söndag 10 juni 2012

Jag har slutat räkna ner.

Kom just på det.
Maratonloppen som har varit våra dagar med barnen börjar lugna ner sig.
Jag räknar inte längre ner timmarna till sängdags, tills man slipper fri en stund.
Skönt, att det ljusnar lite.

För, ja.
Jag tillhör den där lägsta kasten av förälder (kvinnlig förälder alltså, det ska understrykas; morsa).
Som inte tycker att det är jag själv som är den som nödvändigtvis alltid är bäst lämpad att bära-nära, bara-vara, såsa-gåsa, och leka outbildad, oavlönad pedagog 24-fucking-seven.

Glöm rasister, tjockisar, porrkungar, djurplågare, tokopererade kärringar, trash, knarkers, landsförrädare, toddlers-and-tiaras-mammis, hundknullare, you name it. Jag är allra, allra längst ner, finns inget naturvidrigare än jag, och jag påminns om hur mycket skuld jag borde känna varje dag jag går ut på intärnätt. Finns ingenting försonande för mig, ingen frälsning.

Jag är kvinnan som skaffade bebisar trots att hon inte vill vara med dem så mycket det bara är möjligt.

26 kommentarer:

Pernilla Alm sa...

En helt normal mamma i mina ögon. Jag räknar inte heller alltid ner men idag var en sådan dag. Det var tidig läggning. Och ingen saga. HEMSKA HEMSKA jag. Nu sitter jag på internet. Och vid mitt worddokument och skriver en egen saga.

Anonym sa...

Skönt att det börjat vända.
Om du visste hur väl jag känner igen mig. Att bara vilja slippa undan, att vänta tills kvällen kommer så det tar slut en stund. Ofrivillig isolering (och känslan av frihet när man fick gå typ till garaget). Så var det för mig/oss som i princip inte hade någon form av avlastning utöver dagis. Min bild av föräldraskapet stämde inte alls med verkligheten. SÅ mycket idealiseras i media. Gulligull.

Simona sa...

Jag brukar tänka att folk som vill vara med sina barn precis hela tiden måste:

1) sakna intressen
2) ha jättekonstiga barn

Christin sa...

Simona: word.

Amanda: jag är ganska säker på att jag kommer vara en mamma som bara vill slippa ifrån titt som tätt. En mamma som förmodligen inte kommer palla att ha en annan liten människa fastsugen på min kropp hela, hela tiden (panik av bara tanken). Och dessutom tror jag det är gott för barnen att få förtroende för, och närhet till, fler vuxna än bara mamma.

Så, tänk inte så om dig själv. Du är en bra mamma, i mina ögon, det jag ser, och man får faktiskt få utbrott ibland, för du är väl människa också, eller hur?!

A-K sa...

Du är inte ensam om att känna så

30-nånting sa...

Jamen herregud, är det inte där de flesta av oss är??

Marie sa...

Skönt med någon som sätter ord på det!

carolastromstedt sa...

Tillhör också den där lägsta kasten. Tack och lov börjar sjuåringen att ta sig själv till sina kompisar nu. Femåringen däremot vet jag inte hur mycket jag får tjata på att det faktiskt GÅR att leka själv. Dåligt samvete? Ja fy farao!

Ninas skrivarlya sa...

Word! Här finns en till "hemsk" mamma som räcker upp handen och sällar sig till skaran.

Annika sa...

Är gravid med nummer två i v.40. Nummer ett har magsjuka och har kräkts hela dagen. Skjut mej nu, tack.

Läste klart din senaste i natt. Man vet att det är bra (den var suverän!) om man knappt vågar gå på toa på natten sen, och det sysslar jag ju med rätt mkt nu för tiden. Synd att jag precis gått på föräldraledighet, annars hade jag "tvingat" alla att läsa den - är skolbibliotekarie :)

Jenny sa...

Är på din sida för första gången, lyckliga du som lyckats ge ut flera av dina böcker. Jag drömmer om ett förlag, har dock en hel del kvar att skriva.
Jag känner igen mig i dig, säger allt för ofta "inte nu, inte nu, INTE NU!! till mina barn. (läs dåligt samvete här!)
Det bästa med dåliga dagar är att de bara kan bli bättre!

Mammas machete sa...

nemän gud vilket skönt inlägg!

Anonym sa...

TACK.

Jag räknar ner varje dag nu. Varje fucking dag.

adrenalin sa...

Ja herregud, mina är fem och nio och jag kan fortfarande titta på klockan och tänka att om två timmar, då sover de, då ska jag andas ut! Tack och lov är de nu så stora att de kan leka med varann ibland. Hade småbarnsåren pågått en sekund längre hade jag dragit.

Anonym sa...

Du är helt normal! Och precis som de härliga jobbande mammorna i "I don't know how she does it!" PS. Vill barn egentligen vara med sina föräldrar jämt? It goes both ways ...
MVH Belinda

Amanda sa...

Tack kära ni!

Skulle kunna ösa ur mig hur mycket som helst om detta. Ska jag inte.

ARILD sa...

Haha! Jag är som du. Kan inte bli av med dem fort nog ; ) Sitter hellre och jobbar än leker och pratar med mina kära barn, eller mitt, kanske jag ska säga. Ibland, i alla fall.
Tror inte detta är särskilt unikt. Är väl som folk är mest. Älskar mina barn. Men det får väl vara nån jävla måtta! :S

Johannes sa...

Tack förresten för att du klumpar ihop oss tjockisar med rasister, porrkungar, djurplågare, tokopererade kärringar, trash, knarkers, landsförrädare, toddlers-and-tiaras-mammis och hundknullare. Framför allt hundknullare. Livet blev med ens litet lättare när man vet sin plats :-)!

Anonym sa...

Mitt ena barn är snart 19 år och har blivit helt intresserad av att bo med sina päron. Jag krisade i 3 dagar - men nu! Mammamobiliseringen kan jag släppa nu, inser att jag haft den i 19 år - så jävla skönt att slippa detta ansvar nu! Jag är helt fri!
Johanna (Jojo) i Göteborg.

Anonym sa...

Det skulle stå "ointresserad" förstås

Johanna (Jojo)

Anonym sa...

Förlåt! Och "enda"

Amanda sa...

Fattar.

Johannes, jomen att vara tjock är väl det näst mest* syndiga som finns nuförtin om jag läst av strömningarna i det svenska samhället rätt?
Vet hut människa!

(*toppas bara av att vara en MAMMA som JOBBADE fast hon hade BEBIS UNDER ETT ÅR - obs även småtjock mamma så jag kommer ju att brinna i gehenna)

Anonym sa...

Det kan vara bra att ha lite hull om man ska bli grillad! ;D Då klarar man sig längre!

Amanda sa...

hehe

Amanda sa...

(vill tillägga att jag tyckte det var hemskt roligt att skriva ordet hundknullare

moget mandis, moget)

Ewonne sa...

Tack! Behövde verkligen läsa det där, just idag också. Ibland tror jag att jag är ensam om att bara räkna timmarna tills jag får sjunka ner i soffan och zappa mellan tv-kanalerna i något slags zombieliknande tillstånd. Fantiserar även om att ta en cigg på balkongen efter extra jobbiga läggningar, vilket ger mig ännu mer skuldkänslor pga är gravid med nr 2.