Det går vattkoppor.

Vi hukar oss, håller andan och jobbar undan.
Nåt typ av läkemedel eller lindrande grejs man bör köpa hem?

Spektakulärt!

Jag är en av författarna som fått äran att svara på fem frågor på Spektakulärt - sajten om nordisk fantastik. Kul!

Det bara blossar till

i fejset på mig när jag läser detta.

Jodå, jodå, det är ju Åsa, GW, Håkan och jag va. Gänget liksom.

Heeelt vanligt.

Kusligt husligt.

"Bokboxen är inte din vanliga litteraturblogg. I Bokboxen trängs de riktiga bokexperterna. De som vet vad du faktiskt vill läsa. De som kan alla klassiker och alla nyheter. De är bokhandlarna."

Och de har bjudit in mig på ett litet gästspel. Trevligt!

Här finns mitt gästinlägg.
Det handlar om varför vissa byggnader kan kännas kusligare än andra...

Bad hair?

Felix: Mamma?
Jag: Ja.
Felix: Alfons pappa?
Jag: Ja?
Felix (försiktigt): Han är ... najs, och funny. Men ... bad hair?

Lördagsläsning.

Jan Pienkowskis 'Haunted House', denna ljuvliga popup-bok som var min favorit som barn, och som är Felix favorit nu.

Samt Den recensionen i DN (hittar ej länk, tack du som mailade bilden).
Herregud.
Är det dolda kameran det här?

Infall:

Tänk om man skulle göra papperskedjor till barnens födelsedagsvecka?
Gulligt och värt? Eller ren terapi bara?

Mvh,
Två romaner och en unge förra året, nu klar & lite vilsen utan stort projekt men på sama gång tom i bollen.

Fin bloggutmärkelse.

Tack Anneli, jag blir jätteglad!

Jag kan omöjligt plocka ut några enskilda att skicka utmärkelsen vidare till.

Bloggandet och bloggemenskapen betyder så mycket för mig, kanske för att jag inte har arbetskamrater nära. Det här är mitt virtuella fikarum eller after work, så känner jag ofta.

Och alla råd och tips man fått genom åren, och all tröst och pepp, och alla skratt, herregud. Vilken ynnest.

Kan inte låta bli.

Faksimil från Aftonbladet.

När någon fattar grejen.
Alltså, på pricken.
Klockrent.
Klockers.
Exakt.
Precis.
När någon tolkar och förstår mening och mål nästan djupare än man gjort själv.

Då känns det bra, minst sagt. Bra och underligt.

Det kom en bukett

full med ljuvliga dimblå tistelblommor.
Tack alla fantastiska medarbetare på förlaget.

Och kolla vad fint de har de i bokhandeln vid Hötorget!

Tack snälla för hejarop och email och fina kommentarer och beröm, och länkar till de otroliga recensionerna i Aftonbladet och Helsingborgs Dagblad.
Jag är liksom alldeles ... häpen.

Oj vad detta värmde denna ruggiga och nervösa dag.

Så himla, himla glad - fantastiska bokrecensioner.

Hos Calliope Books och Dark Places.
(Spoilervarning utfärdas om du som jag inte vill veta något alls i förväg - jag läser inte ens baksidetexter - men detta är rutinerade recensenter så inga större avslöjanden.)

Obeskrivlig känsla.
Varma tack!

(Nu ska jag snart sluta tjata om min nya romaaan.)

Ännu en film: "Spooky butterfly."

Men titta, här sitter ju övriga gänget.

Filmtajm igen: Nya skor.

(Ja, eftersom jag inte har något vettigt att framföra så fläker jag ut min ljuvliga unge accessoar här i stället.)

Hemligheter?

Nej, inga hemligheter här!

Här är svar på några mailfrågor som kommit:

"Hur skriver man spännande och otäckt så att det inte blir för mycket, och inte heller för mesigt?"

Bra fråga. Och svår. Det som någon tycker är outhärdligt läskigt och våldsamt tycker någon annan är lamt. Men jag försöker att utgå från mig själv, och där är det viktigaste för mig att vara en aktiv läsare. Alltså, om något jag läser höjer min puls eller gör mig kuslig till mods försöker jag att ta av mig nöjesläsnings-hatten och analysera:

Hur gjorde författaren här? Varför reagerade jag med obehag eller kalla kårar? Hur skapade författaren stämning och spänning?

Och på det viset lär man sig.
Sedan är min förläggare expert på att hjälpa mig att skriva om och justera tempot så att det blir en bra takt i stegringen av spänningen.

"Vad har du för utbildning?"
Nioårig grundskola, tvåårig praktisk gymnasielinje (Reklam & Dekorationslinjen i Skara), ett år på komvux ca 5 år senare för att få högskolekompetens (jobbade som dekoratör och säljare emellan).
Sedan efter komvux en Masters (fil mag) i svenska och engelska med litteraturvetenskaplig inriktning (fristående kurser Högskolan i Skövde + Sussex University - heltid i några år).
Sedan ett och ett halvt års deltidsstudier i illustration (Brighton Universitys Arthouse-moduler; en komprimerad version av en Masters i illustration) medan jag jobbade på kontor och call centre.

Mystiska problem

med internetuppkopplingen här hemma - återkommer snart.

Obeskrivligt härligt.

Tistelblomman har fått en jättefin recension i Skånskan.
Liten spoilervarning utfärdas om du som jag inte vill veta ett skvatt om böcker i förväg.

Så nu sitter jag här och smålipar lättat och Greta fnissar och vi spelar Long and Winding Road och nu ska vi gå och köpa mjölk och champagne.
Helt vanligt.

Världspremiär på Bloggy: Filmtajm!

Eller: Att bjussa lite på sig själv.

Mållös.

Idag blev jag chockad.
E sa så här:
"Du, jag tycker att vi skiter i att ge barnen något på sina födelsedagar. Tårta och ballonger räcker så bra liksom, och det de får av andra.
Istället vill jag att du köper dig något, som en present från mig. Nåt totalt opraktiskt och lyxigt, som är så långt från hemmasunk och småbarnsvardag man kan komma. Nåt du kan ha på dig när du är ute på nån speciell jobbgrej, eller om vi hittar på något bara du och jag i den avlägsna framtiden. Vad sägs?"

Cue: Jag lipar.

Och undrar: Vem är du och vad har du gjort med min man?
Detta är alltså människan som givit mig två (2) presenter under 10 år. Aldrig en blomma, inte ens när vi fick barnen. Aldrig en mors dag-present.

Det ena jag fick var ett jätteäckligt underklädes-set (behån var genomskinlig med halvkupor + för stor och trosorna för små, no shit) som examenspresent från illustratörsutbildningen (?!) samt, när vi var nyyyförälskade; Ta-daa: Ett telefonkort.

P.S: Inser att jag ljuger och skäms gruvligt: Han gav mig även sin avlagda bärbara dator i tidernas begynnelse. Skitbra gåva, jag menar det.

Even cowgirls get the (baby) blues.

Att vakna på morgonen och önska att det redan var kväll igen. Att man kunde snabbspola hela dagen.

För att dagarna känns som maratonlopp.

Så kan det bli. Så kan man känna ibland. Också när bebisen är relativt gammal, börjar närma sig året, och man faktiskt pausat frilansuppdragen nästan helt.

Min älskade lilla som går här så frustrerad och fyllevinglar så duktigt, och bokstavligen drar mig i kjolarna. Foträt ensamlek medelst ekologisk träslev ... not so much. Eller inte mer än 30 sekunder i alla fall.

Inskolning på förskolan börjar om två veckor och det är inte en dag för tidigt, så upplever jag det just nu. Och så skäms jag lite för att jag känner så, för det där med att förskola skulle vara så dåligt, rent av skadligt och att man minsann ska ta hand om sin egen unge själv för det är bäst, varför skaffa baaarn om man inte vill det, det sitter rätt djupt rotat ändå.
Fast man vet att det är projiceringar, att det handlar om andra saker än barns bästa.

Aldrig i h*lvete att det skulle vara "det bästa" för Felix och Greta att hänga med sin mammi i flera år.

Gör som Lina - läs Tistelblomman.

Vacker bild helt fräckt snodd från Linas fantastiska blogg Lina kan rita fint.

Stort tack för fina ord Lina.

Jag blir skitglad och hedrad.
Är så nyfiken på Maran så jag kan dö, fick kisa mig igenom din blogg när du la upp bilder från arbetet. Det berodde på att jag inte ville veta nåt i förväg, inte på den ... öhum "glödande trollporren" (Aftonbladet).

Bonusgrej jag kom på:
Att Kicki, Lina, Angelica (Blondinbellas stylist) och jag alla medverkade på SalongK för 100 år sedan. Den där sajten för Kvinnor.
Som Åsa Mattsson sedan skrev en, vad jag förstår, rätt besk bok om: Salong F (har inte läst).
Där ser man.

Betyg: Fem stjärnor av fem!

Tycker föredömligt koncisa recensenten Jennie om Tistelblomman.
'Läskig och fängslande' dessutom.

Jag blev så glad och hedrad när jag såg det. Helt varm inombords.

För det där är ju en av mina två hjärtpunkter:
1) Jag försöker skriva sånt som jag själv skulle vilja läsa.
2) Bara någon annan fattar grejen; får ut något av min bok, då är det värt allt.

Och känslan när det händer alltså! Wow.

Detta gjorde min dag.

Crunch crunch.

SÅ lättpåverkad.
Snacksfrågan i föregående inlägg är boven i mitt drama.

Men detta är tyvärr bara bleka surrogat till svenska snacks.
(Som E tycker smakar "unket" - jamen skit i det då gubbj*vel.)

Frågestund.

Suziluz har bollat vidare några frågor till mig. Kul!

Vad gjorde du för tio år sedan?
Bor ihop med en annan tjej nära Brightons pir, jobbar på call centre, skriver sporadiska kåserier och har precis blivit ihop på allvar med sköna grannen.

Vad gjorde du för ett år sedan?
Har varit gift med sagda granne i nästan 4 år.
Tokgravid med barn II, har vidriga "för"värkar (visar sig vara förlossning som smygstartat) hon kommer i vecka 35 men mår toppen så vi kan åka hem efter bara två dagar.
Jobbar som en gud genom detta: Vårdar tvåårskrisande & vintersjuk son, har boksläpp (Döden på en blek häst), ger intervjuer och fotograferingar, hembesök av DN, dubbelbloggning, chatt (bebisen föds dagen efter chatten om jag ej minns fel), jag skriver intensivt på två nya böcker (Tistelblomman och Jag väntar under mossan; min 1:a ungdomsbok som kommer i maj) medan hon tar tupplurar, jag tackar ja till tecknaruppdrag, tackar ja till roliga jobbluncher och släpar med bebisen, fixar barnkalas ...
Så här i backspegeln tänker jag bara:
"Herregud. Vad man klarar om man måste, och framför allt om man vill."
För jag minns det som en fantastisk tid, hoppfull och fin. Fick energi av att allt gick bra. Det är ju sisådär två månader efter en födsel som adrenalinet och lyckohormonerna (eller vad det nu är) tar slut, i alla fall för mig. Men det är en annan och lite mörkare historia.

Fem snacks du gillar?
OLW ostbågar, pistagenötter (-mandlar?), ost&kex, estrella grillchips med tortilladip, popcorn.

Fem sånger du kan hela texten till?
Inga. Min hårddisk har raderats på nåt sätt. Kan knappt melodierna till våra vanligaste barnvisor.

Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär?
Betala lånen, köpa ett lite större hus på en gata jag gillar, resa, oroa mig mindre över finanserna omkring barnens framtid/skolgång, skänka mer.

Fem dåliga vanor:
Bara på en grej som stör mig så mycket att jag aktivt försöker ändra tankesätt: Jag kan gräma mig på tok för mycket över rena skitsaker. Typ ett felköp.

Fem saker du gillar att göra:
Kolla på nån dramaserie med E, pyssla, festa, käka, skriva autografer (haha skojar).

Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa:
Nä fan. Jag kan nog tänka mig att testa det mesta en gång, i rätt sammanhang.

Fem favoritleksaker:
Pappersdockor, utklädningskläder, pysselsaker, dator, bakgrejer.

Svara du också om du känner för det. Jag är nyfiken som skam.

Om du är nyfiken på Copy-yrket

så skriver min kompis Tutt bra om det här.

Dagens beting.

E har semesterdag för att vara med dotra (Pappaledigt? I UK? Med betalning? Mer än de två första veckorna? Hahahahahaaaaa = glädjelöst vansinnesskratt).

Jag har med andra ord eld i röven.
Förmiddagspasset: Ska läsa 8 böcker.
Eftermiddagspasset: Ska hugga i med två beställda noveller.

Vill du också hugga i med en novell, vinna bokpaket, publicering* samt evig ära?
Skynda då genast till Smålandsposten.

*När du sedan skickar följebrev med ditt bokmanus nämner du givetvis dylika publiceringar. Det noteras!

Spökvandring.

Vi tog en promenad.
Det var skittråkigt.
Tills vi kom tillbaka hem igen och hittade sötisen på trädgårdsgången.

Som jag har letat.
Jag kan få en konstig slags halvmani omkring borttappade leksaker, delar och tillbehör som försvinner.
Stör mig enormt, får liksom ingen ro.
Har hört talas om andra som blir lika störda likadana.

(Jag misstänker att det var snart-treåringen med de djupa fickorna som tog ut Labolina på luftning.
Eller så gled hon ut själv genom nyckelhålet.)

Just nu: Hinsehäxan

på Svt Play.
Njuter så av att se lite svenskt drama.

Ytligt: Mina 10 beauty-måsten.

Kicki ber alla och envar som känner sig manade att lista sina 10 måste-ha-produkter.
Gör det du också och lägg länk hos henne. Och här också vettja!
Kul ju.

Utan inbördes rangordning:
1) Joico Color Endure Violet Shampo.
2) Sure Clear Aqua Spraydeodorant (i doften Crystal).
3) Matrix essentials Amplify 4 hårspray.
4) Elizabeth Arden 8 hour läppbalsam i stiftform.
5) Olay day cream uv sensitive (för fejset).
6) Rak pincett! Ingen fancy, tycker de blir slöa/skeva så fort ändå.
7) Urban Decay Big Fatty Mascara.
8) Lancome Le Crayon Kohl ögonpenna i 02 brun.
9) Glo Minerals under eye concealer (duo, i färgen Beige).
10) MaxFactor Facefinity Compact Foundation i färgen Porcelain. Billighetsklassikern i handväskan.

Bubblare:
- Dove brun utan sol+fuktkräm-allt i ett (fair to normal)
- Seche Vite Dry Fast Top Coat - snabbtorkande överlack är småbarnsförälderns bästa kompis.
- Schwarzkopf Osis + Dust It hårpulver - eller 'tupering i liten röd bytta' som vi säger.

Samt alla sköna mineralfoundationpuder och tillhörande lyxpenslar. Jane Iredale är nya favoriten, men ... kan inte komma ifrån att det är löjligt dyrt. Och att jag gärna vill ha lite mer täckande underlag, speciellt på vintern.

Okej, din tur.

Har gått omkring

och tyckt diffust men intensivt synd om mig själv ett tag.
Grottat ner mig, flirtat lite med apati sådär.
Orkeslös.
Vill inte bli rörd av någon annan än barnen. Vill inte prata telefon. Vill inte ha på mig något annat än en 15 år gammal fleecetröja med snorfläckar. Vill bara äta chips. Ja, det gamla vanliga.

Så trött på't nu. Nog. Nog! Droppen var när E typ började gråta för att jag kramade honom och log. För att det var så länge sedan.

Så idag blev det dusch + smink (på bekostnad av att vi kom lite sent till dagis - men vad gör det då?! Ärligt talat? Är det inte just därför jag har flexibla arbetstider?!), tre urtråkiga sysslor understökade som jag skjutit upp i flera veckor, samt en uppiggande repa på SloganMaker.
Man måste ju se över sina vaaarumärken va.

Den obligatoriska tulpanbilden.

Så!
Nu kör vi.
Ny vecka, nya tag.

Yes! Jag är årets vinnare i curling!

Sonen hade sett några på leklandet som åt ROSA cupcakes förstår du, och det såg tydligen så himla my-hy-hysigt ut.

Så. Ge mig min medalj nu.
(Obs han åt lördagsmiddag också. Ca 3 gram middag.)

Den här klänningen alltså.

Det är något med den jag gillar. Kan inte riktigt släppa den.
Förvuxen halloweenhäxa möter chanel-stjärnorna.
80-talsmidjan är kul. Längden är bra. Siden.

Hjälp mig please - är den nåt för mig att skaffa?

(Topshop för något år sedan. Verkar svårburen då den ofta dyker upp begagnad på ebay.)

Förr.

När min bloggvän Tette gjorde om i sin lillhall och tapetserade den med Veckojournalen 1943 - 45 fick hon några klipp över som hon skickade till mig.
Tacksamt!

Därav dagens ord:
Pigbröllop
Blodnybildning
Lanternin
Huspräst
Stofftapet
Mamsell

Skrock.

Ett märkligt skrock jag inte visste om innan jag flyttade till England är att påfågelsfjädrar skulle bringa olycka. Låter lite teaterskrockigt tycker jag.

Själv tar jag i trä, men där går gränsen för mitt magiska tänkande. Tror jag.

Visste du förresten att skrockfulla personer har mer otur än andra?
Sedan jag fick lära mig det genom Richards* vetenskapliga studie går jag alltid stolt och glatt under varenda stege jag ser.

*Professor i parapsykologi, toktrevlig, hjälpte mig en hel del med Styggelsen.

Ljuvligt!

Du måste se denna.

Nervy nervy.

"Om du kräks av nervositet över din tredje, vad ska jag göra då?"
Twittrade Pernilla Alm till mig igår. Hennes debutroman "Alltid du" blir Printz Publishings första svenska bok när den kommer i vår.

Kräks är kanske mycket sagt, men jag är nervös.
Det känns som om jag tagit en risk genom att variera mig och inte skriva en ny Styggelsen, eller en ny Döden på en blek häst.
E påminner mig om att jag kände precis likadant innan Döden kom ut.
Att jag ville dra tillbaka hela upplagan, bränna skiten.

Skäms lite för att jag är nervös också. Vem tror jag att jag är liksom? Spela roll. Big deal.
Jag har mötts av hyllningar (som jag inte riktigt kan ta till mig), dissningar, rena hån (mest från amatörrecensenter men ändå) och total likgiltighet förut och kan ärligt säga att det gjort mig starkare, jag skakade av mig, det är en del av jobbet.
Men nervös är jag alltså.

Är Tistelblomman mer personlig än de tidigare, är det därför? Frågar jag mig.
Nja. Nej.
De är ju personliga allihop på sitt sätt.

Gillar jag den mindre själv, och är därmed inte lika immun mot kritik?
Absolut inte.
Men:
"Man kan inte skriva en roman utan att veta vem man är, och man kan inte skriva en roman utan att visa vem man är", är det inte så Barbara Voors säger?
Den där exponeringen. Brallorna nere.

Tistelblomman finns att köpa nu.
Statusen "ej tillgänglig" försvann just.
På Adlibris till exempel.
Och om du är i Norge, på Tanum (dock inte översatt förstås).

Jag kan fresta med att boken är lila inanför det underbara skyddsomslaget av Jens Magnusson, och att den fungerar mycket bra som dörrstopp!

Tönten i mig skulle tycka det var skitkul om någon av er såg Tistelblomman i butik, knäppte en bild och mailade till: amanda.hellberg@gmail.com

För det är liksom först då det känns verkligt.

Om mina barn skrev en utlämnande bok om mig:

"Hon var ganska sur men ganska snäll.

The End."

Böckernas landskap.

Dagens bild är talande.

Platser snidade ur gamla böcker:
Konstnären heter Guy Laramee.

Har gjort födelsedagskort.

Ska skickas till barnkanalen CBeebies för en chans att få en femsekunders personlig hälsning i TV-rutan på födelsedagarna i februari.

Påminner lite om studentskyltar tycker jag.
Rätt kul uppdrag, och helt kravlöst.
Felix fick bestämma motiven och självklart skulle lillasyster åka i sin favoritgrej: Blåa bilen.

Skriv om arbetslivet - få fem tusen kr.

Författaren och bloggvännen Annelie har hittat en bra grej för dig som skriver och ännu inte är publicerad i bokform:
Föreningen Arbetarskrivares litterära stipendium.
Senast 15 jan - skynda skynda!

Hej Språkrådet! Här kommer mina förslag på nyord:

(Appropå debaclet med Tjejsamla förstås.)

Pappagodis (= Söt barnprogramledare.)
Blindskita (= Att låtsas behöva ett toabesök bara för att få komma bort från sitt vidrigt tråkiga arbete i några minuter.)
Klädbög (= Typ jag.)
Gubbulimi (= Ja, du fattar.)

Idag är det cornflakes som gäller.

Funkar det med.

Konstigt.

Nu ligger den här på köksbordet, Tistelblomman.
Samma köksbord där den mestadels kom till.
Så satans märkligt ändå.

Att likna det vid att se sin nyfödda unge för första gången är möjligen en trött och överdriven jämförelse, men på en punkt stämmer det för mig:

"Oj. Nu är du alltså här, i fysisk form, fast du redan funnits hos mig så länge."

Den känslan.

Naturen.

För att vara en person som aldrig har på sig smycken så äger jag en ohygglig mängd smycken.
Jo för det är ju mysigt att köpa smycken. Och att få smycken!
Perfekta små paket blir det.
Man blir glad!
Det är väl skatan i en. Samlaren.
Jag vill bara inte behänga min kropp med skiten.

Minns du när det kom pärlor i lösvikt i varenda leksaksaffär?
Träkulor och lädersnoddar. Fina mellanbitar i metall.
Och korv-scarfsen! Alla skulle ha en korvrullad scarf (paislymönstrad) hängande om halsen. En del hade tre ringar på sina! Hur uppstår såna flugor?

Och när det kom lösviktsgodisaffärer. Herregud. Hela affärer med bara lösviktsgodis.
Och Naturgodis. Haha vilken con.
Har alltid stört mig på Naturgodisets snobbiga attityd.

Alltså, man kan lika gärna färga jordgubbsbumlingar i samma kulör som lutfisk, höja hektopriset tre gånger och kalla dem Naturgodis.

Newsflash:
Socker. Kommer från ... NATUREN.
Stärkelse. Kommer från ... NATUREN.
Gelatin. Kommer från ... NATUREN.
Tobak. Kommer från ... NATUREN.
Ostbågar. Kommer från ... NATUREN.
Brännvin. Kommer från ... NATUREN.

God morgon förresten. Någon annan som är uppe?

Bilderböcker: Enkel fråga, halvenkelt svar.

"Hur många tecken ska ett bilderboksmanus (för barn 2,5 till 6 år) ligga på?"

Svar:
Snoring Beauty är 5 400 tecken inklusive mellanslag. Den är nog avsedd för den aningen lite äldre gruppen, från tre år kanske. Ganska pratig.

Jag skrev just ett bilderboksmanus på 4 700 tecken (inkl mellanslag) över de 12 uppslag som är standardformatet.
Det kändes alldeles för mycket för just det projektet, så jag måste tänka till och snitsa till bättre.

En bok som ska högläsas ofta, ofta tycker jag gärna får ligga på ca
3 200 tecken. Tänk så skönt för den som läser. Och det är absolut inte "för lite".
Jag har testat, det blev inte så tokigt. Nästan som poesi.
Men passa dig för att rimma! Det gillas sällan och är typ omöjligt att översätta.
Det krävs en del jobb och grubbel när man jobbar med så avgränsat format.
Oj oj.

"I'm sorry I didn't have time to write something shorter", heter det ju.

Bokfest!

Jag har fått böcker som jag ser fram emot att läsa.
(När jag kommer att hinna det är dock en annan femma...)

Tack Rabén & Sjögren för den franska barn- och ungdomsfantasyn Oksa Pollock: Det sista hoppet av Anne Plichota och Cendrine Wolf.

Tack Massolit Förlag för deckarsatiren Förkunnaren av Unni Drougge.

Tack Malin Roca Ahlgren för det fina mötet, och för din tvåspråkiga bilderbok om Leo: Var ligger Utomlands? (Vivlio)

Tack Hanna Lans för det fina mötet, och för din roman Som någon annan bäddar, om att gifta sig och bilda familj i ett annat land, och när det går fel. (Berghem Förlag)

Och tack Forum för Ninni Schulmans sprillans nya Pojken som slutade gråta.

P.S: Felix bläddrar alltid till bakersta fliken av vuxenböcker.
Tittar på författarbilden och säger: "Ah! En mamma."
Sedan sätter han sig och "högläser" med tillgjord liten gubbröst:

"A spooky mamma is in her house. A guy comes. Mamman säjer: Go away!
The End."

Smart sagt om detta ångestfyllda: Att stryka text.

”När texten är skriven stryker vi det som behövdes för att skriva texten, men som inte behövs för att läsa den.”

Augustin Erba, grundare av Debutantbloggen.

Årets nya skribenter har just börjat glänta på dörren och dela med sig av sina resor mot utgivning. Missa inte det!

Samsovande syskon - tips?

Tanken är att lilla F och lilla G ska flytta ihop i februari, när de är tre och ett.
Varsin spjälsäng till att börja med, tvåvåningssäng senare.

F flyttade ut från vårt sovrum när han var åtta månader (BVC i UKs rekommendation) och först då började han sova hela nätter. Vi hade helt enkelt stört honom.
Han är fortfarande i sin oversized spjälis (Es gamla).

Och jag och E har skilda sovplatser för han snarkar fortfarande en del trots viktminskning och jag vill inte sova med öronproppar. Det känns inte OK med småbarn i huset. Jag sover i samma rum som lilla G 80% av nätterna.

Vi har dragit på att flytta ihop dom.
Jag bävar lite faktiskt. Lilla G sover inte så bra, speciellt inte nu när tänderna kommer, och jag tycker synd om Felix om han ska behöva vakna massor med henne inne hos sig.
Jag är ju så ego med min sömn själv nu liksom, och så ska jag kräva att de samsover - när jag inte vill samsova med någon?
Fast... någonstans tycker jag ändå att det är min plikt att vara sömn-ego för annars skulle tillvaron krascha för alla fyra ärligt talat.

Eller de kanske vänjer sig snabbt? Det är i alla fall vad kompisar med erfarenhet säger. Hatar't i två veckor men sedan går det skitbra?
Han nannar ju med andra barn på förskolan hela tiden och det kommer hon också snart att (tvingas) göra.

Någon med erfarenhet som vill tipsa om lite do-s and don't-s?
Tack på förhand!

Med dig vill jag följa i vinter och vår.

Boken har visst kommit från tryckeriet nu.
Om någon vecka och lite till är den nog redo för distribution.

Den är tydligen fin.
Det är ju det viktigaste.
;-)

Jag har frossat mer än vanligt i gamla hus, gamla romaner, gamla kläder och gamla prylar under arbetet med Tistelblomman.
Det har varit ljuvligt.
Men för två dagar sedan kände jag bara stopp, usch, nog.

Så satans trött på vintageklänningar.
Viktoriansk-gotisk arkitektur.
Regn och rusk och falnande ljus.

Men det gick över på tio minuter. Ha!
I know what I like.

A whiter shade of pale.

Tette har lekt fram dessa coola bilder på mig och vår gata i en app som heter Snapseed.
Otroligt snygga, och passar dagens mood perfekt.

Fasen vad jag gillade att vara tokblonderad där ett tag kom jag på nu.
När feshår som mitt är precis, precis på gränsen till att bli lite förstört får det så skön struktur.
Har aldrig känt mig så dyrt skitig.
Väry Justify my Love.

Så jobbar ett proffs.

Jag blir jätteinspirerad av att se, bokstavligen se hur Simona bygger sin nya roman.
Kolla här.

Jag kör också med post-its (när jag har några).

Och försöker tänka på varje enskilt kapitels dramaturgi.

Och tidslinje!
För varje bok måste jag göra en tidslinje på ett avlångt papper där alla personers födelse och eventuella död ritas in i olika färger. Så att man liksom ser alla. Vilka som levde samtidigt till exempel. Överlappande händelser. Samband?
De har varit verkliga ögonöppnare ibland, mina tidslinjer.

Hon har inget skyddsnät.

Så hette en sång min lillasyster och jag hittade på.
Melodin var Trädgårsdags, eller Ballade pour Adeline.
Vi brukade sjunga den andfått medan vi gungade vansinnigt högt.

Vill inte spela på någon gråtfiol här, och är absolut inte bitter över min uppväxt med massa, massa böcker och massa, massa skratt, konstanta sommarjobb och extrajobb (ofta lika roliga som vedervärdiga), husvagnssemestrar och ett restaurangbesök om året (pizzerian i Byxelkrok, jag och min syster fick dela en capricciosa och en coca cola).

Men som jag försökte förklara för någon när jag pluggade:
"Det gör något med en.
Om man liksom bara har ... sig själv, ekonomiskt.
Hand to mouth.
Och hur mycket någon än skulle vilja hjälpa en så kan det bara handla om ett par tusenlappar.
Detta gör något med en som ung.
Med ens val.
Man tar inga risker, blir ganska ... safe. Det finns inte alltid tid och energi till så mycket kreativa experiment precis."

Hon har inget skyddsnät är en förbannat mycket bättre titel, non?