måndag 11 juni 2012

Nästa prio


måste bli detta alltså.

Jeepers creepers, det är inte så bra ställt med oss för tillfället.
Inget äktenskap man skulle köpa aktier i just nu om jag säger så.

Vi ska bara ...
fixa lock till sandlådan
fixa nytt golv i stora barnkammaren
skriva klart nya boken
få det där andra projetet antaget och skriva det (hoppas hoppas)
få lilla G att sova bättre
oroa oss över om lilla F kommer in på den lågstadieskola vi vill
fixa en läcka i huset
skruva ihop ett bord
rensa i alla skår och hyllor
få lust att glömma allt gammalt groll
få lust med sällskap
få lust att vara naken
få lust att vara vänlig
först.

Gud. Visst finns det nån lag som säger att man bara inte får skiljas när man har barn under 3? Att detta är ett natuuurligt chocktillstånd som mattas av och går över om ca ... 12 år?

27 kommentarer:

Åsa Hellberg sa...

ja, det är naturligt. Se till att hålla tungorna i rätt mun och prata, lyssna och lyssna är tipset för dagen.

Amanda sa...

Tack Åsa!

cyndi sa...

Få se... tolv år ja!
Just det :-)
Och då känns det SÅ mycket bättre.
Fast det är egentligen inte tolv.
Det bara känns så.

Inte kääärlek och hjärrrrta tjejen.
Det är VILJA och HJÄRNA som gäller!

Plötsligt en dag säger hjärnan: Klä. Av. Er.

Hanna sa...

Så länge båda fortfarande vill vara tillsammans så härdar man ut till den där underbara dagen då man sovit ordentligt, ätit ordentligt och barnen klarar sig själva. Då får man börja om med varandra. Men som sagt, bara båda vill så går det. Har jag hört. Men jag har bara levt i förhållanden där en vill ...

carolastromstedt sa...

Jag håller med vad cyndi sa till 100%. Det är VILJA det handlar om och förmågan att prata med varandra utan att anklaga. Att prata om dina egna känslor och vad du behöver är mer framgångsrikt än att tala om alla fel du ser hos den andre.

Anonym sa...

Jag har hört att det är värre med tonåringar. Har hört alltså. Så då kanske ni kommer att vara nostalgiska över dagens elände?;D

Som vikingen Hagbard säger: Misströsta inte ! Morgondagen kan vara värre! ;)


MVH Belinda

Johannes sa...

Efter 23 år och fem barn har jag lärt mig att kärleken ser annorlunda ut beroende på vart i livet man befinner sig. Men finns den bara där så gör det inte så mycket att man umgås på ett sätt när man är 20 och på ett annat när man är 40. Inget konstigt med det.

(Om locket till sandlådan är för att hålla grannens kattjävel borta så går det lika bra med ett nät av metall där katten inte kan röra sig lika obehindrat när den svinar ner. Nytt golv kräver mest tid och arbetsro. Inga hjälpande små händer om golvläggaren har tummen mitt i. Läcka i huset måste ha prio ett och bör hanteras av fackman. Resten fixar ni själva :-))

Grön banan sa...

Det är ofta svårt att leva i nuet, eftersom det alltid var bättre förr och det troligtvis kommer att bli bättre senare. Det måste det bli! Så har det alltid varit?!

Trots det predikas det att leva i nuet, att vara närvarande är tydligen viktigt. Jag är inte säker.

Det går med fördel att stirra blint på horisonten och låtsas som att de hinder, häckar och den taggtråd som verkligheten ofta består av absolut inte finns. Och absolut inte kan skada någon. Inte ens de som skadas bör. Ibland tar tiden alldeles fantastiska beslut utan att man ens vet om det. Utan att man behöver närvara vid förhandlingen. Ibland räcker det med ett djupt andetag för att underströmmen skall föra en ut mot ett stilla hav fullt med flytande möjligheter?

Nu har jag inte någon egen avkomma, så jag kanske inte ens ska uttala mej. Speciellt inte om sömnbrist och det faktum att tiden går alltför fort och om man inte stannar upp ibland, så riskerar man att missa alla möjliga viktiga saker. Jag unnar mej fortfarande lyxen att aldrig egentligen leva i nuet. När taggtråden blir alltför snärjig kring mina fötter, hoppar jag högre för att se den där ön där längst borta där solen brukar dränka sig i havet varje kväll och funderar på om jag egentligen inte borde bära taggtråden runt mitt huvud. Då kanske det blir lättare att ta sig över havet och göra det där porlande vattenfallet till vin.

Men ibland räcker kanske det med att ordna det så att man kan sova tills skymningen gryr, möjligen dricka någonting som får en att tänka lite grumligare, att ha en morgonrock på sig lite längre än man förtjänar och se sin förmodade livskamrat i ögonen lite längre än denne kanske är bekväm med. Just förtillfället där och lite då ta ögonen från horisonten, skruva på syrgasen och ser ner på sina sargade fötter. Be om en massage och ett par rena skor? Ta reda på vad din livskamrats motsvarighet till en överprisad varmkorv och en biljett bakom hemmaplattan egentligen är?

Annars: tänk som en ubåts-kapten. Vad är viktigast? En polerad fasad och en propeller som tar dig dit tu vill, eller en synkad besättning, fulla förråd och ett fungerande missilsystem?

Ingen press.

Med vänlig hälsning – Den omogna bananen

Tante Jul sa...

Jeg tror ikke den loven er skrevet ned, men jeg ser både hos meg selv og hos min søster at det blir bedre rundt og etter de der tre årene. Og så antar jeg at frem mot tolv år merker man en gradvis bedring slik at en akkurat får samlet opp nok overskudd til tenårene begynner.

Hold ut!

Amanda sa...

Tusen tack för stöd och pepp.

Christin sa...

Min spontana reaktion: sätt inte så mycket framför er. Var här istället. Lämna ongarna hos någon, eller be någon komma hem och passa dem, för att ni ska kunna göra det ni brukade göra innan de fanns. Bara ni. För finns inte ni, finns ingen familj, ni är klistret. Fokus på kärleken nu, och som någon nämnde längre upp; lyssna på varandra, och orka förstå. Det ni har tillsammans är ovärderligt.

30-nånting sa...

Ja jösses, jag tror det är olagligt faktiskt...

Och jag tror också att kärleken finns där, den sipprar ut mellan raderna nu och då. Den kan bara leka en överjävlig kurragömma ibland.

Lisen sa...

På nåt konstigt sätt behövde jag läsa det där. Så ärligt.
fint skrivet.

ARILD sa...

Ja, di där barnen... de ställer till det på oanade vis. Det är onekligen lite jobbigt att ha två barn (ja, eller hur Johannes ; ) och då talar jag om de som inte sover. Utan sömn dör man ju.
Orkar inte med varandras rara egenheter.
Och som ovan predikar: kommunikation.
Tro mig, jag lever utan kommunikation och det är inget jag vill rekommendera till någon...
Och ta tag i "skiten" innan det gått för långt. Man glider liksom isääär till slut, och det tror jag väl inte att ni är ämnade att göra.
Och låt inte alla de där ytliga sakerna bygga murar emellan er, att bara göra ngt annat först; ingen bra metod, känns det som.
Lycka till!

Malin Persson Giolito sa...

Tolv år efter första barnet är jag fortfarande gift med barnens far. Ibland känns det som ett mirakel. Eller som att anledningen i första hand är att vi var för trötta för att skilja oss. Men jag är glad att vi höll ut. Och det tog inte tolv år innan det började bli lättare. Svårast var det där du är nu. Bara bebisar, krav, hundra saker som ska göras samtidigt. Blott en dag, ett ögonblick i sänder. Och lite rosévin, kanske.

(Jag har ett blogginlägg om dig, eller, nja, om mig, i dag. Om du vill se hur snygg jag är i DvF-klänning...)

/nina sa...

Lägg ner projekten och gå och lägg er. Med varann. Sex föder sex. Just go do it. Fast ni är skittrötta, opeppade, not up for it etc etc yada yada.

Amanda sa...

Svettiga! Glöm inte svettiga.

Tack kära ni.

Lo sa...

/nina - just det, och är man för trött för sex funkar det med kyssar och smek också tills vidare. pussas och kramas, det är något enkelt kemiskt med det där med kroppskontakt.
och trevligt är det också...

Ms Spider sa...

Tänkte säga att jag kommer upp och är barnvakt, har ändå inget annat för mig fast så insåg jag att det kan jag ju inte, och dessutom är det ju bra om man har träffat barnen först - men lyssna på kommentarerna, kroppskontakt och barnvakt är nog de enda riktiga råd som går att ge. Kram

Ina sa...

Som barnpsykologerna på Bup sa till oss igår: "TVÅ kolikbarn i rad, flera års sjukskrivningar och barn som inte sover på nätterna. Det är fantastiskt att ni har klarat er ur det med förhållandet i behåll". Och det är väl precis just det. Ofta har det kännts som att vi verkligen bara precis har klarat det, man nöter på och tänker att det går över, det går över, det går över. Framförallt har vi ändå älskat varandra så mycket att vi har vetat att de känslorna ändå finns där, vi måste bara härda ut och vada tillsammans genom den tjocka matta av skit som livet har lagt ut framför oss.

Nu är vi där, på andra sidan. Och. det. är. så. jävla. skönt.

och ps. Vårt förhållande har ALDRIG varit bättre än nu. Kärleken aldrig större.

Det gäller att hitta vägar genom träsket. Det går fortare över än man tror.

cyndi sa...

Jag vill bara tillägga att tonåringar är roliga och underbara. DEN tiden är alltså något att se fram emot :-)

Susanne B sa...

NU läser jag. Dina fina inlägg och alla kloka kommentarer. Och tänker att vi nog alla har det tufft de där småbarnsåren, på lite olika vis, fast vi inte pratar så mycket som det (som vi kanske borde). Och så ett tips då: Köp inte valp. Just nu. Det förlänger liksom den där tiden. Mvh Mammatilltvåochmattetillen

Anonym sa...

Kolla in filmen 13. Tonåringar är inte att se fram emot! Gläd dej åt att dina små inte knarkar ...

Amanda sa...

Knark = kommer def. att hända. Hey vi bor i England.
Jag tänker att det är värre om di blir religiösa.
; )

Valp, yess! Vad snabbt vi gav upp den drömmen när Felix föddes.

Anonym sa...

Man tänker; nu kan det inte bli värre, nu kan vi bara le. Och man ler, men då rinner tårarna bara in i munnen ;-)

Tack för att du är så ärlig hela tiden. Som nybliven mamma är det skönt att förstå att jag inte är ensam som inte är så där rosenskimrande moderlig som "alla" tycks vara på ytan.
Mvh Annika.

Amanda sa...

Tack själv!
Inget fel på lite yta och att 'vilja visa upp den finaste bullen' som UC uttryckte det rätt bra en gång.

Rosenskimrande moderlig kan man nog vara ... de två-tre första månaderna innan adrenalinet och reservkrafterna tar slut. My god. Det är typ ett chocktillstånd 98% av tiden tycker jag. Men man vänjer sig ju lite.
Heja dig!

Anonym sa...

Tack Amanda för det här inlägget - jag älskar din ärlighet, eller vad som tycks vara det, och tack för alla kommentarer.

/En som befinner sig i en liknande situation, med lika gamla barn och ungefär samma att-göra-lista inklusive läcka i huset(utom att böckerna är andra typer av projekt)