söndag 1 januari 2012

Hon har inget skyddsnät.


Så hette en sång min lillasyster och jag hittade på.
Melodin var Trädgårsdags, eller Ballade pour Adeline.
Vi brukade sjunga den andfått medan vi gungade vansinnigt högt.

Vill inte spela på någon gråtfiol här, och är absolut inte bitter över min uppväxt med massa, massa böcker och massa, massa skratt, konstanta sommarjobb och extrajobb (ofta lika roliga som vedervärdiga), husvagnssemestrar och ett restaurangbesök om året (pizzerian i Byxelkrok, jag och min syster fick dela en capricciosa och en coca cola).

Men som jag försökte förklara för någon när jag pluggade:
"Det gör något med en.
Om man liksom bara har ... sig själv, ekonomiskt.
Hand to mouth.
Och hur mycket någon än skulle vilja hjälpa en så kan det bara handla om ett par tusenlappar.
Detta gör något med en som ung.
Med ens val.
Man tar inga risker, blir ganska ... safe. Det finns inte alltid tid och energi till så mycket kreativa experiment precis."

Hon har inget skyddsnät är en förbannat mycket bättre titel, non?

8 kommentarer:

Tante Jul sa...

Æsj, det der kjenner jeg meg vanvittig godt igjen i... Har aldri hatt startkapital, har aldri våget; jeg har en middelmådig utdannelse som gir meg middelmådige jobber, årslønnen min er vel 70 tusen under landsgjennomsnittet på tross av at jeg har studiegjeld som kunne tilsi en doktorgrad. Men jeg har alltid hatt en jobb, er (nesten) aldri forsinket med regninger og veldig ordentlig i så måte.
Men jeg tror absolutt at litt mer økonomisk trygghet i barndommen(les: det å ikke måtte tenke på penger fra jeg var ganske liten) ville gjort meg til et modigere og - kanskje - mer fremgangsrikt menneske.

Men nå er det opp til meg selv å endre på det, og det akter jeg å gjøre! Hmpf.

Magnus sa...

Fast - och här vet jag väl inte alls vad jag pratar om egentligen - om man kört utan skyddsnät under de första, formande åren, och sedan får fatt i ett och kör på med det ett tag, kan det inte vara så att man vet om att man kan köra utan?

Jämfört med en som alltid haft skyddsnät - man kanske måste vara djärvare för att riskera det?

Carina sa...

Känner igen!
Känner du kanske igen det här... hittade ialla fall dig på en liten bild om du scrollar ner. Ber om ursäkt för sökorden. Vår verklighet!

Emmy sa...

Jag förstår vad du menar. Kan använda samma ord för min uppväxt. MEN vissa av oss (jag är född 1980) tog oss iväg och upptäckte livet och verkligheten medan andra gjorde allt enligt manualen. Så friktionsfritt som möjligt. De tål inget idag när livet kommer ikapp. Så det finns olika typer av skyddsnät. :)

Och om man får generalisera, är min erfarenhet att flera av de som haft allt förspänt inte alltid varit tillräckligt motiverade. För allt löser sig liksom, jag går och fikar och köper nya byxor istället. Lite hocky som du skulle säga :)
Fint inlägg som var trevligt att spinna vidare på.

Amanda sa...

Absolut, det finns ju olika typer av skyddsnät man kan få med sig i kappsäcken.

Klart man (=jag) kan bli lite avundsjuk på dem som aldrig behövde ta studielån och som curlas långt upp i medelåldern. Men på samma gång ... vill jag byta? Mjä.

Johanna Wistrand sa...

Som student? Jag lever ur hand i mun sedan många år, som ensamstående mamma och egenföretagare inom området kultur. Är medelålders. Det präglar en. Man lever ständigt med kniven mot strupen.

Johanna Wistrand sa...

Och uppvuxen med en ensamstående mamma med 4 barn och kläder enbart från Myrorna till oss (som hon valde).

Amanda sa...

Absolut Johanna, detta är inte alls specifikt för studietiden, men det var nästan först då jag träffade en del goddagspiltar och såg hur lätt (?!) somliga hade det.

(Och hur otroligt lite de ofta gjorde med sina privilegier, hähä)