lördag 21 januari 2012

Mållös.

Idag blev jag chockad.
E sa så här:
"Du, jag tycker att vi skiter i att ge barnen något på sina födelsedagar. Tårta och ballonger räcker så bra liksom, och det de får av andra.
Istället vill jag att du köper dig något, som en present från mig. Nåt totalt opraktiskt och lyxigt, som är så långt från hemmasunk och småbarnsvardag man kan komma. Nåt du kan ha på dig när du är ute på nån speciell jobbgrej, eller om vi hittar på något bara du och jag i den avlägsna framtiden. Vad sägs?"

Cue: Jag lipar.

Och undrar: Vem är du och vad har du gjort med min man?
Detta är alltså människan som givit mig två (2) presenter under 10 år. Aldrig en blomma, inte ens när vi fick barnen. Aldrig en mors dag-present.

Det ena jag fick var ett jätteäckligt underklädes-set (behån var genomskinlig med halvkupor + för stor och trosorna för små, no shit) som examenspresent från illustratörsutbildningen (?!) samt, när vi var nyyyförälskade; Ta-daa: Ett telefonkort.

P.S: Inser att jag ljuger och skäms gruvligt: Han gav mig även sin avlagda bärbara dator i tidernas begynnelse. Skitbra gåva, jag menar det.

9 kommentarer:

Maria Turtschaninoff sa...

Jag blev lite lipig själv när jag läste.
Min make var super på presenter när vi träffades - och jag menar otroligt bra, i klassen: "ett halsband bara för att det är fredag".

Det har gått utför sen dess...

Åsa Hellberg sa...

Haha

Anonym sa...

Jag fick en byggfläkt i julklapp... Mannen ville bara kunna låna den ibland. Vad ska jag med en sån till?

Amanda sa...

ja gud
förlåt generaliseringen men män och deras "gåvor", det är fan tragikomiskt

ARILD sa...

Ja, jag höll på att få en biljett till en hockeymatch igår. Måttligt intresserad, men OK tänkte jag. Då ångrade han sig eftersom det KUNDE bli en match utan betydelse.
OK... tack ändå liksom. Det är ju tanken som räknas, eller hur?

Amanda sa...

Mmm ... hockeybiljett till en match utan betydelse har ju alltid varit en legspreader.

Anonym sa...

Dimmorna lättar för dem ibland..
Hmm... Byggfläkten slog väl ändå alla rekord? Då skulle jag oroa mig för vad han inte berättat.. Fukt i källaren eller? Min karl är också värdelös på gåvor. Det är som om en omtänksamhetsskruv fattas där. Jag älskar att lista ut vad människor behöver/vill ha och att ge dem det. Det är ju ett enormt nöje. //Anne

Amanda sa...

Exakt, exakt Anne.
Och om man inte ens orkar 'lista ut' något så är det ju så LÄTT (?!) att ge med lite guldkant? Nä tydligen ej ... But hey, I'm not bitter, I glitter.

Jag är En Lisa... sa...

Ja, det är du och Sarah. Fortsätt glittra!
Hemma hos oss är det tvärtom. Min sambo är super på personliga gåvor, jag: not so good. Ville bara göra ett inlägg i debatten.