torsdag 21 juni 2012

Det äckligaste jag vet med Sverige

får representeras av det här inlägget hos Malin Wollin.

Misunsamma, nitiska, überpräktiga FÖRÄLDRAR.

Vad ÄR detta? Allvarligt?
Har ju hört samma grej från bekanta ute i verkligheten. Att nån annan morsa i byhålan (det är alltid kvinna mot kvinna) nosar omkring och kommenterar att "Jaha, varför har du din unge på förskolan nu när du ändå 'går hemma' hela fredagarna?"

Ö, jo för att jag är tjänstledig för att starta eget/skriver en bok/är deprimerad/dra du åt HELVETE med din långa näsa.

Underpresterande kärringar som aldrig haft någon annan svår och meningsfull sysselsättning utöver föräldraskapet? Stiger det dem åt huvudet så att de tappar't helt? Är inte det en del av förklaringen tro?

Om det är detta som gratis högskola, flerårslång föräldraledighet och subventionerad barnomsorg gör med folk, då betackar jag mig.

26 kommentarer:

Alexandra Alexandersson sa...

Typsikt kvinnor med dåligt självförtroende ska trycka ner andra kvinnor för att själva må bättre. Hade fler människor vågat vara sig själva och göra det de mår bra av hade de nog inte brytt sig så mycket om vad andra gör.

Suck för såna människor.

Perny sa...

Det är så himla lätt att sitta och tycka när man utgår från sin egen vardag. Till exempel den personen som gnällde i kommentarerna, ja har man mormor eller morfar i närheten är väl det inga problem att inte ha förskolan till hjälp, men nu är det ju så att alla inte har den lyxen. Alla har olika förutsättningar och det tänker inte alla på. Tycker dock inte att den kommentar hon citerade var så värst, hon uttryckte ju inte kritik, dock hon som kommenterade det aktuella inlägget, där kan vi prata om Misunsam, nitisk, überpräktig FÖRÄLDER.

Jag själv hade problem att få mina barn att ens få delta i de pedagogiska bitarna på förskolan fast vi betalade ett av de högsta beloppen, bara för att jag jobbade kontorstid och maken jobbade kväll. Dottern skulle då inte få börja förrän efter lunch, bara gå Eftermiddagstid (Läs förvaringstiderna). Efter evinnerligt tjafs och utelämnande av rektorn i loopen samt lite vita lögner i schemat (efter överenskommelse med förskollärare) fick hon börja tio och vara med i den pedagogiska samlingen. überpräktigt!

Anonym sa...

Mest missunsamhet mötte jag hos personalen. Alltid en känsla av "fusk" när man sprang in på Ica för att slippa åka milen tillbaka. Blev faktiskt nekad att ha den yngste på förskolan på fredagar, min lediga dag. Personalen ringde upp och förklarade att jag inte hade rätt att ha honom där. Att jag satt hemma med bedömningar (arbetar som lärare) på fredagar och helger visste inte dom. Det hela slutade med att jag fick rätt men här borde inte personalen lagt sig i. Det ärär en ledningssak att resonera kring den biten. Gah!

Anonym sa...

Jag förstår inte riktigt. Det är väl (till största delen) vi skattebetalare som finansierar förskolor och fritids? Är det inte då lite rimligt att värna om att resureserna fördelas enligt de regler som finns så att det blir rättvisast möjligt? Vore väl jättetrist om någon förälder som behöver jobba står utan barnomsorg, eftersom en annan förälder bestämt sig för att den behöver handla lite i lugn och ro? Alla har som sagt olika förutsättningar, det är därför riktlinjerna finns. Har Sverige råd att betala barnomsorg till föräldrar som i själva verket inte behöver det, utan bara tycker det är bekvämt? Det är ju i förlängningen dit det leder. Sen kan man ju tycka att det verkar bli för mycket tjat om minutrar hit och dit, men i det stora hela tycker jag faktiskt inte att fusk ska tas med en klackspark. Jag är jättenoga själv med att se till att jag inte tar plats på andras bekostnad - i alla situationer - och blir därför oerhört frustrerad när andra inte gör det. Har därför full förståelse för folk som reagerar när det ser lite skumt ut.

Anonym sa...

Anonym = Äcklig kärring utan barn, ej underpresterande, har haft en och annan meningsfull och svår sysselsättning i livet och dessutom genomlevt en depression. Om det alltså ska ha med saken att göra? Och det här med att försöka att inte ta för sig på andras bekostnad (och att därför ta sig rätten att bli besviken på folk som istället stövlar på utan minsta hänsyn), det är väl det som är att vara "präktig", då? Varför är det så fult? På riktigt förstår jag inte varför. Är man bara snäll och hjälpsam utan att ställa krav på sin omgivning, då är man mesig. Hur gör man för att inte vara en äcklig kärring?

Amanda sa...

Intressanta synpunkter, tack!

Alltså, det här med att "behöva barnomsorg" eller att ha det för att det är bekvämt kan ju vara en tolkningsfråga, och "reagera när något ser skumt ut", visst, jag förstår det, när man har känslan av att 'Jag betalar för dig'.

Och det är därför jag kan känna att; Gud vilken tur att jag själv betalar 100% av omsorgen och därmed inte behöver känna mig under någon lupp, eller motivera vad jag gör för ev. småskumma saker på min arbetstid ...

För: Att handla kan jag tycka är (hushålls)arbete. Då nyttjar jag barnomsorg ibland. Visst skulle barnen kunna hänga med, så jag _behöver_ ju inte förskolan de timmarna, men tycker ändå att det blir bäst för alla.
Att gå på skönhetsbehandling eller shoppa nya jobbskor till mig själv kan vara en del av mitt yrke (t ex inför fotografering eller offentligt framträdande). Då nyttjar jag barnomsorg.
Att kolla på film och läsa två böcker samma dag kan vara en del av mitt jobb. Då nyttjar jag barnomsorg.
Att dricka öl med en expert mitt på dan kan vara en del av mitt jobb. Då .... ja, du vet.

Amanda sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Amanda sa...

Ok, ett par anonyma här nu, jag har inte riktigt koll på vem som är vem, sorry!

Det jag finner äckligt är att man har mage att lägga sig i exakt vad en förälder gör med sin tid medan hennes barn är på förskolan.
Är det verkligen så mycket fusk?

Anonym sa...

De två sista är samma anonyma. Dvs en äcklig kärring. Vad menar du med begreppet fusk? Jag trodde att fuska är att inte hålla sig till de regler som finns. Har vi barnomsorg som vi subventionerar för att föräldrar ska kunna jobba, då är det det som vi gemensamt kommit överens om att vi vill hjälpas åt att betala. Självklart kan gränserna vara luddiga, och själv skulle jag nog inte fråga någon i första taget, men visst skulle jag undra! Och visst skulle jag känna mig jävligt dum och frustrerad som själv jobbar livet ur mig för att ta hänsyn och följa regler (= de regler jag förstår varför de finns och tycker att de verkar vettiga ur ett långsiktigt solidaritetsperspektiv, jag går t ex ofta mot röd gubbe och tycker inte att regler i sig är heliga), när andra tycker att det är väl inte så noga och gör det som känns enklast för en själv?

Anonym sa...

Alla anonyma = samma äckliga kärring = jag. Att man har mage att lägga sig i beror ju på att man är med och finansierar kalaset. Tycker du att vi inte heller ska ha mage att lägga oss i vad Kungafamiljen gör med sina pengar... dvs VÅRA pengar?

Anonym sa...

Förlåt, nu spammar jag men jag såg att det fanns en anonym innan jag kom hit och började spy ur mig lite frustration. Alla anonyma UTOM DEN FÖRSTA är den äckliga kärringan som är jag. Ledsen att jag tar så mycket plats, blev enegarerad. Som tur är snor jag iaf inte någon plats från någon annan som vill kommentera, eller behöver det bättre än jag... ;)

Amanda sa...

Ja vad är (förskole)fusk?
Och vad är 'jobba' egentligen? (Jag ifrågasätter just detta begrepp eftersom mina egna arbetsdagar skulle se rätt skumma ut om någon utifrån skulle börja granska mig och klura på när vi egentligen 'behövde' barnomsorg och när det 'bara var bekvämt för oss'.)
Får man subventionerade förskoletimmar i Sverige om man är egen företagare? Om man pluggar? Om man jobbar hemifrån helt eller delvis? Om man är föräldraledig med annat barn, sjukskriven, arbetssökande?
Är det okej att nyttja sina subventionerade förskoletimmar hur som helst, t ex till en renovering av sommarstuga eller frissabesök? Eller är det bara OK om ens yrke är att vara Ernst, eller professionell hårmodell?

Borde man få nyttja sina subventionerade timmar till vad som helst - nej självklart inte. Ska det till speciella utredningar och dispens som t ex i fallet ovan, med läraren som blev ifrågasatt för hemarbete?
Nej det känns osmidigt.

Jag vet ju verkligen inte vad de svenska reglerna är. Men det finns något angivaraktigt och förmyndaraktigt omkring detta som gör mig illamående om jag försöker sätta mig in i situationen att jag skulle gå runt och ducka på stan av rädsla för om jag kan motivera det jag gör där som 'nödvändigt arbete' eller ej.
Och så har jag ju förstått att många har det.

Ingen svartvit situation verkar det som.

Anonym sa...

Jag kan inte heller reglerna. Jag har inga barn, så jag har inte satt mig in i det. Det är principen jag går igång på. När/om jag får barn kommer jag att kolla upp vad som gäller (för jag är alldeles säker på att man kan ta reda på exakt vad man har rätt att göra med timmarn, om man anstränger sig en smula), följa det efter bästa förmåga och hålla huvudet högt i förvissning om att jag inte snor åt mig något som inte är mitt. Redo att svara på frågor ang detta närhelst någon undrar.

Anonym sa...

Ja, det är just detta med angiveriet som känns väldigt obehagligt.

Jag var hos tandläkaren en dag och skulle ta bussen tillbaka till universitetet (förresten ja, man får nyttja barnomsorg när man studerar). Hade precis missat bussen så jag gick in på HM mest för att värma mig. När jag står där och tittar på klänningarna så ser jag en fröken på dagis (ingen jag känner så väl, hon är på en annan avdelning) och ska hälsa glatt. Då hälsar hon lite avmätt och ger mig onda ögat. Jag fattade inte riktigt varför, sen insåg jag att hon förmodligen trodde att det var såhär jag spenderade mina dagar när jag pluggade. Sen på dagis märkte jag att hon hade skvallrat för de andra. Då hamnade jag i en märklig situation. På ett sätt ville jag förklara och berätta att jag varit hos tandläkaren (kom igen! DÅ får man väl ha barnen på dagis?) och stött på henne när jag väntat på bussen. Typ "jag lovar, det var ingen shoppingrunda!!". Men sen bara kände jag.. men va fan, jag tänker inte behöva ursäkta mig när jag har rent mjöl i påsen. Så jävla roligt är det ju ändå inte att stressa från universitet till tandläkaren och tillbaka. Det funkar ju liksom inte att hämta barnen för att ta med dem till tandis och sen lämna dem igen på dagis när man bara 45 minuter senare ska åka tillbaka. Det är ju avstånd mellan alla dessa platser. Men suck ja.. Jag kände att jag hade blivit drabbad av något slags angiveri där. Väldigt obehagligt.

Sofia

En Lisa... sa...

Ojojoj! Jo, men det här ämnet engagerar av många skäl. Ett av dem är ju att det är så olika från kommun till kommun och från förskola till förskola.
Min syster som jobbat inom förskolan i Stockholm och Göteborg kan berätta mängder av hårresande historier om föräldrar som ställer sig helt oförstående till att inte barnen kan vara på dagis en vecka medan föräldrarna är hemma och renoverar huset. Det är ofta de välbeställda som vet att utnyttja systemet.
Själva har vi haft tre förskolor i två kommuner och aldrig upplevt att någon snokat, varken personal eller andra föräldrar, och då är min sambo ändå egenföretagare.
Det stora problemet tror jag inte är för egenföretagare; använder man subventionerad barnomsorg får man nog tänka en extra gång kring hur man utnyttjar dagen. Med det sagt tycker jag absolut att handla arbetskläder, läsa in sig på material etc är arbete. Klart det är!
Vad ni egenföretagare med era många gånger obekväma arbetstider inte får glömma är att mängder av anställda jobbar sina 40-timmarsveckor plus massa kvällsjobb och helgjobb.
Om folk skulle få för sig att snoka lite kring våra dagistider är jag beredd att svara på frågor för vi har det sjukt bra i Sverige och jag skulle aldrig byta bort subventionerad barnomsorg mot att tvingas stå för hela kalaset själv.

Maria Turtschaninoff sa...

Här (i Finland) har det skrivits om problemet som existerar på en del daghem då föräldrarna vill ha barnen på dagis under sina semestrar. För att de vill semestra utan barnen. Barnen går alltså på dagis året om utan helger då det är stängt. Det är sorgligt, men på ett helt annat plan.

Anonym sa...

Missade att "skriva under". Är den första Anonym. Mvh: Jess

Amanda sa...

Off topic: Våra barn får _aldrig_ semester från förskolan eftersom vi aldrig har semester, så sorgliga är vi.

Sex dagar över jul och nyår typ, that's it.

Det är inte ovanligt här. Långa semestrar är nästan ingen som tar.

Det är när barnen börjar skolan som (ofta mamman) får sluta jobba, för då är det plötsligt sex-sju veckors lov på ett år och så mycket semester har ju ingen att ta ut. Alternativet är att anställa en barnflicka/barnpojke.

E pytsar ut sina semesterdagar under året i stället, som 'pappadagar' (existerar ju inte här annars) så att han och barnen får träffas ibland, och så att jag kunde jobba lite under deras första år när vi inte hade barnomsorg.

Christin sa...

Bara detta, att det så lätt går att dra upp en diskussion, rentav på en blogg som egentligen inte handlar om mammaskapet, tycker jag sammanfattar Amandas inlägg precis.
Booooojaka!

Anonym sa...

Christin: Engagemang är ö h t äckligt präktigt och alldeles tröttsamt att behöva bevittna?

Christin sa...

Enligt moi; för mycket engagemang är inte engagemang längre. Som allting handlar det om att hitta en sorts balans.

Lisas syster sa...

Jag jobbar på förskola i Stockholm. Jag skulle aldrig ifrågasätta vad föräldrarna gör när barnen är på förskolan. Och jag skulle aldrig accepterat att förskolepersonalen ifrågsatte vad jag gjorde när jag hade mitt barn på förskolan heller. Jag har dock hört från vänner, som har barn i förskolan i andra kommuner i Sverige, beklaga sig att t ex så får de inte handla på ica på vägen hem, innan de hämtar barnen, utan de måste hämta barnen först. I mina öron är det helt absurt. Vem bestämmer det? Det kan ju knappast kommunen bestämma. Har föräldrarna betalat för heltid, så har de. Då har barnen rätt att vara på förskolan från det den öppnar till det den stänger, varje vardag. Oavsett var föräldrarna gör. Sedan kan jag väl tycka synd om barnen som ser sina föräldrar väldigt sällan, och flera barn känns det som jag känner bättre än föräldrarna gör, men det är en helt annan femma.

Även i Stockholm finns det föräldrar som hellre har barnen på förskolan när de har semester. Jag tycker att det låter hemskt. Vill man inte vara med sina barn? Visst, någon dag eller två, det har jag inga problem med, men varför skaffade man sig barn om man inte vill vara med sina barn? Att vara på förskolan kan, ur barnens perspektiv, jämföras med att vara på jobbet. Barnen behöver anpassa sig till regler - både sociala och praktiska - och kan inte slappna av på samma sätt som hemma och de kanske inte får klä sig på samma sätt som hemma och de får inte leka med det de vill, utan måste följa med gruppen ut i skogen osv, så att barnen också behöver få en längre semester är givet.

Att det sedan, i t ex England, inte finns samma förutsättningar för att ta ut semester eller föräldraledighet eller dylikt, är en helt annan femma. OM det är bra för barnen eller inte i det långa loppet återstår väl att se. Det jag tänker är väl att det beror på vad barnen möter under sin dag på förskolan. Flera av mina bekanta i England och USA har berättat att barnomsorgen där är den sorts barnomsorg som vi i Sverige hade på 70-talet. Då kanske man kan prata om "förvaring", men att göra det om den förskolepedagogik som vi har i Sverige idag (och som personal från England söker sig till för att den har utvecklats nästan mest i hela världen) är förkastligt. Där jag jobbar finns det i alla fall ingen "förvaring", men så har jag också förmånen att inte jobba i en kommun där barngrupperna är absurt stora, utan det finns maxgränser som är rimliga i förhållande till antalet personal. Jag arbetar på en förSKOLA där barnen får lära sig saker varje dag och ingen blir förbisedd.

Samtidigt blev det ju människor av oss 70-talister också...

Äcklig kärring sa...

Christin: balans är alltid bra! Att döma folk som för en saklig diskussion kring en fråga som uppenbarligen intresserar såväl bloggaren som dess läsare... inte så bra. Enligt min ödmjuka åsikt.

Lisas syster: problemet är ju att det till största delen är skattebetalarna som betalar heltiden, inte de fuskande föräldrarna själva. Och jag vill helst inte lägga pengar på att föräldrar väljer att lyxa till sin tillvaro lite med några extra barnfria timmar. Särskilt inte med tanke på de stora barngrupper som förekommer runt om i landet, och alla köer för att få någon plats alls...

Anonym sa...

Härligt att höra, att det finns kommuner/förskolor där föräldrarna inte ifrågasätts på det vis som diskuterats här. Underbart! Jag har många bra erfarenheter från våra barns förskola, det mesta - men minnet av en slags ofrihet bär jag med mig i minnet och jag vet flera på min arbetsplats som upplever samma sak idag från andra förskolor. Nu, när den minste har slutat fritids så behöver jag inte tänka på att dölja kassen från Ica som jag springhandlade på fem minuter (om, ifallomatt, någon skulle störa sig på´t). Det har blivit rediga och självständiga killar trots, eller på grund av, några extra minutrar inom barnomsorgen ;o

/Jess

Amanda sa...

Ni säger förvaring som om det vore nåt dåligt! ; )

Lisas syster sa...

Aah haha, Amanda, vad skön du är!!