tisdag 31 maj 2011

Allt är ord

och text nu.
Och det är sprudlande salighet runt omkring mig och inuti mig när det rinner bra.
Och sedan blir det fritt fall ner i en helvetisk självkritik som känns som om en hård hand kramar om hjärtat inne i bröstet på en i flera dagar.

Men jag har lite rutin nu: Jag vet att det blir så här.
Och jag är så tacksam för hela snurren.

Jag kunde aldrig drömma om att det här yrket skulle ta så mycket ifrån mig. Ja, allt kräver det. Ibland.
Men jag förstod inte heller att det skulle ge så översvallande mycket tillbaka.

I mitt litterära finrum

 råder idag en befriade glädjeyra som synes.

(Alternativt: Jag försöker se lite Herta Müller ut helt enkelt.
Och ja: Min mest otippade gravidcrejving nu senast var cigg. Didn't do it, men var mycket nära.)

Kom igen. Ge mig din gauloises-doftande skribentbild idag.

fredag 27 maj 2011

Underbara böcker.

 Tänk vilka begåvade samtidsskildrare vi har.
I veckan fick jag hem några jag verkligen längtat efter.

(Noterar att de två till vänster är skrivna i presens - intressant. Jag skriver också gärna i presens.)

Stort tack, fina författare (och förlag)!

Nu: Långhelg igen.
Hörs på Twitter om inte annat.

torsdag 26 maj 2011

Mina guldkorn bland seminarierna: medverkande A - B

  • Från fantasi till fantasy  

    Datum & tid: fredag 23 sep kl. 10:00 - 10:45

    Arrangör: Rabén & Sjögren och Bonnier Carlsen
    Kod: Fr1000.11
    Seminarium, seminariekort erfordras.
    Magiska varelser, förtrollade föremål och kampen mellan det onda och det goda utgör kittet i den annars så vildvuxna fantasygenren. Unga läsare är ofta särskilt fascinerade av de fantastiska och övernaturliga inslagen. Var går gränsen mellan ”vanlig” fantasi och fantasy? Vad förenar och skiljer i berättandet i de olika åldersgenrerna? Hur skiljer sig gestaltningen av kampen mellan ont och gott mellan åldersgenrerna? Detta frågar sig Sara Bergmark Elfgren, Jo Salmson och Martin Widmark, som alla är författare av fantasy för barn och unga.
    Moderator: Lotta Olsson, journalist.


    Att skriva och illustrera för barn  
    Datum & tid: fredag 23 sep kl. 12:30 - 12:50 
    Arrangör: Rabén & Sjögren  
    Kod: Fr1230.2  
    Seminarium, seminariekort erfordras.
    För vem skriver och illustrerar vi egentligen? Barnperspektivet genomsyrar bilderboksskaparna Emma AdBåges och Pija Lindenbaums verk. De fångar barnens komplexitet och stora känsloregister, och står på deras sida i alla lägen. I ett samtal med Birgitta Westin, förläggare. 
  •  
  • Hur mycket klarar mors axlar?  
    Datum & tid: lördag 24 sep kl. 12:00 - 12:45  
    Arrangör: Brombergs Bokförlag  
    Kod: Lö1200.3  
    Seminarium, seminariekort erfordras.
    Moderspassion är ett ord som då och då dyker upp i kyrkböckerna under 1700- och 1800-talen. Då handlar det i allmänhet om kvinnor som avled i samband med förlossning, men i Majgull Axelssons roman med denna titel handlar det snarast om ett passionerat moderskap i vår tid. Här berättas historien för en gångs skull ur moderns perspektiv, inte ur dotterns. Vilket är hennes ansvar? Ebba Witt-Brattström, professor i litteraturvetenskap med genusinriktning, i ett samtal med Majgull Axelsson om hur moderskapet har skildrats genom litteraturhistorien.

Den nya kärleken.

 Lik pappa men rätt söt ändå.

Kärleken till Barn II alltså.
Jodå.
Förra veckan sa jag till henne att jag älskade henne och kände det i hjärtat, även om jag upplevt enorm ömhet redan från början. Men alltså, jämfört med den nästan chockartade förälskelsen i Barn I, nej det går inte att komma ifrån att det är lite annorlunda.
Barn I blir "romance of the century", så är det bara. Det var nästan plågsamt. E tycker samma.
 
Men bland det härligaste med lilla G är att vi inte går inte omkring och 'längtar efter att hon ska bli större' som vi nog gjorde en del med F ärligt talat.
För nu vet vi hur sjukt snabbt den urtråkiga och urmysiga spädistiden tar slut.

onsdag 25 maj 2011

Seminarium på Bok & Biblioteksmässan!

Du som hängt här ett tag är ju redan antagen, eller en bra bit på väg.
Skål för det!
Men goda råd är till för att spridas och därför är jag så himla, himla glad för den här möjligheten:

Så blir du författare
Camilla Läckberg, Amanda Hellberg
Lörd 24 sept 11:00 - 11:45

"Camilla Läckberg, civilekonom, deckardrottning och Sveriges mest säljande författare, har alltid varit
frikostig med råd och tips om hur man skriver deckare. På hennes hemsida finns en mycket praktisk
deckarskola som har rönt stor uppskattning.
Litteraturvetaren Amanda Hellberg, aktuell med skräckromanen Döden på en blek häst, kämpade länge för att bli utgiven. På sin blogg skriver hon både om författandets hantverk och hur man ökar sina chanser för att bli utgiven genom att agera rätt mot förlagen.
Under detta seminarium kommer de generöst att dela med sig av sina hemligheter!
Moderator: Maria Neij, litteraturkritiker."

tisdag 24 maj 2011

Det är många lökiga blonderingar i Fantasy-genren, no?

När vi ändå är inne på det här med hår va.

Och nu är jag verkligen ingen expert här.
Men jag tänker närmast på Game of Thrones, och så den där elaka killen i Harry Potter-filmerna.
Så oerhört många dåliga "blonda" frisyrer, ja?

Alltså, jag blir ju lite putt.
För jag tänker här: Okej, ni kan pixla samman en hel realistisk jävla kontinent, ni kan dressera riktiga hästar att fäkta (typ) - men ni kan inte få till lite hyggliga slingor?!
Så som minsta kvartersfrissa kan fixa på två timmar med ett par hundralappar.
What's up with that?
Är hår inför kameran verkligen så helvetes svårt?

Men anyway. Både jag och maken en crush på Peter Dinklage (Tyrion Lannister) nu.

Tänk om man skulle

 ta och spara ut håret.

måndag 23 maj 2011

Deckarsnack i P3: Tack för fina ord!

 Jag blir jätteglad!

Och när jag ändå är inne på lite egoboost (och gudarna ska veta att jag behöver det idag...),  måste jag bara säga:
Jag känner mig sällan oförfalskat nöjd och stolt över mitt arbete.  Jag brukar fjärma mig mentalt från positiva ord, dom rinner av snabbt och lämnar inga större spår. Fast jag jobbar på't.

Men när jag läser det här så pirrar det bannemej till lite i dom stolta nervtrådarna i alla fall.
Det blir en annan sak att se det på engelska.
(Recensionsklipp från Bonnier Group Acencys hemsida.)

“A glorious ghost story. Everything is in place. Handsomely done.”
(Dagens Nyheter)

“A frightfully well-composed pageturner by a master storyteller.”
(Östgöta Correspondenten)

“Thrilling and breathtaking with background echoes of Stephen King and Donna Tarrt.”
(Helsingborgs Dagblad)

“Death on a Pale Horse is the best Swedish thriller this spring.”
(Kristianstadsbladet)

“A poignant and touching novel.”
(Sydsvenska Dagbladet)

“Hellberg has extraordinary powers of observation, creating captivating metaphors and characters.”
(Göteborgs-Posten)

“Evocative, well written and entertaining.”
(Amelia)

“Fascinating. --- I was compelled to finish it in one long sitting and was scared to turn off the lights afterwards.”
(Hallands Nyheter)

“Terrific combination of suspense and horror in an interesting Oxford setting.”
(Skånska Dagbladet)

“A reading feast for all fans of the uncanny.”
(Mama)

“Scary and elegant.”
(Dalarnas Tidningar)

“Soulful and well-informed with strong poetic undercurrents.”
(Kronobergaren)

En ytlig uppdatering.

Skorna som viskade mitt namn:
Vi älskar varandra.
Men höga som skam är dom allt.
Jag ska öva.

söndag 22 maj 2011

Helgens stora nöje:

 - Dick Bruna-memory! Äntligen!
Vi pratar mest om bilderna, F är för liten för att spela som man "ska".
Hans favorit är den längst upp i mitten, de två barnen under paraplyet.
Den är så fin så den måste man tydligen pussa på, och säga "rain" med andakt i rösten.

lördag 21 maj 2011

I'm with the band, baby.

Att färdigställa sitt antagna manus för utgivning.

Jag är lite översnöad här, men länkar helt fräckt till Johannas fantastiska författarblogg.
Så här kommer du också att sitta och greja med input från dina arbetskamrater på förlaget när ditt manus blivit antaget. Missa inte det inlägget.

Eller som en annan suverän författar-Johanna (Thydell) sa en gång:
"Det är egentligen inte förrän jag får en bok antagen som jag faktiskt skriver den."

Insiktsfullt.
Man lever med sitt manus så länge, så länge.

onsdag 18 maj 2011

Engelska ord jag saknar på svenska, del 26 098.

 Humour = typ blidka.

Ex: "My husband has Alzheimer's so his jokes make no sense at all, but please try to humour him and laugh anyway."

tisdag 17 maj 2011

Från refuserat till antaget manus - mina exempel.


Jag kände inte en jävel i branschen men hade tur och fick jättevänliga tips av en agent, och en konstruktiv  personlig refusering från stort förlag med de här fingervisningarna på mitt första manus. Då var jag helt grön:
 
- Ställ in superbreda mariginaler i Word (5,3 cm tror jag att jag kör med nu). Jag har tjatat om det här tidigare och jag vet, det låter inte riktigt klokt, men det betydde massor, massor för min text.
Grejen är att varje manussida liknar en riktig, satt boksida om man gör så (fast på A4-ark förstås). Nästan så som ditt manus kommer att se ut när det väl blivit antagen och satt på riktigt, och du och din redaktör börjar bolla med den nya pappershögen (jag ska ta kort och visa en sida snart).
Jätteovant i början, men kortare rader är lättare att läsa och du (och inte minst de som ska läsa på förlaget!) får en helt annan överblick på manuset: Texten "blir en bok" då kan man säga.
Och många böcker har ganska få ord per rad. Cirkeln t ex, om jag kollar lite snabbt i en roman som ligger nära här på bordet, har ungefär 9 - 12 ord per rad.
Men visst, det tar ett tag att vänja sig vid att se allt det där vita A4-pappret runt orden. Du får föreställa dig att det kommer att skäras bort när boken ska bindas.

- Mer dialoger! Det blåser in ofattbart mycket liv i texten som kan kännas alltför tät och icke-gestaltande annars. Jag förvånade mig själv med hur mycket jag hade glömt att skriva handlingsbärande dialoger, och hur härligt det var att sedan få dyka in i texten igen och göra det. Låt oss kalla detta ett klassiskt nybörjarfel.

- Vad vill du säga här egentligen? Filosofiskt, intellektuellt, känslomässigt? Eller som Kajsa uttryckte det så bra igår; Vad handlar boken om? Öva på att förklara det för dig själv relativt kort. Och i texten: Du behöver inte skriva någon på näsan, men bär dina tankegångar i bakhuvudet och fokusera på grundspåren - skala ev. bort en del sidohandlingar. I 'Styggelsen' (den nutida delen om Maja) hade jag med lite för mycket back story ursprungligen. Det fick strykas och komma tillbaka i den fristående 2:an i serien; 'Döden på en blek häst' i stället, och det är jag helnöjd med. (Jag kände när jag var 75% klar med min första bok att det nog skulle kunna bli en tvåa - man får ofta en kreativ svallvåg inom sig i det läget och det vore sinnessjukt att inte surfa på den och ta tillvara på idéerna - som att elda upp pengar, typ.)

- Strukturen. Mitt råmanus hade varannat kapitel efterkrigstid (Singa) och varannat nutid (Maja) i stället för två åtskilda halvor som i det antagna manuset. Min ursprungliga struktur kommer dock förmodligen göra en comeback om Styggelsen skulle bli film en vacker dag har jag förstått av proffsen, så helt fel ute var jag nog inte rent dramaturgiskt. Parallellerna och trådarna mellan de två tidsplanen blev tydligare i "varannat-kapitel-strukturen" till exempel, och det ligger ett värde i att lära känna båda huvudkaraktärerna ungefär samtidigt. Men i mitt råmanus blev det liksom för upphackat att varva de två. Fast det kändes otroligt konstigt att släppa det konceptet och skriva om boken till två halvor är jag glad att det blev så. Kill your darlings, som sagt. Kritikerna älskade det greppet, en del läsare gjorde det inte. Så kan det bli. Tur att jag var nöjd själv, då blir man liksom lite immun mot mindre nöjda röster.  

- Det blir aldrig den bok du trodde att det skulle bli innan. Hur man än planerar. Det är min egen erfarenhet. Och det är förvirrande, och skitjobbigt, och utvecklande. Och ganska så magiskt.

Jag skulle vara jättenyfiken på att höra om andras manusändringar som tog ett verk framåt.

måndag 16 maj 2011

Varför blir så många lärare bra författare?

Där citerar jag en härligt dryg Oprah, som i en diskussion om varför många lärare blir framgångsrika entreprenörer sa:

"Ööö, för att dom är smarta? Och vana att jobba hårt?"

Ie, no shit Sherlock.

Mvh,
Nästan gymnasielärare i sv & eng
(Stannade i UK och flummade i stället för att åka hem och läsa pedagogiken som en duktig kicka - no regrets.)

Bygg berättelsen!


Okej. Nu river vi igång veckan med en checklista som kan hjälpa ditt roman-manus bli antaget:

- Att det blir klart. Det är ju grundförutsättningen. Alltså, att du orkar avsluta det. Och för att du ska orka jobba så mycket som krävs måste du vara intresserad av storyn själv. Det blir liksom tråkigt och kämpigt nog ändå.

- Att ditt manus är en någorlunda antagningsbar längd. 45 000 ord anses vara den magiska gränsen mellan lång novell och kort roman. Min debut Styggelsen var knappt 50 000 ord, liksom Carrie och Den store Gatsby. Många tycker att det blir en väl kort roman, andra tycker att det är ett skönt omfång, speciellt om verket är mer litterärt i sin stil.

- Ta på dig dramaturg-hatten. Nej förresten, häfta fast den vid skalpen. Vad vill dina karaktärer allra mest, och vad står i vägen för det? Planera berättelsens båge. Hur mycket eller hur lite planering som är rätt för dig kan du bara svara på själv, men det kan hjälpa att till och med tänka så simpelt som "en början, en mitt och ett slut".

- Mycket hockey och lite snack. Som vi sagt här tidigare: Ge dig själv tillåtelse - och roffa åt dig tiden.

- När ditt kompletta råmanus är färdigt, låt det vila i minst fyra veckor. Sedan är det på med redaktörs-glasögonen som gäller. Var skoningslös mot din text. Sedan kan du eventuellt börja tänka på att skicka in.

- Tuffa till dig lite. Känn eld i  magen inför det här. Den kommer du att behöva. Och du, bli inte nervös för följebrevet för allt i världen, är du en skrivskalle eller inte? Du är väl en storyteller, du gillar ju att trolla med ord, du omfamnar varje chans att sälja in ditt verk - annars hade du väl inte givit dig in på att skriva med siktet på utgivning?
Mitt bästa tips om följebrevet är att utforma det som baksidetexten och författarpresentationen man hittar på böcker, eller på förlagens hemsidor.  Och så lite kort om hur du fick idén.

Okej?
Imorgon berättar jag om de rätt enkla ändringarna i mitt första manus som tog det från refuserat till antaget.
Du kommer kanske att bli förvånad.

fredag 13 maj 2011

Chockad av de små.

Först lilla G då, som nattsov 8,5 timmar på raken (!).
(Kommer typ aldrig mer hända men jag njöt.)

Sen kommer lilla F spankulerande med en rostis i nypan och ler så ömt som han aldrig ler mot någon annan, stryker hennes fjuniga huvud och säger:
"Pretty bäbis."
*mammasnyft.*

Så pekar han på en stiliserad pyttekrumelur (nåt djur) på hennes pyjamas (som jag aldrig ens noterat) och konstaterar:
"Hippopotamus."

Småbarnsåren: 2% paradislycka, som en klok vän sa.
Och 98% dårhus.
Asylum for the criminally insane-sortens dårhus.

Därav lam bloggy.Spreading myself too thin.
Aja.
Vi hörs igen om några dagar. Efter helgen.

torsdag 12 maj 2011

Projekt helrenovering: Mina fötter gråter av lycka.

Nu har jag hittat världens bästa fotfil.
Alla äckliga kassa sandpappers- eller pimpstensfilar kan dra åt skogen. Dom är dåliga skämt jämfört med detta. Peelingsalva och kemisk peel likaså.
MICROPLANE är det som gäller. Yupp, samma märke som gör världens bästa rivjärn. Och det är precis ett litet rivjärn (huu...) vi snackar om. Men perfekt för sitt ändamål.

För jag har aldrig haft bebisfötter, så som E har, helt automatiskt.
Nej, jag har seriöst torra, hårda tassar.
Alltid, alltid hårda partier. Spelar ingen roll om jag är lite lättare eller lite tyngre, hur mycket jag vårdar och filar och smörjer och undviker öppna skor - hälarna är aldrig glada. Så har det varit sedan jag var liten. Kanske för att jag har torr hud, kanske ärftligt, kanske blodtrycksrelaterat (=lågt).

Anyhow. Min Microplane-fil kostade typ £20. Samma som ETT besök på pedikyr hos fotvårdsexpert, som jag bara går på för att dom hyvlar bort det hårda med ett speciellt knivblad (gör inte ont). Det blir OK, även om det är småläskigt och dom kan råka skära en. Men inte så bra som efter en omgång med Microplane.
Halleluja. Halleluja. En sann mirakelprodukt.
En gång i veckan på torra fossingar, for ever!

(P.S: Jag är en pressetisk bloggare och man kan inte köpa mina åsikter. Detta är alltså inte reklam, bara ett ärligt tips om en skitbra produkt som jag köpt själv. Läs gärna mer om pressetik för bloggare här.)

onsdag 11 maj 2011

Han är inget vidare på presenter



(ett telefonkort, någon?)
men bra på att ge (och sköta om) plantor med personlig betydelse.

Kolla bara: Mina fina smultron.
Nästan som ett litet stycke Vristulven, mitt i Oxford.

tisdag 10 maj 2011

Ett sår som tar längre tid att läka

än jag hade trott är detta att graviditeten med Felix blev uppfuckad på grund av jättekonstiga testresultat (obs: Vi är positiva till tester i graviditeten).

Men den som varit i en liknande situation känner till känslan.
Golvet försvinner.
Man ska så göra fler tester, ta reda på mer.
Hur illa är det? Blir det barmhärtighets-abort?
Men dessa tester kan man inte göra förrän längre fram i graviditeten.
Så man väntar. I veckor.
Man törs inte vara optimistisk.
Och till slut får man åka in och göra ett slags test, men se det gick inte för moderkakan låg så dumt till att kirurgen sa "Om du var min fru skulle jag aldrig i helvete försöka mig på det här, då mister du urinblåsan."
Så man åker hem igen.
Och väntar ytterligare veckor.
Känner bebisen. Tårarna tar slut.
Man lever så i flera veckor, utan golv.
Man kan inte sitta i samma lokal som någon bebis, då måste man gå därifrån.
Det handlar inte om att ta en minut i taget, det handlar om att ta ett jävla andetag i taget.
Och så kan man ju inte leva, då går man ju bokstavligen sönder.
Så man känner bebisen men man låtsas att man inte gör det.
För det blir ju kanske ingen bebis. Den kanske är för sjuk.
Det kanske måste bli en fruktansvärt, hjärtskärande sen abort.
Man övertygar sig själv otäckt bra till slut faktiskt: Den här graviditeten händer inte.

Och trots att allt var hur bra som helst i slutändan, och sedan jättebra igen med en ny bebis, så vill inte det där såret riktigt läkas.
"Den där oskuldsfulla glädjen - den blev vi snuvade på" som E säger.

Fan också. Jag är inte stolt.
Men det har blivit så uppenbart det här året när ALLA får barn:
Jag finner glada gravida och nyförlösta äckliga.
Jag är så jävla nattsvart avundsjuk.
Fortfarande.
Stört.

Våra dagispedagoger

har kollat upp hur svenska flaggan ser ut så att dom kan hjälpa Felix att tillverka en. Hur sött?
Engelska fotbollslandslaget möter nämligen det svenska här i Oxford för en vänskapsmatch 17 maj (och biljetterna kostar bara £5)!!

E (fotbollsintresserad) är småknäckt över att han inte kan gå med ongarna (för små, och matchen är vid åttatiden = way after sängdags). Men vi hoppas på framtida tillfällen. Samt att barnen gör det enda rätta och hejar på Sverige förstås.

måndag 9 maj 2011

"Varför får inte jag

hålla seminaaarium på Bok & Biblioteksmässan?!"
undrar maken.

"Nä, vad skulle du ha att babbla om?"

"M-äh, det är väl självklart:
'Bloggande skribenters makar/makor - en stödgrupp'."

Å, lilla vaniljbulle.

Lilla skorvis.
Du ser så skeptisk ut.
11 weeks going on 21 years.
Det gillar jag.

Din hjärna växer så det knakar just nu, min sista bebis.
Pannan blir högre för varje dag. Skinnet hinner inte med. Det fjällar och spricker i skalpen som på en liten reptil.
Och i helgen sov du (och jag!) mellan 23:30 och 5:55.
Nytt rekord.
Du kan ju, du vill ju, du behöver ju!

Bara du är tillräckligt mätt (heja ersättningsflaskan) och jag orkar låta dig gnyskrika själv och fatta grejen med att komma till ro och somna om på egen hand - under två-tre lååånga svettiga nattliga minuter.

That's my girl.

fredag 6 maj 2011

Snart är dom här.

 Pionerna.

Och My Gådd vad jag längtar.

Trevlig helg!

Intervju med Calliope Books.

Del II.

Good mårning.

Sliten och trött, men ganska munter, här i östra Oxford.
Glad-kjolen hjälper.

Kom inte för nära och syna mig i sömmarna bara. Då kommer jag antingen att börja fulgråta, alternativt gapskratta ihåligt och med tilltagande hysteri medan jag daskar mig själv i ansiktet.

Jamen det är väl lika bra att ta lilla G i vagnen och gå och handla då.
Nu när man ändå är uppe menar jag.
När öppnar affärn?

torsdag 5 maj 2011

Oj oj. She's back.

 Polty. Vår poltergeist.

Alldeles nyss började Gretas speldosa spela av sig själv. En och en halv takt.
Vi hörde det här nere, genom babymonitorn.
Herregud.
Nu måste jag nästan byta brallor.

(Nej, det var inte Felix som var uppe och spökade.
Han är fortfarande i spjälsäng, på annan våning.)

She's back, y'all !!!!

Å Ninni.
Välkommen tillbaka.

Lite mindre av det ena

och lite mer av det andra:
Just nu blir det mer Twitter än Blogger känner jag.
Över huvud taget tror jag att det blir en ganska nerkopplad sommar för mig.
Lite Bloggy Light sådär.
Kanske kunde man rent av låta hela nääätet vara ifred vissa dagar.
Kanske skaffa sig ett par nya fräknar på näsan.

onsdag 4 maj 2011

Helrenovering pågår.

Snart går E ner på deltid ett tag för att vara mer förälder och mindre galen vetenskapsman.
(Och för att visa arbetsgivare och kollegor att moderna män minsann tänker investera i att pausa karriääären lite under småbarnsåren, trots att inte staten hjälper till här. Yay!)

Hur som helst. Nu jävlar blir det lite me-time. Lite renovering.
Och när jag har varit på pedikyr så tänkte jag absolut låta mina fossingar testa dessa ('Logan Clog', från kedjan Miss Selfridge).

För visst kan du höra det?
Hur dom viskar mitt namn?

"A-maaan-daaa ..."

Stort tack

Anneli för 'Powerful Woman Writer'-utmärkelsen, jag blir jätteglad!
Jag skickar den vidare till dig, skapande kvinna eller man som tittar in här.

En liten fågel har viskat att bok-kontrakten står som spön i backen bland oss som hänger här just nu (ingen nämnd & ingen glömd & ingen outad i förtid ...) och det får i alla fall jag en sjujäkla energi och glädjekick av. Den kraften skickar vi vidare till den som behöver tycker jag.
Poooff!
Vassegod.

Dörrar till det okända.

Ett askgrått ansikte som skymtar i ett fönster.

Gränsövergångar.

Någon som står i ett hörn med huvudet nerböjt.
Och vänder sig sakta om.

Viskningar. Mummel. Vrål.

Det uppfyller mig just nu.

tisdag 3 maj 2011

Om skräck, och kvinnor och skrivande.

Djupintervju med mig på Calliope Books idag och på fredag!
Här är del 1.

P.S: Nej, jag är inte släkt med Björn Hellberg eller Hans-Eric Hellberg vad jag vet.

Chefen; fru Mamma.

Vaddå tvåbarnschock?
;o)