad. Styrkor och svagheter ... oj. Tänker inte så mycket på sånt (det lät kaxigt) men en sak man inte vill göra när man som jag har ambitionen att sitta både på "den litterära stolen" och "den underhållande stolen" är att bli för högtravande, pretto eller lillgammal.

8. Vilken text, av allt du har skrivit under årens lopp, är du mest nöjd med?
Allt som blivit antaget, haha. Men allvarligt talat är jag jävligt stolt över Styggelsen. (Och Döden på en blek häst, men den är så ny så det har inte riktigt landat.) Alla som får till ett komplett manus har utfört en heroisk bragd tycker jag.

9. Har du upplevt ett riktigt skrivflow (dvs. när du har varit så inne i skrivandet att du glömt bort tid och rum) någon gång? Berätta!
O ja! Det tar emot som fan att börja ibland, men sedan tar det emot minst lika mycket när jag måste sluta.

10. Har du upplevt en rejäl skrivkramp? När? Hur kändes det?
Nej. Just do it, även om det blir dåligt, det är min melodi.
Blir det inte bäst direkt har man i alla fall nåt att fixa.

11. Har läst en text som du önskar att du hade skrivit själv? Vilken? Varför?
Så kan jag inte tänka.

12. Vilken typ av text tycker du bäst om att skriva (t.ex. novell, krönika, blogginlägg osv)?
Noveller är en häftig utmaning. SÅ noga med avgränsningen! Inte mycket utrymme att bygga upp något på...

13. Feedback: Minns du något som en responsgivare har tipsat dig om (vad gäller ditt skrivande). Har du fått respons som du aldrig kommer att glömma?
Ja, i andra klass fick jag ett stipendium på 100 kr i skolan "för sin säregna förmåga att uttrycka sig i skrift".
Och när jag pluggade litteratur var jag rätt lat akademiskt men fick ofta beröm för stilen, tonen och språket i mina uppsatser och tentor. Kändes bra!

14. Har du författardrömmar? Har du påbörjat en roman någon gång (och kanske avslutat den?)
Japp! Och japp. Jag drömmer absolut om att kunna fortsätta med detta.

15. Har du varit med i en skrivtävling?
Jodå, flera gånger. Ibland vinner jag, oftast inte.

16. Har du blivit publicerad någon gång?
Ja, fyra böcker, en antologi, diverse noveller och texter som frilansande skribent.

17. Bloggar du? Vad tycker mest om att skriva om i din blogg – har du ett favorittema?
Japp. Jag gillar att få kommunicera lite "talspråkligt" i skrift sådär, personligt och lite flamsigt. På svenska, varje dag. Mer än 'gillar' när jag tänker efter, jag behöver det. Och så får jag så jäkla mycket tillbaka! Men så blir det ju när man har Sveriges, Norges & Finlands bästa läsare va.

18. Hur ser din handstil ut? Beskriv!
Toksnygg om jag vill/orkar. (Gammal dekoratör/kalligraf/snabbtextare ju.)
Men oftast hemsk.

19. Var hittar du inspiration till ditt skrivande? När blir du inspirerad att skriva?
När jag tänker på mina (snart) två barns välbefinnande och mitt huslån, haha.

20. Vad tycker du är svårast med att skriva?
Tomrummet när man väntar på respons.

21. Var sitter du helst när du skriver? Har du en favoritplats?
På mitt kontor.

22. Har du några favoritord när du skriver s.k. “darlings”?
Hm. Inget jag tänkt på.

23. Är du en språkpolis? Brukar du reagera på andras skrivande? Har du några “allergier” när du läser andras texter? Vilka?
Japp.
Och ofta är jag rätt inkompetent själv men ger mig ändå rätten att kritisera andra i tanken.
Jag har svårt för att läsa texter som jag uppfattar som alltför ordrika; o-ekonomiska, och med dålig rytm.
"I'm sorry I didn't have time to write shorter", liksom.

24. Gemensamma skrivprojekt: Är du duktig på att skriva tillsammans med andra t.ex. grupparbeten?
Vet ej. Nej inte särskilt duktig tror jag.

25. Vilket språk föredrar du att skriva på?
Svenska. Men engelska går allt bättre, och det är skitkul och utmanande på sitt sätt.




Så här glad blir barbamamma.

Har fått snittdatum*.

Och dääär sjönk mina axlar ner.

Så jäkla lättad att jag sov åtta timmar på raken.
Det känns som om jag varit på lyxhotell i solen i en månad.

(*11 mars, i v 39.
Det är 25% risk att det brötar igång innan, som med Felix [född v 36] och jag är lite förvånad att dom inte bokade in mig tidigare, men det är ju bättre för bebisen att bakas lite längre. Så vi håller tummarna.
Jag tror dock att det är på G dagligen nu.
Men man kan ju bedra sig.)

måndag 7 februari 2011

Får jag bjuda

på en kravlös och spännande 6-minuters skrivövning till kaffet?
Gör den nu!
Finns här.

Ytligt: Dagens färgterapi.

Opi - 'What's with the cattitude?'

Detta lack ska jag ha på tårna i sommar.
Som ett litet firande av att jag snart får återse dom, tänkte jag.

Back to black.

Bara att kavla upp ärmarna igen då, och börja dirigera en ny svart symfoni.
Det är ju skitkul på sitt sätt med boksläpp och intervjuer och lite bekräftelse och det.
Men det är ju inte vardag.

Skriva är min vardag. Brottas med en ny jäkel. Ösa på, och finlira.

Beacause writers write.

fredag 4 februari 2011

Snabbis: Ny chans att vinna Döden på en blek häst

här.

Fläska på med din hjärtligaste (hö-hö) motivering i sista frågan nu!

♥ ♥ ♥

Och tusen tack för de fina orden i kommentarerna nedan.
Lite lipig blir man, ja. Detta är ju inget man förväntar sig liksom.

Pausfåglar.

Jag viker helgen åt familjen (och lite jobb) och tar Internet-paus.
Men om du vill syns vi i DN Boklördag 5/2!

torsdag 3 februari 2011

Mer om jobbet med barn- och ungdomsböcker, från insidan.

Har just upptäckt dessa båda förlagsbloggar med glädje:

Bonnier Carlséns förlagsblogg

och

Förläggaren Cecilias blogg.

Spännande va?
Jag är i alla fall mycket svag för den här nya öppenheten eller vad man ska kalla det.
Att få möta "folket bakom" via webben på det här viset, och inte bara på nåt muntorrt seminarium på bokmässan med alldeles för kort och nervös frågestund.

onsdag 2 februari 2011

Herr och Fru Latsmart

firar med indiskt för en femtiolapp och med hjälp av Mister Mikrovågsugn.

Att vi överlevde recensionsdagen (E grät av glädje över Hallands Nyheter, Skånska Dagbladet, Boktoka, Calliope, Stringhyllan, Breakfast Book Club, Fiktiviteter och Bokhora, och skäms inte ett skit för det).

Utmanad: "Tjejmiddagen".

Härlig utmaning, precis vad jag behövde idag.
Tack Pernilla!


Finns det något killnamn som du tycker är så trist och fult att du skulle skämmas för hans namn om han var din kille?
Nej för fan. Gilla människan = gilla skavankerna. Inklusive ett inte helt lyckat namn. Kyss mig genast, Bödvar!

Om du fick välja ett enda av dina ex att tillbringa ytterligare en natt tillsammans med, vem skulle du då välja?
Hm. Nåt kortvarigt och bitterljuvt då, om jag måste. Där det skulle finnas lite mystik kvar.

Finns det någon dialekt som du tycker är så ful och osexig att du skulle ha svårt för att inleda ett förhållande med en kille med denna dialekt?
Nej. Skavankerna, som sagt. Och kan en västgöte egentligen ha så höga krav på att andra ska ha "sexig dialekt"?

Om du var tvungen att välja mellan att aldrig mer i ditt liv få använda någon typ utav smink eller att aldrig mer få läsa en bok, vad skulle du då välja?
"Jag tror jag väljer ett liv med smink! Oj. Kan inte ljuga. Är chockad över att jag känner så själv."

Och så tänkte jag i hela tio minuter. Vilken mardröm.
Tills jag kom på att man kan tatuera in eyeliner och färga bryn och fransar! Och nypa sig i kinderna, och argumentera stenhårt för att tonad fuktkräm INTE är foundation - HA HA HA! Books it is.
"Och nu ska jag gå och bränna en halv månadslön på mineralsmink", som Emelie Thorén aka Popmorsan twittrade igår.

Om du var sommarpratare i P1 och skulle berätta en lustig historia hämtad ur ditt liv, vad skulle du då berätta?
När jag jobbade som chefssekreterare/kontorschef åt människor helt utan skam i kroppen.

Om du inte får nämna en kändis, vem är då världens snyggaste kille?
Alltså, jag kan inte tänka så. Det är så många killar/män/gubbar som är attraktiva på sitt sätt.
Usch vilket PK-svar. Eller kanske slampigt. Men jag känner så.
(P.S: Tänker påfallande ofta att många bloggare jag följer verkar ha jäkligt snygga, gulliga, duktiga män. Because we're worth it, right?)

Vet du vad din mormors mamma och din farmors mamma jobbade med?
Nja. Skulle bli otroligt förvånad om de jobbade utanför hemmet alls, vi snackar typ 9 kids (preventivmedel var ju förbjudet i lagen). Morfars mamma hade jag dock turen att träffa som barn, hon var statare på en egendom utanför Tidaholm under sina arbetsföra år.

Skulle du våga sätta 100.000 kronor på att du utifrån ett klassfoto kan nämna både för- och efternamn på alla klasskompisar från mellanstadiet?
Japp, jag skulle våga (även om jag inte har dom pengarna att sätta, men det är väl hypoteeetiskt?). Har pinsamt svårt med namn ibland. Men 100.000 kr är ju en bra morot.

Nämn något som du gjort och ser tillbaka på och tänker ”Hur kunde jag vara så jävla dum!?
När jag som barn sa nåt halvdissande om nån i skolans personal och min kompis skvallrade. Men hade missuppfattat ordet och sa nåt mycket mer sårande. Men man kan inte förklara utan att sjunka djupare. Fy fan, jag rodnar än. Tänker på detta varje vecka.

Finns det något yrke som nästan automatiskt gör även den torraste kille lite mer spännande och intressant?
Musiker (kliché, kliché).
"Hallå där, kom och klinka lite på mig", liksom.
Hänger väl ihop med det attraktiva i att detta är någon som vågat utmana sig själv, som försöker göra nåt. På ett väldigt konkret sätt.
Och lite kulturell medvetenhet har ju alltid varit en legspreader.

Villa, hund och Volvo eller lägenhet i city, utekvällar och cykel. Vilket tror du stämmer bäst överens på ditt liv om fem år?
Båda! Gärna vovve och liten täppa, men inte på vischan please. 15 minuter från city är min melodi nu, som f d lantis.

Om alla dina tidigare pojkvänner skulle sätta sig i ett rum och komma överens om din absolut sämsta egenskap, vad tror du då dom skulle komma fram till?
Lätt: Humörsvängningar from Hell(berg).

Om du var tvungen att byta hem med någon av dina tjejkompisar, vems hem skulle du då föredra?
Melanies. Gammal stenkåk i Cotswolds OCH lägenhet i Barcelona. Den lilla apan.

Vad är det absolut konstigaste stället du har varit tvungen att kissa på?
Någons tambur. Och tvungen är väl mycket sagt, men det kändes så då.
Låt oss kalla det revirpinkande, i affekt.

Vem av tjejerna i rummet skulle med störst sannolikhet kunna tänkas bli statsminister?
Om bebisen i magen är en tjej blir det hon på walkover för vi är dom enda här.
Jag är inte så partipolitisk som krävs.
(Snackar vi här i bloggsfärens rum så är det ju Anna.)

Jag utmanar alla som har lust.
Ser fram emot svaren mycket.
Och nej, man behöver inte vara tjej.

Beatrix Potter: Varför var hon en bilderbokspionjär?

(Appropå den pågående utställningen på Millesgården.)

Jo, det fick jag förklarat för mig under ett seminarium om bilderböcker på V&A Museum i London, där många av originalteckningarna finns, 2007:

Om man bara läser Potters bilderboksmanus förstår man berättelsen - i stort.
Och om man bara tittar på hennes illustrationer till samma text, ja då fattar man också förloppet i stora drag.

Men Beatrix Potter jobbade djupare än så.
Text och bilder säger lite, lite olika saker, och så uppstår ett tredje uttryck.

En extra mening, ett humoristiskt element, en slags bilderbokens alkemi som barn älskar.
Att få tänka lite själv och "fatta vitsen".

Så här funkar det (fritt från minnet):

Texten:
"Välkommen in i mitt hus, nu ska vi ha det trevligt!" sa Räven.
"O, gärna, vilken gentleman ni är!" sa fru Anka.

Tillhörande illustrationen:
Räven ser extremt lurig ut och håller till och med en kokbok bakom ryggen: "100 sätt att tillaga anka".

Bonusbetydelsen mellan text och bild är förstås:
Den korkade fru Anka håller på att bli lurad! Det är ju inte som texten säger, det ser vi ju i illustrationen:
Räven är inte alls någon gentleman, han har en helt annan plan.

Och barnet/läsaren får upptäcka detta, får använda sin slutledningsförmåga - och förstå mer än ankan i boken gör.

Denna metod tar vi för given idag.
Men enligt experten på V&A Museum var Beatrix Potter först med detta sätt att bjuda in den unga läsaren att dela en extra dimension.
Och det gjorde förstås bilderböckerna tusen procent mer underhållande än de raka, torra, informativa och sedelärande illustrerade referat som existerade innan.

Och, förstås; hon kunde teckna.
Söta figurer.
I ljusa, klara färger.
Detta som ännu idag är något av ett mantra på brittiska bilderboksutbildningar:
"Gör dina figurer lite sötare och färgerna lite ljusare och klarare - så får du jobb lättare."

tisdag 1 februari 2011

Vår nästa stora svenska kärleksroman?

Jag blev alldeles tagen av Markus inlägg om kontaktannonser från 50-, 70- och 80-talen.
Jag kunde knappt sova.
Något så sant och vackert och vemodigt har jag inte läst på länge.

Det gömmer sig nåt stort där.

Nu jobbar ju inte jag på nåt förlag.
Men om jag gjorde det, då skulle jag spetsa öronen och räta på ryggen och tänka:
"Oj. Den där Markus alltså. Oj!
Han har blicken. Förnuftet och känslan."

Sött blev surt.

Å vad jag hade laddat.

Har gått och varit galet sugen på såna här billiga massproducerade sandwich-kakor med "sylt" i veckor:
Jammy dodgers.

Köpte då äntligen.
Bar hem.
La på rosa fat.
Hällde upp kaffe.
Bet.

Inte fan var det gott.
Vad hade jag fått det ifrån liksom?

Jaha, det är väl bara att fokusera på nästa craving då:
Halvtinad igloo-glass och öl.
På samma gång.