lördag 25 februari 2012

Modet!

"Hej!

Om man får svar från ett förlag som säger att de är intresserade om man kortar texten lite. Och så kortar man texten. Och sedan blir man sittande med den kortade texten och darrar. Utan att våga skicka iväg. För nu har man försökt och försökt. Gråtit, svettats, blödit. Det är så nära men kanske också så långt ifrån. Himmel eller helvete. Himmel eller helvete.

Finns det något mer man borde göra? Låta någon korrläsa? Betala lektör? Vad skulle du göra?

(Man är ju förstås jag. Men jag vågar inte vara i den där läskiga sitsen just nu.)

Tack för att du delar!"

Svar:
Jag förstår dina känslor.
Men.
Antagna och utgivna författare har också varit där. Gråtit, svettats, blödit.
Och de vågade!
Jag vet, man erbjuder sitt hjärta på ett fat i princip. Så känns det. Och man tar då risken att få det ratat, kastat på golvet. Om och om igen.
Även utgivna författare får avslag på saker. Detta är en del av jobbet. Det är inte kul men man vänjer sig faktiskt lite. Man får perspektiv.

Du har fått konkret feedback och handlat i enlighet med den.
Skicka in igen för sjutton gubbar, de väntar ju på att se om du kan ta kritik och fixa till din text, och det har du ju uppenbarligen gjort! Du skulle bli chockad om du visste hur många författarwannabees som inte kan/orkar det.
Därmed inte sagt att du har ett kontrakt i en liten ask, tyvärr. Men det vet du. Och du vet också att du inte kan lägga ner nu.
Kram!

1 kommentar:

Anonym sa...

Tack för pepp! Jag håller denna kommentar i handen och gör det. Hoppar. Och hoppas. Skickar iväg.

Jag hör av mig med resultatet vad det än må bliva!

/S