onsdag 6 juni 2012

Business coaching, the English way.

Det måste ha varit närmare fem år sedan för jag bodde fortfarande i Brighton.

Det var nåt nätverks-tjohejsan, nåt mingel + information + föredrag för folk som trodde att de kanske ville försöka starta eget eller bli frilansare.

En coach-kvinna går upp och ställer sig på ett litet podium.

"Hej och välkomna!
Först vill jag bara ge ett kort råd till er som funderar på att starta ett företag som omfattar ätbara produkter:
Gör inte det."

5 kommentarer:

B. Anan. sa...

Jag har en bekant som förmodligen inte skulle hålla med dig. Han säljer friterade "Snickers" på olika marknader och annat så kallat "galej" runt om i Tennessee och Ablabama.

Rätt produkt, på rätt plats.

Men det är väl få förunnat att ha den tajmingen, antar jag. Antar jag! Suck.

Ofta handlar det väl om motsatsen och den gamla klassikern, en dag för sent och en dollar för lite. Herregud vad trevligt det är att betrakta människor med ambitioner. Helst på avstånd. Lite bakom, nerhasad i en solstol.

Det kan gå så fel om man tar ut sin potential ur garderoben och försöker dansa med den.

Bananen sa...

Nu skrev jag "dig" när jag menade någon annan. Jag skyller på rödvin och någon sorts glädjerus över vår nationaldag och det faktum att vi firar en nation som inte behövt erövra något på flera år.

Ingen ursäkt, men en förklaring. Rödvin känns oftast som religion. Det ser bra ut på håll. Nästan lite tryggt. Men så fort man tar sig en närmare titt, läser på flaskan och korkar upp. Omfamnar, då jävlar ballar det ur.

Amanda sa...

Halleluja!

Och visst finns det undantag! Men det verkar vara ett sinnessjukt krångel med datumkänsliga varor, lagerhållning, livsmedelsverket osv... så jag fattar ju hur den drastiska damen menade: Varför bränna ut sig om man inte absolut måste liksom.

Banan sa...

Jo, det är väl så. Folk är så förbannat känsliga.

Amanda sa...

hahaha!