måndag 16 april 2012

Årets första leverans.

Nu har jag skickat in årets första manus och nu börjar årets första väntan-på-svar (som är helt odrägligt och den enda boten är att börja på något annat skrivprojekt enligt 'inte-lägga-alla-ägg-i-samma-korg'-principen).
Har verkligen ingen aning om det här kommer att bli antaget, eller antaget med reservationer. Eller om det krävs en stor omskrivning för att det ska bli antaget (och då är det troligt att jag pensionerar av hela projektet innan det ens nådde ut på banan, och tar den smällen i form av förlorad tid och inkomst eftersom annat pockar på och jag inte kan lägga hur mycket tid som helst på vad som helst helt utan garantier).
Får ta det beslutet när jag vet vad di tycker.
Mmm, den härliga författarvardagen.

Det här gick med guds hjälp och en tandborste höll jag på att säga. Nej men med hjälp av att konsumera min egen vikt i ost och vin kanske. Just nu känns det som om min familj hatar mig och jag själv stör ihjäl mig på exakt precis allt och alla.

Kan ju säga så här. Om du har svårt för extrema kast mellan toppar och dalar i tillvaron (och inkomsten!), svårt att ta för dig och roffa åt dig skrivartid, svårt för att argumentera för varför just ditt skaaapande är viktigare än precis allt annat (oavsett om det genererar inkomst eller ej), och lätt får skuldkänslor över din egen otillräcklighet - tänk över det där med skrivaryrket.
Det gör jag just nu i alla fall. Fan, vad håller man på med egentligen?

Hoppas det går över till imorgon. För jag kan och vill inget annat.

Jaha, var är mitt pris för årets mest optimistiska och peppende och inspireeerande inlägg? ; )

13 kommentarer:

Kära Syster sa...

Så himla ärlig. Fint!

/Anna

Hanna Lans sa...

Det är underbart härligt med ärliga inlägg, tack!

Tja, en annan vill skriva och skriva men arbetar som förskolechef "i väntan på". Vet inte om det leder någonvart, men är man ensamstående så är man liksom ...

Mia Skrifver sa...

Man får verkligen kämpa för det där med att få tid för sitt skaaaapande. Fast folk skulle försöka stå ut med en, om man inte får skapa. Det blir värre.

Lfthmn sa...

Det kommer gå toppen! Du är bäst!

Annelie sa...

Oh, spännande. Bli nyfiken på vad det är för manus... Hoppas verkligen det blir antaget!

Tack för att du delar med dig.

Andra intryck sa...

Du får inte göra annat, vi vill läsa många fler böcker av dig.
Tänk att det ska vara så svårt att begära tid för skapandet, det är ngt jag också måsta öva på.

Ems sa...

heja amanda! Vi är många som ser fram emot dina framtida verk, och det tror jag även din närmsta omgivning gör även de, eller hur?

Amanda sa...

Åh, tack.

*andas*

Amy sa...

Hej, hittade precis in hit för första gången. (googlade på författarbloggar) :) Har bara slängt ett ögonkast på din sida men det känns verkligen trevligt och ärligt!

En fråga gällande det här med att skicka in manus osv skickar du in en del av manuset eller skickar du hela till förlaget? Är väldigt ny inom detta och vet inte riktigt hur allt funkar. Håller tummarna för att det går vägen för dig! :)

Eva sa...

Nyss läst "Tistelblomman" och måste bara säga att du är så jäkla duktig!
Det blir bättre och bättre. Verkligen.
Jobba på! :)

Christin sa...

Det är väl klart att det har gått över tills imorgon.

:)

Den träffar mig: vad håller man på med egentligen?
Författaryrket är tufft, jäkligt tufft, och då har jag precis snubblat över tröskeln. Tänk när recensionerna haglar över mitt huvud?
Tur att vi har en sommarstuga.

Amanda sa...

Amy, jag skickar hela, jag tror det är praxis. Även om jag nu har det så bra att jag kan bolla ett tidigt synopsis på typ 4 sidor som beskriver allt som ska hända till förläggaren, som då säger "stryk det där och fokusera på det där.". Sextio - sjuttio läsvärda sidor om nästan vad som helst tror jag att vilken skrivarbegåvad som helst kan producera. Att knyta ihop säcken om en hel bok är dock ett annat hantverk och det är det förlagen vill se om man kan.
M a o: Allt jobb ska göras innan man vet om det funkar att bli antaget ... fast sedan glömmer man lätt hur mycket jobb som återstår även efter antagning. "Det är först då jag verkligen SKRIVER boken" som författaren Johanna Thydell så klokt säger.

Eva, tack, blir jätteglad!

Christin, "vilka recencioner", sa hon cyniskt ... tog mig flera månader att få några alls, och den allra första var en total diss. Hej boksläppsdepresion ; )
Men så blir det säkert inte för dig alltså! Det är inte dåliga recensioner som man mår sämst av, det är mer att man sitter där och tycker lite att hela världen borde vara annorlunda nu när man nått sin dröm och själv förändrat alla förutsättninger. Men den världen är mestadels ... likgiltig. Ouch.

Christin sa...

Det är sant, det. Vilka recensioner? :) vi får se, vi får se. Förmodligen blir det en del på bokbloggarna, men tidningarna? Ingen aning. Och världen ter sig ganska likgiltig, ja. Snudd på oförstående. Usch.

:)