onsdag 14 mars 2012

Det enda jag vet om föräldraskap:


1) När man väl fått kläm på ett stadium är barnet redan vidare till ett annat.
2) Vissa veckor dagar handlar bara om överlevnad och trygg förvaring. Och det känns inte så härligt precis, men så är det.

Och:
3) 13 månader (ovan) är oändligt mycket trevligare än 0 - 12 månader, no?
För alla inblandade.
Tetta, det är ju en person.
Så nåt måste man ha gjort rätt i alla fall.

7 kommentarer:

Monica O Kolkman sa...

Visst var det mysigt att bära runt på de där gulliga bebisarna, dessutom sov alla gott på natten.
Men annars är jag ingen bebisperson. Jag gillade när de kom över året och blev mer och mer en egen personlighet.

Amanda sa...

Exakt.

cyndi sa...

Och mer och mer person blir det.
Det är då man ser effekterna av trygg förvaring ;-)
Dom kan komma som oväntade belöningar långt senare.

Maria Turtschaninoff sa...

Jag håller såå med. Fast jag just råkade se på bebisbilder och tänkte Åååå så gullig han var!
Men nu. Man kan så småningom kommunicera. I morse myste vi tillsammans en halv timme i sängen, med ansiktsgnuggg och handhållning. Då gör det inte SÅ mycket att han vaknade 05.22...
Hälsar 17-månaderspojkens mamma

lilla S sa...

Det är sjukt att saker verkligen förändras kring födelsedagen. Att det kan vara så stor skillnad mellan 12 och 13 månader fast det är så kort tidsperiod. Min bror blev tonåring bara SMACK samma dag han fyllde tretton!

Malin sa...

Jo, jag är av samma åsikt. Det händer i och för sig mycket under det där första året men å vad jag njuter nu när de är större (4 och 5) och förståndigare och självständigare och roligare. Jag är nog ingen bebismamma utan mer en som gillar att prata. Om man nu kan kategorisera så.

Saltistjejen sa...

Jag skriver under på alla tre nämnda påståenden här.
:-)