tisdag 11 september 2012

Bråkar med orden.


Sträcker mig, hoppar, jagar, försöker fånga nåt.

Gör annat, låtsas att jag inte bryr mig.

Vänder mig om blixtsnabbt när något glittrar till i ögonvrån, lockas ner i återvändsgränder som visar sig vara tomma.

"Författare är sådana som tycker att det är mycket svårare att skriva än andra", eller hur var det Hemingway sa?

Snart släpper den. Prestationsångesten eller vad det nu är.
Jag måste tänka så.

4 kommentarer:

cyndi sa...

Nonchalera dom.
Så kommer dom krypande.
I en fin rad.

Testade nyss.
Bytte rum.
Och orden som jag bråkade med
kom efter mej
och ville bli skrivna :-)

malin r a sa...

Man hittar tillbaka till styrkan att fortsätta när man läser att du också hamnar där.

Susanne B sa...

Så himla bra beskrivet! Lycka till. /S

Musimus Maximus sa...

Bara man inte springer rakt in i Adverbialträskets mosiga sumpmarker… *ryser* Brukar hända mig ibland; när det som bäst sits och trycks och kämpas med ordångesten. Vojne… :(

Svårt att lära sig att inte kämpa så mycket. Gäller att släppa och bara villkorslöst skriva. När man sedan går tillbaka och skall redigera så förvandlas slagget plötsligt till guld! Mirakulöst…

But I hear ya'! Kämpa på!