fredag 18 november 2011

LÅÅÅNG pausfågel nu.

Jag ger dig: Mitt mini-mini-pepparkakshus på rund knäckemacka.

Inser mina begränsningar.
Deadlines som krockar.
Saker som ska tryckas. Sista handpåläggningen. Nerver. Sista chansen att fixa sådant som inte riktigt sitter. Tacksamhet. Kritik och raka rör.
Fokus.
Fokus!
Allt är ord, känslor, platser och stämningar.
Nu jävlar.

Vi ses igen 10 december.

Drömmer mig tillbaka


till den enda skrivarkurs jag gått, på Corpus Christi College i Oxford.
Fast då hade jag redan fått min första romaaan antagen.

Vi hade just flyttat hit, bodde i princip mitt emot college då (hyrde), och väntade på att få flytta in i huset vi köpt. Det var en väldigt vintrig vår som synes.
Och jag tecknade Snoring Beauty som en galning.
Och skrev på Döden på en blek häst som en galning.
Och blev gravid (med Felix) runt midsommar.
Släppfest för Styggelsen den hösten, då åkte vi till Sverige.
Ett overkligt år.

Jag fick kompisar på den där kursen. Det var fint. Och så fick jag träffa Joanne Harris och P D James och flera andra författarstjärnor. Inspirerades att skriva direkt på engelska. Kände att jag faktiskt kunde det.
Och collegemiljön ... alltså, det är ju något speciellt.

torsdag 17 november 2011

Har ätit tre.


(För visst är den en sådan damen suger på nedan?)

Dagens mål:


Synopsis på ny romaaan.
Nope.
Tar tillbaks.
Annat måste komma före.

P. S. Camilla Läckberg hade rätt: Elizabeth Georges bok om skrivande; Write Away, är riktigt läsvärd.

tisdag 15 november 2011

Stopp, tänk.


Det blev motsatsen till NaNoWriMo för mig i år.
Jag plöjer inte på med en massa ord om dagen.

Försöker i stället tänka på stommen och berättarstrukturen.
Stämningar, röda trådar, karaktärernas motivation.
Vad, vem, hur och varför?
Grundtonen i min nya berättelse.

Det där som jag inte vill ska synas utan anas. Den riktiga historien, under ytan.

Och jag tänker på avgränsningar.
Skissar, gör mind maps.
Bollar plotten med maken.
Vi tycker att vi har lite bättre koll numera, vi har fått "förläggarblick" för när det blir för mycket, för spretigt. Då skalar vi av, redan på synopsis-nivå.

Jag planerar studiebesök.
Bollar perspektiv, person och tempus med medarbetarna på förlaget.
Får bra råd.
Läser böcker om skrivande och blir inspirerad.

Men vet också att i slutändan är det upp till mig. De små grå, och sittfläsket.

Att jag kan göra vad som helst - bara det funkar.
Blir lite nervös av att tänka så. Nervös på ett bra sätt.
Ibland glittrar det till och jag tänker "Åh, det där gillar jag själv!"
Och då vet jag att andra också kommer att göra det.
Inte alla förstås. Men några.

"Författaryrket är en tredjedel att skriva, en tredjedel att läsa, en tredjedel att tänka."
Ungefär så skrev Lina Forss nyligen.
Det tyckte jag var bra.

måndag 14 november 2011

En sådan dag

när jag till slut fick ryta åt mig själv i spegeln, högt, på bred västgötska:
"Männ va faan, ryck öpp däj, dä ä ingen som har dött."

Sedan tog jag på mig jättemycket ögonsmink (blev fult, men också spännande) och kände en viss stolthet blandad med skam över att jag inte längre är så kontrollfreakig:
Jag glömde bort att det var svenska Fars Dag igår.

söndag 13 november 2011

lördag 12 november 2011

"How to write mysteries"

av Shannon OCork.
Läser jag om just nu.

Många böcker om skrivande är i princip värdelösa.
Inte denna. Verkligen inte.
Jag hade glömt hur jefla kul och matnyttig den är, även om jag nu inte skriver regelrätta "mysteries" (deckare?) efter formula. Inspirerande helt enkelt.

Jag köpte min bok bättre begagnad på Amazon.
GULD värd om du vill skriva nåt spänning/mord/deckar-relaterat med siktet på utgivning.
*tips*

Dagens köping:


-Mjukismaterial.
-Marinblå.
-Paljetter!
-ÄRMAR!
-240 kr.
-En 50-årig konsument med stl 40-42 har givit den "fem av fem" stjärnor i recensionen - "I just didn't want to take it off!".

What's not to like?
Hej december.
Hej ljusslingor och mysjazz och paté och bubbel.
Hej polkagriskäppar och knäcka nötter och Christmas Specials på TV.

(Hej kliande hals?
Nej. Jag väljer att lita på konsumenten ovan.)

fredag 11 november 2011

Kära november,


We are killing you softly.

Not the other way around, m-kay?

Reklam från Studentbostäder i Oxford.


(Ursäkta om jag bloggat detta förut. Kan ha gjort.)

torsdag 10 november 2011

"Lamt hår

och praktisk jacka - herregud, du skulle inte kunna se mer svensk ut."

- Min man
("Emmet - smart kille. Och oerhört dumdristig."
- Min pappa)

Man ska inte gnälla

men är det bara jag som tycker att den hyggliga sovrutinen man hade kraschar totalt i och med tannabrytningen?
(Som i o f krockat med första stora höstförkylningen för lilla G?)

I natt gick jag och la mig 22:00 och var uppe och vankade med henne, gallskrikande trots maxdos painkillers + nattamat,
23:30 - 01:15
02:00 - 03:00
05:00 - 07:00
när jag släpade mig ner till E & F och sa "TA HENNE (innan jobb/dagis) JAG MÅSTE SOVA EN TIMMA JAG ÄR REDO ATT DRÄPA MIG".

Adrenalinpåslaget i ens egen mage efter allt det där skrikandet alltså. Man mår ju illa. Somna om själv efter ett sånt race (eller tre)? Ööö, nä.
Empatin för hennes plågor? Sjunker, tyvärr. I takt med att timmarna går. Man avskärmar sig? Och skäms.

I vanliga fall räcker det att buffa'na lite när hon vaknar. Kanske en liten slurk vid 2 - 3-tiden fortfarande men somnar om bra.
(Hon sov som regel 19:30 - 06:30 med max en timmas vakentid under natten - men den tiden kanske är förbi nu?)

Jaja.
Hon lever och jag med.

onsdag 9 november 2011

Nej nu skiter jag i det här

och går och tar en pub-lunch.

tisdag 8 november 2011

Som vi har övat alltså.

Syns vi?

Dagens bekännelse.

Är så satans sugen på att börja julpynta.
Inte tomtar eller granar eller så, men några ljusslingor kan man väl få klämma upp?
Nu när det är så mörkt och dystert och allt?

Nån mer som är på?

(Tante Jul, du räknas inte ;-)

måndag 7 november 2011

Jag i mitt esse: Sagotanten.

Och sonen är så jääävla impad av mitt engagemang.
Not.

Jaja.
Man blir aldrig profet i sin egen mellangård eller hur man nu säger.

söndag 6 november 2011

Leva på att skriva?

Jag har bara fuskat lite som skribent i tidningar. Sålt texter till tidningar alltså.
Skulle aldrig kunna kalla mig journalist eller krönikööör.
Jag gav mig in på det lite för att "varför inte?"/inget att förlora, och dels för att jag hade nån konstig idé att det kunde se bra ut i följebrevet till mitt debutmanus att jag publicerat texter i Aftonbladet.

Det var väldigt lärorikt.
Om man tänker sig ett skrivande liv där man livnär sig på små och stora frilansuppdrag kan detta absolut vara en verksamhet.

Jag vet att vi har flera publicerade författare här som också skriver för tidningar och kan detta mycket bättre än jag. Dela gärna med er av tips please!

Och här är en intressant fråga + svar som jag lånar från Charlotta Flinkenbergs blogg:

"Hej Charlotta!
Jag har tusen frågor till dig om att frilansa, ska försöka korta ned dem ;-) Hur gör man för att frilansa?, är det "bara" att skicka förslag till tidningar på idéer som man har? Måste man ha något speciellt? ( läste någonstans om F-skattesedel) Måste man ha utbildning, liknande? Hur gjorde du när du frilansade? Räcker det att jag skriver eller ska jag fixa med desingen på artikeln också? Kan man livnära sig på frilansandet?

Kort sagt vill jag ha lite tips angående frilansandet och hur det funkar att jobba som frilansjorunalist, gärna tips på utbildning/ annan väg att gå!

Svar:
Du behöver inte designa, alltså layouta själva artiklarna du vill sälja, det är överkurs och dessutom har tidningarna egna mallar med typsnitt mm som du inte känner till. Men ett tips är att underlätta så mkt i övrigt du kan för mottagaren/beställaren. Kom med förslag på bra rubriker (lämna gärna tre olika förslag), skriv en smart ingress, ta ut ryckcitat, håll brödtexten korrekt med bra textflyt, håll dig till rätt längd (skriv varken för kort/långt, det innebär bara onödigt merarbete för den som redigerar). Erbjud artikelidéer som är unika eller krångliga/för tidskrävande att göra för tidningens ordinarie redaktion. Undvik att föreslå krönikor, tro mig: du ska vara bra begåvad för att lyckas försörja dig på sånt. Skaffa F-skattesedel, det blir annars besvärligt för uppdragsgivaren att arvodera dig. Och håll deadline! Någon särskild utbildning krävs inte om du redan är en skicklig skribent med bra roddartalang som inte är lat. Du kan absolut försörja dig på att frilansa, det har jag gjort. Lycka till!

En vän kommenterar

att E ser fräsch ut.
E: "Ja, jag har faktiskt gått ner 10 kg på 6 månader."
Vän: "Wow! Hur gjorde du?"
E: "Jag slutade käka fikabröd på eftermiddagarna."
Vän: "WHAT? Du åt fikabröd - på eftermiddagarna?"

fredag 4 november 2011

När gestaltandet är kämpigt

brukar jag tänka på vad Lukas Moodysson sa i Babel i samband med sitt senanste romansläpp.
Ungefär så här:

"Det är så himla skönt att skriva jämfört med att göra film. Det är liksom bara att ... skriva ner det. Vad man vill. Men som regissör ska du göra allt; hitta rätt plats, rätt skådespelare, rätt väderförhållanden, rätt tajming, få skådespelaren att göra som du har tänkt dig, tänka på hennes säkerhet ..."

Åh, det blir så befriande med det perspektivet. Jag kan bara ... skriva't: En kvinna i långa kjolar som springer över en ranglig bro i mörker och hagel.
Behöver inte casta skådespelerskan. Behöver inte skaffa helt rätt långa kjolar. Inte hitta den perfekta bron, det perfekta mörkret, det perfekta haglet. Inte hjälpa henne hitta nyckeln till rollen, inte oroa mig för att hon ska halka.

Eller en riddarborg i ruiner.
Eller en sällsam barn-armé med mekaniska armar.
En huvudlös kusk.
En fuktig, ogenomtränglig regnskog.
En talande babian.
En nyckelpiga stor som en folkabuss.

Bara att skriva't.

torsdag 3 november 2011

Öka! Öka!

Än hinner du.
Skriva en skräcknovell i Lovecrafts anda och tävla med den.

Vi ska ha en vinnare från våra led, jaaaa????!!!!

Fesk.

Oj.
Kom på vad jag har ätit de senaste två dagarna:

Tonfiskröra.
Torsk.
Sushi.
Fiskgratäng.

Jag behövde, uppenbarligen.

Funderar på årets julkort.

Jag låter alltid trycka upp och skicka ut ett till mina samarbetspartners i egenskap av illustratööör.

Denna bild inspirerar visserligen, men jag har bestämt mig för något mycket enklare, i kyliga färger i år.
Kanske något super-duper-gulligull-sockersött.
"Shamelessly girlie", som min redaktör här säger.

onsdag 2 november 2011

Soluppgång

över Oxford.
(Från Es cykelväg till jobbet.)

Inte så illa ändå.
Där har jag promenerat mycket och tänkt på Maja, Jack, Nikita och alla andra i Döden på en blek häst.
Sett dom framför mig, sett dom på riktigt. Följt efter.

Novembervardag här.
Barnen, rita, skriva. Barnen, rita, skriva. Barnen, rita skriva.
Och snart slutredigera Tistelblomman.
Hu - bävar för hur mycket det ska bli.

Den ständiga ovissheten är ganska utmanande i det här jobbet.
Varje dag undrar jag om jag kommer att få något positivt besked eller inte.
Du som skickat in ett manus och sitter och väntar på svar förstår känslan.
Och så är det - hela tiden. Det tar aldrig slut. (Även om det förstås blir lättare när man väl etablerat sitt författarskap och har en relation med förlaget. Men ändå.)

Vad kommer dom tycka? Blir nya projektet antaget? Hur mycket ändringar? Hur snart behövs illosarna? Kommer jag att sälja till några andra länder? Vad tycker förlaget om mitt förslag till PR-aktivitet? Kommer jag att få stipendiet jag sökte? Blir det några recensioner? Bra eller dåliga? Får jag komma ut i pocket? Blir mitt nästa projekt antaget? Kommer läsarna att gilla det? Kommer det in några pengar det här kvartalet?

Och jag kan säga så här, att varje gång jag får ett snällt email eller en kommentar som rör jobbet; att någon fått ut något av det jag försöker göra, då är det som att vinna högsta vinsten. Då är det värt precis allt.

tisdag 1 november 2011

"Plot is characters under stress.

Plot is characters under stress.
Plot is characters under stress."

Har jag gått och mumlat idag.
För tamejfan om inte nåt nytt börjat spira ändå.
Ett frö, några starka scener.
Underströmmar jag gillar.
Det glittrar lite, kort sagt.
This I can work with.

Och vad fan, jag har ju ändå bara skrivit två romaner i år, och fött en endaste liten unge.
Hinner man klämma en till?
Ja, bok alltså.
Det är ju ändå NaNoWriMo.

Julklappstips: Leksaksspis.

Med små byttor och grytor.
Gud vad dom leker med den.
Felix har grejat med den varje dag sedan han fick den för typ 1,5 år sedan.

Varning för den vi har dock;
retrostil och liten, heter "Honeybake".
Jättesöt.
Och jättedålig kvalitet.

En trevligare bild bara.

För jag orkar inte se den där otäcka längre.