torsdag 1 mars 2012

Ännu en skrivarfråga: Förlaget, författaren, marknadsföringen?

"Hur tror du förlag tänker på författaren?

Vill de ha en person de kan marknadsföra tillsammans med boken eller är det inte viktigt hurvida författaren är en bra förebild eller inte?

Hur ser de på åldern, är det positivt att vara yngre eller äldre när förlagen beslutar om utgivning?"

Svar:
Ja du.
Förlagen pratar en hel del om författarnas USP-ar, så är det bara.
(Unique Selling Points; 'unika egenskaper' lite fritt översatt.)
Vad är mina? Fan vet.
Oxfordbo, skräckförfattare, småbarnsmamma?
Nåt sånt kanske?

En USP behöver inte vara "god förebild" för att vara säljande. En USP skulle kunna vara "provokatör", en annan "röjande rock'n roll-typ". En tredje USP skulle kunna vara "förverkligade sina drömmar på äldre dar". "Grinig men småcharmig gammal gubbe" kanske?

Jag tror att det är viktigt att en USP har stark förankring i vem personen verkligen är.
Alltså; man kan inte fejka en USP, inte i det långa loppet.
Jag skulle t ex inte kunna ha som USP att jag är stolt över att jag har kommit över svår mobbning, eller har ett enormt trädgårdsintresse, för det är helt enkelt inte sant. Det är inget jag skulle kunna sitta i Go Kväll och göra till ett bra inslag, ifall jag fick den chansen.

Varför tänker man då lite i såna här termer ibland?
Jo.
Nu kan jag förstås inte svara för alla förlag, men jag tror att det finns en del gemensamma beröringspunkter i marknadsföringsarbetet.

Något man från förlagets marknadsavdelnings håll ofta jobbar hårt på är att ett författarskap/boksläpp ska få runtomkring-uppmärksamhet i media.
Artiklar, omnämningar, kanske radiomedverkan, kanske t om TV.
Maken kallare det 'plug pieces'.
"En bok ska säljas många gånger, både internt och extrent", är en annan sak jag ofta pratar om med mina engelska författarvänner.

Om man drar detta till sin spets kan det t ex innebära att ditt förlag bjuder journalister på finfika och håller brandtal om vilken spännande författare du är och vilka underbara böcker du skriver; och varför du är heeelt rätt för journalisternas målgrupp.

Och där kommer USP-arna ju väl till pass. Visst, de ÄR generaliserade, men de kan också hjälpa till. De kan hjälpa författaren, och böckerna. Och de kan hjälpa läsarna att hitta nya författarskap = böcker.
Jag älskar själv att läsa intervjuer med författare, finner det otroligt inspirerande med alla olika erfarenheter och vägar till författarskapet.

Om jag då kollar på de artiklar och intervjuer jag fått (eller givit, hur man nu ser på det) så känner jag så här:

1) Tacksamhet över att få synas lite i det enorma bruset (Om det är för att jag anses ha "bra" USP-ar eller ej har jag ingen aning om).
2) Mina USP-ar, som jag skulle gissa att de är, klingar starkt i varenda artikel - och det känns BRA och SANT.
3) Det är kul att få chansen. Jag har tackat ja till allt. Det passar mig som person att jobba med mina böcker länge i ensamhet och isolering, och sedan skifta helt och jobba med dem offentligt, träffa press, bransch och läsare. Om det inte passar dig passar det inte dig.

Sammanfattning:
- Ett kick-ass-manus är alltid kungen, över allt annat. Fokusera på det.
Försök inte springa innan du kan gå. Det där med ev marknadsföring, ev härliga författarbilder och ev USPar kommer senare.

- Att förlagen skulle tänka så mycket på åldern tror jag inte alls på.

Hur känner ni andra?
Jag anar en spännande diskussion.

19 kommentarer:

Nina sa...

Aldrig tänkt på det där med UPS tidigare...

Amanda sa...

Äsch, det är ju mest ett extremt förenklat verktyg för t ex intervjuer och författarpresentation.
Kanske ibland detta vaga som kallas budskap?
Vad man förmedlar? Vad ens verk förmedlar?
En del författare tänker mycket på det, andra inte. Låter verken tala för sig själva liksom.
Men det går inte att komma ifrån att det kan bli en och annan intervju (om man har tur!) och då BLIR det snack om dig som person, utan tvekan. Då kan USPar vara något att falla tillbaka på. Eller så ger det sig narurligt bara!

Anonym sa...

Jag säger precis tvärtemot Nina :-)
Tänk att få svar på en massa frågor som man aldrig ställt! Lika roligt varje gång. Du träffar oftast så rätt i dina svar. När jag ser tex Camilla Läckbergs all promoting innan sina släpp blir jag alldeles matt. Många tycker att hon är en glidare, men vilket jäkla slit.. Jag har funderat om en vanlig dödlig längre har en chans. Om man inte är beredd att sälja ut hela sig och i stort sett bli ägd av bokcirkusen. //Anne

Amanda sa...

Anne, att vara en Garbo och vägra 'bli ägd' eller att vara offentlig kan också vara en USP ... i författaryrket - som i många andra!
Men det har också ett pris.

Sedan tycker inte jag som person att den där cirkusen är negativ, jag tycker den är skitrolig, något av en guldkant i ett ensamt yrke. Är lika glad varje gång jag får chansen. Känner absolut inte att jag säljer ut när jag har en trevlig halvdag med en journalist här hemma som rest hela vägen från Sverige och skriver ett fantastiskt författarporträtt om mig i DN!
Just sayin ... ;-)

Amanda sa...

P.S: Anne, jag är en vanlig dödlig som inte kände en jäkel om inte det framgått...
;-)
Och jag är absolut inte ägd av bokcirkusen, tycker tvärt om att jag har mer att säga till om i mitt nuvarande yrke än någonsin, och har hög konstnärlig integritet.

Helene Hägglund sa...

Hm... För mycket uppmärksamhet kan konstigt nog också bli ett hinder för bokförsäljningen. Jag tyckte jag hade något jag ville ha sagt med min bok, och det tyckte media tydligen också, så jag fick möjlighet att vara med typ "överallt" under de första veckorna efter boksläppet. Mitt förlag räknade med att det skulle bli rusning till bokhandeln efter det, och en viss effekt hade det väl också, men eftersom det var en självbiografisk bok, ansåg många av läsarna tydligen att nu visste de vad de ville veta, efter att ha läst x antal intervjuer där journalisten hade gjort ett fantastiskt jobb. Alltså behövde de inte köpa boken.
Å andra sidan: Därför att syftet med boken var att nå ut till så många som möjligt med min berättelse, var det bra att det blev som det blev.
Sen är det något annat om boken inte är biografisk - då väcker mötet med författaren nyfikenhet efter vad just den här spännande personen kan ha skrivit (jag började först läsa dina böcker efter att ha följt dig här på bloggen ett tag, och nu är jag fast!).
Och du har absolut rätt: Det är kul att träffa journalister, särskild när de har satt sig in i vad man har skrivit och själv reflekterat vidare över det. Så bekräftande...!

Amanda sa...

Mycket bra poänger Helene!

Boktjuven sa...

En bok/böcker/typ av böcker kan ju också ha en USP.

Åsa Hellberg sa...

Jag håller helt med Helene, ovan, och har en likande erfarenhet efter min självbiografiska bok.
Jag var med precis överallt, och det påverkade inte försäljningen av den hårda nämnvärt ... kanske för att ämnet var lite speciellt och mest tilltalade de som också var "drabbade"?


Jag debuterar skönlitterärt nu och fyller femtio veckan innan, så ålder upp eller ned verkar inte spela någon större roll.

Och på tal om ålder; din ordverifiering är svår att se ...:)

Amanda sa...

Absolut! Eller tre, fysa USPar, eller flera.

Lite som den där 15-sekunders verbala pitchen om ditt manus som vi pratat om tidigare. Som kan vara kul att klura på och öva på eftersom du aldrig vet vem du kommer att träffa som kanske är intresserad av ditt skrivande och vill veta mer...

Dessutom kan man återbruka den där pitchen i följebrev och katalogtexter när man väl fått till det.

Men det kan vara svårt, jag vet. Det handlar ju om att sätta etiketter på sig själv och sin grej. Värdeladda.
Exemplet igen:

"'Sockerpullor och sega gubbar' är en varm och halsbrytande skröna om kärlek, magi och kolakokning. Berättelsen är "Chocolat" möter "Hundraåringen" och den utspelas i 1950-talets Göteborg."

Amanda sa...

Åsa, så himla intressant.
Ja det är svårt ibland att förutspå vad som kan få mätbara resultat.
Ta detta med boktrailer t ex. Är det alltid värt jobbet som läggs ner i ren försäljning?
Själv har jag haft tanken tidigare men helt enkelt inte tid och driv och energi, inte heller haft någon känsla för om det skulle ge mervärde att pilla med en egen boktrailer. MEN om jag hade haft tiden och tänkt att "fasen vad KUL att göra en boktrailer själv, skit samma om bara 10 pers kollar och samtliga är mina släktingar", då är det ju något som ger energi. Och "värde".

Måste kolla upp om jag kan göra större ordver! *kisar intensivt mot skärmen*

Åsa Hellberg sa...

Kanske skippa ordverifieringen helt?
Den är onödig som tusan.

Kära Syster sa...

Underbara kommentarer, bra inlägg!

Själv har jag nästan hamnat i läget där jag vill få boken utgiven just för att se vad jag skulle kunna åstadkomma marknadsföringsmässigt. Tycker sånt är skitkul!

/Anna

Anonym sa...

Jag igen... Tack för dina svar Amanda! Jag hoppas verkligen inte att du trodde att jag på något sätt menade något illa eller skrev med tanke på dig. Nej, jag utgick ifrån mig själv. Har valt bort ett offentligt yrke för att jag inte orkade med människors sjuka intresse för mig som person istället för det jag gjorde. Just Läckberg som talar om sig som sitt varumärke har nog avskräckt mig vad det gäller författande. Bokcirkusen kan nog vara trevlig i lagoma mått det förstår jag visst. Fortsätt njut Amanda. Du är så värd det! //Anne

Amanda sa...

Hej igen Anne,

Jag förstår, tack, och jag fattade absolut att du inte menade något illa!
Och jag förstår så väl att det kan framstå som mångast mardröm, detta att vara offentlig och bokens levande reklampelare. Men det finns gott om författare som väljer att inte göra den grejen. En av mina svenska favoritförfattare t ex, är/var extremt blyg och det blev nästan som en USP för henne - inspirerande:
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/blygheten-blev-en-vag-till-forfattarskap_3772917.svd
Kram!

Monica O Kolkman sa...

Nu när jag äntligen fått kontakt med ett förlag (obs! Bara kontakt, inget mer. Ännu) så förstår jag att de faktiskt är intresserade av mer än bara ett väldigt bra och annorlunda manus. Att de faktiskt tittar på vem DU är, vad du har gjort tidigare, vad du sysslar med vid sidan om skrivandet som skulle kunna var till fördel för författarskapet etc etc

Amanda sa...

Optimistiskt grattis till dig Monica!
Jo men så är det nog lite ju. Om jag var förläggare så skulle ju jag vara intresserad av vem författaren är som person eftersom man ska samarbeta så tätt. Gillar man texten blir man nog nyfiken på personen bakom dessutom. Han hen jobbat som modell? Kyrkvaktmästare? Politiker? Städare? Jätteintressant ju!

Och jag skulle ju vilje veta om en blivande författare ev vill/kan vara offentlig, och i vilken utsträckning för då lägger man nog upp marknadsföringsstrategier därefter gissar jag.

Vill/kan den här författaren ge intervjuer, om den chansen kommer, och i vilka media? Inte konstigare än så egentligen.

Anneli sa...

Det är intressant och jag tror att det är något man behöver fundera på under tiden som man skriver, vem man skulle vilja och kan vara som författare.

Författarvisionären Ebba sa...

Intressant!

Själv väntar jag bara på att få delta i allt det där som kommer i skrivandets bakvåg. Jag menar att få surfa på den vågen och anstränga mig en aning för att hålla balansen och svara på alla frågor om min ("speciella") person.

Det där med ålder är också intressant - jag tillhör den äldre gruppen (60) och jag har massor av livserfarenhet - men inte debuterat än. Jag har bråttom - jag har en mängd böcker att skriva ...

Tack för dina intresseväckande inlägg!/Ebba