Lystring, blivande författare i Göteborgstrakten!

Bokmässan. Jag älskar den. Men den kan vara helt galen. Folk svimmar. Jag har sett det.

Och den handlar mycket om etablerade författare och deras nya böcker.
Och den kostar pengar ...

Därför känns det extra kul att få delta i en fantastisk workshop utanför mässans portar med fokus på DIG och ditt skrivande.
Söndagen den 25/9 anordnar nämligen Världskulturmuseet ett halvdags-event (12:00- 17:00), helt gratis, i samarbete med Bokmässan; Alla kan skriva!
Det händer i museets lokaler nära Svenska Mässan. Du behöver alltså inte betala inträde till mässan (perfekt för studenter & panchosar, hihi).

"Går du och bär en generationsroman inom dig? Eller kanske en vacker kärleksnovell som du har svårt att få ur dig? Missa i så fall inte att besöka Världskulturmuseet 25/9 när vi och Bokmässan anordnar workshops och seminarier i skrivandets ädla konst. Allt du behöver veta om berättar- och skrivteknik samlat under ett tak. Fri entré."

Förläggare och författare kommer att finnas på plats. Så du kan nätverka och ställa frågor om ditt skrivande - långt borta från mässhetsen.
Johanna Lindbäck och jag dyker upp kl 15:30.

Mer info följer, ville bara flagga för detta genast.
Vik dagen och tipsa dina vänner. För det kommer att bli så bra.
Välkommen!

"Det ljuva livet"-enkät.

Jag hoppar på den för att den är skön.
Gör du också och länka i kommentarerna. Jag är nyfiken.


BRUKAR DU KOMMA I TID:
Ja oftast. Känner mig som en dålig människa annars.

HAR DU BRA KONDITION:
Nä.

NÄR BLEV DU FOTAD SENAST:

Förra veckan kanske, tog nåt fult på mig & bebisen i Cameroid på datorn eller vad det heter.

HUR KÄNNER DU DIG NU:
Nysig, smånervös/förväntansfull/prestationsångest för jobbprojekt. Lite kall (skönt).

VANLIGASTE FÄRG PÅ DINA KLÄDER:
Grått.

KAN DU LAGA MAT:
O ja!

VAD PLUGGAR DU:
-

BLIR DU BRA PÅ KORT:
Nä fy fan. Det är väl mest snygga människor som blir det? Kanske en gång på 100.

NÄR OCH VARFÖR GRÄT DU SENAST:
Torsdag kväll efter Felix arm-incident. Av lättnad och tacksamhet.

VAR DET PINSAMT ATT SVARA PÅ DET:
Nej jag gråter typ dagligen.

HADE DU EN BRA KVÄLL IGÅR:
Ja. Käkade plocktallrik med familjen, kollade Alfons Åberg + sagor med Felix, läste och skrev senare.

DIN FAVORITDRYCK PÅ MORGONEN:
Kaffe och kranvatten. Kan ev. tvinga i mig lite juice också om jag hör skörbjuggen viska.

ÄR DU NYTTIG:
Nej inte så värst. Kanske 2-3 dagar av 10.

HAR DU NÅGONSIN HAFT NÅGOT JOBB:
Ja, många.

ÄR DU BLYG:
Ja! Rent av skygg. Men det där får man ju kämpa med för blyga barn får inget som det heter. Gillar paradoxalt nog även folk och fest.

VILKEN TID GICK DU UPP IDAG:
06:30 = Felix-morgon. Ie sovmorgon jämfört med Greta-morgon, hon börjar snurra vid 4 och sedan är det svårt att somna om även om hon brukar göra det efter lite buffning.

VILKET TV-SPEL SPELADE DU SENAST?
L.A. Noire.

VILKET TV-SPEL ÄR DITT FAVORITSPEL?

Alla som görs av företaget Rockstar Games. Dom är ambitiösa, har humor och blandar in massa populärkulturella referenser.

HUR MYCKET KRÄVS FÖR ATT DU SKA BLI FULL?
Beror på, 2 - 3 glas vin.

HAR DU SPYTT OFFENTLIGT?
Ja det måste jag ju ha gjort med tanke på mitt dekadenta liv men när ... minns ej ... utanför Kronan i Vara på 90-talet kanske ... räknas BB?

JAG SOVER:
Sådär.

VAD SA DU SENAST?

At-schoo.

VAR DU PÅ FESTIVAL I SOMRAS?
Aldrig, inte min grej.

VEM RINGER DU NÄR DU ÄR ARG/LEDSEN?:
Ingen. Eller kanske E fast då blir det bara lip, orka lipa.

VAD SKULLE DU BEHÖVA NU:
Mer tid & mer pengar skulle ju höja livskvaliteten ett par snäpp (=mindre stress) men det känns lite förmätet att säga. Vi har det bra.

HAR DU SNYGGA SKOR:
Sällan tyvärr. Comfort first.

VAD VAR DET FÖRSTA DU SA I MORSE:
"Men hej gubben, är du vaken."

HAR DU SOVIT I DIN EGEN SÄNG INATT:
Nej i Es, i rummet intill Felix (vi har ju skilda sovrum).

HAR NÅGON ANNAN SOVIT I DIN SÄNG I NATT:
Ja E, han tog bebisen.

HAR DU KÖRKORT:
Ja.

ÄR DU ENSAM NU:
Ja i rummet, ej i huset.

VAD SER DU FRAM EMOT MEST DENNA VECKA?
Ööö ... att jag kan göra det jag gör? Vardagsliv. Gillar't.

Och att Bokmässan närmar sig!

No shit

Sherlock?


Såg detta förresten:

"Vad sysslar deckaren med?

Datum & tid: fredag 23 sep kl. 16:00 - 16:45

Plats: V-hallen, Bokmässan

Arrangör: Kraft&Kultur, Svenska Deckarakademin, Albert Bonniers förlag och Ordfront

Kod: Fr1600.12

Seminarium, seminariekort erfordras.

Vem är hjälten som löser mordgåtan i den svenska deckaren? Ja men det vet väl alla, det är ju en polis. Det har blivit många poliser genom åren i de svenska kriminalromanerna. Men hur många av dem är det egentligen vi minns? Hur gör författarna för att skapa minnesvärda karaktärer och profilera hjältarna i det stora poliskollektivet? En del författare väljer att slingra sig ur polisens grepp och hämtar istället huvudfigurerna från andra delar av rättsapparaten, eller från media. Och några hämtar sin hjälte direkt från gatan, gör en städerska eller en brevbärare till huvudperson. Panelen reder ut begreppen kring hjältar och antihjältar i den svenska kriminalromanen: Aino Trosell, författare, Leif GW Persson, författare och kriminolog, samt Elias Palm, författare och rättsläkare.

Moderator: Johan Wopenka, författare och journalist.

(Vem, VEM kan det där syfta på?
Ms Grå I presume?
Det seminariet måste jag bara slinka in på om jag hinner.
Kolla så att allt går rätt till va.)

Grejer jag aldrig vågat fråga

mina redaktörer och förläggare:

Hur känner de när en bok de jobbat passionerat med marginaliseras eller anses dålig i recensioner?

Gör det ont i dem? Känner de ett delat ansvar med författaren? Eller är det lite 'jaja, next'?

Tänker man 'Oj, Svea Svensson i Upprikes Allehanda brukar faktiskt ha en jäkla koll och gilla sånt jag gillar själv. Och hon tycker att sidohandlingen med gruvan är helt menlös och hon har ju rätt, satan i helvete, jag visste det, jag borde ha argumenterat hårdare med författarfjanten att han skulle stryka ner det där, jag måste bli bättre på att se sånt och säga till så att författaren lyssnar.'

Och hur känns det när en författare de jobbat med länge lämnar förlaget?

Det är tisdagmorgon och det är dagisrace!

Nu i vinterkläder.

Jaha.

Häcken full.

Slutredigerar roman. (Fast nej förresten, det blir ju säkert två-tre vändor till.)

På kö står slutredigering av ungdomsroman och göra illustrationer till sagda ungdomsroman (jippiii, en barndomsdröm blir sann!).
Samt grubblar på redigering av ny bilderbok i hopp om antagning; text och illosar, efter suverän feedback från min engelska f d redaktör/nu vän och coach. Fick dock feedbacken för exakt ett år sedan, har ej haft tid/ork att läsa den. Herregud. Pinsamt dåligt.

Lite småpanik nu ärligt talat.
E tog ledigt förra veckan för att ta hand om Greta så att jag skulle få lite mer arbetstid än bara hennes middagslur + kvällarna. Funkade sådär. Sjukhusbesök med Felix och annat oförutsett knaprade på den effektiva tiden.

Frilansa med nyfödd funkar bra tycker jag. Dom är ju så sömniga och själv går man på lyckohormoner/adrenalin.
Men med halvstor bebis som behöver mer går det lite ... sisådär.

Författaren Sofie Sarenbrant bloggade förresten skitbra om hur det är. Författarlivet. Paradoxen att det tar så mycket tid och energi, men att nästan alla måste jobba med annat också för att få mat på bordet.
Försöka leva i två år på ett par månadslöner? Oh yes, igenkänning.

(Inte för att jag klagar dock. Fattade ju innan att det var så här.)

Pojken och kakan.

Ja jäklar vilken söndagsfika det blev för oss.

Jag omvandlade det där sega goa cookies-receptet för det är för stor sats för oss (dom är som godast inom 2 dagar).
Detta blir 16 medelstora:

Sikta 125 g vetemjöl
1/4 tsk bikarbonat
1/2 tsk salt
2 tsk vaniljsocker eller essens efter smak.
Rör ner 12 grovhackade paranötter samt några rader grovhackad vit och mörk choklad, samt en näve chocolate chips efter smak.

I annan bunke blanda 80 g mjukt smör väl med med 60 g strösocker och 80 g mjukt brunsocker.
Jag tar även en tesked sirap för extra knäckighet.
Rör ner ett ägg (ej jättestort).

Blanda ner våta mixen i torra blandningen. Rör väl med träslev.
Klicka ut på gladpack, sno ihop till en korv lite tjockare än en gurka.
Frys i minst 40 min, eller kyl längre.

Skär rejäla skivor och grädda på silikonunderlägg 180 grader ca 13 min.
Två plåtar behövs, dom flyter ut.

Viktigt: Låt vila i 5 min på plåten, flytta sedan till kallt galler för att svalna helt.
Det är då dom blir sega i mitten!

Det blev så höstligt här igår

så jag kände mig liksom inspirerad.

(Och så bad dom mig väldigt vackert också.)

Fredagsgodis: Bibblor.

Pax för denna.

Okej, har twittrat detta också, men det är för fint för att låta bli.
Njut här.

Trevlig helg!

Syskonkärleken.

I morse:

"Hällo bäjby!
I like you,
I like you,
I LOVE YOU."

Och aldrig att hon kollar på någon med sådan kärlek i blicken som när hon spanar in honom.

Den iskalla förlamningen.

Jag hör direkt på tonen att något har hänt.
Samtal från förskolan.
Sekunderna blir sega som sirap.
Jag vet utan att kolla i en spegel att jag har blivit helt genomskinlig. Adrenalinpåslaget är så starkt att magen krampar.

Misstänkt armbrott på pojken.
Lättnaden.
Lättnaden.
Att det inte är något värre.

Det var inte ens någon stor olycka, han bara kröp ur ett lektält inomhus och vred till armen lite dumt, fick den under sig. En timma senare är han fortfarande ledsen och armen är slapp. De nyklippta små naglarna har tryckts in i magen, där är små blodiga skåror. Förskolan tycker att hämtning och sjukhusbesök är på plats.

Förberedd på 3 - 4 timmars väntan med honom. En ihoprafsad kasse med mjölk och flytande smärtstillande, en leksaksbil, en nalle, våtservetter, tre favoritböcker. En liten chipspåse.
Men det finns en barnakut och väntan blir kort.
Röntgen från handleden upp till axeln. Stora projicerade nallar snurrar i taket, pojken sitter blickstill och kollar fascinerat, E gråter av lättnad.

I väntrummet leker vi med en 1,5-åring som hjälper Felix att stänga dörren till den roliga ambulans-trampbilen för han vill fortfarande inte använda vänster arm.

Men sedan säger doktorn att allt är bra och vår pojke får en guldstjärna på tröjan och sina chips och då fungerar armen ypperligt.

Nu sover den lille och mannen dricker vin i stora djupa klunkar.
Och jag gråter av lättnad.

Kökspyssel,

bak och mat och sån terapi ligger definitivt på hyllan för tillfället.
Tycker det blir för varmt och allmänt äkligt på sommarn.

Dom skriker efter kanelbullar här hemma som om jag vore nån annan hemmafru och det är ju smickrande ("Wow har du bakat dom här SJÄLV?" citat DNs fotograf) men det får vänta till diverse lämningar och jobb är klart. Typ till oktober kanske. Festivus börjar ju då i och med Halloween. Gött.

Fast jag kan ändå inte låta bli att kika in hos Bakerella. Ingen är mer innovativ och passionerad. Ingen tar finare bilder. Alla andra som ger ut en boook (eller tre) om "godsaker" härmar henne skamlöst.
Men det finns bara en Bakerella.
(Och nu har hon även fått en njure av sin mamma och mår bättre. Då blev jag glad.)

P.S. Jag ljuger. Kom jag på nu när jag såg hennes senaste inlägg.
Vi gjorde faktiskt chocolate chip cookis när det regnade i somras.
Blev ASBRA, sega i mitten, typ Millie's Cookies.
Detta recept som jag hittade av en slump. Fast 25% mindre socker och mycket mindre chocolate chips, samt rullade till en korv i gladpack, kylde över natt och skar i skivor annars rinner dom typ bort på plåten. Lite fiddly men så värt. Brunt socker är grejen.
Nästa gång tar jag lite mer vanilj, salt och hackad vit choklad. Vi körde även med grovhackade paranötter.

P.P. S: Och än-tli-gen fick jag svar på den stora frågan om skillnaden mellan bikarbonat och bakpulver:
"Baking powder and bicarbonate of soda are the two most common leavening agents in cookies. Bicarb is simply bicarbonate of soda, while baking powder is a combination of bicarbonate of soda plus cream of tartar, an acidic ingredient. Bicarb neutralises the acidity of the dough, allowing the cookies to brown in the oven. Since baking powder already contains its own acid, it will not reduce the acidity in the dough, and the resulting cookies will be puffier and lighter in colour."

Dagens osanning

Felix tecknar huvudfotingar på löpande band nu.
Om dom har glada munnar är det "mamma".

Udda.

Men barn skapar väl sin egen verklighet antar jag.

Började spela

L.A. Noire lite igår.
Hittills mycket suggestivt och bra. Toppen som par-spel. Älskar att det är mer klurighet än fajter, älskar eran de valt. Att man börjar som uniformerad konstapel och jobbar sig till detektiv. Genom ett svunna dagars Los Angeles fyllt av glamour och sjask, korruption och hjärntvättande vetenskapsmän, trasiga unga soldater och galna frimurare.

Tänk, att jobba som romanförfattare/manusförfattare inom dataspel. Undrar hur det är. Eller skådespelare! Det gör ju sån himla skillnad när storytellingen och rösterna sitter. Nästan mer än det visuella ibland.
Åh, jag skulle vilja praoa hos Rockstar.

(Red Dead Redemption kunde vi aldrig avsluta. Felix pajade skivan i ett obevakat ögonblick förra året. Men ska låna ett av nån. Måste spela alla Rockstar Games. Måste!)

Födelsedagspresent till mig själv.

Ena lita tantaskål te' ena lita tant.

Jo jag har en fråga om True Blood.

Det där med folk som blir hooked on V.
Människor som knarkar vampyrblod alltså.

Varför blir inte dom personerna helt kåtkära och får starka band till den vampyr som gav blodet?
(När man köper lite V i ett rör av en knarklangare typ.)

Eller blir det bara sådär intensiva förhållanden om en människa är dödens lammunge? Och en vampyr bestämmer sig för att rädda den individen och mata den av sitt blod personligen?

Jag fattarn'te riktigt här. Eller så har jag glömt.
Reglerna.

Skriv inte det du tror

skrämmer andra. Skriv så du skrämmer dig själv.

Var det nån som sa.

Ja jag är i alla fall jävelrädd på nätterna för tillfället.

Mvh,
Madame Nervo

Cletus the Foetus no more.

Vad fan hände här egentligen Greta?

För sex månader sedan var du ett tillknycklat ynk på 2,3 kg.

Nu kan du krypa som G I Jane, käka gröt och riva ner mobilen.

Sover dessutom 20:00 - 07:00.
(Med en liten vakenpaus 01:00 - 03:00 så här mitt i tandbrytningshelvetet, men ändå.)

Research.

Hu.

Det här med att Svenska Brödförbundet

eller eller vad ni heter, att ni i veckan hade er PR-gubbe att skriva en insändare i SvD om att man inte blir tjock av bröd. Utan att man blir tjock av att missbruka mat.
Typ.

Okej, men jag tror ni har missat ett litet trick där på Svenska Brödförbundets PR-avdelning.
Bara en tanke. Nåt jag tänkt på.
Här kommer mitt tips till er, alldeles gratis:

Döp om er.
Till 'Team Carbs'.

Tjena alla monsterdiggare.

Hej!
Tack för fina kommentarer på förra inlägget, det värmer.

Ja vilken jävla sommar va.
Inte för oss, men för många andra.

För oss har det varit en studie i att bara göra det absolut mest nödvändiga.
Plus ett bröllopsdagsfirande (ovan).
För lite party är alltid nödvändigt, ja?

Det har varit mycket roffande, roffande av skrivtid alltså.
Känns sådär mellan varven.
Skulle väl hellre hänga med baaarnen lite mer ibland kanske, men så här är det ju för alla arbetande föräldrar. Vi har det bra ändå. Flexibelt. Inga resor.

Skrivprocesserna är och har varit intensiva och diverse redigeringar pågår. Det är väl så här det är nu helt enkelt.
Men prematur Greta + underbar/trotsig Felix = inte idealt. Mammi är icke den vassaste pennan i skrinet alla dagar. Tur att alla har varit friska och att vi har jobb. Tur att ingen har googlat 'skilsmässa' på flera veckor (hoppas jag).

Jobbet då. Älskade, älskade drömjobbet:
I januari 2012 kommer min nya Maja Grå-roman 'Tistelblomman'.
Spoilervarning om du inte läst 'Döden på en blek häst', eller är som jag och aldrig vill veta ett skit om handlingen i förväg, men här finns lite mer info.

Och i typ maj 2012 kommer min allra första ungdomsroman ut, på Bonnier Carlsén.
Har definitivt fått mersmak på att både läsa och skriva YA. Den 13-åriga läsaren verkar vara en underbar läsare.

Och så kommer det en skräckantologi som jag är jättemallig att få vara med i.

Och 'Döden på en blek häst' kommer ut i Tyskland fram emot nästa jul.

Och Ari Gold, nej E menar jag, menar att jag inte får ta foten av gaspedalen när det gäller bilderböckerna heller.
Nä nä.
Kan jag gå och pinka lite först bara tack?

Skrivandet som yrke och hantverk har jag tänkt en del på förstås.
Speciellt när det har gått mindre bra.
Det blir skit och ingenting när jag inte kan höra vad folk säger (i ett manus). När jag är för trött och dum i huvudet och inte orkar se vad de ser. Inte orkar böja mig, gå varvet runt, lyfta upp och kolla bakom kulisserna.
Värdelöst. Då vet jag att jag har pressat för hårt.
För då måste jag liksom sitta där och hitta på vad som händer. Konstruera nåt bara.
I stället för att lyssna in mot berättelsen, försöka förstå den.
Då blir det inte fiktion längre, då blir det pure hittepå.
Skillnaden är enorm och den stavas: Dålig stilistik. Övertydlighet som inte kan övertyga.

Tur man kan fixa text som inte riktigt funkar. Ingenting kan man ju som sagt inte fixa.

Och i förrgår hände nåt sällsynt.
Satt och läste ett omjobbat kapitel och när jag gick på toa längtade jag liksom tillbaka.
"Åh, jag vill läsa mer!"
Hade glömt i två sekunder att det var min egen textjävel.
Och jag gillade den.
Sällsynt, som sagt.

Hur har du haft det?

P.S: Jag kommer till Bokmässan i Göteborg torsdag eftermiddag - söndag förmiddag. Återkommer med hela mitt program när jag vet.
Kom och säg hej till mig snälla!