lördag 25 februari 2012

Det o-så-viktiga följebrevet?

"Följebrevet! Det vill jag ha tips om."
Från Anneli.

Svar:
Ja du.
Jättebra fråga.
Föjebrevet är ett viktigt kommunikationsverktyg mellan dig och ditt blivande förlag så det är värt att lägga lite möda på, men inte värt att få ångest över. Kan du skriva ett helt manus, som du förhoppningsvis brinner för, då ska det inte vara några större svårigheter.

Tänk kort men innehållsrikt eftersom du vill visa förståelse för manusgruppens pressade arbetssituation. Och säljande, eftersom du vill stajla dig. Du ska ju bli författare, du kan detta med ord inte sant?
Och du, inga fina papper, inga idolbilder på dig själv, inga förslag till omslag. Rent och proffsigt. Sälj med orden.

Några få meningar ska alltså säga massor. Vara värdeladdade.
Ja det är väl det som är utmaningen.

Följebrevets uppgift är att svara på två frågor i ett par meninger:

1) Vad är det här för ett slags manus?
(Du vill förmedla: Att det är en välskriven och bra text som handlar om X och absolut lockar till läsning - och antagning!)

Utmaning: Att beskriva sitt eget manus på ett kortfattat och intresseväckande vis.
Inte helt lätt. För mig låg det nära till hands att kolla på hur förlagen själva definierar sina titlar och "härma" det lite.
Kolla här och här till exempel.

2) Vem är den här skribenten - och, helt kort, hur fick hen idén?
(Du vill förmedla: Att detta kommer från en trevlig, vettig person som man från förlagets sida kan samarbeta med. Att du fick idén för att du älskar Game of Thrones, eller när du jobbade på H&M, eller såg en dokumentär om balsameringar är inte alls för banalt, det är perfekt att skriva.)

Okej, här kommer mitt exempel på ett (fiktivt) följebrev.
Ta till dig eller förkasta, men jag tror att något i den här stilen är gott nog:

----

Förlagets address i ena hörnet
Din address i andra hörnet

Göteborg 25 Feb 2012.

Hej!

Tänk om svaret på livets stora gåtor finns i en karamellbutik i Haga?
"Sockerpullor och sega gubbar" är en varm och halsbrytande skröna om kärlek, magi och kolakokning. Berättelsen är "Chocolat" möter "Hundraåringen" och den utspelas i 1950-talets Göteborg. Jag bifogar manus här, tack för att ni vill läsa.

Jag heter Jan Johansson, är 43 år och gymnasielärare i svenska och engelska. Jag har gått skrivarkurs med Barbara Voors och vunnit hederspris i ICA-Kurirens novelltävling. Inspirationen till det här manuset kommer från min mormor som tidigt lärde mig vikten av äkta vaniljstång och tjockbottnade kastruller.

Jag har också skickat manus till Norstedts och Piratförlaget.

Med vänliga hälsningar,
Jan Johansson

2 kommentarer:

simona sa...

Jättebra tips och råd - jag skrev en rad på min blogg, oxå.

Kraaaam!

Alexandra Alexandersson sa...

Kul att få läsa alla frågor och tips! :D Inspirerande!