fredag 27 april 2012

I övrigt går jag och väntar

på ett antagningsbesked eller refusering.
Det skulle komma den här veckan, men vid det här laget vet vi att det inte nödvändigtvis behöver bli så. Beslutsfattaren kan ha fått förhinder. Någon som hen behövde prata med kanske vabbar. Det får man förstå.

Det kan bli ett nej.
Det kan bli ett ja.
Det kan bli ett ja, men med reservationer, små eller stora.

Knuten i magen är som kätting.
Beslutet kommer att påverka årets ekonomi, och arbetsbörda förstås.
Och självkänslan, och humöret. Hälsan, rent av. Baaarnens tillvaro.
Men så får man inte tänka för då låser sig självömkan omkring en som ett mörkt, smalt, engelskt litet 1800-talshus.

Har sagt det förut och säger det igen: Om du och din familj inte är förtjusta i att åka berg- och dalbana i tillvaron, och om ni inte tycker det verkar så vettigt att omprioritera så att mammis skaaapande verksamhet styr, typ ... allt, och om ni inte kan trolla med knäna, byta ner er i allt och få några månadslöner att räcka i ett par år - Don't do it.

(Men ... inte låter du dig väl avskräckas så här lätt från att kämpa på med skrivandet?
Nä, jag trodde inte det va. ; )

7 kommentarer:

FRIDA sa...

Word.

Man fattar inte hur tufft det är innan man väl sitter där. Eventuellt måste man vara en aning galen för att fortsätta.

Kram Frida

cyndi sa...

Minus uppmärksamheten
ungefär samma för frilansande översättare.
Aldrig haft ett fast jobb.
Så jag kan inte jämföra.
Trivs fast det är galet
och man lär sig att både trolla och stretcha :-)

Amanda sa...

Exakt, trivs ju också! Fast kanske inte dagar som idag då.
Och man kan känna sig rik på olika sätt.

Amanda sa...

Frida, just så.
Och då är ju ändå du och jag i en något bättre sits än den som fortfarande kämpar med att debutera...
Tack för kramen.

Janina sa...

Jag håller tummarna, blir väldigt nyfiken på vad det är för projekt! Något säger mig att det inte är en vuxenroman (för det skulle du ju inte ha hunnit klart med) kan det kanske vara något illustratörigt eller barnigt?

För övrigt tycker jag att det är fint och generöst att du som etablerad författare bjuder på dig själv och är öppen med att du också går och nojjar och tvivlar. Känns liksom inte lika ensamt då, för mig som är nybörjare.

cyndi sa...

Vi är rika på frihet säger vi :-)
Så att vi kan olja in benen ena dan.
Och skriva i hundra timmar nästa dag.
Skulle tro att vår sammanlagda arbetstid är ganska galen.
Jag började med frilansandet när barnen var små.
Alla tyckte det var galet.
Utom min man.
Och det stödet är värt ALLT.

Boktjuven Ingerun sa...

Jag tror det går bra. Men håller tummarna för säkerhets skull!