måndag 13 augusti 2012

En målbild.

Man panikskurar och plockar i huset inför sjätte visningen, man har bokstavligen knuffat ut övriga familjen. Det är mini-värmebölja, man är febrig och snorig och så jävla jävelful som aldrig förr. Man är halvnaken. Svetten rinner. Man kan inte duscha för då stökar man ju till i badrummet igen. Mäklaren knackar på före utsatt tid och man är på gränsen att proppa in en gammal trosboll i käften för att kväva panikskrattet. Eller bara lämna den mitt på golvet.
Oops, det råkade man visst göra innan förra visningen.

Ettåringen har "plockat" alla de dyra rekvisita-blommor man skaffat och planterat.


Dagens visningar börjar och man släpar sig från sitt kvarter. Genar över kyrkogården där a-laget sitter och tittar medlidsamt på en. Linkar in på Boots där man sminkar sig gratis med deras sminkprover helt skamlöst, eller snarare helt likgiltigt. Hittar ej ens eget smink hemma. Hittar inte ens barnens cykelhjälmar.
Man vill inte sitta på nåt café, man vill parkera sig utanför puben på sin gata, bredbent (p g av snippsvett) och sänka två öl i rask takt samt äta en påse chips och dårstirra på dom jävlarna som (förmodligen) inte vill köpa ens hus.
Röka vill man också. Gud vad man vill röka. Men det har man inte råd med. Klockan är 10 på förmiddagen.

Huset man siktat in sig på att köpa blir sålt för en fantasisumma.
Man kollar på andra hus, väger för-och nackdelar, men är för stirrig för att riktigt ta in de viktiga detaljerna. Man trampar i hundskit utanför ett av dem. Sån där lös, gul jävla hundskit. Man försöker torka lite med ett löv. Lövet spricker.

Det är då man måste tänka på att när (om?) man får ett eget kontor igen, då har man faktiskt ett par rullar av tapeten ovan som man köpte för en spottstyver en gång.

16 kommentarer:

Alexandra sa...

Ajaj, I know the feeling. Lyckades få huset sålt för ett par veckor sedan, efter zvettigt, maniskt vansinnesstäd inför fotografering och visningar med ettåringsstök överallt, intorkade grötrester av cementkaraktär över hela köket och stinkande blöjpåsar i hallen.

Bara härda ut och längta och hålla målbilden färsk i sinnet, som du så väl säger. (Och gött att komma ifrån ett par dar under bokmässan, kan jag tänka mig.)

Lycka till!

Marie sa...

Åh nej, åh nej, åh neeeej... Fy,vad jobbigt. Som om det inte räcker blev det huset ni siktat in er på sålt. MEN - det är lite som den här dramaturgin. Det händer något jobbigt, och något ännu jobbigare och man tror att det inte ska lösa sig på något sätt, men så till slut dyker det upp ett bättre hus, dessutom till ett bättre pris!

Lycka till och kämpa på!

Christin sa...

Man har också massor att ta av till kommande romaner, ja?

:)

Heja er, pepp pepp!

30-nånting sa...

Åh herregud, säga vad man vill men du är sjukt rolig mitt uppe i allt!!! Jag håller tummarna. Kram

Maria Turtschaninoff sa...

SJUKT SNYGGA TAPETER!
Håll hårt i målbilden.
Kram!

Åsa Hellberg sa...

Haha

Åsa Hellberg sa...

Oj, det lät rått ... men det VAR roligt beskrivet.

Malin sa...

Haha, jag skrattar också. Det är bra att ha en tapet att fokusera på mitt i hundskiten och smygsminkandet.

Johannes sa...

Vilken dribbling! Jävla snyggt avslut också! La miglia fabbra!

Lisas syster sa...

Skrattar högt! Och du målar ju bilderna så väldigt bra. Fast tapeten gjorde sig nog bäst på bild. Attans fin!

Annika sa...

Snipsvett? Lärde mig ett nytt ord där! :D

Anonym sa...

*flabb*

(ruskar på hövvet och skrattar stort)

Skrivarvisionären Ebba sa...

Ohh - känner igen mig i allt efter flera husförsäljningar/köp - allt utom hundskiten - ändå hade jag två hundar vid de där tillfällena. En var till o med på bild inför försäljningen och det gick tydligen hem!
Lycka till nu!

Anonym sa...

Haha, du har verkligen ordets gåva - och en inte så liten komisk ådra därtill! Det är jag avis på. Sälja huset dock; not so much...

mvh J

Agneta sa...

Jobbigt för dig, men roligt för oss som får läsa! :)

ARILD sa...

Ha! Det märks att du är författare
; )